I ett mörklagt rum med utsträckta händer

Skriver trevande... några rader i taget. Om Camp NaNoWriMo innebär 50 000 ord, innebär det i runda slängar 13 000 ord per vecka. Jag tänkte mig att jag skulle gå på veckomål istället för dagsmål, precis som jag annars gör nu. Skapar ett dokument för varje vecka och skriver i det. För sedan över i huvuddokumentet. Hittills har det blivit närmare en sida den här veckan. Inte mycket, jag vet, men det är en början. Tänk att man kan ha en historia så väldigt klart för sig i stora drag, i svepande penseldrag, men inte alls i detalj. Det är i detaljerna jag blir osäker. Kan han säga så? Hur låter egentligen den här repliken? Sådant. Så jag trevar på, känns som om jag är inne i ett mörkt rum och känner mig fram med utsträckta händer. Var är jag egentligen? I detaljerna händer det så mycket också, nya saker, små vändningar jag inte hade en aning om. Det är därför man måste skriva det, och inte kan nöja sig med de svepande. Jag är inne på det finstilta, och jag är väl lite rädd, antar jag. Men det är också här som det kan bli som allra roligast. Bara jag slappnar av. Dags att skriva någon rad till och sedan ta kväll.