Recension: Folk och väsen i skog och rymd

Folk och väsen i skog och rymd är en kombinerad sagobok och målarbok.

Såhär beskrivs boken och författaren/illustratören av förlaget:

En målarbok full med fantasifulla karaktärer att färglägga! Målarboken innehåller ca 30 uppslag med en kort beskrivande text på ena sidan och svartvita bilder på den andra.

Målarbok för mellanåldern av mangatecknaren Jesper Nordqvist. Efter utbildning vid serieskolan i Malmö och flera år i Japan har han mycket manga- och serietecknande i bagaget.

Jag gillade verkligen humorn i den här boken. Varje sida är en ny berättelse, eller som en glimt eller ett utdrag ur en berättelse. Det uppmanar läsaren att fantisera vidare medan han eller hon färglägger teckningen som hör ihop med berättelsen.

Här vimlar av färgstarka personligheter, både tjejer och killar, pojkar och flickor, unga män och kvinnor. Det är skogsväsen och cyborger, sådana associerade med myter och folksagor, blandat med science fiction- och fantasyvarelser.

Har precis börjat färglägga.

Allting är tecknat i mangastil, stereotypt och fantasifullt på samma gång. Jesper Nordqvist har gjort något eget och samtidigt använt sig av den japanska mallen som inspiration och underlag.

Eftersom varje teckning är på ett nytt uppslag och en helt ny sida, finns det ingen risk att man färglägger igenom på nästa teckning.

Det syns lite igenom men inte mycket. Sidorna är tjocka och passar väl för mina mujigelpennor, såväl som för mina färgpennor.

Den här målarboken passar för både stora och små. Mellanstadiet och uppåt. Bara man har tålamod att färglägga detaljer så är de här teckningarna både roliga och spännande att färglägga.

Stort plus för berättelserna och humorn som genomsyrar hela målarboken.

Tack till Opal förlag för recensionsexemplaret!

Nu är jag klar med färgläggningen!

Författare: Jesper Nordqvist

Illustratör: Jesper Nordqvist

Titel: Folk och väsen i skog och rymd

Sidantal: 64

ISBN: 978917299851 

Förlag: Opal förlag

Målgrupp: 12-15 år

Köp den här:

Adlibris

Bokus

Opal förlag

Recension: Medvetna val av Stellan Nordahl

Redan när jag började läsa den här boken kände jag att det var precis rätt i tiden att läsa den. Detta kände jag mer och mer ju längre jag läste. Det man behöver göra i sitt liv, både på privat nivå och på en affärsmässig nivå, är just medvetna val. Hur kan vi bli medvetna om de val vi gör? Hur kan vi samarbeta på arbetsplatser på ett bättre sätt?

Men den här boken täcker så mycket mer än själva valprocessen.

Stellan och hans medförfattare nosar på alla möjliga ämnen, som jag blir nyfiken på att läsa mer om. Till exempel buddism, organisatoriska metoder och förbättringar.

Teorierna man får i den här boken kan implementeras både på privat och professionellt plan.

Den första delen av boken var ur en privat synvinkel den mest intressanta för mig, eftersom jag kan använda mig av medvetna val-metoden i mitt privatliv.

Jag har alltid jobbat på små företag och i små organisationer, så mycket av det som Stellan Nordahl tog upp kändes främmande för mig även om jag rent teoretiskt och intellektuellt kan ta till mig många av resonemangen. De är dock svåra att implementera på de arbetsplatser där jag arbetar.

Även om den här boken känns som ett gott läsval även för sådana som jag, och andra som jobbar på eller styr små arbetsplatser. Där kan man använda teorierna Nordahl kommer med i en mindre skala, på en mer personlig nivå.

Framförallt hjälper den här boken läsaren att bli medveten om de medvetna val man gör, i alla lägen. 

Det är en diskussionsbok och en bok att fundera vidare på efter läsning. Det är en bok att använda som hjälp inom arbetsplatsen, men också en bok som kan ge mycket till läsaren rent privat. Jag kan varmt rekommendera den!

Tack till Hoi förlag för recensionsexemplaret!

Författare: Stellan Nordahl

Titel: Medvetna val - från offerkofta till möjlighetsmantel

Förlag: Hoi förlag

Genre: Fackbok

Mitt exemplar: recensionsexemplar

Köp boken:

Adlibris

Bokus

Hoi förlag

(denna recension korspostas på min nya bokblogg http://jmholmstrom.blogspot.se/

Nytt år - ny blogg

Bilden lånad från SVTPlay.

Jag har bestämt mig för att skapa en ny bokblogg. Faktum är att jag redan gjort det. Det första inlägget är redan postat. Du finner det här: Nytt år - nytt kapitel.

Under en kort övergångstid kommer jag att ha båda bloggarna igång. Sedan kommer jag att övergå helt och hållet till den andra bloggen. Så ni som vill fortsätta att följa mig - och det hoppas jag att ni vill! - bokmärk gärna min nya blogg jmholmstrom.blogspot.se

Om ni har lust, kommentera gärna vad ni tycker om denna min idé. Jag har klurat och funderat och kommit fram till detta.

Trots att Havsdjupens sal är ganska så etablerat vid det här laget, är det kanske inte världens bästa namn på en blogg ... Speciellt inte på en bokblogg.

The Twelfth Day of Christmas

Nu har vi kommit fram till den sista av julens tolv dagar, och den tolfte versen i The Twelve Days of Christmas låter så här:

"On the twelfth day of Christmas,
my true love sent to me
Twelve drummers drumming,
(Eleven pipers piping,
Ten lords a-leaping,
Nine ladies dancing,
Eight maids a-milking,
Seven swans a-swimming,
Six geese a-laying,
Five golden rings,
Four calling birds,
Three French hens,
Two turtle doves,
And a partridge in a pear tree")

Temat för The Twelfth Day of Christmas blir därför trummor eller annat valfritt instrument.

Utmaningen anordnas av Ugglan & boken.

Trumslagarpojken kom jag att tänka på direkt. Det visar sig att det finns ett album av Jan Johansen, som heter Trumslagarens pojke, men det var inte vad jag tänkte på. Det finns en självbiografisk Trumslagarpojken av Anders Johansson, en bok jag aldrig tidigare hört talas om (nyutgiven från 2016, länk till Bokus).

Den Trumslagarpojken jag tänkte på var skönlitterär, och skriven av Leon Garfield. Utgiven i original 1970, i översättning 1985.

Leon Garfield var en författare som levde 1921 till 1996. Hans barnböcker översattes till svenska, men aldrig, såvitt jag vet, hans vuxenromaner och manuskript. Han var en av mina favoritförfattare som barn. Jag läste alla böcker jag kom åt på biblioteket, skrivna av honom. Mest var det historiska berättelser, gärna utspelade de sig på 1700-talet.

Nu är hans böcker mer svåråtkomliga i Sverige. De har gallrats ut från biblioteken. Jag har köpt utgallrade böcker för en-fem kronor, av rent nostalgiska skäl. Annars hittade jag till exempel bokomslaget till just Trumslagarpojken via google, från Tradera.

På engelska finns den i nytryck, från 2015 enligt Goodreads. Titeln är The Drummer Boy. Här går den att köpa hos Penguins.

Här är ett utdrag ur bokens början:

'As far as the eye can see, scarlet men are marching . . . A rich and splendid company, but none more so than the drummer boy.'

But a moment later, the sound of Charlie Samson's drum was swallowed in a wild thunder. The glorious scarlet troops had been ambushed. Men were dead and dying all around, and all the beauty was gone. All that was left was himself and his drum, and a few shady nightwalkers - cowards who came crawling from the ditches and knaves who scoured the dead for wealth . . .

På Goodreads hittar jag en recension där boken hyllas, och ytterligare ett citat ur boken, om jag inte missförstår:

The drummer boy – the drummer boy! In and among the trees he stalked, drumsticks lifting high with a haughtiness that could never last. He was all but at the end of his road. He longed for his life to finish here where it had begun. All he prayed was that he might undo what he’d done and leave the world without the stain of having lived on it.

Hon skriver vidare "The Drummer Boy has to be one of the weirdest book I've ever read. It’s marketed as a children book and because of that many adults will pass it, and it’s a shame."

Jag är benägen att hålla med. Det gäller inte bara Leon Garfields Trumslagarpojken, eller hans andra böcker, utan barnböcker över huvud taget. Många bortses helt av den vuxna publiken, eller ställs på barn- och ungdomsavdelningen i Sverige, när det är en vuxenbok ... Som Neil Gaimans The Ocean at the End of the Lane. Nu fick den ändå väldigt bra publicitet och nådde många vuxna, just för att det är Neil Gaiman, men andra stackars författare, som inte är lika populära men skriver fantastiska barnböcker ... Hur ska de göra sin röst hörd, kunna få eller själva göra marknadsföring som de förtjänar, eller hitta den vuxna publiken?

Synd att inte Leon Garfields böcker nyöversätts eller trycks på nytt med Sven Christer Swahns översättning. Historiska barnböcker finns det väl för få av? Eller kanske det bara är jag som inte riktigt hänger med ...

Waiting on Wednesday: nya titlar under våren

På Instagram följer jag sfbokmalmo och de postade i dag ett foto på en Kommande-böcker-lista som de har uppsatt på väggen i butiken. Det ser ut som en typisk svart tavla med meny på, sådan där som numera mest förekommer på restauranger.

På listan kunde jag inte låta bli att notera några titlar av intresse.

Laini Taylor kommer ut med en ny bok, Strange the Dreamer, i mars. Nu har jag ännu inte läst något av henne, men jag inbillar att jag kommer att gilla. Fast först ska jag läsa de böcker jag äger och ännu inte läst.

Dmitrij Gluchovskijs Metro 2035 kommer ut på svenska i mars. Där har jag läst bok ett men inte två, så där måste jag också läsa ikapp innan jag köper.

Kim Stanley Robinson är en författare jag sneglat på ett tag. Tydligen ska hans Mars-trilogi vara väldigt bra, där böckerna heter Red Mars, Green Mars och Blue Mars. De är redan utgivna. Han kommer ut med ännu en bok i mars i år, New York 2140, som också låter intressant.


New York 2140 ska vara en dystopisk science fiction där det som finns kvar av New York är skyskrapor, det mesta av New York är under vatten, och det kvarvarande, Manhattan, har blivit öar. Det är ett experiment på vad som händer om vattennivån skulle höjas så mycket som vetenskapsmän förutspår.

Kristina Hård kommer ut med Snösommar, men där måste jag först läsa Kleptomania, som jag har oläst i hyllan.

Robin Hobb kommer ut med Assassin's Fate, men där har jag flera böcker och flera trilogier att läsa innan jag är ikapp.

Det finns i alla fall mycket spännande som kommer ut under våren, inte minst på science fiction- och fantasyfronten.

The Tenth and Eleventh Day of Christmas

Nu ligger jag lite efter igen, så jag tar den tionde och elfte dagen i samma inlägg.

Utmaningen anordnas av Ugglan & boken.

The Tenth Day of Christmas

Den tionde versen i The Twelve Days of Christmas låter så här:

"On the tenth day of Christmas,
my true love sent to me
Ten lords a-leaping,
(Nine ladies dancing,
Eight maids a-milking,
Seven swans a-swimming,
Six geese a-laying,
Five golden rings,
Four calling birds,
Three French hens,
Two turtle doves,
And a partridge in a pear tree")

Temat för The Tenth Day of Christmas blir därför herremän/män och att hoppa.

Redan år 1998 skrev jag en novell som hette Hoppet, som slutade väldigt dystert. Många andra har titulerat sina romaner Hoppet. Jag hittade en hel del när jag googlade, men den jag tänkte på hittade jag inte. Jag trodde att den hette Hoppet ... Under gårdagen. Men jag blev osäker när jag skulle googla efter författare och omslagsbild.

Som alltid kommer man på saker när man ska gå och lägga sig. Jag insåg att boken hette Fallet. Därav förseningen till i idag, fast jag påbörjade blogginlägget i går

I alla fall var det den som dök upp i huvudet när jag läste "att hoppa".

Nu när jag i dag skulle surfa efter Fallet istället, och skulle lägga till "ungdomsbok", insåg jag att boken var skriven av Anne Provoost, innan jag hittade det minsta bevis på nätet för det. Minnet är förunderligt ibland. Författarnamnet bara dök upp i huvudet. Då blev det lätt att hitta boken på nätet.

I alla fall, Fallet av Anne Provoost kom ut första gången 1994 i original i Belgien, första svenska översättningen 1995. Det var då den precis kommit ut som jag läste den, lånade den på biblioteket.

Boken handlar om Lucas och Caitlin. Den är högaktuell nu igen, och jag hittade till och med en relativt nyutgiven  pocketversion (från 2006) på Adlibris, där Fallet beskrivs som följer:

Lucas och Caitlin är barndomsvänner. Men när Lucas rakar håret och börjar umgås med ett gäng högerextremister försvåras vänskapen och som ringarna på vattnet följer en rad otäcka händelser.

En helt annan slags beskrivning, för övrigt, än den som var på den version av boken som jag läste på 90-talet.

Oavsett beskrivning tar boken upp svåra - och som sagt aktuella ämnen - rasism, krig, sorg och kärlek.

The Eleventh Day of Christmas

Den elfte versen i The Twelve Days of Christmas låter så här:

"On the eleventh day of Christmas,
my true love sent to me
Eleven pipers piping,
(Ten lords a-leaping,
Nine ladies dancing,
Eight maids a-milking,
Seven swans a-swimming,
Six geese a-laying,
Five golden rings,
Four calling birds,
Three French hens,
Two turtle doves,
And a partridge in a pear tree")

Temat för The Eleventh Day of Christmas blir därför flöjter eller något slags spel eller att spela (vad som helst).

Vid omnämnandet av flöjter kommer jag osökt att tänka på en fantasytrilogi av Karolina Bjällerstedt Mickos.

Första boken heter Mantor. Det var det första som dök upp i huvudet.

Jag läste Mantor och fick sedan den fristående fortsättningen Larona av författaren. Dorei lånade jag på biblioteket, vill jag minnas. Det var några år sedan nu.

Tyvärr har hon inte skrivit fler böcker, skulle jag säga, tills jag nu googlade på hennes namn och fick veta att hon 2013 gett ut ytterligare en bok, en barnbok, Hemlighetsfågeln.

Trilogin har samlingsnamnet Till Esperani. Jag tyckte mycket om den, det är annorlunda fantasy, helt olik det mesta på marknaden.

Musik, teater och kultur spelar stor roll. Inte minst en flöjt, som ni ser på omslaget av Mantor. Huvudpersonen, som heter just Mantor, är flöjtist. Trilogin har utkommit på Wela Förlag.