-->
Tyvärr, måste jag säga, är det långt mellan de franska författarna. I min bokhylla dominerar de svenska och engelska namnen. Några få böcker på franska har jag, och några få böcker på franska har jag läst. Däremot har jag läst fler franska böcker på svenska.
Jag tycker mycket om det franska dock, och speciellt det franska språket. I gymnasiet läste jag på franska Antoine de Saint-Exupérys ”Le Petit Prince” och höll en muntlig redovisning om boken, också på franska.
Då och under kommande år blev det en del andra barnböcker på franska också, som jag lånade och läste på biblioteket. Jag läser ju barnböcker på svenska med stort nöje! När man själv vill bli barnboksförfattare är det bästa man kan göra att läsa just barnböcker! Även det franska kan inspirera.
”Le Petit Prince” eller ”Den lille prinsen” som den heter är en underbart fantasifull berättelse om en liten pojke som reser i rymden, poetiskt och speciellt.
Under litteraturvetenskapskurserna som jag gick, A-, B- och C-kursen under tidigt 00-tal, läste jag ett gäng gamla godingar, franska klassiker såväl som utdrag ur franska författares verk.
”Émile” av Jean Jacques Rousseau är ett sådant verk; Rousseau levde på sjuttonhundratalet och hans historia om ”Émile” säger mycket om tidens uppfostringsmetoder såväl som vad Rousseau själv tyckte – han höll inte med gängse uppfostringsmetoder.
Det senast lästa i fransk väg, är nu tidigare i år, tidigare i sommar till och med, då jag läste ”Tartuffe” av Molière som levde och verkade på sextonhundratalet.
”Tartuffe” är en pjäs. En präst med mörka avsikter, Tartuffe kallad, nästlar sig in i ett hem där mannen i huset, Orgon, helt köper hans falska skådespel. Orgons tjänstekvinna och även hans fru i ett senare skede anar Tartuffes bakomliggande avsikter och försöker komma på ett sätt att låta den svårövertalade Orgon att se verkligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar