Jag älskar listor och har listat lästa böcker sedan 1999. Hur kommer du ihåg vilka böcker du läst? Skriver du listor?
Jag skriver listor. Jag har ett worddokument där jag skriver upp böckerna allteftersom jag läser dem. Det har jag gjort i några år nu. Åren dessförinnan har jag också skapat worddokument för, i efterhand, och fyllt i så att säga retroaktivt. Annars har jag sedan år 2000 fyllt i läsdagböcker. En läsdagbok är en pärla för minnet. Här kan du köpa sådana.
Sedan skriver jag också andra slags listor, ”att göra”-listor mest av allt, men också listor på ”böcker jag vill läsa”, och nu på sistone också listor över böcker jag vill låna på biblioteket. Jag lånar alldeles för mycket, hinner inte läsa allting, så istället för att låna och låna om och till sist lämna igen böckerna olästa, motstår jag lånimpulsen och skriver ned bokens titel och författare på en lapp istället. Ändå har jag ett tiotal låneböcker hemma för tillfället, samt en hel del egenköpta böcker olästa i hyllan.
Lyrik ligger mig också varmt om hjärtat. En genre som hemska svensklärare har förstört för allt för många. Vad är din relation till lyriken? Har du någon favoritpoet eller favoritdikt?
Rent generellt skriver jag mer lyrik än vad jag läser det. Poesi är kul att skriva. Det är oftast för min del omedelbart. Jag redigerar inte alls på samma vis som jag redigerar när jag skriver prosa. Då och då läser jag dock lyrik. Jag har några lyrikböcker i bokhyllan. En favorit är ”Den älskades länder” av Vigdís Grimsdóttir. Annars tycker jag mycket om Baudelaires dikter och prosadikter.
När jag var barn samlade jag favoritdikter av andra och dikter jag skrev själv i en fin anteckningsbok. Bland dikterna i den kan nämnas Edith Södergran som exempel. Jag har inte diktboken i närheten just nu så jag kommer tyvärr inte ihåg fler lyriker.
Den diktform som ligger närmast mig annars är haikun. Kort och koncis, skenbart enkel.
Ledamöterna i Svenska Akademien är aderton till antalet. Vem är din favorit bland nuvarande och gamla ledamöter? Har du någon du inte förstår dig på?
Jag har inte mycket av relationer till de nuvarande svenska ledamöterna. Jag är inte alls insatt i hur ledarmötena själva fungerar i Svenska Akademien och kan inte säga någonting om dem som personer eller om dem i sina befattningar.
Knappt att jag läst någonting alls av dem. Jag hade en gång en bok av Kristina Lugn som jag aldrig läste och nyligen skänkte bort när jag flyttstädade. Av Kerstin Ekman har jag läst en och annan bok, men jag fastnade aldrig riktigt för hennes verk på så vis att jag blivit nyfiken på mer. En person jag är nyfiken på är Peter Englund och hans historiska fackböcker, de skulle jag vilja läsa någon gång.
Sjung långsamhetens lov eller inte. Jag vill i alla fall att du ska berätta om en riktigt långsam bok som du läst.
Agnes von Krusenstjernas böcker om fröknarna von Pahlen har ett riktigt långsamt tempo på ett trivsamt vis. Det är en serie om sju böcker som handlar om kvinnorna som växer upp på trettiotalet. När böckerna först kom ut chockerade de många och kritiserades ordentligt för, som det står på baksidan av böckerna, ”angrepp mot familjen och den konventionella sexualmoralen”. Jag har läst de tre första böckerna, de två första 2002.
Den tredje boken i serien läste jag i september 2008. Så min läsning av den här serien är lika långsam som tempot i böckerna, nästan i alla fall.
”Höstens skuggor” utspelas just under hösten. Såhär beskrivs hösten: ”Hösten är en besynnerlig tid, sade hon. Sommaren vissnar, bladen blåsa av träden, och fåglarna flyga missnöjda till länder, där det är varmt.”
Petra och Angela heter huvudpersonerna. ”Höstens skuggor” handlar mest om Petra som ensam bor på Eka Herrgård sedan Angela flyttat därifrån. Petra inleder en komplicerad relation till Tord, arrendatorn på Eka Herrgård.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar