Kim M. Kimselius skriver så vist i sin blogg:
"Glöm det där med att sitta och vänta på inspiration, sätt dig vid datorn och låt fingrarna ta över, då kommer orden. Ju mer du skriver, desto fler ord kommer det, så är det bara. I alla fall för mig!"
Så är det.
Jag tror helt klart att det är något att ta fasta på, också för mig. Kommer jag över motståndet och skriver på, förbi det, kommer jag in i ett flödesläge efter ett tag.
Går det trögt och jag bestämmer mig för att det är så det är just nu, skriver långsammare och kanske till och med slutar skriva... då blir det på samma vis nästa gång jag sätter mig vid skrivboken (jag skriver ju första utkastet på PL för hand just nu, som ni nog vet redan), jag stakar mig, kommer ingen vart och slutar kanske att skriva, ännu en gång.
Fortsätter jag däremot att skriva, kommer jag snart till "ord föder ord"-läget, och slutar jag mitt i ett sådant avsnitt, då går det också lekande lätt nästa dag när jag sätter mig för att skriva fortsättningen.
Nu ska jag ge mig ut i det okända och våga skriva "sämre" ord för att nå fram till de ord som verkligen hör till berättelsen och för den framåt.
Ja, det är verkligen så! Det är ju så fruktansvärt segt att köra fast. Ibland känns det bara som man ordbajsar för ordbajsandets skull och allt känns skit. Men faktiskt! När man kommit över tröskeln och kommit vidare, och sedan läser allt igen, så är det oftast inte så meningslöst och dåligt som man tror. Det är verkligen en aha-upplevelse när man inser det. Skrivande handlar inte bara om flödande inspiration utan om ren beslutsamhet. Likadant är det ju med tecknandet! Tänkvärt iaf.
SvaraRaderaFör mig är det definitivt så. Jag behöver skriva ett antal ord för att flödet ska komma igång och det är först då som orden sjunger. Jag hoppas att jag lärt mig det nu, men det är lätt att missa när alla andra saker pockar på...
SvaraRadera