Cirkusläger

Cirkusdirektören sade: ”Här slår vi läger.”

Cirkussällskapet särade på sig. M kunde höra hur de gick åt olika håll. Klungor av prat försvann åt vänster, höger och rakt fram. Med stegen kom tystnaden precis där S och han stod kvar. Det doftade vildblomster och hö. M andades med djupa andetag, fortfarande något andfådd av vandringen. Han hade kunnat åka vagn men föredrog att gå. Det hade dock varit väldigt varmt. Att säga att det var runt trettiofem grader i skuggan var ingen överdrift.

S beskrev: ”Det är en stor äng. I norr gränsar skogen, åt väster är det fält med vajande grödor. Det är högt gräs här.”

M slog med blindstaven och kunde höra hur det svischade om gräset. Han slog av det som med en lie. När han sedan började gå svepte gräset kring hans fötter och kittlade strax under knäna.

S lät hålla en hand på hans armbåge och styrde honom varsamt förbi och genom alla grupper av tältbyggare.

”När publiken kommit och gått i ett par dagar kommer gräset att vara nedstampat ända till torrjorden.”

”Är gräset mycket torrt?” undrade M.

”Javisst, det är alldeles gult, hur kan du…?”

”Det doftar hö.”

”På så vis… Vänta… Här finns ett par stolar och ett bord. Går det för sig att vi…”

”Javisst”, sade en röst som M kände igen som lindanserskans. Hon måste vara i färd med att slå upp sitt tält precis bredvid, ihop med sin man.

De stannade. M lokaliserade en av stolarna. Efter lite trevande satte han sig ned och lutade blindstaven mot stolsidan.

”Hoj, hoj, hoj!” hördes rop från en bit bort. ”Hej och hå! Ta i, karlar! Res mittstolpen! Såja!”

”De reser stortältet”, förklarade S.

Stortältet som var tillägnat föreställningarna var det tält som tog längst tid att resa. S ville hjälpa till.

”Jag går och spikar”, upplyste hon M som därmed fick klara sig själv en stund.

Lindanserskan rumsterade precis intill honom. Snart kunde M känna doften av lök och morot som kokade i en bubblande gryta.

Han blev sittande där han var. Genom hela lägret hördes hammare mot tältpinne – alla reste sina hemtält, ivriga att komma tillrätta så att de kunde göra i ordning kvällsmaten. Det var fler magar än Ms som kurrade.

”Vill du ha en skål soppa, blindman?”

M nickade, sträckte fram händerna. En mjukfilad träskål varm av innehållet. Han lyfte skålen mot munnen och sörplade.

(SkrivPuff 2010: 194 - 14 juli: Skriv om att snickra.)