När cikadorna gråter

Det går långsamt med NaNoWriMo, men det går.

Jag söker inspiration från annat håll, och som ofta annars går jag till musiken, och till det visuella... Till musikvideor. En musikvideo som jag nyss fastnade för är en jag precis nyss också hittade på YouTube. Det är en sång som jag gillat ett bra tag, och som hör ihop med en anime jag tittat på - Higurashi no Naku Koro ni ひぐらしのなく頃に (When the Cikadas Cry/När cikadorna gråter/spelar); en skräckhistoria som börjar med vänskap och slutar med mord och galenskap, men vänskapen och det positiva är starkare än det mörka. Sången är vacker och intensiv, och blir ännu mer känslosam när jag förknippar den med en berättelse och viss typ av känslor som hör ihop med den. Jag tycker att musiken fångar stämningen väldigt väl.

Men PV:n i sig själv (som hör ihop med nämnda berättelse men också fungerar för sig själv) skapar också en egen stämning, suggestiv... En krypande och växande rädsla eller ett obehag. Den är väldigt vacker men också skrämmande.

Min NaNoWriMo-historia är ett fantasiäventyr, inspirerat av grekiska/romerska myter och till viss del också av Shakespeare (speciellt "Romeo och Juliet" samt "Köpmannen i Venedig").

Jag får nyinspiration av videon. Sångerskan bär i vissa scener en mask, typiskt venediginspirerad. Och ännu roligare blir det att jag redan har med en scen i NaNoWriMo-projektet där det just är maskerad och folk bär mask - något som jag hittade på redan den andra dagen jag skrev på NaNoWriMo, 3/11.

Hittills är min NaNo-historia snäll och mild, utan grymma fantasier, mest bra rolig och fantasifull. Men jag kanske ska föra in några mörkare element för att skapa ordentliga konflikter och mer spänning.

Här nedan är PV:n. Om du liksom jag undrar vad Shimamiya Eiko sjunger egentligen, finns texten här och här i översättning; välj den du gillar mest.

Eiko Shimamiya - Higurashi no Naku Koro Ni PV