Nu har också jag en TBR-jar

Något som figurerat även på svenska bokbloggar på sistone är TBR-jar. TBR står för To Be Read. Det är helt enkelt en burk med olästa böcker. Varje oläst bok får en egen lapp som stoppas i oläst-burken. Vissa personer delar upp böckerna i olika kategorier och ger varje kategori en egen färg. Så organiserad var inte jag när jag skrev mina lappar. Jag använde olika färger bara för kul skull och för att det skulle bli mer färgglatt i burken. Jag har många olästa böcker, hemskt många. Så jag har inte ens försökt att stoppa ned alla olästa böcker i burken. Det fick räcka med lappar till strax under trehundra böcker. Varje gång jag inte vet vad jag ska läsa härnäst, då jag brukar gå från bokhylla till bokhylla utan att kunna bestämma mig, kan jag nu istället bara dra en lapp ur burken och vips, vet jag vad jag ska läsa. Men för att göra det lite roligare har jag ställt upp några regler för min TBR-burk.

1. Lapparna är i olika färger, sex olika färger, så det passar utmärkt att jag varje gång jag ska dra en lapp ur burken först ska slå en tärning, där jag redan nu i förväg bestämt vilken siffra som representerar vilken färg. När jag slagit tärningen drar jag en lapp med den bestämda färgen.
2. Om jag drar en lapp med en bok som jag känner att jag verkligen inte vill läsa ska jag först fråga mig varför jag inte vill. Är det så att boken ska gallras bort, ges bort (till Röda Korset) eller är det bara så att jag inte vill läsa den just nu? Varför inte i så fall? Jag ska ge boken femtio sidor. Kommer jag inte in i den efter det, går läsningen för trögt, får jag lägga den åt sidan och slå tärningen för ny bok. Kanske väljer jag då att skänka bort boken eller bara vänta med den till en annan gång. I så fall måste jag stoppa in lappen i burken igen.
3. När jag drar en lapp ur burken och det är första boken eller nästa bok i en serie ska jag skriva en ny lapp med nästa bok i serien och stoppa i burken. Detta har jag gjort i vissa fall också när jag vill läsa en viss författares böcker i ordning, även om de inte hör till samma serie – ibland är det kul att läsa efter författarens publiceringsår och se hur författaren utvecklats – så då ska jag också stoppa ny lapp med författarens nästa bok i burken.
4. När jag drar en lapp ur burken ska jag också ersätta den lappen med en ny lapp med en bok av alla dessa böcker som jag ännu inte läst men som inte fick plats i burken i den första omgången.
5. När jag köper hem en ny bok ska den få en lapp som stoppas i burken. På det viset blir det inte bara gammal skåpmat i burken utan den blir mer av en levande organism – böcker tillkommer, böcker försvinner.

Det här är mest en kul grej, det återstår att se hur mycket burken verkligen blir använd. Och det kommer att dröja flera år innan jag får tomt i burken. Jag börjar med trehundra böcker däri, och det antalet kommer att vara mer eller mindre konstant tills alla olästa böcker så småningom hamnat där. Jag köper ju nytt hela tiden också.

Anledningen till att jag har så himla många olästa böcker är för att jag har ovanan att låna och läsa låneböcker från biblioteket. Jag borde inte ha köpstopp som vissa har (enligt olika bokbloggar) utan lånestopp. Bara läsa egna böcker... Nåja. Nu har jag i alla fall en TBR-jar.

Första person eller tredje person eller blanda?

På mitt andra utkast av romanen Jade skrev jag ett nytt första kapitel i samband med mitt förra inlägg om bokprojektet. Jag jobbade vidare med det under Jades födelsedag. Måndagen den 14 april köpte jag tre anteckningsböcker på f.d. Bokia, numera Akademibokhandeln, och en av dessa anteckningsböcker har jag använt för att testa Jades röst, för att göra jag-perspektivet till hans och inte mitt eget. Klurigt.

Sedan den 16 april har jag inte skrivit mycket, knappt alls. Jag har fortsatt att fundera på perspektiv och kom för några dagar in på detta med tredje person och hur det skulle vara att använda andra personers perspektiv för att beskriva Jade. Kanske skriva hela historien ur andras ögon, lekte med den tanken. Återvände till "jag=Jade"-perspektivet och funderade vidare på det, om det kunde kombineras med andras perspektiv.

I går avslutade jag läsningen av aprils månadsbok (bokutmaningen Läs ett år), det var Aprilhäxan av Majgull Axelsson, 1997 års Augustprisvinnare, och där varvas tredje person med första person. Det finns ett jag (första person) och tre andra kvinnor som man går in i, i nära tredje persons-perspektiv. Kanske kunde jag göra något liknande med Jade, funderar jag.

Jag hade en lärare i skrivande som sade att det inte går att blanda perspektiv på det viset i en och samma roman/berättelse. Men se bara på Axelssons bok! Det fungerar uppenbarligen - och bra dessutom. Om man är skicklig nog, vill tilläggas. Det vet jag inte om jag är. Men jag är nog sugen på att försöka.

Frågan är om jag ska fundera en stund till eller om jag ska börja och riskera att skriva många sidor som bara blir att kasta om det visar sig vara fel sätt. Samtidigt kan det vara bra övning, att beskriva Jade utifrån och de andra inifrån. De behöver utvecklas, jag behöver lära känna dem närmare, bipersonerna. Tål att tänkas på.

Fast jag vill inte bara tänka längre. Nu är jag så sugen och längtar så mycket efter att skriva att det värker i mig. Längtar, längtar, längtar! Ska bara förmå mig att sätta mig ned med penna och papper och verkligen göra också.

Läsrapport: mars 2014

Nu är jag riktigt, riktigt sen med det här. Men omständigheterna var sådana. Av olika skäl har det inte blivit av att göra en sådan här månadssammanfattning, och nu är det nästan dags för mig att sammanfatta april. Det ska jag göra redan den här veckan eller möjligtvis under nästa – inte alls så sent som sammanfattningen för mars, i alla fall. För första gången någonsin har jag recenserat samtliga böcker jag läst under en viss månad. Klicka gärna på länkarna och läs mina recensioner. Delvis beror förseningen på att jag redan på sätt och vis sammanfattat mars genom att sammanfatta Läsmaraton i mars-utmaningen här. Men ändå kände jag att jag ville göra en riktig sammanfattning av hela mars.

1. Kelly Link & Gavin J. Grant: Steampunk! – Anthology of Fantastically Rich and Stange Stories (421 sidor) (novellsamling)
2. Orson Scott Card: Ender's Game (324 sidor) (roman)
3. Brasilien berättar: Ljud av steg (283 sidor) (novellsamling)
4. Kim Thúy: Ru (157 sidor) (roman)
5. Mats Börjesson & Alf Rehn: Makt (128 sidor) (fackbok)
6. Jens Christian Grøndahl: Fyra dagar i mars (293) (roman)
7. Julie Otsuka: Vi kom över havet (175 sidor) (roman)
8. Veronica Roth: Divergent (363 sidor) (roman)
9. Neil Gaiman: Odd and the Frost Giants (118 sidor) (kapitelbok)
10. Dick Harrison: Illdåd (406 sidor) (roman)
11. Sofia Malmberg: Elin under havet (126 sidor) (seriealbum)
12. Brian K. Vaughan & Fiona Staples: Saga Volume One (160) (seriealbum)

"Läs ett år"-utmaningen: 3/12 avklarade. Boken i mars var Fyra dagar i mars av Jens Grøndahl.

"Läsa böcker från minst 20 länder"-utmaningen: 10/20. Länder som kom till på listan nu under mars: Brasilien, Vietnam, Japan. Den här utmaningen går bra, den fylls på allteftersom.

Kaosutmaningen 2.0: 18/40. I mars tillkom sju böcker.

"Läsa tio böcker på engelska"-utmaningen: 5/10. Fyra böcker tillkom under mars. Riktigt bra resultat, och ju mer jag läser på engelska, desto bättre blir det – när man kommit igenom en första bok på engelska är man inne i språket och det går lättare att läsa nästa.

Månadens bästa: Oj, vad svårt. Jag har flera favoriter: Ender's Game, Divergent, Ru. Vi kom över havet och Saga, Volume One är också högpoängare.

Månadens sämsta: Fyra dagar i mars av Jens Christian Grondahl. Alldeles för utdragen.

antal omläsningar: 0

antal egenägda böcker: 9 (det tar sig! Bättre resultat än januari och februari)

antal ljudböcker: 0

antal biblioteksböcker: 3 (färre lånade, fler egenägda – det är som det ska vara)

antal fackböcker: 1

antal diktsamlingar: 0

antal grafiska romaner/serieböcker: 2

antal novellsamlingar: 2

antal böcker på engelska: 4

antal böcker på svenska: 8

antal böcker på franska: 0

antal ungdomsböcker: 2

antal diktromaner/lyrikromaner: 0

sammanlagt antal lästa böcker: 12.

sammanlagt antal sidor: 2954 sidor.

Sammanfattande kommentarer:

Läsmaraton i mars-utmaningen gjorde att jag läste ut fler böcker än vad jag skulle ha gjort annars. Det var en riktigt rolig utmaning som gav mig både läsglädje och läsfart. Jag sträckläste böcker på det vis som jag gjorde när jag var barn och jag hade mycket roligt under läsningen av de böcker jag läste i mars. Dessutom var jag med och diskuterade Brasilien berättar: Ljud av steg i en diskussionsgrupp på Facebook, också mycket stimulerande. Sammanfattningsvis var det en mycket bra läsmånad med en blandning av böcker som passar mig precis.

Firar födelsedag med bärfrossa

I dag, den sextonde april, fyller min romankaraktär Jade år. Han fyller tjugoåtta år! Stort grattis till honom! Jag firar genom att äta körsbärsgrädde (vispad grädde med körsbär i), jordgubbar och blåbär, och genom att skriva om Jade. Stackars människa, vad jag utsätter honom för. Fast det är ju så för romanfigurer - de måste vara med om konflikter, ju mer desto bättre (ur författarens synvinkel och ur läsarens perspektiv). Hoppeligen ordnar sig allting till slut. I väntan på den dagen firar jag den här födelsedagen med Jade.

(Vill du läsa mer om hur jag firar? Här firar jag Maximilians födelsedag och här Maximilians namnsdag. Här skriver jag om Hyun på hans födelsedag och här gratulerar jag Imai.)

Att närma sig andra utkastet av sin roman

I torsdags började jag läsa igenom första utkastet av Jade. I lördags blev jag klar. Det tog sin tid att läsa igenom 365 sidor (194 884 ord).

Redan på lördagen och med fortsättning under söndagen jobbade jag enligt Revision & Self-Editing av James Scott Bell. Jag provade tekniken som heter The Summary. Man skriver en sammanfattning av sin roman, på högst 2000 - 3000 ord, det vill säga runt tre, fem sidor. Med varje ny version av sammanfattningen ändrar man på delar av plotten, sätter scener i annan ordning, ändrar synvinkel (Point of View). Ärligt talat hade jag inte tålamod att skriva mer än ett par stycken, men jag funderade och tänkte mycket medan jag gjorde det. Syftet är att leka med romanen, att se var potentialen ligger, vad man mer kan göra av texten, hur man kan förändra, skärpa, förbättra plotten.

Sedan började jag lista scener, delade upp boken i småpartier och listade scenerna som hängde ihop speciellt mycket. Började strukturera det som nämligen skevar mest i mitt första utkast: plotten. Den var rätt lös med många scener som slutade i limbo, utan riktigt slut, slutade utan att efterföljas av en reaktionsscen.

På måndagen åt jag lunch på kafé, tillsammans med mitt anteckningsblock. Var riktigt ärlig mot mig själv och frågade mig själv om jag inte försökte greppa för mycket. Kom fram till att romanen är som flera romaner ihop. Hade jag inte varit en opubicerad författare som satsar på debut, som redan har många romaner i bagaget, kanske jag hade kunnat ro i land en mastodontberättelse, en ramhistoria med bakgrundshistoria som täcker ett helt liv, men som det är nu? Nej, som det är nu är jag för oerfaren.

Så jag skrev i mitt block: Frågan är: vilken historia är intressantast att berätta?

Och kom efter visst funderande fram till ett svar. Så nu blir resten bakgrundshistoria, en bakgrundshistoria som det är bra att känna till när jag skriver andra utkastet av romanen. Som ger karaktärerna djup och dimension. Därmed har jag ratat ramberättelsen - den existerar inte över huvud taget längre - och bakgrundshistorien finns som sagt bara i bakgrunden istället. Nu ska jag skriva det som ger den allra mest spännande och intressanta berättelsen.

Nu har jag lyft ut och slängt bort 122 874 ord eller ungefär 220 råmanussidor. Vissa författare börjar om från början med första utkastet, jag funderar starkt på att göra det. Jag har sparat 72 589 ord eller ungefär 140 sidor. Allting kommer dock att behöva skrivas om.

Jag har igår och idag skrivit en helt ny början, ett helt nytt första kapitel. Det kändes jättebra tills jag i eftermiddags började bläddra i Elizabeth Georges Skriv på! och insåg att jag faktiskt skriver med min egen röst, att jag gör, om igen, huvudpersonen/jagpersonen för mycket jag och inte den han faktiskt är.

Det blir till att skriva om första kapitlet. Den här gången med attityd.

Det är vad första person handlar om. Ordentligt med attityd och ett språk som speglar huvudpersonen. Jag måste våga gå dit och måste bli duktig nog att jag kan skriva på ett annat vis än det som är mitt eget. Jag känner huvudpersonen utan och innan så jag hoppas att det kommer att gå vägen. Det borde väl inte vara några problem?

Oj, vad jag är nervös!

Det blev ingenting av med den tolfte mars hoppfulla "nu börjar jag att redigera". Det hade ju bara gått några dagar, å andra sidan, sedan jag avslutade första utkastet av mitt romanprojekt Jade.

Nu har jag, vare sig jag ville eller inte, tagit en längre paus, lika lång som författare råder en att göra (Revision & Self-Editing av James Scott Bell). Det har gått en månad sedan jag avslutade första utkastet och blev klar med det omedelbara efterarbetet.

Nu är det den tionde april. Och usch så nervös jag är! Riktigt jäkla nervös, men nu är det dags.

Nu har manuset kallnat så mycket att jag börjat glömma bort detaljer.

Nu ska jag sätta mig i soffan med en kopp grönt te och ett par bitar mörk choklad och börja läsa Jade som om det var en helt vanlig bok, skriven av vem som helst som författare, min favoritförfattare rentav (har många sådana, fler än en), fast med den skillnaden att jag sitter med penna i hand och anteckningsblock och markeringspenna bredvid mig.

Dags att avlägsna sig från datorn. Nervositeten stiger. Nu är det dags. Jade, here I come.

Läsmaraton i mars-utmaningen – en sammanfattning

Första halvan av månaden var jag en riktigt entusiastisk bokslukare och kände att det inte skulle bli några som helst problem att klara utmaningen. Sedan blev det, i slutet av månaden, med nöd och näppe som jag klarade den.

Jag behöll dock entusiasmen och glädjen genom hela månaden. Det var underbart roligt att sträckläsa böcker på det vis jag gjorde som barn.

Men verkligheten kom ikapp under de sista par veckorna i mars. Jag gick en helgkurs i akrylmålning och målade en hel helg, då det inte fanns någon tid eller ork över till läsande. Sista veckan var jag dessutom så trött efter akrylmålningshelgen i abstrakt måleri att jag inte orkade göra mycket av min läsning. Väldigt roligt var det dock att måla med utgångspunkt från sina egna känslor, men det tog som sagt på krafterna.

Så sista veckan i mars började jag istället på en ljudbok, Analfabeten som kunde räkna av Jonas Jonasson, och det tar mer tid, mycket mer tid, att lyssna än att läsa.

Jag hann lyssna på 19 av 24 kapitel till och med den 31 mars, men kapitel 20-24 lyssnade jag på första april istället. Det hanns inte med under mars.

På samma vis trodde jag att jag skulle hinna läsa ut Passionen av Jeanette Winterson, men så blev det ljudboken istället sista veckan och Passionen blev liggande.

Jag hade tänkt läsa flera grafiska romaner och räkna samman dessa, tre eller fyra, till motsvarande en bok, bok 10 i utmaningen, men då jag var bortrest sista helgen i månaden hann jag inte läsa någonting under den helgen, mer än några få sidor i Saga, Volume One på hotellrummet.

Därför snubblade jag nästan precis innan mållinjen.

Sista boken blev den nämnda grafiska romanen Saga, volume One, utläst på kvällen den 31 mars. Istället för Passionen och Analfabeten som kunde räkna. Jag hann bara läsa till och med sidan 136 av 224 i Passionen.

Jag är ändå nöjd med läsningen i mars. Det var som sagt väldigt roligt, en månad full av läsglädje och alla genrer jag gillar att läsa i representerades under månaden som gick: fantasy (steampunk), science fiction (dystopi), böcker från andra kulturer än min egen, reseskildringar, noveller, nutidsrealism, sagor, barnböcker, fackböcker i ämnen som intresserar mig, historiska romaner, grafiska romaner för barn och grafiska romaner för vuxna.

Och därmed fick jag också tillfälle att räkna ”en bok är en bok är en bok”, och det känns ju mer rättvist mot de grafiska romanerna.

Här följer en kort lista med länkar till recensionerna.

1. Steampunk! – An anthology of Fantastically Rich and Strange Stories av flertalet författare med redaktörerna Link & Grant
2. Ender's Game av Orson Scott Card
3. Ru av Kim Thúy
4. Fyra dagar i mars av Jens Christian Grøndahl
5. Vi kom över havet av Julie Otsuka
6. Divergent av Veronica Roth
7. Odd and the Frost Giants av Neil Gaiman
8. Illdåd av Dick Harrison
9. Elin under havet av Sofia Malmberg
10. Saga, Volume One av Vaughan & Staples

Dessutom läste jag ut två böcker utom tävlan som jag påbörjat i februari: Makt av Börjesson & Rehn, samt Brasilien berättar: Ljud av steg av diverse brasilianska författare, med den svenske redaktören Örjan Sjögren.

Recension: Vaughan & Staples: Saga Volume One

Författare: Brian K. Vaughan

Illustratör: Fiona Staples

Titel: Saga, Volume One

ISBN: 978-1-60706-601-9

Antal sidor: 160

Köpt: På SF-bokhandeln i Stockholm lördag 29/3 2014

Utläst: 2014-03-31

Om handlingen, från baksidan av boken:

From award-winning writer BRAIN V. VAUGHAN (Y: The Last Man, television's Lost) and critically acclaimed artist FIONA STAPLES (Mystery Society, North 40), SAGA is the sweeping tale of one young family fighting to find their place in the universe. When two soldiers from opposite sides of a never-ending galactic war fall in love, they risk everything to bring a fragile new life into a dangerous old world. Fantasy and science fiction are wed like never before in the first volume of this sexy, subversive ongoing epic.

Jag gillar verkligen huvudpersonen Hazel, som än så länge bara är nyfödd, och hennes berättarröst. Det är en skön kontrast som behövs till allt annat som sker, allt elände. Jag gillar också hennes föräldrar, speciellt modern och hennes starka attityd till saker och ting.

Detta är inte mer blodigt eller skruvat än böckerna om Sandman av Neil Gaiman och den serien slukade jag när det begav sig, och jag älskade den, men kanske var jag mindre känslig då. Jag läste den runt år 2000 och däromkring. Nu skulle jag kanske ha svårare för Sandman vid omläsning, tror jag i alla fall. Jag vet inte. Blodiga mord och alltför skruvade saker är inte riktigt min grej, men jag dras ändå till den här historien. Sex är inga problem, men mord och brutalitet är jag lite känslig för. Ändå känns det här som en serie jag kan komma att älska. Den är skruvad och udda och annorlunda. Ingen sitter säkert och det känns lite grand som vad som helst kan hända. Det är riktigt snyggt tecknat, proffsigt gjort på alla sätt och vis.

Ännu är det bara första albumet. Blir jag nyfiken på fortsättningen? Ja. Än så länge finns det tre album ute, så jag kanske inte ska vara för snabb med att köpa, för då måste jag vänta (lite för länge) på fortsättningen.

Kanske fordrar det här albumet en omläsning under lugnare former. Jag läste början i lugn och ro under helgen men dagen efter, måndagen den 31 mars, då jag skulle avsluta läsningen var det kväll och den 31 mars började lida mot sitt slut, hela mars månad led mot sitt slut, och jag var lite stressad för att det här ju måste bli sista boken i min Läsmaraton i mars-utmaning och jag hade egentligen tänkt mig att läsa fler böcker. Därför kanske jag läste sista halvan av albumet lite för snabbt.

Nu blev det som det blev och jag räknar den här grafiska romanen som bok tio av tio i min Läsmaraton i mars-utmaning.

Jag vill köpa och läsa fortsättningen och har sett att Adlibris säljer den billigare än SF-bokhandeln så jag ska nog göra en bokbeställning. Inte just nu, för jag har heller inte råd, men jag får se hur länge jag kan avhålla mig från att läsa fortsättningen. Under tiden kan jag läsa om den här volymen, för det är den värd.

Recension: Sofia Malmberg: Elin under havet

Titel: Elin under havet

Författare & illustratör: Sofia Malmberg

ISBN: 9129680697

Format: danskt band

Antal sidor: 126

Utläst: 2014-03-22

Om innehållet, från baksidan av boken:

Elin är ensam. Hennes mamma är oftast upptagen och hennes pappa jobbar hela tiden. När Elin söker efter en kampsportstudio får hon kontakt med tränaren André. Han verkar snäll och inte för framfusig. Efter att ha chattat om sport några gånger föreslår han att Elin ska komma förbi studion så att han kan få visa hur det går till. Elin känner sig både glad och sedd och anar inget ont, men det visar sig att André har helt andra tankar med mötet.

En mörk berättelse om en ung, ensam flicka som blir utsatt för övergrepp. När verkligheten blir för skrämmande flyr hon in i fantasin. Så småningom kommer hon igenom och ut på andra sidan.

En grafisk roman med vackra svartvita bilder som riktar sig till barn från elva år och uppåt. Ett utmärkt redskap att använda i samtal om det svåraste svåra.

Elin under havet är en lågmäld historia. Det är en grafisk roman om något så svårt som sexuella övergrepp. Det tunga ämnet speglas väl i de svartvita teckningarna. Det är professionellt tecknat och enkelt berättat. Det enda jag kan ha emot teckningarna är att bakgrunderna är lite väl enkla och tomma, bristfälliga – där finns inte många detaljer. Annars tycker jag mycket om tecknarstilen och gillar det stilistiska i den grafiska romanen. Det är sparsmakat och det speglar innehållet väl.

Det är en enkel historia men i sin enkelhet mycket trovärdig.

Jag gillar att det blir till en saga, en surrealistisk värld som Elin flyr in i för att undkomma känslorna som övergreppet väcker. På samma vis är låtsasvärlden en metafor för den kris som Elin genomgår, en metafor för känslorna som övergreppet väcker. Precis som det står på baksidan av boken och i flikarna på bokkanterna, är detta en bok som passar sig väl som underlag för diskussion om det svåra, det som inte alltid annars går att tala om.

Det här är den nionde boken av tio i min Läsmaraton i mars-utmaning.

Recension: Dick Harrison: Illdåd

Författare: Dick Harrison

Titel: Illdåd

Antal sidor: 406

Format: pocket

Förlag: Ordfront

ISBN: 978-91-7037-694-8

Utläst: 2014-03-21

Illdåd är den fristående tredje delen i en historisk trilogi. Som föregående böcker är huvudpersonen krigaren och herremannen Ulvbjörn.

Alla böcker är fristående. Det är riktigt bra att de är det, med tanke på att det var så länge sedan som jag läste bok ett och två i den här serien. De många hänvisningarna till tidigare böcker friskar upp minnet på mig och även den som inte läst tidigare delar kan hänga med i vad som händer då handlingen i tidigare böcker sammanfattas i den mån den är relevant för denna romans innehåll.

Det är en mycket välskriven bok precis som de föregående två delarna. Det är hög klass på språk och trovärdighet. Det märks att Harrison vet vad han talar om, att han som historiker är väl inläst på vikingatiden och allting som rör denna tid. Beskrivningarna och handlingen ger ett mycket trovärdigt intryck av vikingatiden.

Illdåd är alltså en mycket bra historisk roman, men handlingen kändes mer begränsad än tidigare delar då den här boken i största mån är en mordgåta som utspelas på ett och samma ställe, på en storgård vid namn Lejre. Det gör det lite begränsat, nästan så att det är till bokens nackdel. I början av romanen mördas gårdens herre och storman Rolf Uddsson. Hela boken går ut på att Ulvbjörn frågar sig fram, runt, runt på platsen där hela boken utspelas, och så småningom klurar ut vem som är mördaren. Stort plus dock att boken inte var förutsägbar och att Ulvbjörns funderande skildrades på ett bra vis.

Jag blev ändå lite besviken under första delen av boken eftersom det blev så mycket mordgåta och så lite annat, inte alls reseskildringar på samma vis som de föregående böckerna, inte samma action även om boken inte saknar dramatik.

Sedan knöt Harrison ihop trilogin på ett fint sätt i andra halvan av boken och det blev i och med det en riktigt bra avslutning på trilogin som höjde betyget på den här boken och gjorde den bättre än vad jag först kände att den var.

Romanen Illdåd sammanfattar ändå huvudpersonens liv på ett bra vis och det blir en fin avslutning på trilogin.

Det här är åttonde boken av tio i Läsmaraton i mars-utmaningen.