en grubblens människa,
en som river sitt hår, får gråa strån,
djupa veck i pannan,
huvudbryet letar sig fram
genom hjärnans vindlingar, på krokiga vägar
grubbelmänniska,
hos dig närs tankar och ständig analys,
ett grubbleri utan ände, utan slut,
och nästan helt utan mening,
tills det når en andra andning, en långsam sådan,
då sinnet flyter iväg,
närmar sig utkanterna, närmar sig något större,
närmar sig andra själar.
Kommentar: det här är en skrivpuff-övning. Utmaning 2010:14 - 14 januari: Skriv om att grubbla.
en vacker tänkvärd text
SvaraRaderaNästan utan mening, men ändå leder det fram till något.
SvaraRaderaDet gäller att sätta en gräns för sina grubblerier, det ÄR inte nyttigt. Samtidigt är det viktigt att reflektera och lära av det man varit med om.
"Komma in i en andra andning", det var bra formulerat. Grubblaren slutar tänka på det världsliga och vänder sig ist till andligheten. Ja... vackert!
SvaraRaderaVerkligen, verkligen vackert.
SvaraRadera