Smartphone, löpning och yoga

Jag har kommit igång. Skrev småbitar på tåget, fragment, inklipp på ställen där jag lämnat hål. Hemmavid skrev jag vid datorn 1078 ord. Sammanlagt kanske jag landar på 1200 ord eller något sådant. Känns jättebra att jag skrivit. Har de senaste dagarna läst mitt skrivna, om och om igen, på min nya mobiltelefon, verkligen andats texten, andats världen. Tänkt på hur det ser ut, där Tusenskönan utspelar sig, tänkt på hur han är egentligen, Maximilian. Funderat kring boken. Det har hjälpt. Och kanske har löpningen och yogan också hjälpt? Nu känner jag mig nöjd med dagen. Imorgon är det skrivarcirkel, har inget bidrag direkt att komma med, om jag inte renskriver en dikt jag skrev idag, eller kanske att jag tar med något från TS? Hursomhelst, jag vill få tid imorgon till att skriva på TS också, för nu är jag igång igen.

Kanske är jag inte helt förlorad - om man får tro Murakami?

Let's face it, som man säger på ren svenska, jag har blivit världens bästa på prokrastinering de senaste veckorna. Dock inte alls lika bra på skrivande.

Mycket tid har ägnats åt min nya telefon, min första smartphone, och oj, vilken leksak för en vuxen människa. Wordfeud, Ordjakten, Ruzzle Free, Instagram, Candy Crush... Spelen är många... Tyvärr. Roligt har det varit men skrivandet har fått stryka på foten. Och ärligt talat har motivationen för skrivandet dalat... just för att det gått så trögt. Och går det trögt och jag skriver mindre, så går det ännu sämre - en ond cirkel, med andra ord. Camp NaNoWriMo är inte alls samma sak som NaNoWriMo; jag har inte alls kunnat hålla mig tillräckligt motiverad eller tänkt ordmål eller så. Jag lade ihop alla dagsmål och kom fram till att jag ville skriva 13000 ord per vecka i april. Jo, tjena och hejsan, för att tala vardagsspråk.

Jag kanske bara måste acceptera att det just nu går ganska långsamt. Jag polerar och förfinar, jag redigerar och putsar. Jag har sparat en specialversion av boken med stor stil och lagt in i telefonen så kan jag läsa på den också. Så slipper jag tillbringa så väldigt mycket tid vid datorn. Och jag borde ju ha lärt mig vid det här laget att när det går så trögt som det gör nu är det bättre att sätta sig med papper och penna, the old fashion way, och skriva för hand. Som på den gamla goda tiden. Så mycket mer kreativt och glädjeskapande. Åtminstone när det går såhär taffligt.

Det är nästan så att jag inte alls vill rapportera om hur det har gått de här veckorna... Vecka 14 landade på 2302 ord, vecka 15 på 1559 ord och hittills vecka 16, på dag ett, har jag skrivit 74 ord. I runda slängar, för jag har några enstaka ord som jag skrivit för hand eller skrivit i telefonen och inte renskrivit eller lagt in på datorn. Men det är pinsamt lite och pinsamt dåligt.

Acceptans, var det ja. Ibland går det trögare. Var hittar jag motivationen igen?

Det är inte så att det är helt stiltje. Jag funderar och tänker mycket kring TS, lägger pusselbitar på plats, skriver igen hålen som finns i de första kapitlen, kapitel ett, två, tre, fyra och fram till och med kapitel åtta någonstans. Så jag jobbar ändå med skrivande - kanske inte skulle vara så hård mot mig själv...?

Dessutom köpte jag löparskor i helgen och har börjat springa, första gången igår (ska springa igen i morgon) och löpning föder ju skrivande, i alla fall om man får tro Murakami och andra med honom. Kanske är jag inte helt förlorad än?

Nu ska jag göra ett försök att skriva för hand och sedan ska jag ta kväll och bänka mig framför teven, C More Series och säsong tre av Game of Thrones.

April, april... i vårens tecken - och i kreativitetens!

Äntligen är jag igång! Efter en mycket blygsam inledning nu i april på Camp NaNoWriMo, har jag ikväll skrivit 1367 ord. Tänk, vad det går bra bara jag slappnar av och släpper på perfektionskraven. Ändå och trots det funderar jag på att minska på mitt ordmål. Det är nämligen justeringsbart, till skillnad från i riktiga NaNoWriMo. Kanske är det rimligare att lägga sig på, säg 30 000 ord. Jag ska trots allt, som min fästman påminde mig om, börja springa nu i april, och motionera mer än vad jag gör just nu. Fast aktiv träning skapar mer inspiration, man tänker klarare, blir kanske mer kreativ så det balanserar upp... Å andra sidan skulle jag vilja komma igång med målande och tecknande nu också, mer än tidigare. Våren inspirerar till sådant. Ja, 30 000 låter minsann rimligare. Hm.

Quizresultat: Hur skulle sorteringshatten sortera in dig?

The sorting hat says that I belong in Ravenclaw!


<
Said Ravenclaw, "We'll teach those whose intelligence is surest."

Ravenclaw students tend to be clever, witty, intelligent, and knowledgeable.
Notable residents include Cho Chang and Padma Patil (objects of Harry and Ron's affections), and Luna Lovegood (daughter of The Quibbler magazine's editor).

Take the most scientific Harry Potter Quiz ever created.

Get Sorted Now!

I ett mörklagt rum med utsträckta händer

Skriver trevande... några rader i taget. Om Camp NaNoWriMo innebär 50 000 ord, innebär det i runda slängar 13 000 ord per vecka. Jag tänkte mig att jag skulle gå på veckomål istället för dagsmål, precis som jag annars gör nu. Skapar ett dokument för varje vecka och skriver i det. För sedan över i huvuddokumentet. Hittills har det blivit närmare en sida den här veckan. Inte mycket, jag vet, men det är en början. Tänk att man kan ha en historia så väldigt klart för sig i stora drag, i svepande penseldrag, men inte alls i detalj. Det är i detaljerna jag blir osäker. Kan han säga så? Hur låter egentligen den här repliken? Sådant. Så jag trevar på, känns som om jag är inne i ett mörkt rum och känner mig fram med utsträckta händer. Var är jag egentligen? I detaljerna händer det så mycket också, nya saker, små vändningar jag inte hade en aning om. Det är därför man måste skriva det, och inte kan nöja sig med de svepande. Jag är inne på det finstilta, och jag är väl lite rädd, antar jag. Men det är också här som det kan bli som allra roligast. Bara jag slappnar av. Dags att skriva någon rad till och sedan ta kväll.