Den dag hon gick över bergets brant och inte återvände, den dagen bestämde han sig för att också han skulle söka lyckan. Han gick nedför spiraltrappan, sju våningar ner och nådde marken vilken han inte beträtt på sju gånger sju månader.
Gräset doftade starkt, värme steg från marken och rosendoften gjorde honom yr. Grässtråna kittlade hans nakna fötter med varje steg han tog. Under ofrivilliga fnissningar började han sin färd, till dess att han kunde bortse från stråna under honom. Han gick i dagar, varje kväll ledbruten eftersom han inte var van vid att gå på mark. Någonstans hyste han ett hopp om att hitta henne, hinna ifatt och göra sällskap, men önskningen slog inte in. Han fick söka lyckan på egen hand.
Stigarna som andra trampat men inte han förrän nu, ledde honom till berget vid vilket ett orakel dvaldes.
Efter väntan i en kö med andra vandrare, fick han möta mörkret i korridorerna som ledde fram till grottan där oraklet satt, omgiven av facklor och stearinljus. Kring hennes ansikte blåste en vind som fick hennes hår såväl som fackel- och stearinljuslågorna att fladdra. Han bugade och böjde knä, osäker på hur seden var och hur han skulle hälsa oraklet.
”Jag söker lyckan”, sade han enkelt då han inte kom på att med andra ord presentera sig eller sitt ärende.
Hon slöt ögonen och tycktes oseende titta upp i taket, när hon svarade:
”Du har redan funnit den. Var här och nu, där du är, och glöm bort henne, hon som försvunnit – hon har inte bara försvunnit nedför bergets brant, hon har också försvunnit ur ditt liv. Du kan bli lycklig på den här sidan bergen. Gå hem med dig igen eller stanna här hos mig. Två alternativ, och båda leder till lyckan. Något tredje alternativ finns inte, för det leder inte till absolut lycka. Det leder bara bortåt, kanske till henne och kanske, så småningom till lyckliga stunder.”
Vilket val han gjorde är inte av betydelse. Det enda av vikt är: han blev så småningom lycklig.
Kommentar: detta är en SkrivPuff-övning, Utmaning 208: Skriv om ett oförklarligt försvinnande.
Jag gillar oraklets svar: "Du har redan funnit den. Var här och nu, där du är, ... Något tredje alternativ finns inte"
SvaraRaderaEn berättelse i min smak, jag gillar den. Man får tänka lite själv om vad som sedan hände.
SvaraRaderaGillar när det utspelar sig i obestämda världar, vad som helst kan hända. Fantastiskt att alla är så kloka här på skrivpuff, lägger visdomsord i munnen på orakel och munkar. Härlig text.
SvaraRaderaLite mystisk text och ser en fantasyvärld framför mig när jag läser din text. Jag gillar också "var här och nu, där du är..." Så många söker sig bakåt eller framåt i tiden och glömmer att leva i nuet.
SvaraRaderaåh detta vara vackert ochsagolikt.
SvaraRaderagilladedet kloka oraklet och ditt sätt att bildrikt visa oss hans väg genom skogen..mina fötter fnissade lite.
Tycker om ditt språk och det sagolika. Som sagt slutet är öppet för fantasin!
SvaraRadera