onsdag 13 februari 2008

Du syns inte bredvid henne för hon STRÅLAR så mycket starkare

Jisses, vilken storstädning jag just gjorde!

Jag har bestämt mig för att strama åt berättelsen. Åtstramning är precis vad som behövs. Som med det mesta jag skriver svävar jag ut för mycket åt alla håll och kanter.

Jag bestämde för ett par veckor sedan att jag bara skulle skriva de viktiga scenerna, och lämna allt annat åt sidan. Efteråt ska jag titta på resultatet och se om det verkligen behövs mer – något som jag tvivlar starkt på. Alla onödiga scener är därmed bortskalade.

I dag – nyss! – storstädade jag! Jag tog helt resolut bort alla kapitel och scener som inte var 100% nödvändiga. Genom den avskalningen försvann fyrtio sidor hux flux.

Jag var uppe i precis 100 sidor. Nu tog jag bort, och sitter här med 59 sidor. Och då har jag ändå inte korrekturläst kapitel ett som jag skulle vilja. Ni vet, det där långa kapitlet som massor händer i, och som jag måste snygga till, förr eller senare. Det skulle innebära ytterligare några sidors minskning.

Nu känner jag mig nöjd. Ett långt bra första kapitel. Ett nytt och fräscht kapitel två som jag börjat på och skrivit ett par sidor på. Småbitar ur kapitel sex, kapitel åtta (som kommer att bli kapitel tjugonågonting, minst), kapiteldel rubricerad Scen skridskor, kapitel X, Z och Y, scen rubricerad (ur nya del två) samt det som jag kallar Sista kapitlet, ett kapitel som tänkt att vara just sista kapitlet, fast det är en gammal version, skriven ur tredje person och inte ur första. Något att rätta till alltså, när jag kommit så långt som till sista kapitlet på riktigt. För nu har jag bestämt mig att ta saker och ting i ordning; annars skulle det inte funka.

Så. Nu har jag storstädat. Nu ska jag putsa på kapitel två, den del som är skriven, och fortsätta på resten.

För det skrivna i kapitel två är aningen fragmenterat i början, och sedan har jag tre versioner av Maximilian är taktlös… Jag skrev med färgglada tuschpennor i min lilla svarta favoritbok (den köpt på Tiimari). Och vissa ord, som STRÅLAR, fick bli skrivet i lysande versaler.

Jag tror att jag äntligen och till sist börjar få kläm på vad taktlös är. Det är helt enkelt fråga om brutal uppriktighet.

Med det i åtanke förfinade jag Maximilians uttalande nedan tills det blev pang på rödbetan som jag ville ha det. Det är som skytte. Först skjuter man för långt till vänster. Nästa gång för långt till höger. Och när man gjort de missarna inser man precis var målet finns – vilket är mittemellan – och så skjuter man där istället. BOM! Död!

Fast i fallet med mina tre versioner blev det fyra, då jag skrev det här blogginlägget och inspirationen började flöda. Plötsligt slog det mig, den fjärde versionen, den som inte bara sköt i:et utan även pricken över i, för att blanda ihop liknelser och ordspråk.

Version ett (Maximilian till fröken H): ”Du syntes inte bredvid fröken B, för hon strålar så mycket starkare.”

Version två (fortfarande Maxim till fr. H:) ”I närheten av fröken B syns inte alldagliga damer som ni, fröken…?”

Version tre (Maxim till fr. H:) ”Åh, jag såg er inte. Ni syns inte lika bra som fröken B. Till skillnad från henne ser ni så alldaglig ut.”

Version fyra (M. till fr. H:) ”Åh, jag såg er inte. Ni ser inte lika bra ut som fröken B. Till skillnad från henne ser ni så alldaglig ut.”

I fallet med mina olika versioner måste man hålla i åtanke att Maximilian är himla kär i fröken B och därför ser henne i positivt ljus – annars kanske man kan misstolka uttalandena ovan och tro att fröken B på något vis skulle vara anormal på negativt vis.

Första versionen låter väldigt rolig och jag älskar att lägga betoningen på strålar. Det är en sådan där typiskt ogenomtänkt version som uppkommer när man skriver kreativt, nämligen med färgglada tuschpennor och tänker mer på färgerna än på vad som faktiskt sägs. Andra versionen är för tråkig och lam rentav. I tredje versionen är alldagliga = tråkiga, menlösa och så vidare. Fjärde versionen, där har vi brutal uppriktighet i ett nötskal!

Vad tycker Ni?

4 kommentarer:

  1. Jag kan tänka mig att ta bort lite (apropå första halvan av inlägget)...
    "Åh, jag såg er inte. Ni ser inte lika bra ut som fröken B."
    Räcker inte det? Är inte meningen som kommer därefter själva orsaken till varför meningarna innan sägs, lite grand utav undertexten?
    Att ha repliken lite kortare tycker jag dessutom får Maximillian att verka nästan ännu mer taktlös; det är en tanklös sak som far ut ur munnen på honom (medan han kanske fortfarande har tankarna på fröken B?). Fortsätter du och låter honom gå vidare med tanken känns den mer genomtänkt, mer medvetet elak och han känns mer fokuserad på här och nu och fröken H och på vad han säger...

    SvaraRadera
  2. Du har helt rätt! Tack så jättemycket för dina åsikter! :D

    Den längre versionen är mer min egen känsla bakom det hela - jag som tycker att det är elakt. Och min fokusering på dem alla tre (H, B och M).

    Som du säger: han granskar ju inte henne och kommer med bedömning, utan säger det liksom i förbifarten, fortfarande fokuserad på fröken B.

    Jag måste bli bättre på att särskilja... det blir lätt jag och inte han som gör uttalanden. Dina kommentarer fick mig dessutom att tänka vidare och reflektera kring hur jag fortsätter styckena efter meningsutbytet och hur jag måste ändra i dem och balansera upp saker och ting. Tack igen!

    SvaraRadera
  3. Harriet10:53 em

    Fast jag tycker att tredje meningen i sig är okej, utom ett ordval: jag skulle säga "bredvid" ist f "till skillnad från". Men det kanske är jag som misstolkar? Jag tänker att den stackars flickan i fråga säkert är söt hon också, det är bara det att hon bleknar bredvid B.

    Som det är nu blir det ju att hon alltid är alldaglig, inte bara där och då...

    SvaraRadera
  4. Hej! Vad bra att du hade hjälp av Läskorten! Vet inte riktigt var jag fick den idén ifrån, men den funkar ganska bra för mig.

    SvaraRadera