Kommit ikapp mig själv - vad göra nu?

Nu har jag kommit ikapp mig själv. Jag har fortsatt att föra in mina ändringar i DD-dokumentet idag, och nu är jag ikapp pappersredigeringen. Det har varit roligt att föra in ändringarna i datorn; jag har känt att jag kommit framåt, förbättrat texten. Jag har gjort små och större korrigeringar, flyttat stycken och tagit bort andra stycken.

Nu för en liten stund sedan kom jag till den lilla gula notislappen, på vilken det står "redigering på papper pågår här!"...

Och nu är frågan: Ska jag fortsätta pappersredigeringen eller ska jag övergå till att redigera direkt i dokumentet på datorn?

Framåt i kapitelböckerna

Det blev lite redigerande under torsdagen i alla fall, trots att det annars var en upptagen dag. Jag bokade en dator på biblioteket för en timme och satt där och jobbade med KS, redigerade, tre sidor hann jag med.

Under dagen idag har det blivit mycket annat också, och nu känner jag mig för trött, men fyrtiofem minuter har jag i alla fall hållit på att redigera. Det blev DD den här gången och hela sju sidor hann jag med. Jag har manuset på papper och har gått igenom det på papperet, så det jag gör i det här skedet är att föra in ändringarna i datorversionen.

På det viset är arbetet med DD just nu lättare, för det kräver inte lika mycket nyskriv och flyttande som KS, även om jag kommer till delar av DD senare där jag måste skriva en hel del nytt - ställen där det fattas saker, är stora hål.

Även om jag kan sägas vara klar med första versionen av dessa båda kapitelböcker, är det mycket som kommer att skrivas nytt och som alltså också kräver en förstaredigering, så det gäller, känner jag, att skriva de nya delarna ännu lite bättre, så att allting håller samma nivå och jag inte behöver redigera ännu mycket mer på de nya delarna.

DD tillkom under NaNoWriMo och det märks, det är en hel del som måste ändras, strykas och redigeras, flyttas på också. I slutet av NaNo brydde jag mig inte om att skriva nya delar i det kapitel det egentligen hörde hemma, utan lade allt sist i dokumentet. Det straffar sig lite nu, för då är det delar jag inte kommer till och kommer på finns förrän jag kommer till slutet av min redigering, eftersom jag nu gör den kronologiskt, sida för sida. Kanske ska jag stanna upp och ta en titt på vad som egentligen ligger där, allra längst bak, i dokumentet.

Redigering och klichéer

Jag fortsätter som igår, planerade redan igår vad jag skulle göra idag, och genomförde det också idag. Hurra, det känns så bra att verkligen genomföra det man företar sig och planerar att man ska hinna med. Det är en ovanlig känsla för min del - alltför höga krav gör ofta att det går i stöpet. Det blev fem sidor redigerat på DD. Det tog lite drygt fyrtio minuter. Sedan redigerade jag fem sidor på KS som i hastigheten blev sex sidor redigering. Det tog också runt fyrtio minuter.

Efter middag och lite annat vardagsstök skrev jag ihop en ensidestext till morgondagens skrivarcirkel. En liten smått bagatellartad, lyrisk funderingsklottringstext på temat "kliché". Den här gången vet jag inte riktigt hur lång tid det tog, men jag landade på 334 ord. Jag började med en annan text, bröt ut delen om klichéer och fortsatte på den istället, lämnade den gamla texten på (sammanlagt) 348 ord, varav 201 hamnade i klichétexten. Allt som allt 481 ord. Tillsammans med det nyskriv som blev till under redigeringen av DD och KS har jag nog nått mitt mål på 500 nyskrivna ord idag. Plus som sagt, redigering 5 sidor på vardera nämnda projekt. Igår redigerade jag på PL också men det lämnade jag därhän idag eftersom jag hade skrivarcirkelstexten att skriva också.

Nöjd med min skrivardag ska jag nu ta ledigt och spela lite facebookspel. Har slopat Cityville och andra spel jag tidigare nämnt på bloggen, till förmån för (efter en lång paus av inget spelande alls) Bubble Safari. Lite lagom snabbt och lätt spel. Och med energibegränsning och allt sådant där, som gör att man bara kan spela några få gånger, tar det inte alltför mycket tid från mitt skrivande. Så ska jag bestämma hur jag ska göra under morgondagen, som verkar vara lite fullbokad redan, jobb och skrivarcirkel och så är jag bjuden på middag också. Kanske får det bli en fridag från redigerandet? Något annat känns inte rimligt.

Redigering på tre projekt, nyskriv på ett annat

En bra skrivardag. Jag kom igång och tågskrev lite på morgonen. Var mycket piggare nu när jag sovit ordentligt och länge, fått en god natts sömn. Affirmerade "våga skriva crappy, våga skriva skräp" och sedan blev det en sida skrivet för hand på ML.

På tåget på hemvägen blev det en prioriteringslista utifrån närmaste klara projekt. DD, KS och PL. Bestämde att jag skulle redigera fem sidor vardera på dessa projekt och se hur lång tid det tog.

När jag kom hem förde jag loggbok och redigerade målmedvetet, skrev små passager där det behövdes och tog bort småord eller större sjok, lade till ord och meningar.

Det tog en halvtimme att gå igenom fem sidor på DD. Därefter blev det en timmes jobb på PL innan jag kunde säga att jag redigerat fem sidor. Tjugo minuter hann jag på KS innan det blev dags för middag och då hade jag hunnit gå igenom (de visserligen korta) kapitel ett och två.

Inne på kapitel tre fortsatte jag lite grand efter middagen och här sitter jag nu. Nöjd med mig själv eftersom jag fullgjort vad jag planerade att jag skulle göra.

The Best Writing Advice I Know

Här är James Scott Bell med en video, The Best Writing Advice I know, och där säger han något som jag tror skulle funka bättre för mig än en daglig summa ord att skriva, nämligen en veckokvot. Jag funderar. Säg 7000 ord i veckan, med en dag ledigt. Skulle det vara rimligt?



Jag velar fram och tillbaka mellan att ha olika delmål i form av ordmål att uppfylla, eller att bara ha kravet "skriv varje dag", oavsett antal ord. Ett enda ord - jättebra, det blev något skrivet. Att ha en sådan regel. Eller att ha en mer krävande regel. Vad funkar egentligen? Vad funkar inte? Varför blir det jämt tillbaka till "hur ska jag göra?" Är det så himla svårt att hitta en rutin? Kanske ska jag söka vidare i James Scott Bells böcker som jag har, samt i James Scott Bells videor på youtube. Eller bara blunda och andas, och hitta svaret inom mig själv. Vad tror ni? Vad tycker ni?

Françoise Sagan: Bonjour Tristesse

Min klassikersommar gick inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag hade ambitionen att läsa många fler klassiker. Jag har ingen brist på dessa, då jag har en mängd gamla och nya klassiker hemma i min egen bokhylla. Men hur det nu var så försvann sommaren i läsning av annat. En enda klassiker blev det, men det är bättre än ingenting. Boken jag läste i juli var ”Bonjour Tristesse” av Françoise Sagan. Det är en ganska tunn bok, och ganska så lättläst också. Françoise skrev boken när hon bara var sjutton år, och för att vara så ung är det ett imponerande verk; den är intelligent skriven. Huvudpersonen Cécile och hennes far är på semesterort vid havet. Cécile intrigerar mot faderns älskarinnor och vill ha sin far för sig själv. Det är en ganska händelsefattig bok, det som händer sker i det lilla, men det blir ändå stor dramatik på slutet – eller något som skulle kunna vara stor dramatik – som leder ut i samma lättsamhet som resten som sker. ”Bonjour Tristesse” är mycket välskriven. Vackert enkel, snyggt skriven med bra språk.  Ändå känner jag inte att jag kommer huvudpersonen nära. Hon betraktas med distans, lite lätt cyniskt. Jag fattar inga sympatier för henne och saknar henne inte när boken är slut. Boken är lite av tristesse den också.

Jag läste versionen som utkom i ett samarbete mellan Expressen och Albert Bonniers Förlag 2007, översatt av Lily Vallquist.

Förresten, om man får räkna SF-klassiker har jag läst Isaac Asimovs "Stiftelsen" i augusti och en modern klassiker, "Den hemliga historien" av Donna Tartt, under juli. Var går gränsen för vad som är en klassiker?

I am bubbly

Nytt inlägg på Creative Harmony. Jag tecknar igen. Känns jättekul att vara kreativ!

Sex nyfunna på bibliotek

Biblioteket är väldigt bra att ha - det är här man kan låna alla de där böckerna som man gärna vill köpa men inte har råd med, eller inte har plats med framför allt. Alla de där böckerna man är nyfiken på men inte nödvändigtvis vill ha, äga, kanske inte ens vill läsa. Istället för att köpa grisen i säcken kan man låna den och bära tillbaka säcken om grisen visade sig vara fel sorts gris.

Jag lämnade tillbaka två kassar med böcker, massor av böcker jag inte hunnit läsa men måste lämna tillbaka (man kan låna om böcker två gånger till men inte fler gånger än så). Trots att jag har proppat med böcker i mina egna bokhyllor kunde jag inte avhålla mig från att låna. Det är ju så, jag vill ändå varva låneböcker med egenägda böcker.

Boken jag började med nu nyss när jag kom hem, "Ful" av Scott Westerfeld, är en sådan slags bok som jag nog gärna läser för en stunds underhållning, men inte nödvändigtvis kommer att tycka så mycket om att jag verkligen vill ha den (och fortsättningarna i serien) i min egen bokhylla. Jag har läst första kapitlet och just börjat på andra. Nu har jag ytterligare fem böcker som väntar på mig efter att jag läst ut den boken.

Lista över lånade låneböcker 11/9:

Scott Westerfield: Ful
Örjan och Ola Wikander: Poeten och cirkelmakaren - en antik skröna
Tatiana de Rosnay: Colombes granne
Noomi Hebert, Lena Ollmark & Åsa Ekström: Isens hemlighet
Lene Kaaberböl: Vildhäxa - Viridians blod
Gudrun Wessnert: Spindelbarnen - Sam Frasers äventyr

Tematrio - Titelblommor

Varje måndag är det dags för en ny tematrio hos Lyrans Noblesser. Den här veckan är det följande tema: Berätta om tre böcker med en (eller flera) blommor i titeln. Som vanligt letar jag runt i min egen bokhylla och hittade fler än tre blomtitelböcker, men jag valde tre av dem.

Leon Garfield: Decemberrosen. Förra veckan fick Leon Garfield vara med, med en annan bok. Den här gången är det Decemberrosen, en bok jag köpt på bibliotekets utgallring. Det är en spännande berättelse om förräderi, smuggling, spionage och mord i det viktorianska London, och målgruppen är ungdomar.

Neil Gaiman & Dave McKean: Black Orchid. Det här är en mycket vacker serieroman. Skriven av Gaiman och illustrerad av McKean. Det är modern, urban fantasy, en saga med många bottnar. Som Gaiman är mest – mycket mörk och förtrollande.

Elisabet Nemert: Den vita liljan. Just den här boken har jag inte läst, annars har jag samlat på mig ett flertal av Nemerts böcker men läst ett par stycken bara, hittills. Jag planerar att läsa alla hennes böcker så småningom. Hon skriver historiska böcker, lättillgängliga och lättlästa, kanske lite triviala ibland, men god underhållningslitteratur för stunden i alla fall, spännande och engagerande om man gillar historiska romaner som handlar om starka kvinnor. Just den här boken utspelas på Sicilien på 1460-talet och framåt.

Bokbloggsjerka - del 95: Vad läser du just nu?

Den aktuella bokbloggsjerkan är "Vad läser du just nu", för 7-10 september. Jerkan och andras inlägg i ämnet hittar du här. Mitt svar på frågan...

Just nu läser jag:

- hemmavid och på tåget, under stunder då jag kommer åt: "Metro 2033" av Dmitrij Gluchovskij.

- på ensamma promenader (då jag inte går till och från tåget för då har jag inga hörlurar med mig) har jag i lurarna: "Ljusets dotter" av Elisabet Nemert (det blir tyvärr sällan, har haft den på lur länge nu...).

- när jag läst ut "Metro 2033" ska jag återvända till Isaac Asimovs "Stiftelsetrilogin", där jag läst ut första boken och håller på med andra boken (jag har hela trilogin samlad i en volym).

- Carlos Ruiz Zafóns "Marina" har jag på franska... ett läsprojekt just nu lagt på is... snart ska jag ta tag i det och läsa några sidor igen...

Tävling: vinn boken "Den där dagen" av Kim M. Kimselius

Idag är sista dagen att vinna en bok - du har fortfarande chansen! Kim M. Kimselius lottar ut en vinstbok bland sina nyutkomna böcker. Surfa iväg till hennes blogg och delta i tävlingen, du också. Boken man kan vinna är "Den där dagen", en tonårsbok - och givetvis är den signerad av författaren själv. Jag deltar i tävlingen genom det här blogginlägget. Hoppas på att vinna, givetvis, men annars ska jag få tag på boken på annat sätt och läsa den ändå.

Tematrio - Titelmän

Den här veckans tematrio är herrar – skriv om tre böcker med pojknamn i titeln."Berätta om tre romaner/noveller/texter med ett mansförnamn i titeln!" Det var lättare att hitta dessa än förra veckans flicknamnstitlar (även om det finns en hel del sådana också när man tittar runt i bokhyllan). Mina tre bidrag är följande:

Gisle Sursons saga är en av de mer kända och uppskattade islänningasagorna. Den här boken hör till en av de böcker jag börjat läsa i men inte läst ut – inte för att jag inte gillar boken utan för att något kom emellan och jag inte hade lust just nu att fortsätta läsa – det är sådana där slags böcker som jag gärna återkommer till en annan gång och läser ut. Det här är som sagt en gammal saga som handlar om Gisle, en sammansatt karaktär, enligt baksidestexten. Ett viktigt inslag i sagan, som annars handlar om släktfejder (inom en och samma familj), är Gisles drömmar. Mer om boken hittar ni här, http://cornelius.tacitus.nu/sagor/gisle-sursson/ där ni också hittar sagan i sig. Det är en annan översättning än den jag har. Jag har en nyöversättning av Mats Malm. Den version som länkas till ovan är översatt av A.U. Bååth.

Leon Garfield: Svarte Jack. Den här boken vet jag faktiskt inte om jag läst eller inte. Jag har läst en mängd böcker av Leon Garfield – slukade hans böcker som barn och hade honom som en av mina favoritförfattare – men jag kommer inte ihåg om jag läst just den här boken. Den handlar i varje fall om pojken Bartholomeus, den skurkaktige jätten Jack och den sjuka flickan Belle. Det är ett spännande äventyr för de från 12 år och uppåt. Den utspelas 1750, där sjuttonhundratalet är en tidsepok som Leon Garfield gärna återvänder till, och som lockade mig mycket som barn.

Samit Basu: Simoquins profetior. En lite udda fantasyberättelse med indiska influenser eftersom författaren är från Indien. Jag har bloggat om den här boken tidigare här, och tycker att den är läsvärd. Om inte annat går den att få tag på väldigt billigt för den som är nyfiken. SF-bokhandeln rear ut den för bara 29 kronor.

Uppdaterat Creative Harmony

För första gången på över ett år: jag har bloggat på Creative Harmony. Surfa dit och läs. Dessutom finns alla blogginlägg från min förra blogg på livejournal inlagda på "Creative Harmony"-bloggen. Glöm inte att kolla in min portfolio med bilder.

Tematrio Damernas

Förra veckans tematrio var Skriv om tre böcker med kvinnonamn i titeln. Jag vände mig, som jag brukar göra med tematrio-böcker, till min egen bokhylla och tittade runt för att se vad jag kunde leta fram. Efter lite letande, utan att hitta mer än en titel, letade jag lite till och vips hittade jag så till sist tre böcker.

Shannon Hale: Enna Burning. Huvudpersonen i den här ungdomsromanen heter Enna. Hon kan frammana eld av egen kraft, lär sig konsten och lär sig så småningom att behärska den – med allt vad det innebär av ansvar och eftertanke. Förödelsen blir så mycket större om man kan få både människor och ting att börja brinna… Om man dessutom påverkas själv mer än man skulle vilja av elden, är man farligt ute.

Julian Gough: Juno och Juliet. Här är två flicknamn i titeln. De två J-flickorna är tvillingar och studerar tillsammans på universitetet i Galway på Irland. Det här är en rolig romantisk komedi, lite udda och kul. Läs den som underhållning för stunden.

Viktor Rydberg: Singoalla. Det här är en gammal klassiker som jag läste för första gången i grundskolan – eller om det var i gymnasiet. Jag hittade boken långt senare på second hand, ett fint gammalt exemplar. Det är en klassisk kärlekssaga där den kvinnliga huvudpersonen heter Singoalla.