Frågorna hopar sig. Visst är det en klar fördel att få alla frågor uppstaplade och konkretiserade på det här viset. Jag har precis gått igenom kapitel två av VK och fått ihop tretton punkter med frågor och underfrågor. Massor jag vill ha reda på, är osäker på, vill ha bekräftade. Eftersom det här är en historisk roman är det väldigt mycket jag inte riktigt vet, mina historiekunskaper till trots.
Nackdelen med att stapla upp frågor på frågor sida upp och sida ned på det här viset är förstås att det lätt kan kännas överväldigande. Se oöverkomligt ut, som ett svårt hinder, ett tidsödande jättearbete. Så får jag givetvis inte tänka. Jag får ta en fråga i taget och räta ut den. Men en sak i taget. Först ska jag gå igenom boken och konkretisera frågorna.
Frågorna är flest i början, tror jag. Sedan kommer mer av handlingen på ett annat vis, sådant som bygger på personlighet och karaktärer, agerande som personerna ägnar sig åt, dialoger, intriger, funderingar som huvudpersonerna har på det personliga planet. Då blir det lättare. Med det inte sagt att det inte kommer att bli svårt att skriva vissa delar. Jag är ju inte helt klar med första utkastet av VK. Det mesta har jag skrivit, en del bara antytt eller noterat, andra scener och kapitel helt utvecklade. Så man kanske kan kalla det ett första utkast? Men det har hål och delar som inte är skrivna, svårare saker - bland annat ett psykologiskt skeende, en psykologisk resa som huvudpersonen gör, som inte blir den lättaste att beskriva, en som jag bara antytt än så länge, men som måste få en mer framträdande ton och beskrivas klarare för läsaren.
När det gäller mitt frågedokument undrar jag lite var man egentligen får svar på sina frågor. Google och böcker i all ära, ibland kan det bästa vara att söka svar hos andra människor som har kunskap i ämnet ifråga. Jag undrar hur alla dessa författare gör... har de alla sådana bra kontakter till exempel hos poliskåren och bland historikerna eller tar de bara kontakt med någon människa de tror skulle kunna svara på deras fråga? Skrivarböckerna koncentrerar mycket på allt möjligt kring skrivande, men researcharbete... står det så mycket om det? Jag måste kolla upp det. Om inte någon av er läsare vet? Vet du? Vad tror du?
Många författare har nog kontakter inom polis, vård osv som de faktiskt lämnar in manuset till när det krävs (eller frågar under skrivandets gång). Andra (som jag, som inte vågar ta kontakt ;) ) använder sig väl av Google, diverse böcker och så tills man har kommit så långt som till att boken ska korrläsas på förlag och man kollar upp några saker för säkerhets skull.
SvaraRaderaJag måste bara säga att jag tycker väldigt mycket om din blogg, den är en frisk fläkt att läsa!
Måste först be så hemskt mycket om ursäkt för att jag tagit så förskräckligt lång tid på mig att svara på den här kommentaren. Det beror bara på att jag är så förfärligt bra på att skjuta upp saker. Tack så väldigt mycket för din kommentar! Varje gång jag läser den blir jag så himla glad! Den dag du skrev kommentaren förgyllde du min dag! Jag blev så glad av att höra att du tycker om bloggen och att den känns så fräsch! Jag hoppas att du inte blivit avskräckt av att jag inte svarat på denna kommentar och att du fortfarande uppskattar min blogg och vill läsa den, att du fortfarande följer den. Tack!
SvaraRadera