Bokenkät

1. Vilken bok läste du senast?

Jag läste Samit Basu: Simoqins profetior. Jag har skrivit mer om boken i det här inlägget.

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?

Jag håller på att läsa Paradisets barn av Marianne Fredriksson. Det är en samlingsvolym som består av tre böcker, varav jag håller på att läsa i den första, Evas bok. De andra två heter Kains bok respektive Noreas saga. När jag har läst klart nämnda samlingsvolym ska jag läsa: Trevanian: Shibumi, Arthur Golden: En geishas memoarer, Håkan Nesser: Flugan och evigheten, Banana Yoshimoto: Asleep. Samtliga böcker är lånade av familj och vänner.

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?

Det vet jag inte. Jag vill tro att det är ungefär hälften av varje, men jag är som sagt inte säker.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” osv.?

När jag var yngre och helt inne i en bok ville jag bara att den skulle fortsätta och fortsätta, jag sträckläste den med innehållet framför ögonen, inte kvantiteten. Apropå kvantitet har jag inte något emot om en bok är riktigt tjock - är bara mer att njuta av och ger mig längre tid att befinna mig i bokens universum.

Just nu är det så att jag håller koll på hur mycket jag har kvar av boken. Jag slår ihop den med bokmärke i och ser att jag har hälften eller en fjärdedel eller vad det nu är kvar, eller snarare, jag ser hur mycket jag har läst, konstaterar "nu har jag läst hälften" eller hur mycket det nu är. Jag har haft de flesta ovannämnda böcker (nämnda i fråga 2) jag lånat av familj/vänner så länge att jag börjar få dåligt samvete och då vill jag verkligen läsa ut dem snabbt för att kunna lämna tillbaka dem. Knasigt nog är det så att om jag lånar en bok från familj/vän och det går "för lång tid" innan jag tar mig för att läsa boken blir motståndet nästan oöverstigligt och boken blir liggande...

Så just nu måttar jag som sagt hela tiden ett ungefärligt "så mycket är kvar/är läst". Men annars vill jag tro att jag mestadels inte bryr mig om det. Huvudsaken är att jag njuter av läsupplevelsen och är inne i boken medan jag läser.

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv.?

Jag har mina favoritförfattare, ett gäng författare med mycket olika slags böcker och författarskap som jag ständigt återkommer till och alltid håller utkik efter nya böcker av. Annars läser jag gärna böcker som vänner rekommenderar och/eller lånar ut till mig. Ibland blir jag sugen på att läsa något när jag läser en recension i någon tidning/tidskrift eller dylikt, eller någon recension eller något tips i en blogg. Jag prenumererar på nyhetsbrev från Adlibris och SF-bokhandeln och får därigenom också tips.

6. När blir en bok för lång?

Aldrig. Det finns inga "för långa" böcker. Däremot finns det bokserier som är för långa eller tar för lång tid på sig. Ett exempel: under högstadietiden (1992-1995) började jag läsa mycket fantasy, t.ex. David Eddings böcker som såldes på bokrean. Jag började i samma veva läsa Robert Jordans "Wheel of Time"-serie. Översättningen tog sin tid och på svenska delades var och en av de tjocka volymerna upp i två. Således tog det alldeles för lång tid innan böckerna kom ut i handeln (och på biblioteket) - jag blev otålig och köpte och läste dem på engelska istället för att kunna hålla läsandet av serien igång. Ändå kom jag ikapp och när det blev ett års väntan på nästa bok i serien, och det dröjde och dröjde, gav jag upp och slutade läsa bokserien (som dessutom är alldeles för lång och kunde ha kapats av många gånger om). Sammanlagt tolv böcker på engelska blir 24 på svenska, och det var alldeles för många karaktärer att hålla reda på. När jag gjort paus i läsandet av bokserien, skulle det krävas att jag började om helt och hållet på serien för att komma in i allting igen och åter hålla reda på tjogtals karaktärer och där går gränsen. Det finns så mycket annat som är bättre som väntar på att läsas...

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?

Ja, det gör jag. Faktum är att om originalspråket är engelska läser jag hellre på engelska än på svenska, bara jag kan få tag på boken ifråga. Jag skulle vilja kunna läsa böcker på originalspråket oavsett vilket språk det var. Men jag kan bara engelska tillräckligt bra. När det gäller franska (som jag ändå läst i skolan i fem år) läser jag gärna barnböcker på det språket, men vuxenböcker ligger tyvärr över gränsen för min förmåga (i alla fall tror jag det). Jag hade en period i gymnasiet när jag lånade och läste barn- och ungdomsböcker på franska bara för kul skull. Den bok jag minns bäst är dock en som jag redovisade på fransklektionen: Le Petit Prince av Antoine de Saint-Exupéry. Något jag verkligen skulle vilja kunna är att läsa japanska böcker på japanska. Min nybörjarjapanska räcker inte till att läsa annat än de allra, allra lättaste barnböckerna.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?

Det har inte så mycket varit enskilda böcker som enskilda författare och författarskap. Jag tror mycket på den fria viljan och vill inte tvinga någon, allra minst mina vänner, till att läsa något de inte vill själva. Så jag har sällan viftat med någon bok under näsan på någon och sagt "läs den här". Jag tycker dock om att ge bort böcker i julklapp och till födelsedagar, men då ger jag bort någon bok som jag tror passar personen ifråga, och bedömer boken på något slags objektivt sätt utifrån vem jag ska ge boken ifråga till. Det behöver inte alls vara något som jag själv vill läsa.
Jag har däremot talat varmt om Diana Wynne Jones och hennes böcker var gång J.K. Rowlings Harry Potter varit på tapeten - med motivering att DWJ har mer djup och intressantare intriger/karaktärer osv. än J.K.R och HP. Dessutom har jag gärna tipsat om favoritförfattare på olika forum på nätet, bl.a. på Bokkanalen. Läs min "fem i topp"-lista från 2002 här. Det är alla författare som jag tycker om än i dag och vars författarskap jag fortfarande följer.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? I så fall, när ger du upp?

Det är sällan jag tycker att någon bok är tråkig, och jag har svårt att ge upp, även om jag inte så särdeles förtjust i en viss bok som jag läser. Ett annat fenomen som är lite lustigt är när jag plötsligt - jag vet inte varför - gör en paus i en bok jag håller på att läsa, den kan vara aldrig så intressant och jag kan tycka jättemycket om den. Ändå blir den liggande, och rätt vad det är har det gått veckor, månader eller år och jag har fortfarande inte avslutat den boken. Då är det bara att börja om och läsa i den. Fast samma sak kan - i enstaka fall - hända igen. Vissa böcker är tröga att läsa igenom, men jag tycker ändå innerligt mycket om dem. Underligt är vad det är!

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?

Fantasy är den genre jag har flest böcker i, men jag har också många "vanliga romaner". Om manga skulle vara en genre skulle den också vara överrepresenterad - som det är nu finns det ju massvis av genrer även inom manga, samma och precis på samma vis som det finns genrer i skönlitteraturen. Jag tror att jag har någon bok inom de flesta genrer, även deckare som jag annars inte läser mycket av.

Enkäten svarar jag (sent omsider) på efter önskemål från Sigrinn på hennes blogg där hon också svarat på den. Sigrinn i sin tur har hittat bokenkäten på Mats Strandbergs blogg. Vem som helst som läser detta mitt inlägg får hemskt gärna svara på frågorna i sin egen blogg - hojta till och berätta gärna om ni gör det! Och tipsa gärna Mats Strandberg om att ni svarat på hans frågor.

Makulerad och såld av biblioteket

Vid lunchtid var jag till stadsbiblioteket och tittade igenom den stora samling av makulerade böcker som gick till försäljning. Jag hittade rätt många böcker av intresse, och till sist blev det fem böcker à 10 kronor styck som jag köpte. Här följer en kortfattad lista:

Leonard R. Palmer: Knossos och Mykene - Vad lertavlorna berättar
Lafcadio Hearn: Folk, gudar och gastar i det forna Japan
Vladimir Oravsky & Kurt Peter Larsen: Ääähr!!!
Yukio Mishima: Vårsnö
Åke Ohlmarks: Fornnordisk lyrik

Som ni ser är det mycket om mytologi (även fornnordisk lyrik har ju mycket av mytologi i sig) - synnerligen intressant och fantasieggande, tycker jag. Jag tycker att det är roligt att skriva annorlunda slags fantastik, där mytologi och historia vävs samman och blir till något personligt för just mig, någonting annorlunda; samtidigt som det är gammalt och välkänt blir det till något nytt...

"Ääähr!!!" är en prisbelönt pjäs. "Vårsnö" är en japansk roman. Jag ser fram emot att läsa de båda - när jag läst ut de böcker som ligger före i min "att läsa"-hög.

Blogger Buster: A Search Widget for your blog

Nu har jag tagit bort etiketten andra kapitlet, och ni som vill läsa mer om just detta kapitel får istället utnyttja min sökfunktion. Stort tack till Sama som tipsade mig om den här funktionen! Ni andra som också vill ha en sökfunktion på er sida, gå hit och följ instruktionerna.

Etiketter

Jag har rensat och organiserat bland mina etiketter - se Etiketter-listan här till höger. Jag tog bort luddiga etiketter som kreativitet och inspiration som jag skulle kunna sätta på de flesta blogginläggen. Istället har jag försökt kategorisera klumpvis i sådana slags etiketter som måla/teckna/illustrera och bakning/matlagning.

Jag välkomnar alla slags kommentarer kring etiketterna. Det är svårt att göra bra etiketter! Särskilt med tanke på att jag var novis i bloggvärlden när jag först började med bloggen, och använde mig av många onödiga och underliga etiketter. Nu tycker jag mig ha rensat ut någorlunda i alla fall.

Jag dras dock fortfarande med etiketten andra kapitlet för att jag en gång i tiden skrev i blogginläggen ifråga om just den etiketten... Men bara jag ordnar en sökfunktion för besökare av bloggen (hur gör man en sådan?) så ska jag ta bort den där etiketten som enligt min mening bara tar onödig plats...

Vad ska jag förresten ge det här inlägget för etikett? I brist på bättre kategoriserar jag det som kreativt pyssel.

EDIT (2016-02-12): etiketten kreativt pyssel borttagen. Istället får det här inlägget etiketten "bloggen", eftersom det nu praktiskt handlar om min blogg.

Vad skulle hända om...

Jag fick just ett brev med posten.

Skådebanan Västmanland utlyser en ny novelltävling för elfte året i rad tillsammans med LO-distriktet. ABF och Västerås folkhögskola är också med i projektet.

Årets tema är "Vad skulle hända om...".

Sista inlämningsdag är den 11 januari 2009.
Mer om tävlingen står att finna här.

Kross

Många gånger, inte sällan, är bilder - teckningar eller målningar eller fotografier - källa till inspiration vid skrivande. De inspirerar inte bara till noveller, dikter eller romaner, utan även till att ta egna foton och utveckla sin egen, högst personliga del av det som kallas fotokonst. Inte för att jag är något mer än en amatör som tycker det är kul att fota...

Fotografering går ju också hand i hand med målande/tecknande. Vid surfande häromdagen hamnade jag av slump på Kross' sidor. En blogg: krosstalk. En fotosida: Kross project. Ännu en fotosida: Kross Collection. Och något slags samlingssida, ett bildarkiv: Roineimages. I mångt och mycket är det samma foton på sidorna, och de överlappar varandra, men de är ändå värda att surfa runt på!

Neil Gaiman: The Graveyard Book

Den här boken, skriven av Neil Gaiman, vill jag läsa... Den kommer ut i handeln - i USA - nu sista september. Bilden nedan visar omslaget till barnversionen, illustrerad av en av mina favoritillustratörer, Chris Riddell. Vuxenupplagan är illustrerad av Dave McKean. Det finns även en limited signed slipcase edition, som också är illusterad av Dave McKean men ännu snyggare än den förra. Jag tycker dock bäst om barnomslaget.

Samit Basu: Simoqins profetior

Jag har just läst ut Simoqins profetior av Samit Basu, i en svensk översättning. Låt mig först bara säga några ord om översättningen: den var bra, innehållsmässigt, men o, så slarvigt gjord! Jag vet inte hur många gånger jag hittade slarvfel – bokstäver som bytt plats, ”lugnt” stavat ”lungt” och dylika idiotier som lätt kunde ha avhjälpts med en stavningskontroll, om nu korrekturläsning vore för mycket att begära.

När nu det är överstökat, låt mig fortsätta med själva boken. I början gav den ett något rörigt intryck, men allteftersom jag kom in i boken hängde jag med i de olika parallellhandlingarna utan problem. Det är en bok med både humor och allvar. Många referenser till allslags mytologi skymtar förbi, och boken är i mycket humoristisk och rolig att läsa. Den är väldigt fantasieggande. Jag försöker skriva något åt samma håll genom BÄ – ta inspiration från allsköns myter och skapa en kavalkad som känns nydanande, trots gammalt tema – kampen mellan ont och gott. Men är det onda verkligen ont i Simoqins profetior och vad är det egentligen som händer?

Det är inte det slags bok där man verkligen kommer nära en huvudperson och bara följer den personens inre känsloliv, fäster sig vid det och läser historien som om man var den personen, utan något helt annat, men Simoqins profetior har så många andra kvaliteter.

Samit Basu (länk till hans hemsida) är indier, vilket märks mycket väl i namnen på personer och platser. Det ger en extra dimension åt boken, och gör att den sticker ut jämfört med annan fantasy som ofta har helt av författaren påhittade namn. Jag gillar de indiskt-klingande namnen.

Simoqins profetior av Samit Basu är den första boken i en trilogi, varav de två andra delarna finns på originalspråket engelska, men inte på svenska – än. De är överhuvudtaget svårhittade på nätet. Om någon hittar en bra sida att köpa dem på online på svensk sida för billigt pris, hojta till!

Trilogin heter ”GameWorld Trilogy” och det om något säger att allting inte är vad det verkar… Är allting bara ett spel, eller hur hänger saker och ting ihop – egentligen?

Jag ser mig ivrigt omkring efter fortsättningen, andra boken som heter The Mantocore’s Secret och tredje boken därefer, The Unwaba Revelations. Nu har jag verkligen fått mersmak, både på fortsättningarna av den här boken och att läsa fler böcker av Samit Basu.

Quotes - elise's collection of favorite quotes

Ann Morrow Lindbergh - A Good Relationship Has a Pattern Like a Dance

A good relationship has a pattern like a dance and is built on some of the same rules. The partners do not need to hold on tightly, because they move confidently in the same pattern, intricate but gay and swift and free, like a country dance of Mozart's. To touch heavily would be to arrest the pattern and freeze the movement, to check the endlessly changing beauty of its unfolding. There is no place here for the possessive clutch, the clinging arm, the heavy hand; only the barest touch in passing. Now arm in arm, now face to face, now back to back -- it does not matter which. Because they know they are partners moving to the same rhythm, creating a pattern together, and being invisibly nourished by it.
Anne Morrow Lindbergh

Citatet ovan är taget från "Quotes - elise's collection of favorte quotes".
Fler citat finns att läsa här.

Skolkänsla

Jag satsar på BÄ igen. Igång igen. Jag går igenom The Novel Notebook och fyller i.

I tisdags jobbade jag på plotten – skrev massor på vita A4 med blyerts. Härlig känsla att skriva för hand på vitt, blankt papper. Sedan bestämde jag mig för att utveckla plottbiten genom att använda mig av The Novel Notebook (här finns den som PDF).

Under genomgången av The Novel Notebook skriver jag i ett randigt A4-block. Det var länge sedan sist. Annars har jag hållit mig till A5-block med rutade papper under sista året (om man bortser från de färgglada randiga A5-anteckningsböckerna). Det var så länge sedan jag skrev i randiga kollegieblock att det ger en (något nostalgisk) känsla av skola och skolmiljö. Fem sidor har det blivit hittills och jag har bara hunnit till ”Settings”. Bara att köra på!

Tänkte försöka med en ny strategi. Utveckla och göra klart plotten först och sedan skriva. Där tror jag att det är bäst att skriva för hand i block eller anteckningsböcker, där jag verkligen inte kan rätta mig själv, korrekturläsa eller redigera på något smidigt sätt – såsom man kan göra på dator. Det jag skriver står kvar, helt enkelt, och det enda jag kan göra i det läget är att fortsätta skriva, föra handlingen framåt. På det viset får jag ett helt första utkast färdigt innan jag sätter mig att renskriva vid datorn och därmed börjar tänka ”korrekturläsare” – peta och fila på stort och smått, alla formuleringar och ordval hit och dit. Så att jag inte fastnar i redigerande, helt enkelt. För det är min stora fälla nummer ett. Den ska jag undvika den här gången.

Haha, strategi! Äntligen en strategi som borde funka, väl?

Jag ska göra mitt bästa.

Balance - Christoph y Wolfgang Lauenstein (1989)

Jag hittade den här videon på Att skriva om - tack för den! - och gillar den verkligen – därför postar jag den här också. Balans är nyckeln till den mesta. Frågan är vad den här videon egentligen säger om balans…

Och läsas och läsas och läsas

Nu har jag kommit igång att läsa böcker igen, skönlitterära böcker. Det var i juni senast, annars. I alla fall om man tror mina läsdagböcker – som jag under senaste månaderna förlagt (men nu hittat igen)… Så det kan tänkas att en och annan barnbok som jag läst inte blivit ihågkommen.

Hursomhelst kom jag igång med Håkan Nessers Koreografen nu i september, och sedan jag läst ut den högst läsvärda boken blev jag ivrig och ville läsa mer och mer och mer… Bokmalen i mig som slumrat alltför länge väcktes till liv. Nu ska här läsas!

Efter Koreografen har jag slukat Agnes von Krusenstjernas bok Höstens skuggor som bara var påbörjad. Nu – i dag – har jag läst ut den. Raskt har jag kastat mig över nästa redan påbörjade bok, Simoqins profetior av Samit Basu. Snart har jag bara hälften kvar av den boken. Här går det undan.

På en hylla under vardagsrumsbordet, eller på den undre skivan av vardagsrumsbordet för att vara korrekt, har jag en hög böcker jag lånat av familj, vänner och bekanta, vissa för evigheter sedan, som jag nu SKA läsa ut – efter Simoqins profetior (som är min egen bok).

I och med läsandet väcks mina egna tankar och fantasier till liv igen. Med ens blir det lätt att skriva på DF. Plötsligt sätter jag igång att plotta BÄ. Och vips ser jag landskap och människor och allsköns ting framför mig – i fantasin. Nu ska här skrivas…! (Och läsas och läsas och läsas...!)

Måndagsrapport, dagsrapport

Dagsrapport. Jag är igång igen. Måndagar är tillägnade målande, men jag har ändå skrivit lite.

Äntligen har jag satt fart med illustrationer till barnboksprojekt. DF är projektet jag målat till.

Först ett par skisser i blyerts, sedan en akrylmålning på pannå, bara påbörjad, måste tilläggas. Den är långtifrån klar än, men jag lägger ändå upp den här som den ser ut just nu. En skiss i all enkelhet.




Som DF ser ut just nu är det några få korta meningar på var sida med bilder till, en bok riktad till de små – mellansmå – barnen, runt fem kanske. Möjligtvis skulle det gå för ett duktigt och försigkommet barn att läsa själv, för den skulle fortfarande vara spännande för barn i början av skolåldern. Så har jag tänkt mig.

När jag jobbat klart för dagen med illustrationen ägnade jag en stund åt att skriva på sagan också. Den har än så länge bara börjat så mycket kan hända än. Eftersom det är en spin-off på BÄ är jag lite osäker på hur långt handlingen ska fortgå och hur mycket som verkligen ska höra samman med BÄ. Det visar sig, förhoppningsvis.

The Book Show & Write Place

Jag målar exotiska djur på sten istället för att skriva. Det är ett av mina sätt att prokrastinera på – apropå Romanloppets inlägg om detsamma. Läs mer om mitt målande på sten här.

Jag har börjat skriva lite smått dock. Dels har jag skrivit någon halv sida för hand på BÄ, dels har jag börjat på ett par noveller och dels funderar jag på andra projekt av olika slag. Jag har köpt mig en ”sju ämnes”-bok, en anteckningsbok med sju delar, avskärmade med flikar. Där tänkte jag skriva sju noveller – dels från gamla idéer som jag ska realisera och dels från nya idéer som får komma framöver.

Jag har schemalagt vardagen och vardagsveckan, delar upp fritiden i stunder om målande, stunder med tecknande och stunder med skönlitterärt skrivande. Jag hoppas kunna genomföra vad jag företagit mig. Nu handlar det om att ändra vanorna och sedan behålla nya vanor, istället för att hoppa mellan olika sätt att göra det hela på. Nu vill jag verkligen hitta något som äntligen funkar för mig. För mig. Inte för andra. Så jag ska prova mig fram till en strategi som funkar för just mig, utifrån mitt liv just nu, istället för att snegla på andra författare och deras vanor. Det ska jag klara (peppar mig själv).

Jag har hittat The Book Show på youtube (tack vare Att skriva om) och ännu kuligare – The Write Place. Inspirerande och roligt att titta på!