Konserten med Gackt på Fryshuset igår blev en intensiv upplevelse, smälter den fortfarande. Mycket publikkontakt, härlig stämning och hög musik. Är nöjd och glad nu efteråt! Längtar redan till nästa gång Gackt besöker Sverige, ska se till att köpa biljetter tidigare nästa gång! Nu gick det bara en vecka mellan biljettköp och konsert, hängde inte riktigt med där.
Men som sagt, jag är underbart glad att ha fått uppleva den här konserten! En av mina absoluta favoritartister, och det gäller fortfarande. Nu kan jag leva på minnet ett tag och lyssna på hans musik härhemma istället. Utan öronproppar. Vi (min sambo och jag) glömde ta med oss öronproppar hemifrån, så vi köpte istället på vägen dit, svängde förbi Apoteket. Väldigt tacksamma nu i efterhand att vi köpte dem, väl investerade pengar, då volymen var så hög! Man kände baspulsen i hela kroppen.
Så som sagt: en intensiv upplevelse. Tack, Gackt-sama(!) och Yellow Fried Chickenz (som europaturnén och gruppen formad för turnén kallades)!
Jag är faktiskt besviken... Jag älskar Gackt - men främst för hans fantastiska liveshower, otroliga röst och musikalitet, och hans stilfullhet. Tyvärr tyckte jag inte man såg mer än små glimtar av något av detta.
SvaraRaderaYFC-turnén är uppenbarligen inget för mig. Jag gillar inte att de melodiska och vackra framträdandena fått stå tillbaka för skrik och mer hardcore-betonad musik, att Gackt tagit in en löjlig andrasångare för att själv kunna skrika sig hes, och att större delen av konserten ägnades åt att de stod halvnakna på scenen och bara väntade på publikens jubel.
Nä, jag är jättebesviken... Tyvärr :/
Jag kan verkligen hålla med dig... Jag försöker i mitt blogginlägg lyfta fram det positiva och ta med mig ett positivt minne därifrån, men som du säger, jag håller verkligen med dig om det också.
SvaraRaderaDet första jag sade efter konserten var att jag ändå var kritisk till vissa delar. Visst, jag tycker om hans hårdare sånger också, som "Jesus" t.ex. (gillar ändå rock) men jag ogillade verkligen att han måste ha en skugga med som också stod på scen och sjöng. Gackt är en soloartist. Jag är allra mest förtjust i hans ballader och beundrar just hans musikalitet och talang. Tycker hans röst är fantastisk, men den kom verkligen inte fram under konserten. Det var så högt ljud, sån ljudvolym, som lade sig som en ljudmatta och dränkte allt annat. Hans röst kom bara fram i den lilla ballad-del, det pyttelilla inslag som fanns av det, i all hårdrock.
Dessutom framstod han verkligen inte som en sympatisk människa, varken han eller andresångaren, när de stod och poserade. Det var ganska billigt effektsökeri att ta av sig tröjan och egga publiken. Självgodhet, är ordet som dyker upp hos mig. Jag tycker annars att han under tidigare år ändå givit ett delvis ödmjukt intryck, men under den här konserten gav han det motsatta, arrogans. Det syntes kanske inte så mycket i just hans ansiktsuttryck, men desto mer i andresångarens smått hånfulla uttryck. Han gjorde mig mest irriterad.
Jag gick därifrån med blandade känslor, tycker fortfarande mycket om Gackts musik, men inte just YFC. Kände redan innan att han kunde ha turnerat som enbart sig själv och inte som del i en grupp.
Njöt mer av PV:arna och de andra musikvideorna jag såg på Youtube nu efteråt och hade själv sedan tidigare. Där kommer rösten fram och musiken i sig är mer nyanserad. Innehåller det jag älskar: blandningen av mjukt och lugnt, och mer fartfyllt.