Några ord om ALMA-priset 2014 och dess nominerade

På kandidatlistan över nominerade till ALMA-priset 2014, som offentliggjordes idag, finns en av mina barnboksfavoritförfattare Lene Kaaberbøl. Många andra namn är bekanta för mig. En av mina absoluta favoritförfattare är med, Terry Pratchett. Vore roligt om han fick ALMA-priset! Hans böcker om Tiffany Aching är ju verkligen läsvärda! Andra namn som får det att sjunga i hjärtat på mig är Irmelin Sandman Lilius och Maria Turtschaninoff – vars blogg jag följer med stort nöje – båda är finlandssvenska författare och likaledes favoritförfattare. Jag önskar dem alla lycka till och hoppas att någon av just dem får ALMA-priset 2014.

Silvia Avallone: Stål

Under september har jag läst ”Stål” som en del i ”Jorden runt IV”, en läsarutmaning som Lyrans Noblesser har skapat.

Jag lånade boken på biblioteket och har den inte kvar hemma, så angående handlingen citerar jag Pocketshop istället för bokens baksida.

Såhär står det om boken i Pocketshops lilla informationsbroschyr om nyutgivna pocketböcker:

”Anna och Francesca är 13 år och växer upp i den toskanska kuststaden Piombino, där den stora försörjningskällan är stålverket. Det är en gripande berättelse om de två tjejernas starka vänskap, drömmar och längtan under deras uppväxt i Berlusconis Italien, där vägarna till framgång särskilt för unga kvinnor tycks väldigt begränsande. Avallones debutroman är en fin uppväxtskildring och ett rop för förändring.”

Det är en stark debutroman Avallone har skrivit. Från den allra första sidan, den allra första meningen, är jag där som läsare. Avallone kan verkligen konsten att skriva miljöbeskrivningar, och hon väjer inte för något utan berättar om alla små detaljer som gör miljön så levande, sådant som till exempel att barnen kissar i trappuppgången till husen och att det inte ses som något underligt. Det är en ganska sjaskig bild som Avallone målar upp. En realistisk bild som ändå, trots sin sjaskighet, har något förtrollande över sig. Den varma italienska sommaren, de badande ungdomarna, ungdomarna med drömmar och förhoppningar. Flickornas perspektiv ger en delvis naiv bild av allting, en förskönande bild av det som för dem tycks så vardagligt men som för mig ses som lite annorlunda, avstötande ibland. Vänskapen mellan flickorna beskrivs på ett fint sätt, utan att för den skull vara idealiserande.

Det enda negativa jag tänkte på, det som lätt kan bli för mycket, är att Avallone byter perspektiv hela tiden. Hon stannar inte hos flickorna utan ger sig in i både fädernas och mödrarnas sinnen, i vänner och bekantas sinnen, hoppar mellan perspektiven. Denna flexibilitet ger romanen ett vidare perspektiv, men samtidigt kan det vara begränsande i det att man aldrig riktigt kommer innanför flickorna utan befinner sig lite utanför, nästan innanför deras skinn men inte riktigt. Jag tycker som bekant mycket om att bli personen man läser om, men i det här fallet betraktar man dem, hör deras tankar ibland, ser deras agerande, men är några centimeter bort. Men som sagt, i fallet med den här romanen fördjupar det historien att man får följa olika människor och se dem både inifrån och utifrån, ur andras perspektiv.

Det är en mycket bra debutroman och jag hoppas få läsa mer av Avallone i framtiden, för nu har jag fått mersmak för hennes sätt att berätta.

Nytt projekt: Art Journal Entry of the Week

Jag har rensat och städat i röran bland mina kreativa samlingar av pysselgrejor. Tog fram mina två gamla "art journals" och har startat ett nytt projekt, gjort en ny sida i en av mina art journals. Mer om det kan ni läsa på min andra blogg, och där finns även foto på hur resultatet av mitt pysslande blev. Art Journal Entry of the Week.

Kreativa blockeringar och hur man löser upp dem

Idag har jag rensat och sorterat. All röra i skåp och hyllor gör att kreativiteten stoppas; jag blir tung av all bråte. I sorterandet ingår för min del även att strukturera i form av att göra listor.

Jag köpte den här söta lilla anteckningsboken på ICA för tio kronor. Min vana trogen satte jag på en liten klisterlapp för att jag ska komma ihåg vad jag har i anteckningsboken och vad jag använder den till. Jag har en himla massa anteckningsböcker och däri ligger en del av stressen och den kreativa blockeringen, i det att jag hela tiden köper nya och har massa gamla och breder ut ett och samma projekt i tio, tjugo olika anteckningsböcker. Och använder mängder av små klisterlappar, således. Så jag vill minimera antalet anteckningsböcker. Att ha alla mina listor samlade i en och samma anteckningsbok är en del i det projektet.

Vad är det då för slags listor som finns i den här boken? Exempel på rubriker är "Aktuella projekt" (skrivprojekt), "Projekt i kistan (på is)" - alltså sådana, vars anteckningsböcker som jag lagt undan i en liten kista, i väntan på rätt tid för att ta tag i projekten. Andra rubrikexempel ger liten vink om bredden på listämnen: "Kreativt jag vill göra", "'Läs boken & se filmen'-projekt", "Program att installera på datorn", "TV-serier att titta på", "Saker jag INTE ska skjuta upp".

En del av listorna använder jag för mitt skrivande. Jag har, återigen, totalfastnat vad gäller Tusenskönan. Jag vet att det är förarbetet det kommer an på, att det är där det brister. Karaktärsnoveller och miljöbeskrivningar måste till - jag måste lära känna världen bättre, lära mig att ta beslut om hur det ser ut på platserna i boken, bestämma vilka personerna är. Grundläggande saker, men sånt som ändrats genom romanutvecklingen och blivit helt annorlunda mot förr. Jag måste precisera en gång för alla hur allting hänger ihop och är, så att jag får ordning i huvudet och verkligen kan ta tag i det stora: att skriva klart boken. Listorna "Karaktärsnoveller att skriva" och "Miljöbeskrivningar & kartor till TS/PL/ML" ska få mig några steg i rätt riktning.

Nu är jag peppad för fortsatt städande och fortsatt listskrivande. Men först ska jag laga middag.

Illustration Friday: underwater

Har uppdaterat min andra blogg med en teckning jag gjort, bara för kul skull, till Illustration Friday. Veckans tema är "underwater".

Véronique Tadjo och Marcelle Sauvageot

Var på biblioteket idag. Jag kan inte gå till biblioteket utan att låna åtminstone en bok, och trots att jag den här gången gick bara för att lämna, inte för att låna (för jag vill läsa mina egna böcker, de jag äger, inte massa låneböcker) kunde jag inte låta bli att låna två böcker... Och köpa två. Jag köpte två udda filurer för det överkomliga priset av en (1!) krona styck. Så för två kronor fick jag "Drottning Pokou" av Véronique Tadjo, en sagosamling från Sydafrika, och "Lämna mig ifred!" av Marcelle Sauvageot, en tunn, dyster kärlekshistoria av en fransk kvinna. Tydligen det enda av författarinnan som dog 34 år gammal. Tunna böcker läser jag gärna just nu, eftersom jag är nere i en lässvacka. Jag blev nyfiken på de här två böckerna. Vi får se om det blir dem jag läser härnäst eller om det blir något annat... Jag har annars lite annat på lässamvetet just nu.

Trodde aldrig jag skulle göra detta...

Trodde aldrig att jag skulle lägga upp en PV med Yohio, men nu gör jag det, bara för att han är kompis med Gackt och de spelat in en sång tillsammans. En av Yohios låtar som, vips, låter som en ballad av Gackt, när Gackt är med och sjunger duett. Så. Bara för att Gackt är med. Jag hoppar för övrigt gärna över bilderna med Yohio i bildspelet och går direkt på Gacktbilderna, men det är bara för att jag är lite av en nörd fortfarande, när det gäller Gackt.

"Sakura, chiro", med GACKT & YOHIO (lyssna gärna!)

September blir en läsmånad

September ska bli en läsmånad har jag tänkt mig. Jag ska vara med i Lyrans Noblessers Jorden runt-utmaning, och har precis börjat läsa "Stål" av Silvia Avallone, samtidigt som jag läser Holly Blacks "Det svarta hjärtat".

"Det svarta hjärtat" är ingen läsutmaningsbok, det är bara en bok jag snubblade över på biblioteket. Det är också sista boken i en trilogi, och de andra böckerna har jag läst. En trilogi som växt med varje bok, så därför såg jag fram emot att läsa tredje boken och kunde inte göra annat än låna och börja läsa när jag hittade den på bibblan.

Den andra bokutmaningen, 3x3 2013, som jag är med i, innebär att jag i september också kommer att läsa "Exodus from the Long Sun" av Gene Wolfe, andra halvan av boken "Epiphany of the Long Sun" som är en sammanslagning av två böcker.

Tre böcker givna, med andra ord. Vi får se vad mer läsmånaden september kommer att bjuda på framöver.

Umeå novellpris

Nu är det snart dags, och jag börjar i sista andetaget. Umeå novellpristävling, ny omgång med deadline 30 september 2013. Jag har nu bestämt mig för att vara med. Idag var jag iväg en sväng till biblioteket, där jag satt och klurade, skrev en lös synopsis och små scenbitar, början bland annat, på det som ska bli mitt novellbidrag. 30 000 tecken är det längsta novellen får vara på.  Vi får se hur det går. Imorgon är det dags för sväng nummer två till biblioteket. Innan dess ska jag renskriva lite. Jag skriver det mesta för hand, tänkte jag mig, och så renskriver jag vid datorn. Då blir det som två versioner och två genomgångar av texten i alla fall. Och sedan kommer jag att korrekturläsa texten ett antal gånger innan jag skickar iväg den, om jag känner mig själv rätt. Ska du också vara med?

Gene Wolfe och jag

Trots att Gene Wolfe är en av mina favoritförfattare, och som en slump är bekant med både Neil Gaiman och Terry Pratchett, två andra av mina favoriter, har jag inte läst så många böcker av honom. Jag har dock samlat på mig en rejäl hög med hans verk, och samlar vidare allteftersom, i ganska låg takt eftersom hans böcker är ganska dyra tyvärr och bara finns på engelska. Jag måste hinna med och läsa dem också. Därför har jag bestämt mig att köra 3xGene Wolfe på tre på tre-utmaningen för 2013. Läs mer om utmaningen här.

Jag ska läsa "Exodus from the Long Sun", "On Blue's Water" och "In Green's Jungles" under hösten, september, oktober och november, under det att utmaningen pågår. Jag får gärna läsa fler böcker av Wolfe men det är dessa jag ska fokusera på i första hand.

Eftersom jag gillar statistik och listor och sådant följer här nedan en lista och diverse fakta för den som vill "nörda ner sig" i ämnet Gene Wolfe.

Gene Wolfe – litteraturlista och avbockat vilka jag läst och inte. Fetmarkerade böcker är lästa. Gulmarkerade böcker är läsningen påbörjad men ej avslutad. För enkelhetens skull listar jag bara böcker av honom som jag äger, men han har skrivit fler än nedanstående då min samling är långtifrån komplett (produktiv författare).

Den nya solens bok (har jag på både svenska och engelska)

1. Torterarens skugga
2. Medlarens klo
3. Liktorns svärd
4. Autarkens citadell

På engelska har jag två samlingsvolymer av The Book of the New Sun.

1. Volume 1. Shadow and Claw (The Shadow of the Torturer, The Claw of the Conciliator)
2. Volume 2. Sword and Citadel (The Sword of the Lictor, The Citadel of the Autharch)

Sequel till The Book of the New Sun

• The Urth of the New Sun

Fristående fortsättning på The Book of the New Sun är The Book of the Long Sun (en tetralogi)

1. Litany of the Long Sun (samlingsvolym med Nightside the Long Sun, Lake of the Long Sun)
2. Epiphany of the Long Sun (samlingsvolym med Caldé of the Long Sun och Exodus from the Long Sun)

Historien fortsätter med samma huvudperson i The Book of the Short Sun (en trilogi)

1. On Blue's Waters
2. In Green's Jungles

3. Return to the Whorl

Fristående romaner av Gene Wolfe som jag äger

• The Devil in a Forest
• Peace
• The Wizard Knight (en samlingsvolym av två böcker, The Knight, The Wizard)
• Latro in the Mist (en samlingsvolym av två böcker, Soldier of the Mist och Soldier of Arete). Saknar den tredje boken i serien, Soldier of Sidon. (Är egentligen inte fristående med andra ord, men jag listar den här i alla fall.)
• Home Fires

Novellsamlingar av Gene Wolfe som jag äger

• Castle of Days
• Storeys for the Old Hotel
• The Best of Gene Wolfe

På gång med bloggen igen

Som ni ser är jag igång igen med bloggen. Det blev lite paus under semestern och sommarledigheten, men nu lovar jag att vara mer aktiv igen. Så kika gärna in här åtminstone ett par gånger i veckan för nya uppdateringar.

Omslagsonsdag #6 Träd

Jag hakar på Bokpotatens utmaning, en utmaning som återkommer varje vecka, och som fokuserar på bokomslagen. Den här veckan är temat träd. Svårt att komma ihåg vilka böcker som faktiskt har träd på omslaget. Jag botaniserade lite i min bokhylla och ramlade över böckerna ni ser här i detta inlägg. Vackra omslag, var och en på sitt sätt, tycker jag. Även om fotot på Kalabalik bland guavaträden är mörkare än mitt original. Klicka på bilderna för större versioner.

Dagens citat från Unni Drougge

"författare blir man inte – det är man"
/Unni Drougge

Eurythmics - nostalgi och inspiration

Eurythmics: Here Comes The Rain Again

I euforisk nostalgi över det som varit

Är sådär nostalgisk igen som jag blir i perioder, läser igenom mina gamla versioner av Tusenskönan, eller det som sedermera kom att bli Tusenskönan.

Det som började med "Utan minne", i augusti 2006, som då var en helt annan historia med bara namnet "Maximilian" gemensamt med nuvarande boken. Jag säger namnet för personen Maximilian har utvecklats under det att jag skrivit även om han någonstans i grunden kanske ändå är densamme eller delvis har samma egenskaper i alla fall.

I nostalgin blir jag euforisk för jag minns hur roligt jag hade när jag skrev under 2006-2007, hur allting bara flödade ur mig. Jag fick ihop en bok på motsvarande runt 600 sidor - 239897 ord eller 1351712 tecken (inklusive blanksteg). Och sedan ratade jag alltihop och började om från början.

Skrev en bok som inte blev lika klar som den föregående och som landade på runt 200 sidor innan jag ratade allt i den också och började om igen, skrev en ny version (inte klar) på runt 140 sidor, och också ratade, men från den har jag plockat smådelar som jag till och med använder i den nuvarande versionen.

Ett omständligt vis att nå fram till det man egentligen vill berätta. Men allt man skriver är övning och lärorikt, man lär sig, ju mer man skriver desto bättre. Men å vad jag saknar den där äldsta versionen ibland. Speciellt just nu...

Dock, även om den hade viss potential var den för svamlig, jag ville verkligen få in allting i den, och det var väl därför den var så rolig att skriva, för att där inte fanns några spärrar. Jag sade ja till varje idé jag fick och klämde in den i historien.

Nu är jag betydligt mer selektiv och håller mig till det väsentliga. Jag har verkligen utvecklats under de här åren, och det är ju alltid något. Även om jag önskar att jag skrivit fler böcker klara, verkligen avslutat och varit nöjd istället för att rata det skrivna och börja om...

Det är i alla fall hemskt roligt att läsa det gamla och förfäras och förskräckas, bejubla och skratta åt det Maximilian går igenom, för liksom jag hade väldigt kul när jag skrev har jag kul när jag läser. Ingenting som är publiceringsbart (utan massiv redigering) men ändå roande med ett nostalgiskt värde. Jag blir lika bubbligt glad och skuttig som när jag skrev den, lika energiskt euforisk...

En sida om dagen är bra för magen

Som så ofta förr sitter jag och surfar istället för att skriva, jag surfar efter skrivarbloggar, efter inspirations- och skrivartips, och då snubblade jag över sidan "One Page Per Day". Kanske något att använda sig av? En sida om dagen är bra för magen.

World Builder Projects

Vilken bra sida jag snubblade över, en länkskatt att använda när man som författare ska skapa sin fantasy-/sf-värld. Sidan heter World Builder Projects. Jag tror att jag kommer att använda den framöver... (Den borde gå att använda även till andra slags skrivande där man ska skapa världar - historiska romaner, tänker jag främst på, men också nutida - det är så många intressanta länkar på sidan.)

Åh, vad han har gäckat mig, denne man!

Tillbringade ett par timmar på kafé igår och kom igång ordentligt med Tusenskönan igen. Arbetet med romanen har legat nere ett tag, jag har skrivit dikter och jobbat med en novell (som inte är klar än, men växer, mer och mer ostadigt). Innan kafébesöket köpte jag en ny liten anteckningsbok (jättesöt, designad av Gaëlle Boissonnard med symboliskt värde i bilden) och innan dess hade jag också lagt in hela romanen i PDF-format i min telefon. På kaféet läste jag igenom kapitel för kapitel, skrev anteckningar om varje kapitel, hann bra långt under den tid jag satt där.

En annan sak jag gjorde, det allra roligaste, var att jag löste en knut som jag haft så länge. En svårighet. Linus, antagonisten i romanen, Maximilians fiende nummer ett - jag har varit osäker på mycket gällande honom. Åh, vad han har gäckat mig, denne man!

Nu släppte det. Jag skrev "Det är viktigt att jag har klart för mig allt gällande Linus. Ok." Och sedan körde jag igång, skrev sida upp och sida ned tills jag plötsligt hade klart för mig precis vad han är för en figur. Och han blev allt mer sympatisk... Han blev mångfacetterad och det är en viktig sak. För även om Maximilian avskyr honom och jag skriver utifrån Maximilians perspektiv får inte en så viktig karaktär som Linus bli platt. Han fick ett annat djup än jag trodde, en ny hemlighet och en längtan. Han är en man med många hemligheter och lite av en kameleont, Maximilian gillar honom som sagt inte, men andra tycker om honom och frågan är vad han då visar upp för sidor. På teckningen här ovan (ritad av undertecknad) ser ni honom som Maximilian ser honom. Mer eller mindre enbart osympatisk och en otrevlig bekantskap.

Jorden runt IV

Ivrig och nyfiken som jag är hoppar jag på en ny läsutmaning. Det är Lyrans Noblesser som står för den och den börjar i september. Jorden runt IV heter den, och går ut på att man läser ett antal utvalda böcker, en eller flera böcker för varje kontinent, varje världsdel; sammanlagt blir det alltså minst fem böcker såvitt jag förstår, från Europa, Afrika, Asien, Oceanien och Amerika.

efteråt

binder en krans av saknad

när dina andetag tystnat

öppnar fönstret

följer fågeln med blicken

på väg mot det som är bortom

utanför nickar linnéablomman

mot solen som värmer husväggen

©Jenny Holmström