tisdag 26 april 2016

Recension: Mutantupproret 99,4 % DNA av Martin J. Sällberg

Om läsaren går in i denna bok med förutsättningen och medvetenheten om att det är dialogerna och diskussionerna som är det primära, relevanta och intressanta, då får han eller hon mer utbyte av den här boken, än om läsaren tror att han eller hon ska få läsa en historia med mycket handling eller om karaktärer med liv och djup.

Handlingen och världen är bara en kuliss för de resonemang som förs; de olika planeterna som besöks blir experiment för vad som kan ske evolutionärt om vissa premisser ändras, om utomjordingarna anammar ett mänskligt samhälle och mänskliga värderingar. Var och hur skedde egentligen evolutionen och varför har det blivit som det blivit?

Det är mänskligheten Sällberg vill ge en känga i den här boken. Den är både samhällskritisk och kritisk mot mänskligheten i stort. Speciellt psykoanalysen kritiserar han mycket – både psykologin i boken som bygger på hur mutanterna behandlas – men också hur människorna låter sig styras av psykologiska teorier och förutsättningar som många gånger, enligt Sällberg, är infiltrerade av politik och ekonomisk vinning snarare än av någon omtanke om mänskligheten.

Han diskuterar vad som gör en människa, vad som gör intelligent liv, och menar på att inte alla människor är intelligent liv. På samma gång är en del av mutanterna lika mycket människor, eller till och med mer människor än vissa ointelligenta människor; de är tillräckligt intelligent liv för att kunna räknas som människor, även om de bara har precis under 99,4% mänskligt DNA och därför ur vissa ignoranta människors synvinkel är djur.

Vad består då handlingen i Mutantupproret 99,4% DNA av?

Mutanterna gör uppror och förändrar hela det mänskliga samhället.

Med hjälp av vissa hundraprocentiga människor, som står på mutanternas sida, gör de tillsammans revolution mot mänskligheten och det samhälle som byggts upp. Handlingen sker snabbt, en hel del ganska naivt, saker löser sig enkelt (eller komplicerat), men allt sker snabbt och beskrivs ytligt. Även de experimentella samhällena på andra planeter har snabb utveckling, och allting sker under loppet av några få år.

Sällberg drar lite snabba och radikala slutsatser, precis som handlingen i boken, som sagt, är lite snabb och farsartad, men den är som sagt mer av en kuliss, och med det i medvetandet, kan man läsa boken som underlag för en diskussion.

Tyvärr är det mer av författarens egna åsikter hela boken igenom, det är inte så mycket så att personerna i boken har olika röster. De blir alla en och samma röst; det kunde lika gärna vara en och samma person som driver en och samma tes, och får olika motargument eller olika slags uppmuntran till fortsatt diskussion och utveckling av teorier och teser.

I resonemanget kring intelligens har dock Sällberg en poäng. Fördummande av människor är en fara för mänskligheten, och där spelar givetvis in hur samhället bygger upp människor, fördummar dem genom att få dem att sluta tänka eller tänka enligt vissa banor och mönster, genom att agera eller få dem att agera enligt vissa planer och enligt en viss samhällsstruktur, framtagna av makthavarna, som planerar till sin egen fördel, ofta i syfte att ha både politiskt, socialt, och psykologiskt övertag, och i syfte av ekonomisk vinning.

I det framtida dystopiska mutantupprorssamhället vänds politiken till det extrema och poliser, politiker, psykologer etcetera, får order uppifrån om hur de ska påstå en sak, men göra en annan, hur de ska manipulera och trycka ner och fördumma mänskligheten, helt enkelt.

Men jag får känslan av att Sällberg tycker att detta redan sker och att hans mutantuppror bara är ett uppror mot samhället av i dag. Han vill få läsaren att öppna upp ögonen för de åsikter och idéer och tankar som han själv uttrycker genom den här boken, öppna upp till en dialog och föra resonemanget och mänskligheten vidare.

Författare: Martin J Sällberg
Titel: Mutantupproret 99,4 % DNA
Förlag: Böcker som ger tankar
Sidantal: 242
ISBN: 9789176115053
Recensionsexemplar: ja.

Köp boken här:

6 kommentarer:

  1. Gillar speciellt det där med att inte alla människor är intelligent liv... :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag gillar det också, Monika, det är lite provocerande och tankeväckande på samma gång, och det ligger nog lite sanning i det också. :)

      Radera
  2. Jag har också läst Mutantupproret och jag tycker att karaktärerna och platserna beskrivs mycket levande i boken. Karaktärernas personliga tragedier berörde mig djupt, och ekosystemen på andra planeter liksom naturens återhämtning på Jorden var mycket fascinerande och mycket mer än bara en kuliss!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anna Maria!

      Tack för att du delar med dig av dina åsikter!

      Jag kan hålla med om att många av människornas öden i boken var tragiska och en del öden kunde ha berört, men för mig blev dialogerna för långa, omständliga och för dominerande, och handlingen för åsidosatt.

      Hade de långa monologerna och dialogerna kortats ned, och handlingen byggts ut, fått mer utrymme och fler sidor, kort sagt fått mer kött på benen, hade det kunnat bli en riktigt spännande bok, för grundidéerna till handlingen är det inget fel på.

      Radera
  3. När jag läste boken tyckte jag inte alls att alla karaktärer hade kunnat bytas mot en enda, tvärtom var de mycket varierade. Se mitt Goodreads-inlägg:
    https://www.goodreads.com/review/show/1598336111

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Peter!

      Tack för länken. Jag läste ditt inlägg.

      Det var många olika karaktärer, men för mig var de ganska vaga, utan mycket till personlighetsutveckling, och det gjorde för mig att de som hade samma åsikter och liknande resonemang flöt ihop, vissa enstaka karaktärer undantagna, som den galne psykologen och ett par till.

      Radera