Jag ska flytta, så jag rensar och röjer hemmavid. Så mycket man samlar på sig! Åren går och högarna växer. Så mycket papper! Jag har sparat nästan alla utskrifter jag gjort av de olika versionerna av Tusenskönan jag har skrivit. Massor av guldkorn och bra meningar blandat med sådant som är mindre bra. Jag inser att jag faktiskt skrivit flera böcker, flera Tusenskönor. En hel bukett med tusenskönor har det blivit. Nu slänger jag buketterna. Jag sparar guldkornen och låter det vara bra så. Släpper allt gammalt och lägger det bakom mig.
Jag måste rensa och röja, så det är med darrande fingrar och bultande hjärta som jag lägger pappersbunt efter pappersbunt i papperskorgen. Jag har kopior av allt jag skrivit på datorn, givetvis, liksom backuper både på en server, på en extern hårddisk och på cd-skivor. Men ändå! ändå! blir jag nervös av att slänga. Samtidigt är det skönt. Alla förkastade versioner – bort och puts väck! – för att lämna plats åt den nyaste och senaste versionen. En version som jag faktiskt ska skriva klart.
För jag inser: min största svårighet är inte att formulera eller omformulera, redigera eller förbättra… Min största svårighet är att avsluta. Jag har påbörjat Tusenskönan många gånger, på olika vis, och alla har de bra sidor. Om jag bara fullföljt och skrivit klart, och SEDAN redigerat, när jag skrivit ett helt första utkast. Då skulle jag ha varit klar med boken för länge sedan. Inte stannat upp, redigerat, förkastat, börjat om, analyserat, förkastat, börjat om… osv.
Nu skriver jag en redigeringsversion. För ja: äntligen redigerar jag. Jag har skrivit en hel version av första boken (med hål och dåligheter, med bättre delar och sämre delar) som jag nu redigerar, skriver om. Den här gången för att fylla i alla hål och göra en hel version, från början till slut.
Jag skriver på papper för att hindra mig själv för att redigera alltför mycket. Papperet begränsar redigeringsmöjligheterna, och det är bra! Så jag skriver framåt och framåt.
Jag ska komma till den punkt när jag skrivit klart boken, och kan se på den och säga: nu har jag avslutat ett projekt. Jag är nöjd med vad jag åstadkommit. För det är det som är mitt största problem: att vara nöjd. Det finns tusentals val, men jag måste vara nöjd med den väg jag valt, de val jag gjort och den version av boken som kommit ut ur mig och ned på papperet.
Kunna säga till mig själv ”det här är ett avslutat projekt, jag är nöjd och jag går vidare”. Snart är jag där. Jag ska bara skriva klart boken på papper först, sedan föra in det i datorn och då har jag slutversionen klar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar