Första utkast - vad är det egentligen?

Jag sitter och redigerar i Tusenskönan. Inser att jag fastnat så smått. Sitter och river mitt hår och funderar.

Hur mycket behöver texten vara klar innan man säga sig själv att man skrivit ett första utkast av ett visst kapitel?

Ska jag lämna kapitel två, där stora delar är klara men inte färdigredigerade? Där vissa delar bara är med i fragment, och man hänger med i texten men det ser ack så taffligt ut?

Jag inser också att låsningsmetoden satt mig i dilemmat:

"vill skriva bättre och lämna ifrån mig en närmast färdig text som jag är nöjd med för att kunna känna mig bekväm när mina två provläsare får den i handen och börjar läsa"...

Jag måste vara stolt och relativt nöjd med något för att kunna lämna ifrån mig... Annars blir det ju uschligt! Vad skulle de tro om mig?

Sådana tankar är långtifrån fruktsamma.

Jag river mitt hår och redigerar vidare... med en underliggande önskan om att jag gick snabbare framåt, om att jag istället för att petade i redigeringen skulle fokusera på att skriva nytt...

Och inser att en del nytt måste till i kapitel två också. Men de små delarna som behövs skrivas i det kapitlet, är det sådant som ska skrivas nu eller i en andraredigerng av texten?

Jag är SÅ rädd att fastna nu när jag balanserar på en lina, vinglar emellan redigering och nyskrivning. Har SÅ stark vilja i att komma framåt, att bli klar med denna första redigering och detta första utkast. VILL så himla gärna kunna ha ett helt första utkast bakom mig, och jag tror bestämt att lösningen är låsningsmetoden...

Eller variant av den; vet inte om läsare hjälper eller stjälper - men jag behöver en drivkraft och något som ger mig deadlines.

Tanken är att en andra part (och en tredje) ger mig den press jag behöver för att inte lata till mig och bekvämt fega mig ur genom att fastna i redigerandet helt och hållet och inte komma någon vart, och stå och stampa i flera år till som jag redan gjort, och skriva version efter version av samma gamla bok i olika tappningar och med nya variationer.

Så jag just nu är:

frustration blandad med beslutsamhet, iver, otålighet och något slags "jävlar anamma". Tillsammans med ett stort frågetecken.