Med tanke på att jag började så sent på NaNo-projektet, först efter drygt en vecka, runt den nionde, gjorde jag riktigt bra ifrån mig, tycker jag. Jag landar på 37 365 ord (eller 37 469 enligt NaNos egen räknare), och det efter bara ett par riktigt produktiva skrivsessioner, mellan vilka jag inte skrev mycket alls. Speciellt inte på helgerna, då jag gjorde annat. Men jag är jätteglad trots att jag inte vann NaNoWriMo i år. Genom att ändå vara med uppnådde jag det syfte jag ville uppnå: att komma igång på (nya) Tusenskönan igen. Jag är uppe i över 37 000 ord. Dr Wickeds Write or Die räddade mig.
Det är helt fantastiskt. Genom att skriva non stop i säg en timme, eller en halvtimme eller tio minuter (efter val på Write or Die-sidan) kom jag verkligen framåt på bokprojektet. Jag kom på nya idéer och såg allting som skedde klart framför mig. Det var och är – känns – som ett pussel. Medan jag skriver ser jag pusselbitarna jag lägger klarare och ser också pusselbitar som kommer senare. Allting faller på plats eftersom, på ett helt annat sätt än jag ursprungligen tänkt i detta projekt, men allting löser sig. På ett sätt som gör att jag tror på mitt projekt, tror på det jag skriver. Vet att det kan komma att bli bra.
Jag kämpar också med att skriva framåt, framåt, framåt. Har inte tillåtit mig att redigera någonting i princip under NaNo-månaden. Först när jag är klar med första utkastet ska jag tillåta mig grovredigering och finputsning. Det är bara att vara hård med den regeln. Utan undantag. Bara framåt, skriva skriva skriva. Nu är det dags igen, nu är det äntligen dags för dagens skrivstund. En timme på Write or Die, kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar