Karaktärsnovellers vara eller icke vara

Trött ikväll.

Har bland annat varit på uppläsning på biblioteket.
Skrivargruppen jag är med i anordnar uppläsningskvällar en gång i månaden, där man läser upp sina egna texter inför publik. Jag var med och lyssnade, men läste inte upp något själv. Det blev en trevlig och inspirerande afton.

Efteråt skrev jag - snabbt i en känsla av entusiasm och inspiration - en dikt som jag kanske kommer att läsa upp på nästa uppläsningskväll.

Annars har det blivit en hel del jobbat på Tusenskönan idag. Tågtiden har blivit effektiv skrivtid - men jag har inte nyskrivit på själva boken utan på texter runtomkring. Jobbar enligt planen, skriver nya karaktärsnoveller just nu på huvud- och bikaraktärer. Det behövs.

Projektet har ju ändrats och omformats så mycket över tid att det som var karaktärsnovell för något år sedan inte alls är aktuellt längre. Dessutom har det tillkommit nya karaktärer och gamla har fallit bort.

Det tar emot att skriva karaktärsnovell. Det är svårt. Men det måste göras, inser jag. Kan man inte personerna, kan man inte heller skriva historien. Jag låter mina karaktärsnoveller flyta iväg till att bli annat också, för ibland när man skriver om en viss sak som rör en karaktär, kommer man på massor av idéer, saker som rör själva romanen, och måste ju skriva ner det också medan man kommer ihåg det. Det blir en del utvikningar på det sättet, men mycket matnyttigt material att ha i bakgrunden när man skriver vidare. Spännande och roligt!

Liksom jag skrev på karaktärsnovellerna både idag och igår så fortsätter jag med det imorgon. Det är utvecklande också. Och känns bra att ta tag i något som jag vet måste göras men som har ett motstånd och ändå känns kul och tillfredsställande när man väl gör det.