Världen på en bomullsduk

Står vid en tom bomullsduk, tittar på det rena, vita. Eller står vid en vit pannå, precis lika tom. Full av möjligheter. Klickar akrylfärg på en papptallrik, det blir min palett. Rött, gult, blått, svart, vitt. En tom duk. Möjligheter. Förhoppningar. Önskningar. En vilja, en vision.

Ser framför mig alla målningar jag såg på utställningen häromsistens. Alla slutprodukter. Etablerade konstnärers mästerverk. Krav smyger sig på. Ett motstånd, en mur. Duken bländande vit, väntar på mitt första penseldrag. Det knyter sig i bröstet.

Jag doppar för första gången penseln i vatten. Låter den droppa av, stryker mot muggkanten, börjar med lite blått på penseln. Ett djupt andetag. Tar sats. Och kastar mig i nästa ögonblick över kanten. Det svindlar. Muren rasar. Jag andas, jag flyger – jag vågade! Nu släpper motståndet, kraven. Allting försvinner, förutom målningen och jag.

Penseln, doften av akrylfärg. Skrapet av mina penseltag. Kreativ harmoni sprider sig. Jag andas stilla. Målandet lugnar – man kan nästan säga att det frälser. Jag i harmoni, jag är skapande kraft. Meditation och livsglädje, blandat, precis som färgerna blandas. Harmoniserar. Skapar spänning. Skapar motiv. Skapar världen. Världen på en bomullsduk.

(Detta är en SkrivPuff-övning. Utmaning 2011:111 - 23 april: Skriv om att måla.)