Snurran åker till mormor på landet

På väg från ögonkliniken, i den lilla butiken på lasarettet, tittade jag (naturligtvis) på bokutbudet. I en låda med pixiböcker hittade jag en ny "Snurran"-bok! Jag har lånat alla jag kommit över på biblioteket, jag har köpt ett par stycken, och nu hittade jag en ny titel, "Snurran åker till mormor på landet", för bara 12 kronor. Det klart att jag slog till!

Snurran-böckerna är skrivna av Eva Bergström, illustrerade av Annika Samuelsson. De är bara för härliga! Snurran är en svart liten katt i trotsåldern. Hon gör saker, på ett självklart vis, för att hon vill, och hon älskar ketchup. Kom ihåg det.

Det finns tolv böcker om Snurran, varav fem är pixiböcker. Den första boken heter "Snurran och den osande abborren". Börja läsa där.

I talk to the rain (and it inspires me)

Yuki Kajiura - I talk to the rain

Plötsligt blev jag så mycket mera mainstream

Enligt O har gjort en uppdatering på "Hur main stream är jag?" För kul skull kikade jag också på Pockettoppen på Bokus som hon utgått ifrån när hon räknat efter hur många böcker hon läst på "tjugo i topp"-listan. Själv handlar jag mest annars på Adlibris, så jag ska göra en koll på Adlibris pockettopp också för att jämföra. Hursomhelst, Bokus' Pockettopp först.

Av 20 böcker har jag läst en bok, nummer 11, "Sommarbruden" av Marita Conlon-McKenna. Men för att göra mig själv lite mer mainstream måste jag tillägga att jag äger två av böckerna, "Betvingade" av Simona Ahrstedt (där jag läst bok ett i trilogin (som jag också äger); detta är bok två), och "Drakarnas dans" av George R.R. Martin - dock på engelska, ej på svenska.

Då är jag uppe i tre böcker, med lite god vilja. För att göra mig själv ännu lite mer mainstream kan jag tillägga att jag känner igen åtminstone en fjorton, femton av böckerna. Och jag har föregångaren till "Dandy", "Brobyggarna" - som jag dock inte läst än. Så jag vill läsa dessa två så småningom.

Dessutom vill jag läsa de ovannämnda böckerna jag redan äger, samt även "En man som heter Ove" och "Den store Gatsby". Kanske att jag någon gång ger mig in på Roslund & Hellström och läser deras böcker. Min fästman har dem, så dem kan jag låna av honom.

Plötsligt blev jag så mycket mera mainstream. Åtminstone sju av tjugo och kanske åtta av tjugo, eller till och med nio eller tio, då även "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz" intresserar; andra världskriget är något som i all sin skrämmande historia måste kommas ihåg och därför läser jag sådana slags historiska böcker (liksom jag gärna läser andra historiska böcker men det är ett annat blogginlägg).

Tillägg efter en stunds eftertanke:

Det är ändå bäst att dubbelkolla, tänkte jag. HAR jag verkligen LÄST "Sommarbruden"? Inser att svaret är nej, och vips blev jag mindre mainstream igen. Jag blandade ihop "Bröllopsfixaren" med "Sommarbruden". Conlon-McKennas bok "Bröllopsfixaren" har jag nämligen läst, i juni 2011. Sedan dess har jag inte läst något av henne. Marita Conlon-McKenna har för övrigt gett ut nio barnböcker och tio vuxenböcker, varav fyra vuxenböcker (hennes senaste) översatts till svenska. Av dessa har jag läst två, bevisligen ("Bröllopsfixaren" och "En liten hattaffär på hörnet").

Så, my bad, jag har inte läst en enda bok på Bokus' topplista just nu! - Plötsligt inte alls mainstream? - Men jag är säker på att jag läst en del mainstream, på andra listor. Åtminstone tror jag det.

Listan, i korthet:
1. En man som heter Ove av Backman
2. Den store Gatsby av Fitzgerald
3. Mörk jord av Bauer
4. Den sista akten av Jungstedt
5. Dandy av Guillou
6. Kast med liten kniv av Kadefors
7. Bättre tillsammans av O'Flanegan
8. Sju jävligt långa dagar av Tropper
9. Två soldater av Roslund & Hellström
10. Betvingade av Ahrnstedt
11. Sommarbruden av Conlon-McKenna
12. Livet efter dig av Moyes
13. I stundens hetta av Sten
14. Ett kort uppehåll på vägen till Auschwitz av Rosenberg
15. Drakarnas dans av Martin
16. Synda av Day
17. Springfloden av Börjlind
18. Gideons ring av Gerhardsen
19. Lärjungen av Hjort & Rosenfeldt
20. Skuggsida av Bauer

iHanna inspirerar, så också Karen Wallrond

Nyss hittade jag tillbaka till iHannas blogg. iHanna har varit en kreativ inspiratör för mig länge nu, men det var jättelänge sedan jag tittade in på hennes blogg/hemsida senast. Igår, i hennes senaste blogginlägg, har hon skrivit ett citat. Jag tar mig friheten att citera det här också, för det var så pang på rödbetan, så precis på det jag tänker på just nu och funderar kring. iHanna själv skriver i inlägget, bland annat följande: "A lot of things might come about when you relax." Besök gärna länken ovan för att läsa mer. Här är Karen Wallrond-citatet:

Not only do I believe that we are all creative and artistic, I think it is imperative that we each practice our creativity and art with a certain amount of discipline and regularity.
I think it’s important to form a creative practice, and experiment with as many different forms of creativity as we dare, because, and this is important: Practicing our own ways of self-expression and creativity is how we become confident and secure in our Different. It is one path to owning our beauty.
/Karen Wallrond

Ett konstaterande, en gammal insikt på nytt

Måste konstatera något jag egentligen redan visste: det är lättare att skriva om att skriva än att verkligen göra det. Detsamma gäller mina andra kreativa aktiviteter som hela tiden kommer i skymundan för det som är lättare att göra (aka prokrastinering). Och tyvärr är jag ofta mer eller mindre stressad inombords (tro det eller ej) så jag har svårt att ta mig lugnet och tiden att sätta mig ned med sådant som kräver eftertanke, lugn, ro i sinnet, sådant som också ger lugn och harmoni, som att måla/teckna/metalltrådsfläta/virka. (Samtidigt är det ju så lätt att verkligen göra allt nämnt ovan; det är bara att göra det (och undvika att sitta vid datorn om man inte har en plan för vad man ska göra där) och sluta ha så höga krav).

Tre efterlängtade böcker i bokpaket

Jag fick ett efterlängtat bokpaket idag från Adlibris med tre böcker som jag beställt.
  

Av Kim M. Kimselius, "Att skriva med glädje", en bok som jag velat läsa sedan den först kom ut. Hon är en god inspirationskälla till skrivande, Kimselius. Har redan börjat bläddra i boken och ser snabbt att den fungerar bäst som en bok att läsa av nu och då och här och där, än att läsa från pärm till pärm. Men jag kanske ska läsa den från pärm till pärm parallellt med att jag läser annat.

 Den andra boken jag köpte är "Illdåd" av Dick Harrison. Jag har precis läst två böcker jag haft stående i bokhyllan ett tag, Harrisons första böcker i trilogin om Ulvbjörn. De två första böckerna heter "Ofärd" och "Niding", två riktigt bra historiska romaner. Nu ser jag fram emot den avslutande boken i trilogin.

Den tredje boken jag beställde var Neil Gaimans "The Ocean at the End of the Lane". Min favoritförfattare har kommit ut med den första vuxenboken på länge. Klart att jag måste köpa den, och helt nyutkommen är den också. Ska bli så roligt att läsa den!

Goodreads - bra eller dåligt?

Redan i september 2012 gick jag med i goodreads, lade till några böcker då, och en vän, men gjorde inte mycket annat, och har knappt använt det sedan dess. Nu har jag börjat igen, loggat in (efter att ha skaffat nytt lösenord för jag hade glömt bort det gamla) och lagt till ytterligare några böcker i mina listor.

Men är detta något att satsa på, eller tar det bara tid ifrån en? Vad tycker ni som använder detta? Eller kan ni tipsa om något liknande, bättre? Idén är rolig, men jag vet inte, i praktiken - tar det för mycket tid? Jag är lockad av det, men det blir ett långtidsprojekt att lägga in alla böcker man läser/läst och vill läsa. Svårt också att sätta betyg på böckerna, tycker jag. Men jag vill alltså, trots velandet ovan, göra ett nytt försök att använda mig av denna community.

Vore förresten skoj att ha fler vänner där också... Om någon känner för att lägga till mig som vän så säg gärna till! Jag välkomnar alla nya bekantskaper där!

Favoritplatser att skriva på

Har kommit på att jag skriver allra bäst på annan plats än i hemmet. Framför allt någonstans där jag kan sitta med papper och penna. Min skaparförmåga flyger all världens väg om jag måste sitta vid en dator. Mina favoritplatser för skrivande är:

• på tåget - jag åker tåg två gånger om dagen, en halvtimme åt gången och det är perfekt tid för att skriva (eller läsa), lagom tid för att hinna skriva en skrivövning eller en dikt, om inte annat.
• på biblioteket - vad är bättre och mer inspirerande än att sitta bland böcker och skriva? - alla andra författare som hejar på, som redan har kommit till att publicera sin bok, förverkligat sin dröm.
• på café - jag köper gärna en cappuccino, det räcker så, och möjligtvis något litet till som en liten smörgås, och sedan kan jag sitta hur länge som helst och fokusera på skrivandet (för det mesta, om det inte är någon riktigt högljudd som sitter nära intill, vid bordet bredvid).
• på promenad - jag går och funderar och stannar till gång efter annan, skriver några meningar, en formulering eller några stödord, går vidare och grubblar vidare, eller går rentav medan jag skriver, det har också hänt - då blir det långsamt promenerande.
• på tågstationen - jag sitter gärna och väntar på tåget, och är det försenat blir det ännu mer tid i vänthallen, perfekt för att sitta och skriva...

Snabb process - diktskapandet

Förra veckan och den här har jag skrivit dikter. Blir mest det just nu. Ännu mer när jag får beröm från de i skrivarcirkeln. Jag vet att poesi inte säljer, men det är roligt att skriva (håller ändå på med en diktsamling). Mest kommer dikterna till mig spontant, blir snabbt bearbetade därefter, ändrade om och om igen tills jag har en slutgiltig version. Processen går snabbt, som mest tar det väl en eller ett par timmar. Idag tog det bara några minuter. På väg hem kom orden till mig, det är bra att promenera för det sätter igång hjärnan, orden flödade och jag blev tvungen att stanna, hala fram anteckningsbok och penna ur handväskan och skriva. Fortsatte skriva medan jag gick hemåt. Hemmavid, efter middag och annat, har jag nu suttit och renskrivit, ändrat lite under renskriften men inte mycket. Sammanlagt tog processen kanske en kvart, och det blev en ganska så bra dikt. Domen kanske jag får när skrivargruppen drar igång igen i höst. Mina dikter brukar bli söndertrasade, petade i intill minsta bokstav. Ju kortare, desto mer diskussion och konstruktiv kritik. Roligt, verkligen. Nu får dikten vila ett slag innan jag petar i den, innan jag redigerar. Dags att kasta mig över nästa diktprojekt...

Wild Eyes

När jag ändå är inne på ämnet musik... Jag sökte på Youtube efter Nana Mizuki (som jag nämnde i föregående blogginlägg), och hittade en väldigt catchy sång med henne, Wild Eyes. Postar den här nedan för er att lyssna på. Lyssna, ni som annars aldrig lyssnar på japansk musik, varsågoda. Japansk pop.

Nana Mizuki: Wild Eyes [HD]

Preserved Roses

T.M.Revolution har kommit med en ny singel, som han gjort ihop med en Nana Mizuki, någon som jag aldrig lyssnat på förut, men jag gillar deras röster ihop i den här PV:n när de sjunger båda två. Det är en typisk T.M.Revolution-video, man vet inte riktigt vad som händer men det kittlar fantasin och är SF-inspirerat. Jag gillar låten! Upbeat-tempo och lättlyssnat.

Nedan, T.M. Revolution och Nana Mizuki: Preserved Roses (Short Edit).

Bloggtips?

Jag tänkte försöka ta ett nytt tag med bloggen. Är det något speciellt ni skulle vilja att jag bloggade om?
Tänkte blogga lite oftare och bli bättre på att svara på bloggkommentarerna. Förlåt alla ni som kommenterar, för att det tar sådan lång tid innan jag får ändan ur vagnen och svarar! Det är inte så att jag inte uppskattar kommentarer, tvärtom! Jag blir väldigt glad för varje kommentar jag får, jag har bara den fruktansvärt dåliga vanan att skjuta upp saker alldeles för länge, i alltför många sammanhang...

Ingen disciplin?

Jag trodde jag hade disciplin, men jag börjar tänka "det har jag inte". Jag är mer av en periodare, och det stör mig. Att jag inte kan upprätthålla disciplinen, att jag gång på gång måste "börja om", skärpa mig, omfokusera och återigen "börja" skriva efter en kortare eller längre period av tystnad, utan skrivna ord.

Kanske är det för att jag envist håller mig till ett projekt numera, kanske är det bättre att hoppa emellan, faktiskt ha flera saker på gång samtidigt, som någon rådde mig - en roman, ett novellprojekt, går inte det kan man plita på en dikt. Jag gillar att skriva dikter, är ganska bra på det. Och det vore tillfredsställande att skriva fler noveller eftersom man då (förhoppningsvis) avslutar projektet snabbare och kan lämna något avklarat bakom sig. Som så många visa (redan författare) råder: avsluta det du påbörjat.

Kanske fokuserar jag för mycket på resultatet, på sedan, på slutmål istället för att ta ett ord i taget. Ta på mig skygglappar och inte se alltför långt, lägga upp delmål. Konkreta sådana. Jag vet inte. Med sådant här jojoskrivande återkommer också tvivlet, gång efter gång.

Måste det vara såhär? vill jag ropa, desperat. Men jag lider i det tysta, frustrerad, och vänder ilskan mot mig själv, prokratistenerar istället. Sätter upp mål som att läsa ut "A Storm of Swords" innan första juni. Bara lite mindre än halva boken kvar, är på sidan 614 av 1128. Skrivarmålen omformulerar jag hela tiden för att jag aldrig når upp till dem.

Men apropå avsluta så tynger alla oavslutade projekt mig, gnager på mig istället för att jag kan lämna dem bakom mig. Alla projekt. Från den allra första lilla sagan som ligger oavslutad från det att jag var sju år till den senaste trilogin som blir ett evighetsprojekt. Nu överdriver jag lite, men det är ungefär så det är. Precis som elefanten har jag svårt att glömma, svårt att blunda för allt negativt. Jag vet inte riktigt vad jag är bra på... Påbörja saker?

Läser mycket, skriver mindre

Läser mycket, skriver mindre just nu. Har lyssnat klart på Ljusets dotter och lånat en ny ljudbok på biblioteket. Läser också tegelstenen av George RR Martin, tredje delen i Sagan om is och eld. På biblioteket lånade jag också och läste två grafiska novelletter idag. Skriver desto mindre, inte alls just nu. Samlar stoff, kan man säga, genom att leva och läsa.

Sår på ögat

Nu har jag varit iväg från bloggen i över en månad. Det beror mestadels på mitt högeröga. Jag fick ett sår på hornhinnan. Ögat blev så ljuskänsligt att jag blev tvungen att ha på mig solglasögon inomhus, det blev ilsket rött och gjorde ont. Min husläkare gav mig omedelbar remiss till ögonkliniken, och på ögonkliniken kunde de konstatera att jag hade ett sår på hornhinnan. Det var stort, lika stort som en halv lillfingernagel, men tack och lov var det ett ytligt sår, trots sin storlek. Helt ofarligt men det skulle ta tid att läka. Jag fick antibiotika att droppa i ögat morgon och kväll under en period. Och sedan har jag fortsatt med salva på ögat om kvällarna.

Nu är såret i princip läkt, men jag ska även fortsättningsvis droppa i ögat för att hjälpa till med vätskebalansen, fram till återbesök i juni. Jag har minskat ned på datoranvändningen på fritiden eftersom det gör ögat torrare och mer ansträngt. På jobbet sitter jag mestadels vid datorn och stirrar på skärmen, det blir tyvärr ofta intensivt i långa pass, så jag vill passa på och vila det när jag kan.

Nu ägnar jag mig ju gärna åt både datorsittning (skriva, läsa, blogga), och läsning i soffan, men under den senaste månaden har jag vilat ögat och lyssnat med öronen en del istället, och äntligen kommit någonvart i ljudboken jag började lyssna på i höstas, Ljusets dotter av Elisabet Nemert. Det är ganska dålig bok men den fungerar bra att lyssna på, en behaglig uppläsare och det vilar ögonen. Mer om boken i en recension på bloggen när jag lyssnat klart på den, börjar närma mig slutet nu.

Annars har jag inte kunnat hålla mig ifrån läsning, har dock läst skamligt få böcker i april, tack vare ögat, bara två böcker, men i maj har jag kommit igång ordentligt igen, är inne i en riktig läsperiod nu.

Riktigt lika bra går det inte med skrivandet, jag har insett att vad som fattas mig i mina romanprojekt är förarbetet gällande miljö och världsbyggande.

Jag har nyss läst ut Anaché av Maria Turtschaninoff och hon har gjort ett imponerande förarbete som fick mig att inse vikten av att faktiskt göra det. Man kanske inte alltid behöver lägga så mycket av det i själva boken på det sätt Turtschaninoff gjort, men man måste, som författare, känna till världen såpass bra att man hela tiden kan se allt som sker och händer framför sig, och det har jag inte alltid gjort.

Tillbaka till världsbyggande alltså, jag klurar och funderar och tänker kring Tusenskönans universum. Det försvårar att jag en gång i tiden gjorde ett världsbyggande som sedan blev inaktuellt i och med att boken fick annan skepnad. En gång i tiden var det bestämt att handlingen skulle utspelas i nutid, nu har det blivit motsvarande 1790-tal och tidigt 1800-tal och då måste mycket ändras på. Jag har ändrat i det skrivna men inte tänkt igenom helt och hållet allting runtomkring så grundligt som jag borde.

Smartphone, löpning och yoga

Jag har kommit igång. Skrev småbitar på tåget, fragment, inklipp på ställen där jag lämnat hål. Hemmavid skrev jag vid datorn 1078 ord. Sammanlagt kanske jag landar på 1200 ord eller något sådant. Känns jättebra att jag skrivit. Har de senaste dagarna läst mitt skrivna, om och om igen, på min nya mobiltelefon, verkligen andats texten, andats världen. Tänkt på hur det ser ut, där Tusenskönan utspelar sig, tänkt på hur han är egentligen, Maximilian. Funderat kring boken. Det har hjälpt. Och kanske har löpningen och yogan också hjälpt? Nu känner jag mig nöjd med dagen. Imorgon är det skrivarcirkel, har inget bidrag direkt att komma med, om jag inte renskriver en dikt jag skrev idag, eller kanske att jag tar med något från TS? Hursomhelst, jag vill få tid imorgon till att skriva på TS också, för nu är jag igång igen.

Kanske är jag inte helt förlorad - om man får tro Murakami?

Let's face it, som man säger på ren svenska, jag har blivit världens bästa på prokrastinering de senaste veckorna. Dock inte alls lika bra på skrivande.

Mycket tid har ägnats åt min nya telefon, min första smartphone, och oj, vilken leksak för en vuxen människa. Wordfeud, Ordjakten, Ruzzle Free, Instagram, Candy Crush... Spelen är många... Tyvärr. Roligt har det varit men skrivandet har fått stryka på foten. Och ärligt talat har motivationen för skrivandet dalat... just för att det gått så trögt. Och går det trögt och jag skriver mindre, så går det ännu sämre - en ond cirkel, med andra ord. Camp NaNoWriMo är inte alls samma sak som NaNoWriMo; jag har inte alls kunnat hålla mig tillräckligt motiverad eller tänkt ordmål eller så. Jag lade ihop alla dagsmål och kom fram till att jag ville skriva 13000 ord per vecka i april. Jo, tjena och hejsan, för att tala vardagsspråk.

Jag kanske bara måste acceptera att det just nu går ganska långsamt. Jag polerar och förfinar, jag redigerar och putsar. Jag har sparat en specialversion av boken med stor stil och lagt in i telefonen så kan jag läsa på den också. Så slipper jag tillbringa så väldigt mycket tid vid datorn. Och jag borde ju ha lärt mig vid det här laget att när det går så trögt som det gör nu är det bättre att sätta sig med papper och penna, the old fashion way, och skriva för hand. Som på den gamla goda tiden. Så mycket mer kreativt och glädjeskapande. Åtminstone när det går såhär taffligt.

Det är nästan så att jag inte alls vill rapportera om hur det har gått de här veckorna... Vecka 14 landade på 2302 ord, vecka 15 på 1559 ord och hittills vecka 16, på dag ett, har jag skrivit 74 ord. I runda slängar, för jag har några enstaka ord som jag skrivit för hand eller skrivit i telefonen och inte renskrivit eller lagt in på datorn. Men det är pinsamt lite och pinsamt dåligt.

Acceptans, var det ja. Ibland går det trögare. Var hittar jag motivationen igen?

Det är inte så att det är helt stiltje. Jag funderar och tänker mycket kring TS, lägger pusselbitar på plats, skriver igen hålen som finns i de första kapitlen, kapitel ett, två, tre, fyra och fram till och med kapitel åtta någonstans. Så jag jobbar ändå med skrivande - kanske inte skulle vara så hård mot mig själv...?

Dessutom köpte jag löparskor i helgen och har börjat springa, första gången igår (ska springa igen i morgon) och löpning föder ju skrivande, i alla fall om man får tro Murakami och andra med honom. Kanske är jag inte helt förlorad än?

Nu ska jag göra ett försök att skriva för hand och sedan ska jag ta kväll och bänka mig framför teven, C More Series och säsong tre av Game of Thrones.

April, april... i vårens tecken - och i kreativitetens!

Äntligen är jag igång! Efter en mycket blygsam inledning nu i april på Camp NaNoWriMo, har jag ikväll skrivit 1367 ord. Tänk, vad det går bra bara jag slappnar av och släpper på perfektionskraven. Ändå och trots det funderar jag på att minska på mitt ordmål. Det är nämligen justeringsbart, till skillnad från i riktiga NaNoWriMo. Kanske är det rimligare att lägga sig på, säg 30 000 ord. Jag ska trots allt, som min fästman påminde mig om, börja springa nu i april, och motionera mer än vad jag gör just nu. Fast aktiv träning skapar mer inspiration, man tänker klarare, blir kanske mer kreativ så det balanserar upp... Å andra sidan skulle jag vilja komma igång med målande och tecknande nu också, mer än tidigare. Våren inspirerar till sådant. Ja, 30 000 låter minsann rimligare. Hm.

Quizresultat: Hur skulle sorteringshatten sortera in dig?

The sorting hat says that I belong in Ravenclaw!


<
Said Ravenclaw, "We'll teach those whose intelligence is surest."

Ravenclaw students tend to be clever, witty, intelligent, and knowledgeable.
Notable residents include Cho Chang and Padma Patil (objects of Harry and Ron's affections), and Luna Lovegood (daughter of The Quibbler magazine's editor).

Take the most scientific Harry Potter Quiz ever created.

Get Sorted Now!

I ett mörklagt rum med utsträckta händer

Skriver trevande... några rader i taget. Om Camp NaNoWriMo innebär 50 000 ord, innebär det i runda slängar 13 000 ord per vecka. Jag tänkte mig att jag skulle gå på veckomål istället för dagsmål, precis som jag annars gör nu. Skapar ett dokument för varje vecka och skriver i det. För sedan över i huvuddokumentet. Hittills har det blivit närmare en sida den här veckan. Inte mycket, jag vet, men det är en början. Tänk att man kan ha en historia så väldigt klart för sig i stora drag, i svepande penseldrag, men inte alls i detalj. Det är i detaljerna jag blir osäker. Kan han säga så? Hur låter egentligen den här repliken? Sådant. Så jag trevar på, känns som om jag är inne i ett mörkt rum och känner mig fram med utsträckta händer. Var är jag egentligen? I detaljerna händer det så mycket också, nya saker, små vändningar jag inte hade en aning om. Det är därför man måste skriva det, och inte kan nöja sig med de svepande. Jag är inne på det finstilta, och jag är väl lite rädd, antar jag. Men det är också här som det kan bli som allra roligast. Bara jag slappnar av. Dags att skriva någon rad till och sedan ta kväll.