Tävling med bokvinst

Bella på Bellas Bokblogg lottar ut en bok, Röd drottning av Victoria Aveyard, och jag vill givetvis vara med på bokutlottningen. Tävlingen pågår till måndag den 5/10 kl. 17.00. Surfa i väg till hennes blogg och delta du också. Passa också på att läsa hennes blogginlägg - det är en mycket trevlig blogg Bella har (och det säger jag inte för att jag vill vinna, utan för att jag tycker det!)!

Lästips: Med glorian på sned

En gammal novellbörjan har sett nytt ljus. Med glorian på sned finns nu på Wattpad. https://www.wattpad.com/s…/50094668-med-glorian-p%C3%A5-sned

Jag valde namnet helt oberoende av den gamla svenska filmen med samma namn (som jag upptäckte fanns först när jag googlade titeln).

Den här historien är skapad 2010 och aldrig avslutad. Då var den tänkt att bli en roman. Jag tror nog att den passar bättre som novell. Därför har jag valt att lägga upp den på Wattpad som följetong, med små, korta avsnitt varje gång.

Läs och kommentera om du vill läsa mer. Beroende på respons kommer jag att fortsätta att skriva - om den visar sig vara värd det.

Fler, nyare berättelser skrivna av mig finns också på Wattpad.

Novelltävlingens vara eller icke vara

Jag har insett att det inte är alltid (eller sällan, knappt alls) så att man under tidsbrist skriver en novell till en viss novelltävling. Åtminstone har jag inte funkat så hittills. Ambitionerna har jag haft, att vara med i otaliga novelltävlingar. Få har verkligen blivit av.

Därför tänker jag nu, att det kanske är bäst att skriva novellerna först, och när man sedan stöter på en passande novelltävling, så är det bara att skicka in den redan skrivna novellen. Möjligtvis redigera den lite eller putsa upp den om det behövs.

Därför har jag nu gjort ett nytt exceldokument med rubrikerna: novell, antal tecken, antal ord, genre. Kanske ska jag lägga till språk också. Och sedan är det bara att söka. För novelltävlingar har ofta väldigt specifika krav vad gäller längd på novellerna.

Hittills är listan i mitt dokument väldigt blygsam. Jag ska skrapa fram några gamla noveller och lägga till där.

Sedan har jag lagt till mina fyra nyskrivna noveller. Men innan de publiceras någon annanstans ska de vara med i Färgargårdens antologi till hösten 2016.

För alla andra noveller som skrivs, är novelltävlingar mer av en chans till att publiceras. I Sverige har annars noveller liten, om än alls någon chans till publicering. Såtillvida man inte redan är en etablerad författare och har publicerat romaner dessförinnan.

Jag börjar snegla på sidor utomlands, men hittills har jag knappt skrivit något på engelska, vet inte ens om jag har det i mig.

Fast jag vill så himla gärna bli publicerad, jag vill att det händer något - nu! - med mitt skrivande. Jag är trött på att harva och önska och hoppas och dagdrömma och aldrig komma någonvart, aldrig göra något praktiskt och på riktigt.

Jag vill vidare! Framåt!

Recension: Ung i ghettot av David Safier

Författare: David Safier

Titel: Ung i ghettot

Tyska originalets titel: 28 Tages Lang

Förlag: Bazar förlag

ISBN: 978-91-7028-428-1

Läst: 11-13 september.

Utläst: 13 september

Mitt exemplar: en inbunden bok; ett recensionsexemplar från Bazar förlag

Boken handlar om sextonåriga Mira, de skälvande sista dagarna i ghettot, både precis innan helvetet bryter lös och när det gjort det. När allting vänds upp och ner, ännu mer än det redan gjort i och med att alla judar fösts ihop och tvingas bo i ett ghetto i Warszawa, blir saker ännu mer uppochnedvända. Som en fast punkt i Miras tillvaro finns systern och systerskapet. Mira har en yngre syster med mycket livlig fantasi och hon berättar en sagolik berättelse, som binder dem samman när allting annars är smärta.

Det här är en mycket spännande bok. Jag började läsa i den och sedan var jag fast, läste hela helgen. Boken var omöjlig att lägga ifrån sig. Den är utförd som en spänningsbok – ett format som Daid Safier vanligtvis inte använder sig av – och det har korta kapitel, består av mycket action och många händelser, och flera underliggande teman som vänskap, syskonskap och kärlek, men den berättar så mycket mer än en historia. Den berättar om allas vår historia och världshändelser som vi inte får glömma bort. Den är viktig, och det är viktigt att den blir läst.

Därför är det också viktigt att det är en ungdomsbok som vänder sig till den yngre generationen. De nya generationerna, som inte har varit med om varken första eller andra världskriget, men för det inte får glömma, inte får tro att det inte skedde, för det gjorde det.

Det här är en viktig skildring, värd att berättas, om och om igen.

Tack så mycket för recensionsexemplaret, Bazar förlag!

Boken finns att köpa bland annat på Adlibris och Bokus.

Tisdag och vad jag läser just nu

Så snabbt som antalet böcker ökar. Först är man nere på att läsa en enda bok, och så vips är man uppe i fyra stycken igen. Jag vill ha två på gång, det är idealet - en ljudbok och en pappersbok. Men nu är det som sagt lite fler.

• När Kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka. En bok som jag läser för en facebookgrupp och en diskussion som Kulturkollo anordnar. Jag är lite sen med läsningen av denna, eftersom jag missuppfattade saken något. Boken skulle inte läsas gemensamt i september utan redan vara läst för diskussion i början av september.
• The Mistletoe Bride and other Haunting Tales av Kate Mosse. Det här är en del av mitt skräcktema i september. Det är också en novellsamling, så jag läser en novell lite nu och då. De är småmysiga och lättlästa, lite småläskiga men inte så farliga.
• Vildhäxa - Återkommaren av Lene Kaaberbøl. Sista boken i en fantasyserie för barn i mellanstadieåldern, som har varit väldigt läsvärd och jag varmt rekommenderar för den som vill ha urban fantasy (fantasy som utspelas i vår värld och i vår moderna tid).
• Persuasion av Jane Austen. Det här är en ljudbok och en bok som halkat efter i min klassikerutmaning. Som alltid har jag massor av böcker på hög i en utmaning och det är långtifrån så att jag hinner läsa alla. Ett par klassiker har det blivit under sommaren, och nu när hösten är kommen, fortsätter jag med klassikerna och lyssnar till den för mig andra boken av Jane Austen, som jag lyssnat på. Tidigare har jag läst Emma, under mina studier i litteraturvetenskap, och lyssnat nu i somras till Sense & Sensibility (länk till min recension). Jane Austen blir intensiv att lyssna till, det händer så mycket på få ord och få rader, så man får lyssna riktigt uppmärksamt.

Recension: Skrivande röster av Maria Bielke von Sydow

Titel: skrivande röster – inspirationshandbok för skrivsugna

Författare: Maria Bielke von Sydow

Förlag: BIMA förlag

ISBN: 978-91-979719-5-9

Mitt exemplar: recensionsexemplar från författaren själv

Utläst: 2015-09-11

Maria Bielke von Sydow låter sex stycken skrivande röster förutom hennes egen komma till tals i denna skrivarbok.

Den här boken håller vad titeln lovar. Det är en inspirationshandbok som kommer med handfasta tips såväl som många exempel. Den här boken kan användas som en inspirationsbok för skrivargruppen. I boken finns handfasta övningar och många exempel på varje slags text som presenteras i boken.

Jag gillar att de skrivande röster som kommer till tals i den här boken, var och en får ett eget uppslag, ett presentationsuppslag, med foto, namn, och presentation såväl av människan i sig och hennes sätt att skriva på.

Bäst tycker jag om flödesskrivningstipset. Att flödesskriva innebär att skriva vad som än dyker upp i huvudet. Om det blir ”jag vet inte vad jag ska skriva” så kan man skriva även det. Det här är långtifrån en ny övning för mig, men jag tar ändå till mig den än en gång, och tipset om att börja varje ny skrivsession med en stunds flödesskrivning för att få ur sig det som sitter i vägen för det man verkligen vill skriva.

Exemplen i boken är enkla, långt ifrån pretentiösa. Det blir kravlöst på ett vis som gör att läsaren själv kan sätta sig och skriva något liknande, även om han eller hon är en nybörjare. Även texterna som presenteras i boken är okomplicerat utförda, något som var och en kan känna att ”det där kan jag också skriva”. Det här är en bok för den som vill skriva men inte skrivit förr. Genom den här boken kan man se att det inte behöver vara så svårt eller ta så mycket tid; den här boken kan bli en push till att våga.

Genast som jag börjat läsa den här boken vill jag sätta mig ned och skriva själv, och det är ju ett väldigt gott betyg.

Tack, Maria Bielke von Sydow, för recensionsexemplaret!

Boken finns nu att köpa på till exempel Adlibris och Bokus.

Skrivande: kapitelförteckningens betydelse

Torsdag och fredag hittills den här veckan har jag bara renskrivit. När man renskriver så mycket blir man sugen på att skriva nytt. Ändå har jag inte gjort det än. Jag sneglar på kapitlen, har beslutsångest. Jag jobbar enligt "huller om buller"-metoden, och det kanske försvårar lite. Jag har en hel trilogi att skriva på, DK, och vill skriva överallt på en gång.

I dag skapade jag ett nytt dokument kallat Innehållsförteckning, där jag klippte in innehållsförteckningarna från del 1, del 2 och del 3 av DK. Arbetsnamnen: Solrosorna, Aristokraterna, Fjärilarna. Det blev en excelfil, där jag skapat en handfull kolumner med följande rubriker:

• Del
• Kapitel
• POV
• Årtal
• 1:a utkastet
• Kapitelintrig

Det kanske inte är helt juste att kalla det för 1:a utkastet när det i vissa fall är utkast femtioelva, men i den nya versionen, som jag skriver just nu, är det första utkastet. Romanprojektet har krypt och växt genom åren, från 2006 och framåt, legat på is i många år och nu stöpts om i ny form och tagit namnet Drömkrigarna, DK.

Del syftar på vilken del kapitlet tillhör, 1 (Solrosorna, 2 (Aristokraterna) eller 3 (Fjärilarna).

Kapitel. Åh, det här tycker jag så mycket om. Back in the days, alltså år 2006, hittade jag på sådana där roliga kapitelrubriker som "Hur han med gråt ackompanjerade vårregn" och "Nektar till fjäril i tröst", "Den svarta bilen körde i väg med honom" och "Matt fladdrande, på väg att slockna". På något vis beundrar jag ändå mitt tjugosjuåriga jag som kom på sådana fina, lyriska kapitelnamn. Nå, jag har velat fortsätta på samma sätt och hittat på liknande kapitenamn som "Med blodfläckar på kragen" och "Över kravallstängslet med ett enda stort kliv". Det blir så mycket roligare att skriva kapitel med sådana dramatiska namn. Eller vad tycker ni? Inbjuder de inte till läsning? Alltså, detta är kort och gott en lista över alla kapitelnamn.

Hittills består Del 1 av 59 kapitel, del 2 av 102 kapitel, och del 3 av 39 kapitel. Detta kommer att ändras, minska och krympa och öka och växa, allteftersom jag skoningslöst redigerar bort gammalt material - speciellt i del 2 och del 3, samt skriver nytt material, speciellt i del 1 och del 3.

POV. Point of View. Vem som för kommandot i kapitlet, vems synvinkel man följer. Jag skriver i tredje person men jag följer personerna väldigt nära. Del 1 följer främst Imai, del 2 är namngiven efter Maximilian och del 3 efter Hyun. Dock märker jag, speciellt när jag läser äldre bitar, att jag svävar in och ut ur personen ifråga och ibland tar en annan persons synvinkel. Får fundera på hur strikt jag ska vara med detta.

Årtal. DK utspelas över en längre tid som sträcker sig över flera år; därför vill jag hålla reda på vilket år det är hela tiden och därför fick detta en speciell kolumn.

1:a utkastet. Som sagt är det inte alltid första utkastet, men det är i alla fall ett mått på vad som är klart eller inte. Just nu är vissa avsnitt "klara" och andra är "bara påbörjade" eller "renskrift pågår". Ytterligare andra kapitel har jag markerat som "kladd på utskrift", där jag helt enkelt min vana trogen skrivit ut vad jag skrivit på datorn och fortsatt att skriva för hand, på framsidan, baksidan och i anteckningsböcker, fortsättningen på det datorskrivna. Första målet är att vara klar med alla kapitel i ett första utkast. Åtminstone alla kapitel i del 1. Sedan är det dags för redigering och därefter, när allting är någorlunda klart och jag är någorlunda nöjd, är det dags för testläsare. Anmäl dig gärna om du gillar fantasy och science fantasy, med ungdomstema. Läs mer om DK här.

Kapitelintrig. Här har jag hittills inte skrivit något. Mest för att det skulle bli för långt och lägga sig på andra sidor och inte bli lika snygg förteckning utskriven än. Men ännu mer för att jag precis börjat med denna innehållsförteckning och inte hunnit än. Dock tycker jag att det är onödigt att skriva kapitelintrig för de kapitel jag redan har klara. Kanske att jag använder den här kolumnen till att skissa på de kapitel jag inte kan än, eller på något vis behöver veta mer om innan jag kan skriva dem. Eller så klipper jag bara in första meningen och sista meningen i varje kapitel här, så vet jag vad det är för kapitel. Vilket jag ändå vet, mestadels, eftersom varje kapitel har sådant fint kapitelnamn, som gör det lätt att komma ihåg vad det faktiskt innehåller.

Vill du veta mer om det här eller hur jag jobbar? Fråga gärna! Jag tar gärna emot förslag på vad jag ska skriva om på bloggen. Alla kommentarer är välkomna.

Skrivande: arbetsrutiner

En av mina många bockar.

Nu när jag renskriver så mycket, skapar jag varje gång jag sätter mig ett nytt dokument, med namnet ”[dagens datum] [aktuellt skrivprojekt] Renskrift”. Så filen kan heta något som 20150903 DK Renskrift.doc. Alla sådana här renskrifts- och dagsskördsdokument hamnar i en och samma folder, under den rätta bokprojektsfoldern, så att jag riktigt ska hålla reda på dem.

Enda undataget från dessa renskriftsdokument är noveller; där renskriver jag direkt i novellen ifråga, eftersom det handlar om kortare huvuddokument.

Eftersom jag renskriver så förskräckligt mycket (det handlar om ett stort antal anteckningsböcker och kladdskriv på utskrivna delar av mina manus som sammanlagt handlar om många, många timmars skrivtid), tar det emot lite att skriva nytt, och jag märker att jag nyskriver i en långsammare takt. Kanske i fåfängt hopp om att komma ikapp med min renskrivning.

När jag har renskrivit en handskriven sida sätter jag en bock på sidan med en highligher-penna.

Tidigare sparade jag allt jag renskrev. Numera gör jag inte det. När jag renskrivit båda sidorna på ett papper, eller renskrivit ett visst stycke handskrivet som hör ihop, slänger jag det i papperskorgen. Jag kan inte spara allt jag skriver för hand, och speciellt inte när det skrivs som det gör i de billiga anteckningsböckerna – huller om buller, utdrag från olika skrivprojekt, varvade med listor på vad jag ska komma ihåg att göra dagen efter eller listor på vad jag ska köpa. Men för det mesta försöker jag att ha en anteckningsbok enbart för ett visst projekt. När det är finare anteckningsböcker som också är dyrare, blir det mer så att jag vill spara det. När det gäller de här enkla kollegieblocken som jag köper på ICA, känns det mer tillfredsställande att bocka för och sedan slänga. Då känner jag att jag verkligen åstadkommit något och högen minskat. (Utan att tänka alltför mycket på att den ökar igen varje gång jag skriver något nytt, och det gör jag varje dag måndag-torsdag.)

När jag sedan klipper in mitt renskrivna från renskriftsdokumentet in i det aktuella huvuddokumentet, klipper och klistrar, färgar jag även texten i rött (istället för det svarta) för att hålla reda på vad som är inklistrat. Ibland vet jag inte var jag ska lägga det renskrivna, och då blir det partiet kvar i renskriftsdokumentet ett tag – det gäller bara att hålla reda på i vilket renskriftsdokument texten ifråga ligger...

Läs det här inlägget om du vill läsa mer om mitt handskrivna och mitt renskrivande.

Temaläsning i september: skräck

De senaste två månaderna har jag snittat fem böcker per månad. Därför sätter jag som mål att läsa fem böcker även i september, förutom den ljudbok jag redan håller på med (Gone Girl av Gillian Flynn). Det är fem böcker köpta i år. En av böckerna (Mysrys) är en omläsning, annars är det för mig nya böcker.

September är väl den första höstmånaden, även om det inte är höstlikt ute än. Det var först i dag jag reagerade på att björkarna fått några få gula löv. Det börjar bli lite svalare i luften, men solen värmer fortfarande gott och det är runt tjugo grader ute, soligt och väldigt fint. Inget höstrusk än inte, men varför inte samla ihop några mysrysliga böcker som passar för hösten, ändå, bara för att?

Därför tänkte jag ha tema skräckläsning i september. Det blir böcker om vampyrer (Julie Kagawas böcker) och spökhistorier från både Kim M. Kimselius och Kate Mosse. Plus att jag tänkte läsa en bok med den passande titeln "September" av Kristoffer Leandoer.

Förra året var jag med i "Läs ett år"-utmaningen. Den tog tvärt slut efter augustiboken, i och med att jag nästan slutade läsa och bara skrev resten av året. Så jag tänkte ta bok september, oktober, november och december i år istället. Först ut är alltså "September" av Kristoffer Leandoer. I oktober blir det Ray Bradburys "Oktoberfolket". Vad jag ska läsa i november och december återstår att se.

Jag är inte så mycket för skräck egentligen, som ni kanske vet vid det här laget, men jag gillar spökhistorier som är sådär lagom ruskiga, och ibland fungerar det bra med vampyrer också, de känns inte för läskiga. Så jag går på skräck light.

Har ni några mysrysliga tips för höstmörkret?

Förteckningen växer, det förflutna blir större

Jag har fortsatt med min förteckning över alla mina berättelser, romaner och noveller. Och då menar jag verkligen alla. Allt jag skrivit genom åren, stort som smått. Det har blivit en hel del. Varför gör jag då detta?

För det första för att se hur mycket jag faktiskt skrivit. Hur mycket jag åstadkommit.

För det andra för att inse hur mycket jag faktiskt avslutat. En hel del även det, genom åren. Både skoluppsatser och fritidsskrivning. Jag begränsar mig till det skönlitterära. Ändå är listan uppe i över tvåhundra verk.

Trots allt oavslutat är det ändå mycket jag avslutat, och när jag ser det svart på vitt kan jag se att det faktiskt inte är så dåligt, att jag både avslutat mycket och skrivit ännu mer. Övat och övat i många år. Snart hoppas jag att det bär frukt.

Förteckningen blir en minneshjälp också, en ihågkommare. Jag minns det mesta jag hittat på, men inte allt. Och jag har sparat i stort sett allt också. Det värdesätter jag mer och mer genom åren som går, att jag faktiskt sparat sådant jag skrivit och gjort som barn, såväl som tonåring och som vuxen.

Nuförtiden sparar jag inte handskrivet när jag skriver rent, jag slänger och skriver ut och sparar datorskrivet istället. Men på skoltiden skrev jag uppsatser och berättelser för hand, och de orginalen har jag sparat. Nostalgiskt, inte sant?

Författarsida på Facebook

Nu ska det bli verklighet. Jag ska bli en författare på riktigt.

Hittills är jag publicerad i antologier, Taxi, Ingur, Samma berättelse, i Skrivarkalendern 2010, och i tidskrifter/tidningar, Metamorfos, Kvällsstunden.

Hösten 2016 blir det en ny antologi. Läs mer här.

Därför har jag nu gjort en facebooksida. En författarsida på Facebook. En författarfacebooksida. Kan jag kalla mig författare? Nu gör jag det. Så att drömmen ska bli verklighet.

Gilla mig gärna! Tack!

Jenny Holmström.

Skönlitterärt av mig på Wattpad

Jag har ett nytt konto på Wattpad. Eller ett nygammalt snarare. Själva kontot är gammalt, all aktivitet på kontot är ny.

Har precis börjat översätta gammalt och skriva nytt på ett projekt tidigare kallat BÄ. Nu finns en engelsk version på Wattpad, nypublicerad och pågående.

Jag vet. Jag skrev nyss att jag bara skulle koncentrera mig på DK. Det gör jag också. Som romanprojekt.

Sedan har jag mina novellprojekt vid sidan av. Detta är ett av dem.

Novellprojekten är till för övnings skull, för att jag ska känna att jag faktiskt kan avsluta saker. Inte som de där romanprojekten som bara pågår och pågår.

Och novellprojektet på engelska är bara till där för övnings skull, för att jag ska se hur och om jag kan skriva något vettigt på engelska, och om det kan bli läsvärt. Hittills har det gått hyfsat. Det är roligt, lite lekfullt, för kul skull. Klickar ni på framsidan och får upp en helsidesversion syns det bra mycket bättre vad det står; det ser mörkare ut såhär, av någon anledning, med svartare bakgrund.

Just nu finns följande på min Wattpad, yasuisora:

• Första delen av The Illegitimate Son of Gods, publicerad idag. Kika gärna in igen, för nya delar är tänkta att publiceras lite nu och då.
• Hela novellen Orangeriet, tidigare publicerad i tidningen Kvällsstunden.
• Första kapitlet av DtD, Diamond to Dust, aka Jade (som eventuellt, kanske, inte ska bli första kapitlet senare, men det återstår att se).

Beslut efter grubbel och funderingar

Jag antar att det är dags att göra det officiellt. Åtminstone erkänna det på bloggen för er, och inför mig själv: projektet DK är inte bara en bok, utan tre. Det är en trilogi. Varför är det så lätt att det blir trilogier?

Det är tre delar och det blir en förskräckligt lång bok om man låter alltihop vara en och samma. Alltså: det blir en trilogi.

Jag har arbetsnamn, men inga slutgiltiga namn.

Del 1 kan kallas Solrosorna.
Del 2 kan kallas Aristokraterna.
Del 3 kan kallas Fjärilarna.

Jag har funderat fram och tillbaka, fram och tillbaka. Eftersom projektet är så stort, och jag vill lyssna på goda råd jag fått från skrivarvänner, har jag bestämt mig för att fokusera på ett stort projekt framöver, ett romanprojekt, ja, eller en trilogi då. Därtill blir det noveller, men det är småprojekt vid sidan av.

Detta innebär att Jade får vila lite. Igen. Jag behöver tänka varvet runt igen, och för att göra berättelsen rättvisa borde jag göra mer research. Så jag låter den vila och tar tag i det som är enklare och det jag ändå tror har mer potential att faktiskt bli något som folk vill läsa. Satsar alltså på DK.

Bara romanprojektet DK framöver. Vi får se hur det går.

(Fotot är en inspirationsbild till DK, väl passande, hittad och lånad från nätet.)

Jenny Holmström på Kapitel 1

Kapitel 1 är en sida på nätet där man kan läsa romaner, delar av romaner, noveller eller delar av noveller, betygsätta, kommentera och rösta på dem.

Jag har skaffat en sida där, mest för att jag vill ha reaktioner på det jag skriver. Uppmuntran, konstruktiv kritik, bu eller bä.

Med möjlighet att läsa delar av det jag skriver på Kapitel 1 kanske det blir lättare för dig som läser min blogg att kommentera bloggen.

Håll gärna utkik där för jag kommer att lägga upp både romanavsnitt (mest första kapitlet på olika projekt), och avslutade noveller där.

Kommentera gärna och betygsätt, för det blir du som läsare som bestämmer vad som kommer att läggas upp där härnäst.

Utifrån hur ni läsare röstar och kommenterar kommer jag att lägga upp fortsättnngar eller nya noveller/romaner!

Jenny Holmströms sida på Kapitel 1.

#sommarlovmedkulturkollo #höst

Sommarlov med Kulturkollo avslutas i dag med ordet höst.

För mig är det inte höst än. Hösten kommer först i september. Just nu är det sommarvärme ute och idag, den 15 augusti, är det Maximilians födelsedag.

Jag har uppmärksammat det tidigare, och jag uppmärksammar det även i år. Han finns inte, men han fyller år ändå. Han är huvudperson i min fantasytrilogi TS/ML/PL och han är även huvudperson i min trilogi DK 1,2, 3. På olika vis och i olika skepnader. Jag säger i alla fall grattis till honom.

Grattis på födesledagen, käre Maximilian! Hade du levt, och levt i vår tideräkning, hade du fyllt 27 år.

Jag firar på samma vis som du finns: i mitt huvud. Där firar jag, din släkt och alla dina vänner med pukor och trumpeter, med stort kalas, mycket god mat, många kakor, tårtor, gott vin, saft och kaffe. Eller så firar jag på det vis som du skulle ha firat, om du hade levt i din egen värld, med helt andra slags ceremonier. Fast tårta blir det nog i alla fall.

Första kapitlet av Jade på Kapitel 1

Som ett led i detta att göra allvar av min dröm, att verkligen publicera mig, har jag skapat ett konto på Kapitel 1 och lagt upp första kapitlet på Jade-historien, även kallad för DtD. Läs och kommentera gärna!

Skrivprocessen: att lämna det gamla bakom sig

En stor del av skrivandet handlar om att lämna bakom sig, om att inse när man ska lämna det gamla bakom sig och påbörja nytt. Jag hänger envist kvar vid gamla projekt, vissa mer än andra. Speciellt romanprojekten klamrar jag mig fast vid, mest för att jag faktiskt vet att de har potential.

Men jag har en tendens att även klänga fast vid allt annat gammalt ovidkommande, romanbörjanförsök, noveller som mynnat ut i ingenting, skrivövningar. Början av olika slag som jag inte avslutat, kommit olika långt på. Övergett i handling, men inte i tanke. De tynger, alla de där gamla projekten.

Kanske är det därför som en del i processen, som jag nu när jag gett mig den på att avsluta nya noveller jag precis nyss hittat på och börjat på, och gett mig den på att jag vill avsluta de mest aktuella romanprojekten, som jag räknar upp allt oavslutat.

Jag skriver helt enkelt en lång lista. Det började med ett excel-dokument med följande kolumnrubriker:

Titel, Projekt, Samling, Typ, Genre, Steg i processen.

Sedan försökte jag lista vilka steg min skrivprocess egentligen tar:

1. Gula lappar/Mindmap/Registerkort
2. Gula lappar/Mindmap/Registerkort ska renskrivas och utvecklas
3. Renskrivning ska göras
4. Renskrivning pågår
5. Utskrift och korrläsning x5
6. Testläsare
7. Korr efter testläsning x7
8. Sista läsning och korr x8
9. KLAR
Byrålådan.

Byrålådan. Som en egen liten punkt, det tillstånd som många gamla projekt landar i. Där jag verkligen måste lägga dem. Genom att skriva det i klartext. Detta projekt ska till byrålådan. Det ska inte tynga mer.

För att ytterligare lätta på bördan skrev jag intill ytterligare en lista. En lista över "skrivövningar". Alla projekt som bara påbörjats, några rader, en sida, som inte blivit mer än embryon, får hamna i just denna lista över "skrivövningar/embryon". Förpassas dit. Både i tanke och fysiskt på listan. På riktigt. Så att de också slutar att tynga ned mig. Så att jag äntligen kan lämna dem bakom mig.

Listan är i pågående och jag har långtifrån gått igenom allt jag skrivit. Många skrivövningar är just skrivövningar och är utan namn. Ord som bara finns på papper eller i dokument i datorn. Saker som inte och aldrig kommer att vara mer än fragment. Och så finns det sådant som är namngivet. Och som därför tynger mer.

Nu är jag uppe i närmare 120 påbörjade (och ibland avslutade) noveller/romaner (romanprojekten som är avslutade är bara ett fåtal). Listan på skrivövningar närmar sig ett åttiotal. Som sagt långtifrån alla projekt. Många, många ord. Och alla har de varit övningar, på sitt sätt.

Men nu ska jag inte låta dem tynga mig. Nu ska jag lämna det som är meningen att jag ska lämna oavslutat. Vissa noveller kanske blir klara, vissa romanprojekt kanske prioriteras. Vissa skrivövningar och embryon kanske det blir mer av. Långifrån alla. Och nya idéer får jag hela tiden.

Nu är det dags att blicka framåt.

Våndan av att renskriva handskrivet alltför långt efteråt

Renskriver massor av sidor för mitt projekt DK. När man skriver för hand är det ofta så att hjärnan går många gånger fortare än vad handen med pennan kan hinna med. Därför blir skrivstilen ofta väldigt slarvig. Ibland lite för slarvig. Och ibland gör man konstiga förkortningar.

Jag vet inte om det här är en sådan förkortning eller om det faktiskt står ett ord här.

Det mesta kan jag klura ut. Jag fick stirra några sekunder på "tror" innan jag insåg att det stod så.

Men ordet som jag tror börjar på p (jag TROR att det är ett p) kan jag inte förstå. Jag funderar och grubblar. Någon annan som ser?

För den oinvigde, först står det såhär: "Då tror alla att jag gömmer mig, ---- Imai." /"Vid sidan av då? En kompromiss."

En tolkning är att det står "protesterade" och jag förkortat till, öh, port?

Men det är inte Imai som säger detta utan en annan person som vi kan kalla E. Så jag blir lite förvirrad.

"Då tror alla att jag gömmer mig i port???" Öööh...?

(Dessutom kanske "Imai" bara är en referens till att han säger repliken nedanför, det kanske inte har något med "gömmer mig"-repliken att göra, bara för att ytterligare krångla till det.) (Dessutom kanske "Imai" bara är en referens till att han säger repliken nedanför, det kanske inte har något med "gömmer mig"-repliken att göra, bara för att ytterligare krångla till det.)

Sådant kan man fastna vid och grubbla sig fördärvad över.

Nattliga funderingar

Så svårt att sluta när man väl börjat. Och det är ändå ganska roligt att renskriva. Åtminstone när texterna är så gamla att man knappt kommer ihåg att man skrivit dem och inte riktigt kommer ihåg vad som händer eller vad som sägs, och blir förvånad och engagerad och road när man renskriver.

Tänk att man kan bli så förälskad i vissa karaktärer. Just nu är jag förälskad i Imai... Tycker det är så roligt att skriva om honom! Till och med att renskriva är jättekul. Han är så annorlunda från mig och jag tycker att jag lyckats med att porträttera honom. Han är lite dryg ibland, men han har ett gott hjärta och stort mod. Lillgammal är han också. Jag hoppas bara att jag inte gör honom övermogen...

Följer honom från det att han är tio och framåt tills dess att han blir vuxen, så det är stort tidspann och han utvecklas ju förstås under den tiden. Därför har jag också hittat inspiration från olika håll för hans utseende och för hans karaktärsegenskaper.

(Bilderna är inte mina, utan inspirationskällor, men det är såhär jag föreställer mig honom.)

Öppnar låset med en nyfunnen nyckel

Det näst bästa nu efteråt, med skrivarkursen jag nyss gått, är nog gemenskapen som har blivit i vår facebookgrupp, möjligheten att läsa och kommentera på varandras texter, peppa varandra. Dela kärleken till orden och skrivandet. Hjälpas åt.

Det allra bästa är att jag låst upp en stor, tung port, med en nyckel jag inte visste att jag hade. Äntligen tror jag på mig själv på ett vis som jag inte gjorde innan. Äntligen är jag mogen att ta till mig alla fina ord jag fått från människor genom åren, ända sedan jag först började sätta ihop häftade böcker med text jag själv skrivit, vid åtta års ålder. Ända sedan dess har folk prisat mitt skrivande, mer ju äldre (och ju bättre) jag blivit men jag har ändå inte velat tro eller inse på riktigt, i hjärtat. Nu inser jag äntligen.

Nyckeln är en tung järnnyckel, passande i en port som denna. Porten till mitt författarskap. Jag har redan skrivit, kommer alltid att skriva, och vad är man då om inte författare?

Jag har ingen som helst svårighet att få ned ord på papperet, när jag envist bestämt mig, släppt på kraven och rädslorna, och bara ger mig hän, koncentrerar mig och låter orden flöda. Ser bilder i mängd, hela berättelser framför mig, inom mig. Ord, bilder, känslor, tankar. Det finns så mycket som vill ut. Varför har jag stängt det inne så länge?

På mindre än en månad har jag nu börjat på och avslutat två av de tre noveller jag hittills planerat ska vara med i skrivarkursens gemensamma antologi, som kommer att ges ut under hösten nästa år.

Äntligen har jag kommit igång med att renskriva på alla mina romanprojekt, och insett att det inte finns någon genväg kring det; jag skriver för hand för det är lättast (och skonsammast på alla de vis), och då blir det mycket att renskriva, men så får det vara. Det är bra att skriva rent och samtidigt ha möjligheten att göra en första korr. Tid tar det, men det är tid jag vill lägga ned. Tid jag måste ge mig själv.

För nu har jag kommit till den punkt att jag står på tröskeln och tänker "banne mig, nu är det dags". Eller lite mindre fint: "fan, nu får det räcka. Gör det för helvete! Sluta skjuta upp det du faktiskt kan och vill bara för att du är rädd och lat av dig!"

Jag kan slutföra vad jag påbörjat - se bara på novellerna. Och nu ska jag slutföra mina romanprojekt:

DK, en tjock bok som jag vet måste delas upp i tre delar (en trilogi), där jag skriver på alla tre delarna, huller om buller, fram och tillbaka. Lägger pusselbitar. Har början och slutet klart för mig, har skrivit början, har skrivit slutet, har skrivit mycket i mitten och vet hur varje del ska sluta.

TS/PL/ML, en trilogi som utspelas i samma värld som ovan, men i en annan tidsålder (före). Det är återigen en trilogi, där jag skrivit början, ungefär har för mig hur det ska sluta, men med några frågetecken (trådar som måste lösas upp). Och där jag vet både hur del ett förlöper och hur tvåan går och var den slutar. Mest oklart är delar av trean men mycket är klart där också.

DtD/Jade, en roman som vuxit och minskat, där första utkastet var skrivet och ratat och jag nu äntligen, efter oändligt grubbel och testläsare, insett att jag måste vända på steken. Börja på annat ställe och kanske inte sluta på det vis jag förut tänkte mig, utan kanske tidigare eller kanske senare eller på ett annat vis helt och hållet, men där jag vet att jag måste börja med att skriva mig fram till svaren. Sluta grubbla och göra, med andra ord.

KR, en ny novellsamling, som parallellt med en annan novellsamling, Verklighet, plus ännu en tänkt novellsamling, formas av mina noveller, halvskrivna, helskrivna, oredigerade, nypåhittade, i embryon. Småidéer som måste utvecklas och bli berättelser.

Sedan ska jag inte gå in på de vilande projekten (alltför många), eller de klara projekten (som kanske behöver ytterligare redigering), utan där stannar jag och koncentrerar mig på vad jag vill först och vad jag först har framför mig:

I korthet: DK, del 1-3, TS, PL, ML, Jade, KR.

Och jag måste nog jobba parallellt, för jag är sådan att jag jobbar huller om buller, lägger pussel, ser målningar, hela filmsekvenser, skeenden, händelser, delar. Och kommer på saker inte i kronologisk ordning utan i samband och i trådar, garnnystan, hoptrasslade.

Det är bara att acceptera att det är så jag jobbar. Även om jag helst skulle vilja skriva en bok i taget och kronologiskt. Jag tappar så lätt motivationen, när självförtroendet sviktar, och då är det bra att kunna hoppa emellan. Jobba på en novell, tillbaka till DK, jobba på novellen igen, tillbaka till Jade.

På det viset arbeta sig framåt, ändå mer eller mindre strukturerat.

För nu har jag ett skrivschema som är realistiskt utifrån hur jag brödjobbar just nu och utifrån vilken fritid jag har just nu, och sedan är det bara att jobba efter det. Målmedvetet, disciplinerat, organiserat.

Och ha roligt på vägen. Glädjen i skrivandet har jag redan. Nu också tilltron i form av en nyckel och en öppnad port.

Nästa steg för mig över tröskeln.