Den dag hon gick över bergets brant och inte återvände, den dagen bestämde han sig för att också han skulle söka lyckan. Han gick nedför spiraltrappan, sju våningar ner och nådde marken vilken han inte beträtt på sju gånger sju månader.
Gräset doftade starkt, värme steg från marken och rosendoften gjorde honom yr. Grässtråna kittlade hans nakna fötter med varje steg han tog. Under ofrivilliga fnissningar började han sin färd, till dess att han kunde bortse från stråna under honom. Han gick i dagar, varje kväll ledbruten eftersom han inte var van vid att gå på mark. Någonstans hyste han ett hopp om att hitta henne, hinna ifatt och göra sällskap, men önskningen slog inte in. Han fick söka lyckan på egen hand.
Stigarna som andra trampat men inte han förrän nu, ledde honom till berget vid vilket ett orakel dvaldes.
Efter väntan i en kö med andra vandrare, fick han möta mörkret i korridorerna som ledde fram till grottan där oraklet satt, omgiven av facklor och stearinljus. Kring hennes ansikte blåste en vind som fick hennes hår såväl som fackel- och stearinljuslågorna att fladdra. Han bugade och böjde knä, osäker på hur seden var och hur han skulle hälsa oraklet.
”Jag söker lyckan”, sade han enkelt då han inte kom på att med andra ord presentera sig eller sitt ärende.
Hon slöt ögonen och tycktes oseende titta upp i taket, när hon svarade:
”Du har redan funnit den. Var här och nu, där du är, och glöm bort henne, hon som försvunnit – hon har inte bara försvunnit nedför bergets brant, hon har också försvunnit ur ditt liv. Du kan bli lycklig på den här sidan bergen. Gå hem med dig igen eller stanna här hos mig. Två alternativ, och båda leder till lyckan. Något tredje alternativ finns inte, för det leder inte till absolut lycka. Det leder bara bortåt, kanske till henne och kanske, så småningom till lyckliga stunder.”
Vilket val han gjorde är inte av betydelse. Det enda av vikt är: han blev så småningom lycklig.
Kommentar: detta är en SkrivPuff-övning, Utmaning 208: Skriv om ett oförklarligt försvinnande.
måndag 27 juli 2009
söndag 26 juli 2009
Där allt är möjligt
Jag vill bara tipsa om en artikel på SvD:s sida som handlar om fantasy och alla dess olika subgenrer. Som det står i artikeln, fantasy handlar om så mycket mer än mantelklädda alver.
lördag 25 juli 2009
onsdag 22 juli 2009
måndag 20 juli 2009
Syns inte
Syns inte. Syns inte. Syns inte. Mantrat var ett oavbrutet mummel. Det höll faran på andra sidan porten. Hopkrupen, benen tätt ihop, huvudet hopkurat precis ovan knäna.
Han torkade av handsvetten på byxbenen. Två våta fläckar mörkade tyget. Syns inte. Nu hördes steg. Han knäppte händerna men de skakade ändå. Han bet i knogarna och försökte sitta stilla. I nästa nu hoppade han till.
En rassligt torr och hög stämma:
”Jag vet att du är här.”
Det var en bluff. Eliot var säker på att han inte hade blivit sedd när han smet in genom porten. Regndroppar rann fortfarande från det stripiga håret ned under skjortan efter språngmarschen; han hade löpt genom flera kvarter, ignorerat ovädret och klafset i lerpölar, sprungit så fort han kunnat för att undvika att förföljaren hann ikapp. Men nu stod förföljaren utanför porten. Han hade väl slutat springa och gått från port till port, sagt samma sak utanför varje dörr, letat och nosat.
Syns inte. Syns inte. Syns inte.
Eliot bodde inte här. Det var bara ett ställe att stanna på. Ett korsvirkeshus med olåst port, ett oansenligt hus utan speciella kännemärken. Ett bostadshus. Bara ett ställe att gömma sig på.
Syns inte.
Han andades så tyst han bara kunde, långsamma medvetna andetag, lätta och korta, högt uppe i bröstet. Ljudlöst.
Nu öppnade förföljaren porten. Eliot flög upp och ställde sig tryckt emot väggen. Syns inte! Om förföljaren fick för sig att se bakom porten!? Eliot hade inte långt till skriket.
Plötsligt hördes steg bakom honom. Någon gick nedför trappan och kom ut i trapphuset. Någon som bodde i en av bostäderna som ville ut och bara gick förbi Eliot på sin väg mot porten. Någon som tog tag i porten i samma ögonblick som förföljaren långsamt öppnade den.
Eliot kunde höra hur förföljaren hälsade. Den boende svarade. Ett samtal inleddes.
Eliot bet sig nästan i tungan medan han hörde hur rösterna avlägsnade sig. Han drog ett djupt, darrande andetag. Över, för den här gången. Nu måste han genast vidare. Han öppnade porten bara så pass att han kunde smita igenom öppningen. Genast var han på väg in i en smal sidogränd, raskt småspringande.
Kommentar: detta är dagens SkrivPuff-övning, Utmaning 201: Skriv om att vara rädd. Det är också mötet med en ny karaktär som inspirerats av en tidigare SkrivPuff-text: Eskatologi.
Han torkade av handsvetten på byxbenen. Två våta fläckar mörkade tyget. Syns inte. Nu hördes steg. Han knäppte händerna men de skakade ändå. Han bet i knogarna och försökte sitta stilla. I nästa nu hoppade han till.
En rassligt torr och hög stämma:
”Jag vet att du är här.”
Det var en bluff. Eliot var säker på att han inte hade blivit sedd när han smet in genom porten. Regndroppar rann fortfarande från det stripiga håret ned under skjortan efter språngmarschen; han hade löpt genom flera kvarter, ignorerat ovädret och klafset i lerpölar, sprungit så fort han kunnat för att undvika att förföljaren hann ikapp. Men nu stod förföljaren utanför porten. Han hade väl slutat springa och gått från port till port, sagt samma sak utanför varje dörr, letat och nosat.
Syns inte. Syns inte. Syns inte.
Eliot bodde inte här. Det var bara ett ställe att stanna på. Ett korsvirkeshus med olåst port, ett oansenligt hus utan speciella kännemärken. Ett bostadshus. Bara ett ställe att gömma sig på.
Syns inte.
Han andades så tyst han bara kunde, långsamma medvetna andetag, lätta och korta, högt uppe i bröstet. Ljudlöst.
Nu öppnade förföljaren porten. Eliot flög upp och ställde sig tryckt emot väggen. Syns inte! Om förföljaren fick för sig att se bakom porten!? Eliot hade inte långt till skriket.
Plötsligt hördes steg bakom honom. Någon gick nedför trappan och kom ut i trapphuset. Någon som bodde i en av bostäderna som ville ut och bara gick förbi Eliot på sin väg mot porten. Någon som tog tag i porten i samma ögonblick som förföljaren långsamt öppnade den.
Eliot kunde höra hur förföljaren hälsade. Den boende svarade. Ett samtal inleddes.
Eliot bet sig nästan i tungan medan han hörde hur rösterna avlägsnade sig. Han drog ett djupt, darrande andetag. Över, för den här gången. Nu måste han genast vidare. Han öppnade porten bara så pass att han kunde smita igenom öppningen. Genast var han på väg in i en smal sidogränd, raskt småspringande.
Kommentar: detta är dagens SkrivPuff-övning, Utmaning 201: Skriv om att vara rädd. Det är också mötet med en ny karaktär som inspirerats av en tidigare SkrivPuff-text: Eskatologi.
söndag 19 juli 2009
Efter isdraken
Sommarresning. Värmevaka. Hon vred och vände på sig men kunde inte somna. Varje andetag gav drakeld i strupen, brännande het. Hon kastade sig runt och lakanet slingrade efter henne, som en boaorm virar in sitt byte, runt, runt, tätt intill.
Hon reste på sig i sin nakenhet. Blottade sig för fönstertittare. Himlen var för ljus för stjärnor. Den lilla vind som fanns för len och varm för svalka. I glaset hade kranvattnet blivit ljummet. Hon drack inte mer än ett par klunkar.
När hon vände tillbaka till sängen suckade hon djupt. Hon fastnade med blicken uppåt. Taket. Där hade draken flugit en gång, på andra sidan sommaren. Den hade gömt sängen i rökmoln, svett taket med långa strimmor av asksvart. Förkolnat trä. Rökt trä.
Under vintern hade draken varit värmeelementet som höll minus tjugo utomhus. Med sommaren i antågande hade den vänt tillbaka till Nordpolen, till snön. Isdrake som inte klarade värme.
Hon skrattade med ens, ett skratt som slutade i en suck av saknad. Hon önskade att draken hade varit där. Då kunde hon ha gränslat honom, och tillsammans hade de flugit upp i natthimlen, upp i skyn ovan molnen där svalkan hade renat och förnyat, återfött dem båda.
Kommentar: detta är en SkrivPuff-övning: Utmaning 200: Skriv en text på 200 ord.
Hon reste på sig i sin nakenhet. Blottade sig för fönstertittare. Himlen var för ljus för stjärnor. Den lilla vind som fanns för len och varm för svalka. I glaset hade kranvattnet blivit ljummet. Hon drack inte mer än ett par klunkar.
När hon vände tillbaka till sängen suckade hon djupt. Hon fastnade med blicken uppåt. Taket. Där hade draken flugit en gång, på andra sidan sommaren. Den hade gömt sängen i rökmoln, svett taket med långa strimmor av asksvart. Förkolnat trä. Rökt trä.
Under vintern hade draken varit värmeelementet som höll minus tjugo utomhus. Med sommaren i antågande hade den vänt tillbaka till Nordpolen, till snön. Isdrake som inte klarade värme.
Hon skrattade med ens, ett skratt som slutade i en suck av saknad. Hon önskade att draken hade varit där. Då kunde hon ha gränslat honom, och tillsammans hade de flugit upp i natthimlen, upp i skyn ovan molnen där svalkan hade renat och förnyat, återfött dem båda.
Kommentar: detta är en SkrivPuff-övning: Utmaning 200: Skriv en text på 200 ord.
Sommarskriv gång fyra
I fredags, den 17/7, var fjärde gången med Sommarskriv. Vi diskuterade både prosa och poesi.
Det blev två hemläxor till nästa gång. Den första bestod i att skriva en kärleksdikt.
Där skulle vi fundera kring orfisk kontra symbiotisk dikt, och välja vilket slag vi helst ville skriva. Den orfiska dikten hyllar den utvalda, och riktas från diktaren till objektet, till "du". Medan den symbiotiska dikten just består i symbios, ett "vi", där diktaren och läsaren har tät relation, där både involveras. Om man ska prata om kön är den orfiska dikten klassiskt manlig medan den symbiotiska dikten är kvinnlig.
Förutom dikterna skulle vi också skriva en kort berättelse. En berättelse med en plantering i början, där planteringen är någonting av betydelse som äger rum i början och banar väg för slutet, där berättelsen ska mynna ut i en avgörande vändpunkt, en peripeti, där det som planterades i början nu slår ut helt och fullt. Kanske fanns det en bössa i början av berättelsen som nu avlossas, och i och med peripetin ställer allt på ända. Någon kanske dör, och i och med det vänds alltihop uppochner och berättelsen slutar efter en spännande upplösning.
Det var en matnyttig gång av Sommarskriv. Även om jag undervisats i skrivandets konst förut, kan man alltid snappa upp något nytt, som detta om orfisk och symbiotisk dikt; det kände jag inte till tidigare (inte vad jag minns i alla fall). En del nytt, en del gammalt, och flera goda skratt och trevlig samvaro. Jag ser fram emot nästa gång av Sommarskriv!
Det blev två hemläxor till nästa gång. Den första bestod i att skriva en kärleksdikt.
Där skulle vi fundera kring orfisk kontra symbiotisk dikt, och välja vilket slag vi helst ville skriva. Den orfiska dikten hyllar den utvalda, och riktas från diktaren till objektet, till "du". Medan den symbiotiska dikten just består i symbios, ett "vi", där diktaren och läsaren har tät relation, där både involveras. Om man ska prata om kön är den orfiska dikten klassiskt manlig medan den symbiotiska dikten är kvinnlig.
Förutom dikterna skulle vi också skriva en kort berättelse. En berättelse med en plantering i början, där planteringen är någonting av betydelse som äger rum i början och banar väg för slutet, där berättelsen ska mynna ut i en avgörande vändpunkt, en peripeti, där det som planterades i början nu slår ut helt och fullt. Kanske fanns det en bössa i början av berättelsen som nu avlossas, och i och med peripetin ställer allt på ända. Någon kanske dör, och i och med det vänds alltihop uppochner och berättelsen slutar efter en spännande upplösning.
Det var en matnyttig gång av Sommarskriv. Även om jag undervisats i skrivandets konst förut, kan man alltid snappa upp något nytt, som detta om orfisk och symbiotisk dikt; det kände jag inte till tidigare (inte vad jag minns i alla fall). En del nytt, en del gammalt, och flera goda skratt och trevlig samvaro. Jag ser fram emot nästa gång av Sommarskriv!
torsdag 16 juli 2009
Eliot, Eliott, Elliot eller Elliott
Apropå Eliot (se här och här), hittade jag en sida på nätet som diskuterade just stavningen av namnet och jämförde stavningarna med varandra: här.
Eftersom jag hittade stavningen Eliot i min ordbok när jag sökte ord på e, blev det den stavningen. Jag tror jag ska behålla den, eftersom jag inte vill ha Eliots stavning alltför lik antagonisten Charlottes - Lotties - stavning. Jag hittade Lottie på Behind the Name på anagramsidan, och kunde inte låta bli att falla för det.
Eftersom jag hittade stavningen Eliot i min ordbok när jag sökte ord på e, blev det den stavningen. Jag tror jag ska behålla den, eftersom jag inte vill ha Eliots stavning alltför lik antagonisten Charlottes - Lotties - stavning. Jag hittade Lottie på Behind the Name på anagramsidan, och kunde inte låta bli att falla för det.
Gestaltning av Eliot
I lördags, den 11/7, var jag på Sommarskriv. Läraren var tillbaka, och vi fick lära oss lite av varje, sådant som jag mestadels kunde, men ändå var det trevligt att få en repetition. Dessutom är det alltid trevligt att få träffa och umgås med andra som också skriver.
Läraren tog upp formatmallar och teckensnitt, det vill säga lite av varje kring det praktiska när man skriver, såväl som en del språkligt och innehållsligt vid skrivande, som gestaltning.
Vi fick en hemläxa också, i just gestaltning. Vi skulle skriva en gestaltande prosatext till nästa gång. Nästa gång är redan imorgon fredag.
Efter gårdagens SkrivPuff insåg jag att jag fäst mig vid karaktären Eliot. Jag vill utveckla honom mer. Det blev en sådan där person som jag omedelbart såg framför mig. Så nu har jag skrivit en kort gestaltningstext där han ingår, och även fortsatt på texten, på ett sådant vis att jag nu bara måste fortsätta att skriva på den. Kanske blir det en novell eller ett bokprojekt av det hela. Drygt en sida har jag skrivit om Eliot. Det skrev jag igår. Idag vill jag skriva fortsättningen.
Det är roligt att skriva något helt nytt, och någonting prosaiskt istället för bara dikter, som det tenderar att bli av SkrivPuff-övningarna.
Läraren tog upp formatmallar och teckensnitt, det vill säga lite av varje kring det praktiska när man skriver, såväl som en del språkligt och innehållsligt vid skrivande, som gestaltning.
Vi fick en hemläxa också, i just gestaltning. Vi skulle skriva en gestaltande prosatext till nästa gång. Nästa gång är redan imorgon fredag.
Efter gårdagens SkrivPuff insåg jag att jag fäst mig vid karaktären Eliot. Jag vill utveckla honom mer. Det blev en sådan där person som jag omedelbart såg framför mig. Så nu har jag skrivit en kort gestaltningstext där han ingår, och även fortsatt på texten, på ett sådant vis att jag nu bara måste fortsätta att skriva på den. Kanske blir det en novell eller ett bokprojekt av det hela. Drygt en sida har jag skrivit om Eliot. Det skrev jag igår. Idag vill jag skriva fortsättningen.
Det är roligt att skriva något helt nytt, och någonting prosaiskt istället för bara dikter, som det tenderar att bli av SkrivPuff-övningarna.
onsdag 15 juli 2009
SkrivPuff: Utmaning 194 - 13 juli: Skriv om att gå i mål
Att gå i mål.
Att sätta upp ett slutmål som man når efter ett antal delmål.
Något man föresatt sig att man ska göra. Något som är kämpigt och svårt, som att bestiga ett högt och brant berg.
Triumfen när man nått målet, klarat av vad man sagt sig att man ska göra.
Som nu, med min roman, som jag vill skriva klart.
Att gå i mål.
Avsluta och säga ”nu får det här vara klart”. ”Får” är just ordet. För när vet man egentligen när man verkligen nått målet?
Det är en annan sak med en löprunda. Jag joggar runt ett spår på ett visst antal kilometer, och sedan går jag i mål. Jag vet att jag klarat det. Jag ser det klart och tydligt. Det kanske till och med står ”MÅL” på en stor skylt.
Men då jag skriver, då är det något helt annat. Det är jag som själv måste skriva skylten, skriva ”MÅL” och sedan sätta upp den skylten på målsnöret. Då blir det plötsligt mycket svårare. Jag följer inte en utstakad bana; jag går bara på intuition och det är jag själv som sätter upp reglerna.
Att gå i mål.
Känslorna innan: kämparglöden, inspirationen, målmedvetenheten, ansträngningen, adrenalinet.
Känslorna efteråt: tillfredsställelse, lycka, utmattning, kanske tomhet, förundran: jag klarade detta!
Jag vet inte hur det känns än, att ha gått i mål med en roman. Eller jo, jag har avslutat bokprojekt tidigare. Flera stycken. Men det var så länge sedan.
Jag skulle behöva öva på att gå i mål. Avsluta små projekt. Noveller. Avsluta den där löprundan och säga i triumf till mig själv ”jag gick i mål”.
Då vet jag hur det känns, och vad jag strävar efter, även i skrivandet.
Jag kan gå i mål!
Kommentar: jag skrev det här inlägget redan den tolfte juli; nu är det dags att publicera det på bloggen! Läs fler SkrivPuffar här.
Att sätta upp ett slutmål som man når efter ett antal delmål.
Något man föresatt sig att man ska göra. Något som är kämpigt och svårt, som att bestiga ett högt och brant berg.
Triumfen när man nått målet, klarat av vad man sagt sig att man ska göra.
Som nu, med min roman, som jag vill skriva klart.
Att gå i mål.
Avsluta och säga ”nu får det här vara klart”. ”Får” är just ordet. För när vet man egentligen när man verkligen nått målet?
Det är en annan sak med en löprunda. Jag joggar runt ett spår på ett visst antal kilometer, och sedan går jag i mål. Jag vet att jag klarat det. Jag ser det klart och tydligt. Det kanske till och med står ”MÅL” på en stor skylt.
Men då jag skriver, då är det något helt annat. Det är jag som själv måste skriva skylten, skriva ”MÅL” och sedan sätta upp den skylten på målsnöret. Då blir det plötsligt mycket svårare. Jag följer inte en utstakad bana; jag går bara på intuition och det är jag själv som sätter upp reglerna.
Att gå i mål.
Känslorna innan: kämparglöden, inspirationen, målmedvetenheten, ansträngningen, adrenalinet.
Känslorna efteråt: tillfredsställelse, lycka, utmattning, kanske tomhet, förundran: jag klarade detta!
Jag vet inte hur det känns än, att ha gått i mål med en roman. Eller jo, jag har avslutat bokprojekt tidigare. Flera stycken. Men det var så länge sedan.
Jag skulle behöva öva på att gå i mål. Avsluta små projekt. Noveller. Avsluta den där löprundan och säga i triumf till mig själv ”jag gick i mål”.
Då vet jag hur det känns, och vad jag strävar efter, även i skrivandet.
Jag kan gå i mål!
Kommentar: jag skrev det här inlägget redan den tolfte juli; nu är det dags att publicera det på bloggen! Läs fler SkrivPuffar här.
Creative Harmony
Kreativ Harmoni hette min tredje blogg, som jag startade efter min LiveJournal och den här bloggen. Jag ville ha ett ställe där jag kunde skriva om andra projekt, sådant jag höll på med vid sidan av skrivandet.
Men jag gillade aldrig riktigt blogg.se-sidan på vilken jag hade Kreativ Harmoni.
Nu har jag äntligen hittat ett ställe där jag tror att jag kommer att trivas.
Jag har flyttat Kreativ Harmoni till wordpress.com och bytt namn till Creative Harmony.
Mest eftersom jag kommer att posta inlägg med inspiration från Inspire Me Thursday och Illustration Friday, och vill att andra deltagare i dessa utmaningar ska kunna skriva kommentarer utan att behöva gå en kurs i svenska först, då blogg.se är helt och hållet svenskt. Wordpress.com är mer internationellt.
Jag vill kunna skriva på omväxlande svenska och engelska, som det behagar mig och faller mig in. Mestadels kommer jag nog att hålla mig till engelska på Creative Harmony.
Det känns roligt med en nystart! En blogg där layouten är snygg fast det är en av de där färdiggjorda mallarna.
Besök mig gärna!
Men jag gillade aldrig riktigt blogg.se-sidan på vilken jag hade Kreativ Harmoni.
Nu har jag äntligen hittat ett ställe där jag tror att jag kommer att trivas.
Jag har flyttat Kreativ Harmoni till wordpress.com och bytt namn till Creative Harmony.
Mest eftersom jag kommer att posta inlägg med inspiration från Inspire Me Thursday och Illustration Friday, och vill att andra deltagare i dessa utmaningar ska kunna skriva kommentarer utan att behöva gå en kurs i svenska först, då blogg.se är helt och hållet svenskt. Wordpress.com är mer internationellt.
Jag vill kunna skriva på omväxlande svenska och engelska, som det behagar mig och faller mig in. Mestadels kommer jag nog att hålla mig till engelska på Creative Harmony.
Det känns roligt med en nystart! En blogg där layouten är snygg fast det är en av de där färdiggjorda mallarna.
Besök mig gärna!
Eskatologi
Eliot, ack, Eliot,
han vandrar över de Elyseiska fälten.
Vilket elände att han redan gått hädan!
Emaljfärgad var båten han styrde;
han paddlade full av hopp om att nå sitt eldorado
men i berusningstillstånd blev det inte mer än ett embryo,
en början, som fick ett tvärt slut:
en ände med förskräckelse;
när båten stötte mot grund och gick under gjorde Eliot detsamma.
Med vinflaskan i ena handen och Gudarnas nåd i den andra
nådde han inte sina drömmars land, men närapå.
Eliot fick möta Elysions sällhet och vandrar nu i evigheten;
han är en av de många skuggor som dväljs där.
Kommentarer:
detta är dagens SkrivPuff-övning: Utmaning 196: "Skriv 5 favoritord på E och en berättelse där minst två av dem är med".
Mina favoritord är följande:
eskatologi, elände, Elyseiska/Elysion, eldorado, emaljfärgad, embryo, sex stycken eller fem - om nu "eskatologi" inte riktigt räknas eftersom det är rubriken och inte en del av själva berättelsen. "Eliot" skulle också kunna räknas med, men jag var osäker eftersom det strikt sett är ett egennamn och därför kanske inte riktigt räknas.
Det är svårt med favoritord, men roligt. Jag tog fram Svensk ordbok och Svensk uppslagsbok, och hittade några favoriter som smakade gott på tungan.
Det var kul att flumma ut lite och hitta på en mer eller mindre galen berättelse, något oseriöst som det ofta blir för mig om jag ska hitta på en berättelse där vissa specifika ord är med; det är lätt att det blir flummigt och svårare att hitta på något som faktiskt är bra också. Det är lätt att det blir krystat när alla ord måste finnas med. Därför skulle det förstås vara lättare att bara låta två ord vara med, men jag ville ha med alla fem!
han vandrar över de Elyseiska fälten.
Vilket elände att han redan gått hädan!
Emaljfärgad var båten han styrde;
han paddlade full av hopp om att nå sitt eldorado
men i berusningstillstånd blev det inte mer än ett embryo,
en början, som fick ett tvärt slut:
en ände med förskräckelse;
när båten stötte mot grund och gick under gjorde Eliot detsamma.
Med vinflaskan i ena handen och Gudarnas nåd i den andra
nådde han inte sina drömmars land, men närapå.
Eliot fick möta Elysions sällhet och vandrar nu i evigheten;
han är en av de många skuggor som dväljs där.
Kommentarer:
detta är dagens SkrivPuff-övning: Utmaning 196: "Skriv 5 favoritord på E och en berättelse där minst två av dem är med".
Mina favoritord är följande:
eskatologi, elände, Elyseiska/Elysion, eldorado, emaljfärgad, embryo, sex stycken eller fem - om nu "eskatologi" inte riktigt räknas eftersom det är rubriken och inte en del av själva berättelsen. "Eliot" skulle också kunna räknas med, men jag var osäker eftersom det strikt sett är ett egennamn och därför kanske inte riktigt räknas.
Det är svårt med favoritord, men roligt. Jag tog fram Svensk ordbok och Svensk uppslagsbok, och hittade några favoriter som smakade gott på tungan.
Det var kul att flumma ut lite och hitta på en mer eller mindre galen berättelse, något oseriöst som det ofta blir för mig om jag ska hitta på en berättelse där vissa specifika ord är med; det är lätt att det blir flummigt och svårare att hitta på något som faktiskt är bra också. Det är lätt att det blir krystat när alla ord måste finnas med. Därför skulle det förstås vara lättare att bara låta två ord vara med, men jag ville ha med alla fem!
tisdag 14 juli 2009
Vinnläggande vininbjudan
hon sitter med en kopp café au lait
på Trois Pinceaus uteservering
betraktar i stillhet konstnären
som målar av den strömmande floden
i egna tankar föds en undran:
ska hon betala eller beställa en flaska vin;
bjuda konstnären att dela den och sedan fråga honom:
kan du kanske måla mitt porträtt?
- en försiktig början till något mer
Kommentar: detta är dagens SkrivPuff-övning: Utmaning 195: "Dagens tema är förstås: FRANSKT"
på Trois Pinceaus uteservering
betraktar i stillhet konstnären
som målar av den strömmande floden
i egna tankar föds en undran:
ska hon betala eller beställa en flaska vin;
bjuda konstnären att dela den och sedan fråga honom:
kan du kanske måla mitt porträtt?
- en försiktig början till något mer
Kommentar: detta är dagens SkrivPuff-övning: Utmaning 195: "Dagens tema är förstås: FRANSKT"
söndag 12 juli 2009
lördag 11 juli 2009
torsdag 9 juli 2009
Kulturfyran: sommarläsningen och sommarlyssningen
1. Vad läser du just nu?
2. Vilken är nästa bok du ska läsa?
3 Vilken låt lyssnar du mest på nu?
4. Har du sett någon film i sommar?
Vad läser du just nu?
Jag läser The Inheritance of Loss av Kiran Desai. Det är en del av min medverkan i Jorden runt på åtta böcker. Jag har precis börjat, började idag, så jag kan ännu inte säga så mycket om boken, har bara hunnit några få sidor än så länge.
Vilken är nästa bok du ska läsa?
Eftersom jag nyss läst En liten hattaffär på hörnet av Marita Conlon-McKenna, vill jag läsa ännu en må-bra-bok. Jag funderar på att välja att läsa Lyckans hjul av Kajsa Ingemarsson, men jag är inte säker. Jag får se vad jag känner för när jag läst ut The Inheritance of Loss. Kanske blir det något helt annat. Jag har massor av olästa böcker att välja bland i min bokhylla.
Vilken låt lyssnar du mest på nu?
Lite förutsägbart, kanske, men jag har lyssnat en del på Michael Jackson på sistone. Annars är den låt jag lyssnat mest på Koakuma Heaven (小悪魔ヘヴン) och Oblivious av Gackt, och även Journey through the Decade, också av Gackt.
Gackt är min absoluta favorit, i år soloartist i tio år, 1999-2009, med fyra nya nyss utgivna singlar som jag lyssnat massor på – mest av dem Koakuma Heaven (小悪魔ヘヴン) och Oblivious.
Har du sett någon film i sommar?
Javisst. På bio har jag sett Ice Age 3 så sent som förra lördagen. Det var verkligen en kul och underhållande film! Se den om ni inte redan sett den! Innan dess såg jag Män som hatar kvinnor - också sevärd!
Nu när vi är inne i en regnperiod (i och med att min semester börjat, haha), är det ytterst lämpligt att gå på bio. Flera stora premiärer lockar! Förutom Ice Age 3 ska jag se på den nya Harry Potter-filmen som nyligen släppts.
Vill du också svara på Kulturfyran? Läs mer här.
2. Vilken är nästa bok du ska läsa?
3 Vilken låt lyssnar du mest på nu?
4. Har du sett någon film i sommar?
Vad läser du just nu?
Jag läser The Inheritance of Loss av Kiran Desai. Det är en del av min medverkan i Jorden runt på åtta böcker. Jag har precis börjat, började idag, så jag kan ännu inte säga så mycket om boken, har bara hunnit några få sidor än så länge.
Vilken är nästa bok du ska läsa?
Eftersom jag nyss läst En liten hattaffär på hörnet av Marita Conlon-McKenna, vill jag läsa ännu en må-bra-bok. Jag funderar på att välja att läsa Lyckans hjul av Kajsa Ingemarsson, men jag är inte säker. Jag får se vad jag känner för när jag läst ut The Inheritance of Loss. Kanske blir det något helt annat. Jag har massor av olästa böcker att välja bland i min bokhylla.
Vilken låt lyssnar du mest på nu?
Lite förutsägbart, kanske, men jag har lyssnat en del på Michael Jackson på sistone. Annars är den låt jag lyssnat mest på Koakuma Heaven (小悪魔ヘヴン) och Oblivious av Gackt, och även Journey through the Decade, också av Gackt.
Gackt är min absoluta favorit, i år soloartist i tio år, 1999-2009, med fyra nya nyss utgivna singlar som jag lyssnat massor på – mest av dem Koakuma Heaven (小悪魔ヘヴン) och Oblivious.
Har du sett någon film i sommar?
Javisst. På bio har jag sett Ice Age 3 så sent som förra lördagen. Det var verkligen en kul och underhållande film! Se den om ni inte redan sett den! Innan dess såg jag Män som hatar kvinnor - också sevärd!
Nu när vi är inne i en regnperiod (i och med att min semester börjat, haha), är det ytterst lämpligt att gå på bio. Flera stora premiärer lockar! Förutom Ice Age 3 ska jag se på den nya Harry Potter-filmen som nyligen släppts.
Vill du också svara på Kulturfyran? Läs mer här.
Marita Conlon-McKenna: En liten hattaffär på hörnet
Jag har nyss läst ut En liten hattaffär på hörnet, av Marita Conlon-McKenna.
Det är verkligen en feel-good-bok, en må bra-bok, eller som det står formulerat utanpå min pocketversion av boken: "Det här är nog den gulligaste bok jag har läst på många år"/Länstidningen Östersund.
Jag kan inte annat än hålla med. Det ÄR en gullig bok - mysig, söt och trevlig. Den fick mig avslappnad och på bra humör. Jag log åt alla hattar och hur hattbutiken förde olika kvinnor samman, vilkas öden påverkades positivt av hattarna ifråga som de köpte.
Förutom de hattköpsugna kvinnorna får man följa hattbutikens ägarinna, Ellie Matthew, och hennes historia, hur hon får hattaffären på fötter, hur hon och andra butiksägare på gatan kämpar mot rivningen av affärerna, där byggnationen av en galleria redan påbörjats och hotar den charmiga gamla butiksgatan.
Ellies kärleksbekymmer är också en stor del av boken. Där är det två män som kämpar om hennes gunst. Kärlekshistorien är i mina ögon väldigt förutsägbar, men fortfarande mysig och trevlig, precis som resten av boken.
Det är en bok att må bra av. Läs den gärna för en stunds trivsam förströelse!
Det är verkligen en feel-good-bok, en må bra-bok, eller som det står formulerat utanpå min pocketversion av boken: "Det här är nog den gulligaste bok jag har läst på många år"/Länstidningen Östersund.
Jag kan inte annat än hålla med. Det ÄR en gullig bok - mysig, söt och trevlig. Den fick mig avslappnad och på bra humör. Jag log åt alla hattar och hur hattbutiken förde olika kvinnor samman, vilkas öden påverkades positivt av hattarna ifråga som de köpte.
Förutom de hattköpsugna kvinnorna får man följa hattbutikens ägarinna, Ellie Matthew, och hennes historia, hur hon får hattaffären på fötter, hur hon och andra butiksägare på gatan kämpar mot rivningen av affärerna, där byggnationen av en galleria redan påbörjats och hotar den charmiga gamla butiksgatan.
Ellies kärleksbekymmer är också en stor del av boken. Där är det två män som kämpar om hennes gunst. Kärlekshistorien är i mina ögon väldigt förutsägbar, men fortfarande mysig och trevlig, precis som resten av boken.
Det är en bok att må bra av. Läs den gärna för en stunds trivsam förströelse!
Äntligen en Jorden runt-bok!
Nu har jag äntligen börjat läsa i en bok som ingår i Jorden runt på åtta böcker, och därmed är jag med i projektet, bättre sent än aldrig!
Jag läser The Inheritance of Loss av Kiran Desai.
Det är andra boken jag läser av Desai. I april läste jag Kalabalik bland guavaträden. Då läste jag på svenska, nu vågar jag mig på att läsa Desai på originalspråk. Jag började läsa idag och har hunnit till blygsamma sidan 6, i pocketversion med liten stil.
Jag tyckte mycket om Kalabalik bland guavaträden så jag har positiva förväntningar på The Inheritance of Loss (som heter Bittert arv i svenska översättningen).
Eftersom jag kommit igång ordentligt nu i juni att läsa, och över huvud taget hittills i år haft ett väldigt bra läsår, hoppas jag kunna avsluta The Inheritance of Loss långt innan den sista juli.
Hittills i år har jag läst en salig blandning av barnböcker, vuxenböcker, pjäser, manga och serieromaner, på omväxlande svenska och engelska. Snart har jag även läst Kiran Desais The Inheritance of Loss, som förresten också vunnit The Man Booker Prize 2006.
Jag läser The Inheritance of Loss av Kiran Desai.
Det är andra boken jag läser av Desai. I april läste jag Kalabalik bland guavaträden. Då läste jag på svenska, nu vågar jag mig på att läsa Desai på originalspråk. Jag började läsa idag och har hunnit till blygsamma sidan 6, i pocketversion med liten stil.
Jag tyckte mycket om Kalabalik bland guavaträden så jag har positiva förväntningar på The Inheritance of Loss (som heter Bittert arv i svenska översättningen).
Eftersom jag kommit igång ordentligt nu i juni att läsa, och över huvud taget hittills i år haft ett väldigt bra läsår, hoppas jag kunna avsluta The Inheritance of Loss långt innan den sista juli.
Hittills i år har jag läst en salig blandning av barnböcker, vuxenböcker, pjäser, manga och serieromaner, på omväxlande svenska och engelska. Snart har jag även läst Kiran Desais The Inheritance of Loss, som förresten också vunnit The Man Booker Prize 2006.
onsdag 8 juli 2009
lördag 4 juli 2009
torsdag 2 juli 2009
Stor novelltävling!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)