Att gå i mål.
Att sätta upp ett slutmål som man når efter ett antal delmål.
Något man föresatt sig att man ska göra. Något som är kämpigt och svårt, som att bestiga ett högt och brant berg.
Triumfen när man nått målet, klarat av vad man sagt sig att man ska göra.
Som nu, med min roman, som jag vill skriva klart.
Att gå i mål.
Avsluta och säga ”nu får det här vara klart”. ”Får” är just ordet. För när vet man egentligen när man verkligen nått målet?
Det är en annan sak med en löprunda. Jag joggar runt ett spår på ett visst antal kilometer, och sedan går jag i mål. Jag vet att jag klarat det. Jag ser det klart och tydligt. Det kanske till och med står ”MÅL” på en stor skylt.
Men då jag skriver, då är det något helt annat. Det är jag som själv måste skriva skylten, skriva ”MÅL” och sedan sätta upp den skylten på målsnöret. Då blir det plötsligt mycket svårare. Jag följer inte en utstakad bana; jag går bara på intuition och det är jag själv som sätter upp reglerna.
Att gå i mål.
Känslorna innan: kämparglöden, inspirationen, målmedvetenheten, ansträngningen, adrenalinet.
Känslorna efteråt: tillfredsställelse, lycka, utmattning, kanske tomhet, förundran: jag klarade detta!
Jag vet inte hur det känns än, att ha gått i mål med en roman. Eller jo, jag har avslutat bokprojekt tidigare. Flera stycken. Men det var så länge sedan.
Jag skulle behöva öva på att gå i mål. Avsluta små projekt. Noveller. Avsluta den där löprundan och säga i triumf till mig själv ”jag gick i mål”.
Då vet jag hur det känns, och vad jag strävar efter, även i skrivandet.
Jag kan gå i mål!
Kommentar: jag skrev det här inlägget redan den tolfte juli; nu är det dags att publicera det på bloggen! Läs fler SkrivPuffar här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar