Det har blivit en vana utan att jag tänkt på det, att skriva en kvart varje dag, måndag till fredag, så mycket att det blivit till ett behov även på helgen. En daglig vana.
Jag gör skrivpuffövningen de gånger det blir av, och publicerar de bättre på bloggen. Skriver alltid upp vad dagens övning är i min anteckningsbok.
Ofta åker jag till biblioteket och skriver. Ibland (som idag) blir det biblioteksbesök utan att skriva. Jag botaniserar bland böcker istället.
Lånar massor, läser mindre, lämnar tillbaka allt, men lånar mer innan dess.
En författare måste ju ha koll på vad som händer i utgivningen. Vad som är aktuellt och nytt just nu… Bland barnböcker och fantasy mest, eftersom jag skriver i de kategorierna/genrerna.
För ja, jag vågar kalla mig författare nu. Något har hänt med självförtroendet.
Var och en sin egen lyckas smed. Klyschan.
Jag skapar min egen verklighet, stämplar mig själv i pannan. Jag kan välja att med stolthet kalla mig själv författare. Även om jag inte är författare nog för att få vara med i författarnas fackförening eller ens har publicerat något absolut eget. Bara bitar i antologier, där jag varit en av flera skribenter.
Jag kämpar på och då kan jag lika gärna kämpa på med stolthet och vara rak i ryggen. Lycklig.
För det är för himla roligt att skriva. Det gör mig lyckligare.
Varför det är så är mindre viktigt. Andra får analysera. Det har jag redan gjort alltför länge och mycket.
Nu är det dags att bara vara.
Att våga kalla mig författare. Och vara lycklig i det för mig sanna påståendet.
You go girl! :-)
SvaraRadera