Odinsbarn, read-a-long, del 1, sidan 1-151

Mytologin i Odinsbarn

Hirka är den enda människan, den enda av Odins barn (Odin eller Oden, som var asagudarnas härskare och den största guden i människornas asatro), i en värld som befolkas av troll.

Det är vårt Norden, men med andra landsuppdelningar, med andra namn, och trollen säger sig bo i Ymsvärlden, där förledet Ym- kommer från Ymer (det är i alla fall så jag tolkar det; rätta mig om jag har fel).

Ymer var en av de första existerande varelserna, en jätte skapad av rimfrost och gnistor. När Ymer dött skapades världen av hans döda kropp, enligt nordisk mytologi.

Jättarna, eller trollen i det här fallet; tidigare var uttrycken synonyma; härstammar från Ymer, där de ursprungligen växte fram ur själva hans kropp.

Magin i Odinsbarn

Trollen i Siri Pettersens bok kan göra något som de kallar för att famna. Ordet famna betyder omfamna eller krama.

I fallet med dessa troll, kan de omfamna något som de kallar för Kraften, det vill säga dra Kraften till sig och bli ett med den kraften, utnyttja den, som man utnyttjar magi.

De som inte kan famna kallas för jordblinda. Kraften förklaras inte eftersom den är så självklar i Ymsvärlden, och det tycker jag att Siri Pettersen gör bra; man får själv tänka sig och lista ut.

Kraften förekommer i många sagor – så moderna som Star Wars – må kraften vara med dig – och är bara, som jag ser det, ett annat ord för magi.

I fallet med den här boken och med trollen, som lever närmare jorden än människorna, är Kraften sammanbunden med själva Moder Jord, en del av den livskraft som finns i alla ting, formas och omformas genom liv och död.

Jag tolkar det som att trollen har ett förbund med de magiska krafterna, som även människorna i den gamla tiden trodde på. På den tiden när de inte trodde att världen var skapad av Gud (en kristen tro som kom långt senare), utan av Urmodern eller Moder Jord som ju är en och samma.

Trollen är ännu närmare jorden än någonsin människorna; trollen är jordbundna och nära sitt ursprung, och känner därför Kraften som genomsyrar allt.

När de blir tonåringar lär de sig att behärska kraften och leda kraften upp ur jorden och in i sig själva.

Men kan Hirka klara av att göra detta, hon som är barn av Odin? En människa (fast ingen annan ännu vet om det)?

Vad tycker jag då om det jag läst hitills (sidan 1-151)?

Redan nu älskar jag den här boken och tycker riktigt mycket om den. Det jag gillar mest är att den är udda och att den inte försöker förklara något. Läsaren får själv räkna ut och pussla ihop.

Det här är en bok som för mig förmedlar skrivglädje, får mig att inspireras till att skriva själv, och det är det allra slags bästa betyg en bok kan få från mig – att den inspirerar till mitt eget skrivande.

Jag tycker mycket om mytologier och mytologiska världar. Den här boken utgår ifrån den nordiska mytologin, men vänder upp och ner på och utvecklar koncepten och myterna; Pettersen gör något helt eget av dem.

Jag ser fram emot att få läsa fortsättningen på den här boken och de följande två böckerna i trilogin.