Glad Midsommar!

Midsommar med sill, färskpotatis och jordgubbar. Nu är den här, den ljusaste tiden på året. Njuta!
Glad midsommar, läsarvänner!

A Game of Thrones

Det här är nog första gången, eller i varje fall första gången på mycket länge, som jag läser en bok efter att jag sett filmen, eller som det är i det här fallet – tv-serien.

Sedan 2001 då jag köpte ”A Game of Thrones” av George R. R. Martin på SF-bokhandeln i Stockholm har jag haft boken oläst i hyllan. En vän rekommenderade den och hela bokserien ”A Song of Ice and Fire” (sex böcker) till mig, och jag köpte första boken i serien. Inte trodde väl jag då, att jag skulle vänta så himla länge med att läsa den.

Nu blev det tack vare tv-serien (och läsutmaningen som går ut på att läsa olästa böcker i sin bokhylla, samt den där man ska läsa författare man länge tänkt läsa något av men inte gjort). TV-serien heter precis som första boken ”A Game of Thrones”. Den går på Canal+ just nu. Jag ser på Canal+ Series. Serien rekommenderas från 15 år. Jag förstår varför. Det är mycket sex, naket och våld. Mer än i boken hittills. Jag har redan upptäckt en scen där personen ifråga faktiskt var påklädd i boken; i serien är hon naken. Undrar varför. Säljer bättre med naket väl. TV-serien må ha sina minus, men den är ändå tillräckligt bra för att titta på och fortsätta titta på. Nu när den väl börjat. Det är epic fantasy, i mångt och mycket också high fantasy (där medeltid och drakar är en del av det hela), men det är ändå bra. Lite väl mycket sex och nakenhet, mest kvinnor dessutom, men i senaste avsnittet var det i alla fall EN naken man också…

Hursomhelst, boken verkar än mer lovande, eftersom man får följa huvudpersonernas inre monologer och tankar mer, allting har ett lugnare tempo och det är en del vackra liknelser, metaforer och miljöbeskrivningar. Jag är bara på sidan 59 än så länge, men det artar sig till att bli en bra ”tåg-bok” – läser den hittills på tåget (en annan bok hemmavid), men jag kommer nog att ta upp den behändiga – men väldigt tjocka – pocketen ur väskan och läsa den hemmavid också, nu under helgen. När man väl kommit in i en bok såsom jag har nu, är det svårt att slita sig…

Dessutom är det en ny upplevelse att hela tiden ha referenserna från tv-serien – hur personerna ser ut där osv. – och hela tiden jämföra med den. Har redan noterat att personerna i tv-serien är bra mycket äldre än de i boken. De är väl extra noga med att ingen karaktär ska se för ”ung” ut; man kan förresten förstå att man inte kan ha med en minderårig, en flicka i yngre tonåren t.ex. (flickan jag tänker på är 13 år i boken) låta henne gifta sig och ha sex på tv. Över huvud taget är ju bokens ”anda” ”medeltidig” på det sättet: folk växer upp snabbare, blir giftasvuxna i yngre ålder, förväntas gifta sig i yngre tonåren, och lever mycket kortare liv, där en person på 55 år ses som mycket gammal…

Så även om man kan vara väldigt kritisk mot tv-serien, och det stereotypa i mans- och kvinnoroller, det tråkiga i att männen över lag har en förvridet fördomsfull och nedlåtande syn på kvinnor, är det välgjord underhållning. Om inte annat är det underhållning för stunden, som kanske inte har så mycket djup men ändock ett underhållningsvärde (och tydligen ett diskussionsvärde också att döma av mitt långa inlägg). Boken artar sig också till att bli god underhållning – och ännu bättre sådan eftersom man som sagt får följa personernas inre liv – även kvinnornas.

Vi får se var tv-serien och böckerna tar vägen… Framförallt böckerna för så är det ju alltid: boken ÄR bättre än filmen/tv-serien. Det går inte att komma ifrån. Så är det bara (i de flesta fall). Så även här. (Även om jag verkligen gillar filmmusiken, men det är en annan sak.)

Sonya Hartnett: Skuggan av den randiga vargen

Satchel bor med sina föräldrar i en liten döende by på den australienska landsbygden. Pappan är galen och hela byn vet om det. Mamman och Satchel får sörja för försörjningen, något som inte är helt lätt. Satchel ser ett underligt djur, en randig varg, vid foten av den gamla vulkanen. Han delar sin hemlighet mer eller mindre av en slump med Chelsea, en tjej från trakten som alltid varit utanför. Den randiga vargen förändrar Satchels liv, och i viss mån också Chelseas.

Det är en poetisk berättelse, en historia nära den australienska naturen. Hartnetts språk är vackert. En lågmäld skildring, vardaglig i det mesta förutom i fallet den randiga vargen. Jag gillade boken, och kommer definitivt att läsa även nästa bok av Sonya Hartnett som jag stöter på. Det var tack vare Lyrans Noblesser och Jorden runt på 8 böcker som jag först stiftade bekantskap med Sonya Hartnett – genom hennes bok ”Pojken i soffan” som jag recenserat här. Båda är ungdomsböcker, men jag skulle föredra att kalla dem allåldersböcker – alla har behållning, oavsett ålder.

”Skuggan av den randiga vargen” hittade jag inbunden på Myrorna för 15 kronor. Ett riktigt kap! Nu ska jag bara hålla utkik efter fler titlar av Hartnett på Myrorna. Kanske finns det också någon bok av henne på biblioteket – men nu när jag börjat samla på böcker av henne, vill jag ju ha fler i just min egen bokhylla! Där är de värda att stå!

Sammanställer diktsamling

Jag sammanställer en diktsamling, letar bland gamla dikter, skapar nya dikter. Runt 100 dikter sammanlagt, tänkte jag mig. Nu har jag närmare ett sjuttiotal. Det tar sin tid...

Kapitelbok med illustrationer på gång

Pågående projekt är KS, kapitelbok för barn. Den här gången försöker jag illustrera parallellt. Tecknandet halkar efter lite, men jag har i alla fall skissat teckningar på alla viktiga personer. Kapitlen blir korta, men det är så det ska vara i en spännande bok för mellanstadiet. Jag är uppe i kapitel 6 och jobbar. Hoppas snart bli klar till och med kapitel tio. Har planerat att boken ska innehålla runt 30 kapitel. Just nu är med andra ord både mitt huvudskrivarprojekt och huvudtecknarprojekt samma: KS. Jag jobbar med det varje dag i veckan, så det är full fart.

Lisen Adbåge

Jag har hittat Lisen Adbåges hemsida och blogg. Hon är en av många barnboksillustratörer som inspirerar mig.

Tur i oturen

Hemma igen efter en intensiv skrivardag. Skrev dikt till skrivarcirkeln, och både innan och efter skrev jag på KS-projektet. Ibland är det bra med försenade tåg. Visst, det var drygt att sitta över en timme extra på stationen och vänta på ett tåg som var en timme och två minuter försenat, men samtidigt fick jag en massa skrivande gjort. Inget ont som inte har något gott med sig. Tur ändå, att jag alltid kan roa mig med papper och penna när det blir sådana här väntetider. Tänk de stackare som inte skriver eller läser alls... Så uttråkade de måste vara i sådana här situationer.

Poesiantologi

En poesiantologi jag skulle vilja vara med i. Det finns gott om tid än att leta fram/skriva nya dikter som kan publiceras i antologin (om man har turen med sig!).

Nytt projekt

Har skrivit massor idag på ett nytt projekt, KS... Det blir en fantasifull historia som riktar sig till mellanstadieåldern, tror jag bestämt. Håller på som bäst med synopsis, ihop med allmän brainstorming och korta textfragment som ska sättas in i rätt kapitel och sammanhang så småningom. Som alltid känns det jättekul i början på något nytt - något fräscht, spännande som jag inte vet så mycket om än - som inspirerar - och det är alltid kul att planera på det här viset, skriva synopsis osv. Får se till att göra det grundligt den här gången bara, så jag inte börjar för ivrigt och snabbt på själva skrivandet och fastnar där... För det är väl bättre att planera grundligt först, så man vet var man har allt, innan man börjar skriva... Så man inte hamnar i den eviga cirkeln av skriva-redigera-skriva om-skriva på annat vis-planera om-skriva om-redigera-skriva vidare-skriva om...

900 bidrag

Tävlingen om Poesikalendern 2012 har fått in 900 bidrag. Mina dikter får med andra ord stor konkurrens! Spänningen blir lång och utdragen dock, eftersom vinnarna annonseras först i slutet på sommaren eller i höst. Så det blir som sagt väldigt spännande när hösten närmar sig och vinnarna utses! Här kan du läsa en lång artikel om bidragen som kom in och mer om tävlingen.

Sonya Hartnett: Pojken i soffan

Sonya Hartnett har med ”Pojken i soffan” skrivit en drömsk saga, en historia som befinner sig i gränsen mellan dröm och verklighet. Matilda – sjuttiofem år – får besök av en pojke i elva-tolv-årsåldern och för honom, över en kopp te, berättar hon sitt livs historia och hur hon mötte och förlorade sitt livs kärlek, en mystisk fågelman som hon kallade Fjäder. Hennes historia är också historien om hur man söker efter det vackraste i världen, om hur man hanterar – älskar och förlorar – sina föräldrar och hur annorlunda relationen kan vara till en person (i Matildas/Maddys fall hennes pappa) beroende på om man är hemma eller på resande fot. Det är en saga om en livsresa och en saga om vad man kan förvänta sig av livet, om vad man kan känna sig tillfreds med som människa på resa genom dröm och verklighet.

Språket griper tag i mig, det är vackert, trollbinder och med många liknelser, metaforer, klokskap och vishet.

Jag är glad att jag fått tillfälle att läsa den här boken, den dröjer sig kvar hos mig – slår an en sträng hos mig – jag behöver inte heller mycket för att vara lycklig och jag kan förstå och håller med om att man kan lära sig att omvandla negativa känslor till positiva erfarenheter med tiden.

Den här boken var en del av ”Jorden runt på 8 böcker”-utmaningen hos Lyrans Noblesser. Och jag hade inte läst den om det inte varit för utmaningen, så det tackar jag för.

Jag tyckte mycket om boken och blir nyfiken på författaren, nyfiken på andra böcker av henne, hoppas att de också blir böcker att tycka om, ger mig något av detsamma som den här boken gav mig: en känsla av lugn och en känsla av att vara tillfreds med livet, tacksam över allt det som finns i naturen och hos människan. Hjälpa mig att läka mig själv – se på mig själv med kärlek och tacksamhet – det är också hur Maddy (Matilda) till sist ser på sig själv. Det tar tid innan man når dit, men når man till att genuint gilla sig själv har man nått (åtminstone delvis) dit man ska här i livet.

Skrivandet just nu

Har jobbat med novellbidrag för tävlingen på temat Öar de senaste dagarna och senaste veckan. Tågtiden som är min skrivtid har annars ägnats åt skrivpuffar och andra skrivövningar. Produktivt men mest på papper. Jag har påbörjat renskrivningen av tävlingsnovellen i Word också, men det har halkat efter lite.

Funderat och planerat en massa angående mitt skrivande och annat kreativt har jag också gjort. Tycker om att planera, skriva listor, fundera, analysera, precisera vad jag vill och hur. Anteckningsböcker fylls. Jag har ju ingen bärbar dator, så det får bli på papper på tåget. Men jag gillar att skriva för hand, så det är inga som helst problem med det.

Skrivandet känns roligt just nu. Även om jag har lite svårt med fokus, gör flera saker samtidigt och har många idéer. Trilogiprojektet (Tusenskönan) har kommit lite i skymundan. Novelltävlingen och andra skrivartävlingar har toppat listan över vad jag arbetar på, tillsammans med skrivövningar (mest från SkrivPuff).

Statusuppdatering: läsarutmaningar

Enligt O har redovisat sin utmaningsstatus, hur det går i de läsarutmaningar som hon är med i. Jag blev inspirerad när jag läste hennes inlägg och tänker göra detsamma. Ge er en statusuppdatering för hur det går.

Sorgligt nog läser jag inte alls lika mycket som t.ex. enligt O gör. Jag skriver istället, målar, tecknar, och slösar lite tid också - spelar CityVille på Facebook.

Allt det där tar sin tid. Det är ju ändå skrivandet och målandet/tecknandet som jag vill satsa mest på. Men att läsa hör ju också till. Genom att läsa massor, lär man sig massor och får tips och knep på hur man själv ska skriva (eller inte skriva).

Så mina läsarutmaningar går lite långsamt och trögt.



Alfabetutmaningen går ut på att läsa minst en bok från varje bokstav i alfabetet av olästa böcker man har hemma i sin egen bokhylla. Författarens efternamn är det som gäller.

Jag skrev en lista då jag påbörjade utmaningen. Den måste jag nog revidera. I fallet med den här utmaningen blir det bättre om det blir som det slumpar sig, lite grand. Dvs. jag läser mina böcker i min bokhylla, och vips har jag utmaningen gjord - om det kunde vara så enkelt.

Hursomhelst, hur har det gått där hittills i år?

Några bokstäver är tagna: R (Rowling), G (Gibbins), M (Mazetti), K (Kaaberböl), P (Pullman), B (Bell), W (Wahlberg).



Boktolvan-utmaningen fick jag från enligt O. Man ska läsa någon bok av tolv författare som man länge tänkt läsa något av, men aldrig läst.

Boktolvan trodde jag mig börja läsa till, men så insåg jag att jag hoppat över en av de viktigaste bitarna, nämligen "någon jag länge tänkt läsa". För att läsa bara nya författare räknas ju inte här. Därför har det blivit väldigt få böcker lästa i den här utmaningen, faktiskt ingen alls. Skärpning, skärpning, med andra ord.



Nästa läsarutmaning jag är med i är "nästa bok i serien". Där är det precis som det låter, man ska läsa just nästa bok i serien. Men inte vilken som helst. Det måste vara en bokserie där man börjat med åtminstone första boken i serien redan innan 2011. Det är de där serierna med härliga böcker som man länge velat läsa men som inte blivit av. Vill du veta mer om läsutmaningen kan du gå in på Paulas bokblog.

Hur har det gått här då, för mig? Jag har lyckats läsa flera stycken! Jag har lyckats läsa sista Harry Potter-boken och bloggat om den dessutom. Jag har läst nästa bok i serien av böcker om Ramona och Theo av Kim M. Kimselius, ja, flera böcker av henne, två stycken jag inte läst förut, plus en omläsning av bok 1. Kimselius skriver mycket spännande ungdomslitteratur. Besök hennes blogg och hemsida för att få veta mer.



Trilogiutmaningen är nästa utmaning. Innan april 2011:s slut, läs tre böcker i en valfri trilogi (eller de tre första böckerna i en längre serie). Jag har läst både första och andra boken i serien Släkten av Mazetti respektive Wahlberg. Tredje boken har jag skam att sägas inte läst ut helt, fast april är slut. Och jag som verkligen trodde att jag skulle ro iland den här utmaningen! Räknas början på maj som slutet av april? Jag har i alla fall bildat mig en uppfattning om boken och skrivit en första recension - kanske lite smått desperat?



Nästa utmaning jag hoppat på är Lyrikutmaning 2011. Lyrik ska läsas varje månad, minst en bok, gärna fler. Gamla favoriter eller nya bekantskaper. Dessa är kraven.

Hur har det gått? Jag hoppade på utmaningen för att jag läser himla lite lyrik, speciellt med tanke på att jag gärna skriver just lyrik själv. Tyvärr har det gått dåligt med den här utmaningen. Jag har läst "Här" av Wislawa Szymborska. Annars har det inte blivit någon lyrik alls. Och nu har det gått fyra månader. Borde vara fyra böcker, men det är en. Jag ska göra nytt försök nu i maj, läsa lyrik igen.



Sista utmaningen jag hakat på är Jorden runt på 8 böcker, från Lyrans noblesser. Här kan man hoppa på och av som man vill från månad till månad. Varje månad finns det tre böcker att välja på från en specifik del av världen, som t.ex. Asien, och man kan välja att läsa en eller alla tre, eller bara två av dessa böcker.

Jag har läst (delar av) Mellanösterns "Järngräshoppan", och innan dess, "Här". Så en och en halv bok av tre (februari, mars, april). Ganska okej faktiskt. Och böckerna för maj är jag på g med, har lånat två av dem från biblioteket, inspirerad att läsa dem båda. Vi får se hur det går.



Det var min statusuppdatering för nu.

Jag ser att det finns en del att önska, men att jag samtidigt kämpar på. För jag läser ju inte bara ovannämnda böcker och bokutmaningsböcker. Det kanske är där problemet ligger, att jag läser så mycket annat. Andra romaner, pjäser, barn- och ungdomsböcker, bilderböcker, seriealbum, manga-böcker, serietidningar, tidskrifter, dagstidningar...

Så visst läser jag. Och det är väl ändå huvudsaken.

Nattens drömmar

Drömde en dröm inatt...

Kommer nu och då ihåg nattens drömmar precis efter att jag vaknar. I perioder har jag skrivit ned vad jag drömt, många gånger har jag inte gjort det.

Flera gånger har jag tänkt "det där var bra, det där kan jag utveckla till en novell/skönlitterär historia". Men jag har inte kommit mig för att skriva ned drömmen, just då jag vaknat, och sedan vips, reser jag på mig och börjar med dagens sysslor och då är drömmen borta.

Ibland stannar fragment kvar. Som idag. Men alldeles för lite ändå. Det var ju så bra, det där yrket som hp hade i drömmen - jag hade verkligen en klar bild av det då. Men nu har jag ingen aning. Fått för mig att det var något administrativt som involverade en dator, men jag är inte riktigt säker.

Vad gör ni med nattens drömmar? Får ni idéer när ni sover? Drömmer ni storslagna romaner när ni ligger där?

Resultatet av röstningen i korthet

Skrivande	9 (60%)
Boktips och böcker	10 (66%)
Matlagning/bakning	2 (13%)
Kreativt pyssel	4 (26%)
Måleri/tecknande	5 (33%)
Filmer/Tv-serier	3 (20%)
Anime/Manga	0 (0%)
Dikter/Kortprosa	5 (33%)
Skrivpuffar	3 (20%)
Musik	1 (6%)
Vardagsanteckningar	5 (33%)

Votes so far: 15
Poll closed

Tema Öar

Jag skriver på en ny novell, ännu ett tävlingsbidrag, den här gången till en novelltävling på tema Öar.

Det går bra. Jag försöker anamma det skrivarsätt jag insett passar mig, efter att ha gjort en hel del SWOT-analyserande på mitt eget skrivande (jag rekommenderar det, var helt ärlig mot dig själv och du kommer kanske fram till slutsatser som hjälper).

Jag brainstormade idéer, hittade en idé som jag fastnade för. Spontanskrev lite på den, utvecklade sedan historien i synopsis-/plot-form, utvecklade fyra huvudkaraktärer (håller fortfarande på det med, inte min starkaste sida det här med karaktärsutveckling).

Och nu har jag börjat skriva på själva historien, skrivit 399 ord på dator och en del till på papper som ska renskrivas. Novellen börjar ta form.

Jag hoppas den vinner, men det första steget är i alla fall att avsluta första utkastet av historien. Tänkte göra det den här veckan. Sedan ska den få vila ett par dagar innan jag tar itu med redigeringen.

Deadline är 31 maj, så jag har gott om tid på mig. Får bara inte tänka att det är FÖR gott om tid, för då stannar jag av. Nu när jag igång ska jag kämpa tills jag är förbi målsnöret.

Catharina Ingelman-Sundberg: Tempelbranden

Tempelbranden av Catharina Ingelman-Sundberg är den tredje boken i den historiska romansviten Släkten där de föregående två böckerna är skrivna av andra författare.

Tempelbranden skiljer sig markant de andra två böckerna i serien, mycket tack vare Ingelman-Sundbergs sätt att skriva. Medan de två andra böckerna, Blandat blod och Sigrids hemlighet, innehöll mest inre monologer och beskrivningar, innehåller Tempelbranden väldigt mycket dialog. Just avsaknaden av dialog i de två tidigare böckerna var något jag tänkte på. Inte så att jag tyckte det var negativt, för känsla för personerna och historien fick man ändå. Det var bara det att jag lade märke till det. Det passar genren att skriva så, mer autentiskt på något vis. Det gäller att vara försiktig med dialog i sådana här historiska romaner, man får passa sig så att inte språket i dialogerna sticker ut och förstör illusionen av att befinna sig i den historiska tiden – i det här fallet vikingatiden.

Men Catharina Ingelman-Sundberg vet vad hon gör och skriver mycket spännande. Hennes stil och innehåll är kanske lite mer lättsmält men det är då också allt negativt jag har att säga om detta. Jag har läst flera böcker av henne tidigare, en trilogi av historiska romaner, och det märks att hon vet vad hon gör. Hon kan det här med att skriva historiskt.

Tempelbranden är mycket mer dramatisk än de två föregående böckerna i serien. Mycket av dramatiken kommer sig av att Ingelman-Sundberg använder nämna dialog men också att hon ändrar berättarperspektiv bra många fler gånger än vad de andra två gör (Katarina Mazetti med bok ett, Blandat blod, och Karin Wahlberg med bok två, Sigrids hemlighet.). Jag vet inte om det bara är jag men det känns som om de andra två böckerna håller högre litterär kvalitet på något vis, eller i alla fall använder ett annat slags språk än Ingelman-Sundbergs som är mer drivet, modernt, men ändå ger en illusion av den tid som beskrivs på ett sådant vis att det känns trovärdigt. Jag tycker om Tempelbranden och vill gärna läsa fler böcker av Catharina Ingelman-Sundberg. Man vet att man alltid får läsa böcker med bra driv, mycket dialog, mycket action och dramatik och snabb- och lättläst underhållning.

Karin Wahlberg: Sigrids hemlighet

Sigrids hemlighet är en långsam, till större delen inre, skildring av en kvinnas vardagsliv under 1000-talet. Boken består i mycket av inre monologer och beskrivningar av vad som sker henne under ett spann av över tio år. Boken följer en flicka som blir kvinna och det är också det kvinnliga perspektivet man får på allting. Man får följa både Sigrid och hennes mor, genom allt det som hör kvinnolivet till med födslar, kvinnoarbete på bondgård och dylikt.

Det börjar spännande och dramatiskt med en våldtäkt, där Sigrid våldtas – något som kommer att påverka hela hennes liv – men annars är det mest bara vardagsdramatik som boken består av. Vardagsdramatik av det slag som var på 1000-talet. Boken känns genuin och det märks att Karin Wahlberg läst på inför skrivandet av denna historiska roman. Man tror på allting: både människor och miljöer.

Boken är skriven i ganska makligt tempo, det är inte speciellt mycket som händer. Det är svepande tack vare att det är så lite dialog, bara någon replik här och var, inte mycket alls. Det var något som slog mig, avsaknaden av dialog, inte så att det störde men jag noterade det. Berättarstilen passar väl för det här slaget av historiska romaner.

Liksom Katarina Mazetti aldrig tidigare hade skrivit historiska romaner innan Blandat blod, har inte Karin Wahlberg skrivit i ”historiska romaner”-genren tidigare. Jag har inte läst något annat av henne, men har förstått att hon annars mest skriver deckare (som inte riktigt är min genre). Hursomhelst gör hon ett bra jobb med den här boken. Det är gott hantverk och det är en fröjd att läsa. Man fängslas ändå, känner med Sigrid i hennes umbäranden och liv, även om man tycker att hon skulle rycka upp sig och ställa upp mer för sig själv och det hon tror på tidigare i romanen.

Jag tyckte om Sigrid medan jag läste, kände för henne även efter bokens slut, och jag kanske till och med återvänder till Karin Wahlberg om hon skriver fler böcker som ligger utanför deckargenren.