lördag 30 juni 2012

Ljudet av Ljusets dotter

Det är inte ofta jag lyssnar på ljudböcker. Jag tycker att det går alltför långsamt. Men efter diskussion med några bekanta blev jag ändå nyfiken på att göra det. Det ska visst vara en upplevelse om boken läses av en väldigt bra skådespelare eller författare.

De böcker jag lyssnat till kan man räkna på ena handens fingrar. Någon gång för länge sedan lånade jag en talbok och lyssnade på, minns inte vilken. Och jag har lånat och lyssnat till Terry Pratchetts "The Amazing Maurice and his Educated Rodents".

Jag har Neil Gaimans "Fragile Things" som ljudbok läst av honom själv, men jag har inte lyssnat mer än några minuter. Jag skaffade den i en impuls efter att jag redan köpt pocketboken. Och nu har jag läst den själv i pocket (för några år sedan). Kanske att jag tar mig tiden att lyssna till den någon gång... Så har jag Annelie Salminens "Pappa", men där har jag också bara läst boken, inte lyssnat till något.

Någon enstaka bok till har det blivit, någon barn-/ungdomsbok på engelska om jag inte minns fel. Och det är allt.

Nu har jag fått tipset att man kan promenera och lyssna, kombinera motion med nöje, göra promenaden roligare och ha triggern att man bara får lyssna medan man går. På så vis lockas man ut, är tanken i alla fall. Så jag tänkte prova. Jag har lånat "Ljusets dotter" av Elisabet Nemert.

Gått två promenader i dag. En kortare, lyssnat till kapitel 1 och en del av kapitel 2. Sedan ännu en promenad, då jag gick i en timme och lyssnade till kapitel 2-5. Speltiden är på 16 timmar så jag har att göra... Det går ju så mycket långsammare att läsa högt än att läsa tyst och snabbt själv. Tålamodsprövande på det viset. Men jag fann det riktigt nöjsamt att gå och lyssna samtidigt. Mycket lättare att stå ut med att lyssna då, när man går och rör på sig. Dessutom tycker jag att det är en bra uppläsare, Louise Raeder är det. Nu hoppas jag få god motion och gott lyssnande framöver.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar