Timmen som försvann

En timme försvann förra veckan. Jag letade förgäves efter den men kunde inte hitta den.

Det var en av de där lugnaste och tryggaste timmarna, när man ligger i soffan och läser en god bok eller kramas med någon man tycker mest om i hela världen. En timme som bubblar av lycka, en gyllenröd och varm timme, som omhuldar och levandegör den som äger timmen. Eller äger och äger, har timmen till låns snarare, för den försvinner, liksom alla timmar, i det som kallas "förfluten tid".

Jag vet inte om timmarna tycker om att vara där. Helst vill nog varje timme vara här och nu. Men det går bara med en timme i taget. Åtminstone en timme per person. Slår man ihop alla människors nutimmar blir det väldigt många. Alla de timmarna samsas om nuet. Inte helt oväntat gillar de att samsas och bo nära varandra, oavsett om de är gyllenröda eller sommargröna.

Min tappade timme var sådan: sällskapsjuk. Och mitt i allt filosofisk. Filosofisk och grubblande. Kanske därför den försvann så fort, för att den inte bara befann sig i soffan, utan dansade runt på samma gång, levnadsglad och med ett barnsligt skratt. På det viset fanns trådar i alla regnbågens färger mitt i det gyllenröda. En sällskapligt mjuk timme som bara ville kramas.

Kanske kan du offra en timme på att hjälpa mig leta efter den, för jag känner på mig att den är viktigare än vad man kan tro. En timme för en timme, det är väl rättvist nog?



(Det här är en SkrivPuff-övning: "Utmaning 2010: 87: Skriv om en förlorad timme.")

Illustratören är igång samtidigt som författaren

Nu har jag jobbat ytterligare på DF. Idag läste jag igenom och redigerade manuset. Det blev lite omskrivningar; jag hade fel antal stavelser på ett par ställen, och så var det en del som inte flöt så bra som jag ville. Nu ser manuset bättre ut, men jag funderar fortfarande på ett par saker, undrar om jag ska ändra lite i handlingen eller inte.

Idag har jag även jobbat på akrylmålningarna, illustrationerna, till DF. Jag har bestämt mig för att använda mig av akrylmålningar, nu när jag ändå börjat med dem. Det är två pannåer än så länge. Jag tänkte avsluta dessa två, scanna in dem, och skicka med dem med manuset. Vill något förlag ha boken, kommer jag att fortsätta med resten av illustrationerna. Alternativt kommer jag fortsätta måla och göra klart alla illustrationer i händelse något förlag godtar boken - eller om jag skulle råka göra någon illustration som platsar bättre som en av de att skicka in tillsammans med manuset.

Men det är nog mindre troligt att jag gör fler illustrationer än de nämnda två. För jag har många andra målningar på gång, och en tavelutställning i maj att se fram emot. Så jag har nog att göra som det är, just nu.

För den som är intresserad finns akrylmålning nummer ett till beskådande här (Creative Harmony; min andra blogg om allt annat slags kreativt skapande; kika gärna in där!)

Första utkast av bilderbok klart!

Det har gått trögt idag, både med skrivpuff-övningen och med arbetet på Tusenskönan. Till sist vände jag mig till mina andra projekt, för att se om det skulle gå något bättre där. Och det gick det!

Jag har precis avslutat ett helt första utkast av barnboken DF, det som ska bli en bilderbok. Just nu är den skriven i haikuform. Får se om det kommer att bli så i slutversionen också eller inte. Kanske ska jag först rådgöra med andra, om den fungerar med det versmåttet.

Tidigare började jag illustrera DF, och jag har gjort två halvklara akrylmålningar på pannå. Jag måste bestämma mig om jag ska fortsätta att illustrera den med akryl eller om jag ska använda mig av akvarell.

Kanske ska jag skicka in den som den är med bara text till förlag? Jag blir så ivrig nu när den är klar...! Men den behöver lite finputsning först, och så kanske några läsare... Eventuellt någon ur tänkt målgrupp också...

Refuseringsdags - igen

Jag fick i dagarna ännu en refusering av FoS. Även den här gången var det ett kort standardsvar, via mail. Så nu har två av tre förlag svarat. Det gäller bara att hoppas på det sista.

Men redan nu planerar jag vilka förlag att skicka kapitelboken till härnäst. Det finns många fler än tre, tack och lov. Kanske ska jag omformulera följebrevet också, göra det mer säljande. Det kanske säljer manuset bättre än ett standardiserat kortkort följebrev?

Töm kistan!

Jag har en liten kista som varit full med papper från alla möjliga roman- och novellprojekt jag haft genom åren. Nu rensar jag i den. Målet är att få den helt tom, slänga papperen eller sätta in dem i pärmar. Men så mycket papper det är! Anteckningar, utskrifter, korrektur, teckningar… Och allting har jag sparat.

Hur gör ni? Sparar man verkligen allting? Eller är det bara jag som är överdrivet sparsam?

Det tar verkligen emot att slänga. Men nu har jag slängt massor av gamla utskrifter av manus. Dock är jag fortfarande fundersam på hur jag ska göra med allting som nu sitter i pärmar…

Jag har mer än tjugo pärmar bara för mina roman- och novellprojekt. Det går inte! Man kan ju bara inte spara allting! Men det är kreativt skapande som jag vill ha kvar.

Frågan är: hur gör jag med gamla romanprojekt som jag verkligen har kasserat och vet att jag aldrig kommer att avsluta (de jag tänker på är dessutom inte värda det). Jag har speciellt ett projekt som fyller en proppfull pärm, och då har jag ändå inte sorterat in allting än.

Skulle ni spara eller slänga?

Kistan har varit bra att spara i, bara för att få undan sådant som jag inte orkat ta tag i (varken papperen i sig eller projekten), men nu ska den tömmas. Kistan ska få något helt annat användningsområde, något betydligt lättare. Kanske ska jag ha sänglinne i den istället?

Flytt ger flyt

Jag ska flytta, så jag rensar och röjer hemmavid. Så mycket man samlar på sig! Åren går och högarna växer. Så mycket papper! Jag har sparat nästan alla utskrifter jag gjort av de olika versionerna av Tusenskönan jag har skrivit. Massor av guldkorn och bra meningar blandat med sådant som är mindre bra. Jag inser att jag faktiskt skrivit flera böcker, flera Tusenskönor. En hel bukett med tusenskönor har det blivit. Nu slänger jag buketterna. Jag sparar guldkornen och låter det vara bra så. Släpper allt gammalt och lägger det bakom mig.

Jag måste rensa och röja, så det är med darrande fingrar och bultande hjärta som jag lägger pappersbunt efter pappersbunt i papperskorgen. Jag har kopior av allt jag skrivit på datorn, givetvis, liksom backuper både på en server, på en extern hårddisk och på cd-skivor. Men ändå! ändå! blir jag nervös av att slänga. Samtidigt är det skönt. Alla förkastade versioner – bort och puts väck! – för att lämna plats åt den nyaste och senaste versionen. En version som jag faktiskt ska skriva klart.

För jag inser: min största svårighet är inte att formulera eller omformulera, redigera eller förbättra… Min största svårighet är att avsluta. Jag har påbörjat Tusenskönan många gånger, på olika vis, och alla har de bra sidor. Om jag bara fullföljt och skrivit klart, och SEDAN redigerat, när jag skrivit ett helt första utkast. Då skulle jag ha varit klar med boken för länge sedan. Inte stannat upp, redigerat, förkastat, börjat om, analyserat, förkastat, börjat om… osv.

Nu skriver jag en redigeringsversion. För ja: äntligen redigerar jag. Jag har skrivit en hel version av första boken (med hål och dåligheter, med bättre delar och sämre delar) som jag nu redigerar, skriver om. Den här gången för att fylla i alla hål och göra en hel version, från början till slut.

Jag skriver på papper för att hindra mig själv för att redigera alltför mycket. Papperet begränsar redigeringsmöjligheterna, och det är bra! Så jag skriver framåt och framåt.

Jag ska komma till den punkt när jag skrivit klart boken, och kan se på den och säga: nu har jag avslutat ett projekt. Jag är nöjd med vad jag åstadkommit. För det är det som är mitt största problem: att vara nöjd. Det finns tusentals val, men jag måste vara nöjd med den väg jag valt, de val jag gjort och den version av boken som kommit ut ur mig och ned på papperet.

Kunna säga till mig själv ”det här är ett avslutat projekt, jag är nöjd och jag går vidare”. Snart är jag där. Jag ska bara skriva klart boken på papper först, sedan föra in det i datorn och då har jag slutversionen klar.