Vi promenerade längsmed ån, min pojkvän och jag. Det var den tid på året då isarna lossnar och vattnet kraftigt strömt börjar rinna igen. Smuts, skräp och slagg samlas i kanterna och vid bron.
På ena sidan bron var vattnet lugnt, på andra sidan skummade forsen. Ån delades av där turbinhuset står i drift.
Plötsligt fick min pojkvän syn på en livboj. Någon hade lossat den från sitt fäste och slängt den ner i ån. Den låg och guppade i en hög av skräp.
Snart fick även jag syn på en boj. Vi kunde räkna till inte mindre än fem bojar som låg och guppade vid bron och strax under den.
Att folk slängde dem i vattnet, bara sådär, på pin kiv! Tänk om bojarna någon gång skulle behövas på allvar: om någon höll på att drunkna längre bort i ån, vid den andra bron ett par hundra meter bort. I vinterkallt isvatten, med flak omkring sig. Vem (som höll på att drunkna) skulle orka simma hela vägen ner till andra bron och dra fram livbojarna ur skräpet?
Dessutom var det bara en tidsfråga innan bojarna skulle kana vidare, ner under bron och vidare nedåt flyta med strömmarna i forsen, ända ut i Mälaren. Vilket slöseri på livbojar!
[För den som undrar vad SkrivPuff är, besök SkrivPuff-bloggen]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar