Sammanfattning av Läs-a-lot sommar 2014

Först vill jag tacka Nelly på Nellons bokblogg och Jenny på Jennys bokstavliga vardag för att de anordnade detta roliga, Läs-a-lot sommar 2014, en vecka där man skulle läsa så mycket som möjligt ur sin TBR-shame, olästa böcker som man skäms över att man ännu inte läst. Den här veckan gav mig en skjuts i rätt riktning, jag läste flera böcker som jag haft länge olästa och som jag nu äntligen läst. Jag njöt också under läsningen, det var roliga och spännande böcker att läsa.

Veckan sträckte sig från lördagen den 5 juli till fredagen den 11 juli. För min del kan man säga att veckan började på söndagen den 6:e, eftersom jag först då hade bestämt mig på riktigt för att vara med.

Jag avslutade tre böcker under läs-a-lot:en.

Det gångna är inte en dröm av Theodor Kallifatides (232 sidor)
Frankenstein av Mary Shelley (271 sidor)
Monsieur Linh och den lilla flickan av Philippe Claudel (144 sidor)

Jag påbörjade två böcker:

Björnar kan inte springa i nedförsbacke av Robert Anwood (läste 50 sidor)
Den stulna romanen av Nawal El Saadawi (läste 95 sidor)

Sammanlagt antal lästa sidor: 792 sidor.

Dag för dag:

Dag 1: 2 sidor.
Dag 2: 150 sidor.
Dag 3: 80+16+21=117 sidor.
Dag 4: 31 sidor.
Dag 5: 74+22=96 sidor.
Dag 6: 150+7=157 sidor.
Dag 7: 144+95 sidor=239 sidor.

Dessutom lyssnade jag på ljudbok, Fyrtornet i Son-Li, dag 2, 3 och 7, vet inte hur lång tid, men några kapitel blev det. Fast det är utom utmaningen.

Bäst läsdag blev fredagen, dag 7, då jag kände att jag verkligen kommit igång med det här att läsa mycket och ganska så snabbt. Tre och en halv bok eller motsvarande på en vecka är ganska så okej. Mitt snitt annars brukar vara en till två böcker i veckan. Om det inte är en väldigt tjock bok, då kan det bli en eller bara en halv bok på en vecka. Ibland läser jag dock ut en bok på en dag, som jag gjorde i fallet med Philippe Claudels bok, den plus ganska mycket i El Saadawis bok gick på en dag.

Ändå är jag långt ifrån de rekord jag har, till exempel när jag läste Litteraturvetenskap och snabbläste Brott och Straff av Dostojevskij på en dag eller gjorde detsamma med Emma av Jane Austen, också på en dag.

Ibland är läsivern stor som till exempel när jag ganska så nyligen, tidigare i år, sträckläste Divergent av Veronica Roth, också på en dag. Har man gott om lästid är det inga problem att läsa en bok på en dag; jag kan läsa snabbt och ännu snabbare om jag måste (som högskolestudierna lärt mig). Även om jag nöjesläser kan det som sagt gå riktigt snabbt, om jag väl kommer in i ett flyt och texten är sådan att den inte hindrar läsningen. 


Sammanfattningsvis kan jag säga att det här var en riktigt kul utmaning. Även om jag inte utmanade mig själv helt och fullt, gjorde jag mitt bästa under omständigheterna (jobb, fotbolls-VM, andra distraktioner och omständigheter).

Samt att jag verkligen kom igång med min skämshög och tänker fortsätta att läsa böcker som jag fått från nära och kära, familj och vänner och som stått alltför länge i bokhyllan. Dock inte i samma tempo - om jag inte verkligen vill. Det gav mig en skjuts i rätt riktning i alla fall, som sagt.

Och jag är gärna med på andra läs-a-lot i framtiden. Nu tog jag dagen som den kom, men är jag med på någon annan tävling i framtiden, kanske jag ställer upp mål i förväg och utmanar mig själv på riktigt, kanske bestämmer i förväg vilka böcker jag ska läsa också.

Så säg gärna till mig om ni ska anordna en läs-a-lot! Jag är gärna med och tävlar!

Skämshög av oavslutat och obearbetat

Precis som jag börjat hand om skämshögen vad gäller min läsning och min bokhylla, känner jag att det är dags att ta tag i skämshögen vad gäller mitt skrivande.

Vad består då den skämshögen av? Påbörjade men oavslutade projekt med potential. Bilderböcker jag skrivit, kapitelböcker, ungdomsböcker, romaner... Varför är det så lätt att påbörja och så svårt att avsluta?

Skämshögen gäller inte bara det oavslutade utan också det obearbetade. Jag har ett bilderboksmanus med god potential, som inte bara fick ett standardrefuseringsbrev utan ett längre mejl som svar, där förläggaren rådde mig att bearbeta manuset och att det sedan, efter bearbetning, kanske skulle passa för utgivning.

Jag fastnade på det där att jag gärna skulle ha illustrationer till texten, och såg det som ett oöverstigligt hinder/projekt, istället för att ge mig på texten.

Nu ikväll har jag börjat på textbearbetning. Manuset skickades in till förlag 2010, och nu är det fyra år senare, så det är hög tid att ta tag i den där första boken i min skämshög.

Det är en kort historia på bara några få sidor, men rytmen är viktig och ordvalen är viktiga. Ju kortare text, desto mer kan man fila på varje ord. Och det var rytmen som felade, men jag vet inte riktigt var de tyckte att den var rätt. Kanske skulle det hjälpa att läsa texten högt.

Det känns lite som att jag gärna glider fram, men där och när det blir motstånd, är det lättare att ge upp än att kämpa, även om jag är en kämpare, är det lättare att lägga texten åt sidan och säga åt sig själv att man inte är bra nog.

Det är svårigheten; man kan alltid bli bättre. Man kan alltid utvecklas, och det finns alltid de som är bättre, hur mycket man än försöker. Men viktigast är väl att inte ge upp.

Läs-a-lot dag 4 och 5

Det blir mindre läst när jag jobbar. Särskilt när jag också tittat en del på fotbolls-VM på kvällarna. Men jag har lyckats läsa några sidor om dagen i alla fall. Dag 4, det vill säga. 7/8 läste jag bara i Frankenstein. I går läste jag lite i båda mina böcker som jag läser parallellt, mest för att Björnar kan inte springa i nedförsbacke inte är en bok att sträckläsa.

Statistiken:
Dag 4: 31 sidor.
Dag 5: 74+22=96 sidor.

Sammanlagt antal sidor hittills: 396.
Snitt per dag: 79 sidor.

Här måste tilläggas att min första dag, dag 1 i lördags drar ned snittet rejält på grund av att jag bara läste två sidor då.

Bara för att siffror är kul, här är hela listan:

Dag 1: 2 sidor.
Dag 2: 150 sidor.
Dag 3: 80+16+21=117 sidor.
Dag 4: 31 sidor.
Dag 5: 74+22=96 sidor.

Vi får se hur det blir under dag 6 och 7. Hur som helst är jag tacksam över att jag till slut bestämde mig för att vara med trots att större delen av dag 1 redan gått. Jag skulle inte ha börjat läsa dessa skämsböcker annars, och det är böcker som jag verkligen vill läsa. Det här blir en skjuts, tror jag, i rätt riktning, till att börja läsa fler av mina olästa böcker, även om jag kanske inte läser så mycket mer än vad jag gör annars (jag för inte statistik i vanliga fall). Jag har många läsäventyr att se fram emot!

En klump lera till mitt eget monster - läs-a-lot dag 1, 2, 3

Det är roligt det här, även om jag är med i Läs-a-loten utom tävlan. Roligt att läsa förstås, fast jag läser nog inte så mycket mer än vad jag gör annars, eftersom jag kom in i en riktigt bra läsperiod redan i mars, då jag var med på läsmaraton, och sedan dess har det bara rullat på med massor av tid och tillfällen för läsning, små stunder, längre stunder. Dessutom har jag upptäckt hur roligt det är med ljudböcker, så många sådana har det blivit under det här året.

Under Läs-a-loten har jag fortsatt att lyssna på den ljudbok jag påbörjade innan, nämligen Fyrtornet i Son-Li av Martin Widmark. Den boken är inte en del av Läs-a-loten, ingen ljudbok är det, eftersom ljudböckerna läses utöver, mer för att jag ska vila ögonen från datortid och läsning och få en stunds vila lite nu och då; de är inga böcker jag skäms över att jag inte läst än.

Läs-a-loten då? Lite snabb statistik över sidantal och bok följer här.

Dag 1: 2 sidor i Det gångna är inte en dröm av Theodor Kallifatides
Dag 2: 150 sidor i boken av Kallifatides + ljudbok (vet inte hur länge dock, men någon timme blev det i alla fall)
Dag 3: 80 sidor i Kallifatides bok som jag därmed läste ut + 16 sidor i Frankenstein av Mary Shelley, samt 21 sidor i Björnar kan inte springa i nedförsbacke av Robert Anwood. Sammanlagt 117 sidor. Plus lite ljudbok.

I dag, dag 4, har jag ännu inte hunnit läsa något. Det får bli nu i kväll och jag uppdaterar framöver hur det gått.

Några ord om böckerna. Frankenstein av Mary Shelley har jag läst förut, minst två gånger. Först helt frivilligt någon gång, eller om det var i skolan på gymnasiet, och sedan ännu en gång då jag läste Litteraturvetenskap på högskolan. Men just det här exemplaret har jag inte läst förut.

Jag fick nämligen boken i julklapp 2013 av en av mina kära bröder. En speciell utgåva till vilken det medföljde ett stycke lera (inplastat) så att man själv kan göra ett monster. Och jag tycker att jag redan borde ha läst boken - och gjort ett monster! - men nu har det gått ett halvår och jag har ännu inte läst eller monsterskapat. Så nu är det dags!

Som det står på baksidan av boken:

"I denna nyutgåva tar vi fasta på leran som symbol och material. Vi låter dig som läsare bli en Frankenstein. Genom att ge dig en bit lera att forma, blir du skaparen av ditt eget monster."

Kul, inte sant!
Och Frankenstein är en klassiker, väl värd en omläsning!

Björnar kan inte springa i nedförsbacke har undertiteln Och 200 andra tvivelaktiga påståenden. Det är en humorbok om underhållande fakta, falska och sanna påståenden och missuppfattningar. Alltså inte en bok att sträckläsa utan snarare läsa ur lite då och då och som underhållning, kanske tillsammans med vänner. Därför valde jag att även läsa Frankenstein just nu, så får vi se om jag hinner läsa ut den ena eller den andra boken och kanske börja på en ny under Läs-a-loten. Jag tar det lite som det kommer.

Björnar kan inte springa i nedförsbacke fick jag av min fästman för ett bra tag sedan, ett par år sedan tror jag, och har ännu inte läst, så nu är det definitivt dags.

Läs-a-lot sommar 2014 och skämsböcker

Efter mycket velande hit och dit bestämde jag mig i sista stund för att ändå vara med på läsutmaningen. Nelly på Nellons bokblogg och Jenny på Jennys bokstavliga vardag anordnar något som de kallar Läs-a-lot sommaren 2014. Det är en läsutmaning som pågår från den 5 till den 11 juli och som går ut på att läsa så mycket som möjligt under dessa sju dagar. Egentligen pågår en tävling också men eftersom jag var så sen med att anmäla mig deltar jag utom tävlan; för tävlingen skulle man ha anmält sig senast i torsdags (3/7) kl. 18.00.

Temat för utmaningen är "skämshögen", TBR-shame. De böcker man har hemma i bokhyllan - olästa - och som man skäms för att man ännu inte läst.

Jag måste tyvärr erkänna att jag har massor av sådana böcker. Eftersom böcker är en färskvara passar jag på att köpa mycket när det kommer ut i bokhandeln, innan böckerna försvinner från affärerna igen. På samma vis önskar jag mig böcker i julklapp och födelsedagspresent. Många böcker har jag fått och köpt genom åren. Därför, efter allt mitt velande, valde jag att ändå vara med i Läs-a-loten. Jag ska läsa "presentböcker", det vill säga böcker jag fått i present men ännu inte läst, bara för att de blivit stående, inte för att jag egentligen inte vill läsa dem - absolut inte. Många gånger önskar jag mig just böcker som jag vill läsa, andra gånger får jag överraskningsböcker - sådant jag inte önskat mig men ändå tacksamt tar emot. Det är ju så roligt med böcker! Och jag läser gärna även sådant som är utanför min bekvämlighetszon.

För den här Läs-a-loten har jag valt att ta böcker uppskrivna i en anteckningsbok där jag samlat böcker jag fått av nära och kära, och stryker böckerna allteftersom jag läser dem. En del böcker jag får läser jag på en gång, men mycket blir tyvärr stående. Samma sak gäller böcker jag köper själv.

Eftersom det finns så himla mycket att läsa har jag alltid suktat efter sådant jag inte har än - och följaktligen har jag lånat mycket på biblioteket också. Många år och gånger har det blivit så att jag läst låneböcker före egenägda böcker. I år går jag verkligen in för att ändra på den saken. Bara läsa låneböcker som jag lånat för att det är sådant jag inte vill lägga pengar på att köpa - som grafiska romaner/seriealbum som jag gärna läser men inte alltid vill eller kan lägga pengar på (ekonomin är begränsad), eller barnböcker (speciellt bilderböcker) som jag heller inte vill köpa för att det många gånger är lite bok för mycket pengar.

Första dagen i Läs-a-loten gick mest åt till velande av om jag skulle vara med eller inte. Jag har jobb och skrivande och annat som konkurrerar med lästiden, fotbolls-VM till exempel som jag ändå vill ägna lite tid åt (även om jag inte följt det så mycket) vill jag gärna se semifinaler och finalen.

Nåja, alltså gick dag 1 i Läs-a-loten, den 5 juli mest åt till annat, det blev umgänge med släkt - mycket trevligt för övrigt. Därför hann jag bara välja bok på kvällen och läsa två sidor.

I dag, söndag, dag 2, har det blivit betydligt mer läst. Jag valde att börja med "Det gångna är inte en dröm" av Theodor Kallifatides, en bok jag fick i julklapp av min fästman julen 2010 och ännu inte läst - skäms på mig.

Det är trivsam läsning, och avslappnande bekvämt att läsa på svenska nu när jag läst så mycket på engelska på sistone.

Således har jag läst närmare 150 sidor i dag och det kanske blir ett par sidor till innan dagen är slut.

Kaféer är räddningen

Borde jag inte ha lärt mig nu? Så många gånger som det hänt. Jag har inte räknat men jag vet att det är fler än en gång, fler än två, fler än tre och snarare många. När jag fastnar i mitt skrivande hjälper det att gå till ett trevligt, mysigt kafé och sätta sig ned, helt allena, med en kopp cappucino och en anteckningsbok. Skriva och fundera, fundera i skrivandet, medan jag skriver.

I eftermiddag gjorde jag så. Jag gick till ett lokalt kafé, beställde en kopp cappuccino, tog även ett glas med vatten och satte mig vid ett bord med anteckningsbok och penna. Först skrev jag dagens skrivpuffövning - det blev en kort liten dikt, en dålig dikt, inte mycket att ha men bättre än ingenting - ett sätt att komma igång, börja plita ord på papper.

Sedan skrev jag något av nyckeln:

"För att komma igång med skrivandet igen krävs formulerade mål och delmål."

Det blev min utgångspunkt.

Utifrån det skrev jag tretton handskrivna A5-sidor fulla med funderingar och resonerande kring romanprojektet Jade och hur jag ska komma vidare med det.

I korthet kom jag fram till att jag ska använda mig av synopsismetoden. Spalta upp allt det jag vet redan och formulera svar på det jag ännu inte vet och frågorna jag ställer mig. Skriva en kronologisk synopsis över romanen. Jag kom på precis vad det var som felade, varför jag inte kom vidare med romanprojektet, och insåg att jag måste göra en stor förändring i plotten. Därför behövs synopsisen skrivas om och även det jag hittills skrivit på andra utkastet behöver också gås igenom och ändras på.

Men först ska jag alltså formulera saker i synopsis. Klargöra vad som händer i kapitel för kapitel. Först i större sjok, sedan mer i detalj. Jag ska gå från stort till smått, från makro till mikro. Till sist ska jag ha en scen- och kapitelsynopsis som lite undan för undan sedan övergår i att bli själva boken. Det blir ett dynamiskt dokument, med andra ord.

För jag ställde mig de där svåra men ack så viktiga frågorna: vad är det som gör att jag fastnar? Varför fastnar jag här och här och där och där?

Frågor som jag sedan försökte besvara och bena ut. Mycket mer klar på vad jag skulle göra och med en ny plan, kunde jag resa mig och gå från kaféet. Då hade jag också bestämt en ny deadline för projektet. Eftersom jag redan är långt bort från min förra deadline och inte kunde hålla den.

Ny deadline, nya delmål. Det känns verkligen optimistiskt. Nu är det bara att kavla upp ärmarna och börja jobba på riktigt. Kaféer är räddningen.

Läsrapport juni 2014

Juni blev en mycket bra läsmånad. På fotot saknas Angie Sages Sökandet som jag redan lämnat tillbaka till biblioteket. Min MP3-spelare får representera ljudböckerna jag lyssnade på under månaden.

Som vanligt kan jag inte hålla mig enbart till en planering, läsandet måste få vara lustfyllt också. Därför blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag ville inte pressa mig själv och läsa utan lust, därför tog det längre tid med junis Läs ett år-månadsbok än tänkt, och jag hann inte med att läsa ut Centuries of June under juni, utan avslutade läsningen av den boken den första juli istället. Tanken fanns också att hinna läsa City of Glass av Cassandra Clare och Grave Surprise av Charlaine Harris under juni också, men det hanns inte alls med. Jag läste en och en halv sida i Grave Surprise och tolv sidor i City of Glass. Dessa båda böcker får jag fortsätta med nu i juli, men Centuries of June hann jag nästan med i juni. Jag läste 270 sidor lite drygt under juni och avslutade läsningen, det var 342 sidor sammanlagt, den första juli.

1. Angie Sage: Septimus Heap – Bok Fyra: Sökandet
2. Neil Gaiman: The Ocean at the End of the Lane
3. Brian K. Vaughan & Fiona Staples: Saga, volume 1 (serieroman)
4. Brian K. Vaughan & Fiona Staples: Saga, volume 2 (serieroman)
5. Brian K. Vaughan & Fiona Staples: Saga, volume 3 (serieroman)
6. Jan Stenmark: Skratta åt räkor (seriebok?)
7. Melissa Marr & Kelly Armstrong: Enthralled
8. Lotta Olivecrona: Vren: De glömda rummen
9. Lotta Olivecrona: Vren: Tornens hemlighet
10. Eva Bergström & Annika Samuelsson: Snurran jobbar (pixibok/bilderbok)
11. Lene Kaaberbol: Vildhäxa: Fiendeblod
12. Catharina Ingelman-Sundberg: Vikingasilver (ljudbok)
13. Matilda Ruta: Tummelisa eller Den andra vildmarken (serieroman)
14. Martin Widmark: Den dansande djävulen (ljudbok)

Bästa boken:

The Ocean at the End of the Lane av Neil Gaiman.

Neil Gaiman när han är som bäst! Synd att den här boken (som är en vuxenbok) marknadsförs som barn/ungdomsbok i Sverige i svenska översättningen - det är många som går miste om läsningen på det viset. Äntligen har jag läst boken som jag haft så länge stående i bokhyllan. Nu efteråt känns det som om jag har sugit länge på en mycket smakrik karamell. Den var värd att vänta lite med, läsningen var underbar och somrig, jag satt ute en del och läste på en solig gräsmatta. Boken hade många bottnar och djup och jag älskade självklarheten i den mörka, jordbundna magin.

Månadens överraskning:

Vren: De glömde rummen av Lotta Olivecrona.

Jag visar upp den inbundna boken men jag lånade faktiskt den här boken som ljudbok på biblioteket och läste. Första gången jag gjort så fast jag har den fysiska boken hemma. Först efter att jag lyssnat på boken upptäckte jag att det var första delen i en trilogi och lånade de två efterföljande böckerna på biblioteket också, tyvärr fanns de inte som ljudböcker utan det blev vanliga böcker. Jag läste även tvåan under juni. Tredje och sista boken planerar jag att läsa i juli. Jag rekommenderar trilogin till alla som gillar fantasy och SF. Det är en science fiction, förlaget vill kalla den science fantasy, men författaren tycker att det är en ren SF. Läs och bedöm själva. Det är en stark kvinnlig karaktär i huvudrollen och målgruppen är tonåringar i första hand men även äldre kan få ut något av läsningen. Jag tyckte som sagt att de var riktigt läsvärda, bok ett och två som jag läst hittills. Olivecrona skapar en övertygande och intressant värld.

Sämsta boken:

Vikingasilver av Catharina Ingelman-Sundberg.

Vissa böcker håller inte som ljudböcker, detta är en sådan. Språket är för klichéaktigt. Hon svänger sig med ålderdomliga ord, visst och det är helt i sin ordning, skulle vara riktigt bra om hon inte återanvänder samma ord om och om igen och använder orden ihop med slitna klyschor. Kärlekshistorien blir för banal och allting sägs rakt ut. Man brukar råda författare ”show, don't tell”. Ingelman-Sundberg hör med den här boken till ”tell”-författarna. Inget lämnas åt läsaren att räkna ut själv. Det blir en banal harlequinromans med vikingatiden som kuliss. Det räcker inte att den kvinnliga huvudpersonen är stark och vågar gå sin egen väg. Tror att det här var en av Ingelman-Sundbergs första böcker och jag tror (tack och lov) att hon har utvecklats som författare sedan dess. Språket, klichéerna, de slitna uttrycken, banaliteterna, det lite stolpiga sättet i dialogerna, allt avslöjades i och med att boken lästes högt. Det räckte inte med en bra uppläsare, vissa böcker är menade att läsa själv. Då är man mer förlåtande som läsare/lyssnare och kan skumma de dåliga partierna.

Julis TBR-burkbok

Junis läsning ska jag sammanfatta i ett eget inlägg, men redan nu kan jag säga att trots att jag läste många böcker hann jag inte med allt jag ville läsa - mest för att jag valde "överraskningsböcker", valde utifrån stunden och vad jag ville läsa just då, så då föll lite av den planerade läsningen åt sidan. Bland annat hann jag inte med att läsa junis TBR-burkbok, Grave Surprise, men jag ska läsa den boken nu i juli istället! Dock kunde jag inte hålla mig ifrån att dra julis TBR-burkbok. Det är ju så roligt!

Efter lite letande hittade jag min lilla tärning, slog den och fick en sexa (= gul lapp). Jag grävde djupt i burken, förbi flera gula lappar tills jag hittade en som kändes "rätt".

Det blev en bok som har stått i många år i min bokhylla, en riktig dammsamlare. Två böcker av John Irving har jag, ingen av dem har jag läst.

Först köpte jag en inbunden bok, minns inte när, kanske på någon bokrea. Sedan köpte jag en pocket av samma författare, som sagt utan att ha läst den förra. Änka i ett år. Kanske var det för att boken handlar om författare... som jag ser nu när jag läser på baksidan av boken.

Någon som har läst boken och kan kommentera? Hursomhelst. Julis TBR-burkbok blir Änka i ett år av John Irving, en hyllvärmare som äntligen blir läst (förhoppningsvis), stackars lilla bok.

Nystart: Jättesöta anteckningsböcker

Ofrivillig bloggpaus har det blivit. Livet kom emellan. Jag har läst mycket men inte skrivit, knappt något alls. Nytt jobb har tagit all min energi och andra privata problem därtill.

Som en nystart köpte jag i dag två jättesöta anteckningsböcker (tips: gynna den lokala bokhandeln innan det är för sent!). I dessa hoppas jag kunna skriva noveller.

Romanprojektarbetet, Jade, har helt avstannat. Jag försöker skriva skrivpuffar/skrivövningar men kommer knappt någonstans.

Förutom dagbok har jag knappt skrivit alls senaste månaden. Nu vill jag verkligen komma igång igen. Några påbörjade novellprojekt har jag. Ska skriva ut det jag skrivit hittills på min senaste novellbörjan, Orakelvägen, och sedan försöka skriva klart det i anteckningsboken. Som vanligt har det blivit fragmentariskt. Delar av något som kan vara början, mitt och slut på novellen, men bitar fattas och jag måste börja lägga pussel. Försöka jobba mer strukturerat, från början till slut. Jobba för hand, skriva för hand, så eliminerar jag antalet distraktioner.

Senaste numret av Skriva har en stor artikel om synopsis. Den tänkte jag använda till nystart på romanen om Jade. Vill så gärna göra det jag verkar sämst på: att skriva klart och avsluta vad jag påbörjat.

Läs ett år - halvårssammanfattning

Nu är det juni och snart har halva året gått! Tiden går så fort! I och med att det nu är juni är det dags för en halvårssammanfattning av Läs ett år-utmaningen som Västmanländskan anordnar på sin blogg. Som ni säkert vet vid det här laget går utmaningen ut på att läsa böcker med den aktuella månaden i boktiteln. På hennes blogg finns fina sammanfattningar av läsningen hos alla vi som deltar i utmaningen.

Den här utmaningen har verkligen varit speciell. Den ”tvingar” mig att läsa många olika slags böcker. Det är verkligen kul; det har blivit helt andra böcker än vad jag skulle ha läst om jag valt helt själv.

I början valde jag bara böcker som fanns på det lokala biblioteket. Detta begränsade mitt läsurval väldigt, på gott och ont. Ett par av böckerna har tyvärr varit lite väl tråkiga på grund av detta, men som sagt, det är alltid bra att vidga sina vyer och läsa sådant som är mindre bra ibland. Det ger perspektiv om inte annat. Och genom att läsa tråkiga böcker nu och då uppskattar man de som verkligen är bra ännu mer.

Året började med lite tråkigare läsning och blev bättre och bättre eftersom. Fyra dagar i mars var helt okej, Aprilhäxan var bra och Majken, en dag i maj gillade jag också.

I januari blev det två böcker, annars har det varit en bok per månad. Här följer en kort lista med länkar till mina recensioner:

Januari

1. Januari av Lars Westman
2. EXTRA. En morgon stod hon bara där. Januari av Per Nilsson

Februari

Februari – två berättelser av Hans Gunnarsson

Mars

Fyra dagar i mars av Jens Christian Grøndahl

April

Aprilhäxan av Maj-Gull Axelsson

Maj

Majken, en dag i maj av Margareta Strömstedt

När jag nu läst så många böcker som jag ”tvingats” välja utifrån bibliotekets begränsade utbud i den här ”genren” har jag lyxat till det ordentligt med juni månads bok. Det är en köpebok!

I slutet av maj beställde jag en bok på The Book Depository – en nätbokhandel som har böcker för lägre pris än till och med Adlibris och där det alltid är gratis frakt. Det tycker jag om! Sedan gör det ingenting att jag ibland får vänta lite längre på en bok; jag har ändå så många olästa böcker här hemma. Nu har jag beställt två gånger från The Book Depository, juniboken inräknad.

Juniboken heter Centuries of June och är skriven av Keith Donohue. Och i går fick jag den i brevlådan. Lite kort om handlingen fritt översatt från baksidan av boken:

En man ligger på golvet i sitt badrum med ett hål i huvudet och funderar på varför det blev som det blev. Men han avbryts gång på gång av ett antal misstänkta, åtta kvinnor som ligger i sovrum nära intill, längre bort i hallen. Varje kvinna berättar en historia baserad på amerikanska myter och legender från fem århundraden.

Romanen beskrivs som en svart komedi – delvis spökhistoria, delvis psykologisk deckare och delvis teatralisk pjäs – vaudeville show” - enligt Washington Post.

Jag ser verkligen fram emot att läsa den!

Recension: Majken, en dag i maj av Margareta Strömstedt

Författare: Margareta Strömstedt

Titel: Majken, en dag i maj

Illustrationer: Eva Eriksson

Förlag: Natur och Kultur

Sidantal: 90

ISBN: 91-27-01335-9

Utläst: 2014-05-02

Majkens bästa vän Sven Olof har opererats för blindtarmen och Majken bestämmer sig för att tjuvåka med mjölkbilen in till stan för att hälsa på Sven Olof på lasarettet. Men ingenting går som Majken tänkt sig. Redan på väg till lasarettet går det snett och hon blir upptäckt som tjuvåkare.

Boken kom ut första gången 1983. Det är en mycket lättläst bok som speglar en annan tid i svensk historia och gör det väl. Den utspelas på fyrtiotalet och det är intressant att få följa med Majken i hennes vardagsäventyr till sjukhuset. Boken speglar och berättar om Majkens känslor på ett realistiskt, övertygande, om än lite barnsligt sätt. Verkligheten för ett litet barn som har både de fina känslorna och de lite olustiga känslorna (svartsjuka allra mest).

Jag får för mig att barn av i dag som är i Majkens ålder åtminstone låtsas vara vuxnare – leker betydligt mindre och så vidare – men de måste ändå känna igen sig i den här boken. För boken har, trots sin ålder, fått stå kvar i bibliotekets bokhylla och inte hamnat i bibliotekets magasindel och det säger något om dess popularitet.

Att den blir utlånad om och om igen har med skildringen av Majkens inre att göra. Alla flickor i samma ålder kan nog känna igen sig – och vuxna flickor med för den delen. (Pojkar också kanske men jag tror tyvärr att det i första hand är flickor som läser en sådan här bok.) Till det yttre är det mycket som förändrats sedan fyrtiotalet men barns känslor förblir desamma. Vänskap, avundsjuka, svartsjuka, ånger, försoning.

Det här är en trygg bok. Den är snäll och precis lagom spännande och farlig. Redan på omslaget står det ”För Majken blir det både spännande, lite hemskt, farligt och roligt och till slut ganska bra”. Som om det behövs en försäkran redan på baksidan att detta kommer att sluta bra. Det är lite som att stryka barnet över håret och le överseende och inte riktigt tro på att barnet ifråga klarar av att det händer farligheter.

Det blir lite spännande och lite roligt, pyttelitet farligt kanske, men ingenting som lämnar läsaren med hjärtat i halsgropen. Det är för snällt för det. Ändå är det trevlig läsning och man tycker om Majken, just för att hon genom sin svartsjuka, sina obetänksamma beslut och sin impulsivitet ställer till det för sig och handlar dumt utifrån det, men ändå vill gott och försöker ställa allt till rätta. Och naturligtvis lyckas hon och allt slutar ”till slut ganska bra”.

Tvivel, tvekan och trivsel

Skrivandet just nu går erbarmligt trögt. Jag har helt tappat bort romanprojektet Jade, gått vilse och har svårt att hitta tillbaka. Dagarna går. Det stora som står i vägen är beslutsfattande. Jag har flera påbörjade scener där jag inte vet hur det ska gå. Och istället för att skriva mig fram har jag helt sonika slutat att skriva. Bara för att jag inte vet hur jag ska komma vidare eller vad som ska hända härnäst. Har ni stött på sådana här problem? Hur kommer ni vidare?

Jag funderar därför - flyr därför - till novellskrivande. Det är sällan jag skriver noveller och det går långt mellan gångerna. Jag skulle så hemskt gärna vilja skriva fler noveller, skriva novellsamlingar, skicka in noveller till tidningar och tidskrifter. Men jag har svårt att komma mig för att skriva dem.

Jag bläddrar i gamla mappar, i min mapp "aktuella novellprojekt" har jag en hel bunt med påbörjade noveller, som mynnar ut i intet.

Neil Gaiman har några visa råd att följa. Tagna ur minnet lyder de ungefär som följer (fritt översatt av mig), att man ska avsluta det man påbörjat, att man skriver genom att skriva det ena ordet efter det andra helt enkelt (krångla inte till det, alltså), och att man ska ge idén/sig själv respekten att göra det bästa av det påbörjade, av det man har, av romanen eller novellen eller dikten som man nu skriver.

Annars läser jag mest nu. Jag påbörjade i fredags en novellsamling, Enthralled, köpt på årets bokrea, i dag påbörjade jag läsningen av en ny roman, The Ocean at the End of the Lane som stått oläst hur länge som helst. Så roligt och skönt att äntligen ta tag i att läsa den bok jag känt så himla länge att jag verkligen vill läsa! Och så håller jag på med en ljudbok, Vikingasilver av Catharina Ingelman-Sundberg.

Men jag vill skriva, längtar, längtar, och blir inspirerad av läsningen och författare (Neil Gaiman) och booktubers och bokbloggar och skrivbloggar och podcasts. Fast jag har så svårt att få ändan ur.

Mina påbörjade novellprojekt har också potential, precis som mina romanprojekt. Jag ska bara göra dem rättvisa också. Vill så gärna. Men behöver nog lite uppmuntran och goda råd...?

Första lappen dragen i min TBR-burk!

Det är inte så att jag inte har något att läsa eller att jag inte vet vad jag vill läsa. Jag har en lååång lista med böcker att läsa i sommar. Men jag ville använda min TBR-burk, verkligen använda den för annars blir det aldrig av. Så jag bestämde mig för att jag ska dra en lapp ur min burk i början på varje ny månad med start nu i juni. Ambitionen är att läsa den boken under månaden.

Därför slog jag tärning, fick en femma som betyder ljusblått. Jag grävde djupt ned i burken, förbi många ljusblå lappar till de som låg långt ned. Fast jag vecklade aldrig upp lappen jag till sist bestämde mig för att dra upp för då hoppade det ur en lapp ur burken.

Den föll ur, förstås. Men jag låtsas att den gjorde så med vilje; det är roligare så. Det hände sig så att det var en ljusblå lapp. Den ville bli vald, helt enkelt.

Så jag släppte min ljusblå lapp, lät den vara kvar i burken och tog upp lappen som hoppat ned på golvet. Vecklade ut den. På den stod: "Nästa bok i Grave-serien av Charlaine Harris". Vilket blir bok två i tetralogin.

Eftersom det var en sådan lapp som hänvisar till nästa bok i serien fick den åka ned i burken igen, djupt ned bland de andra lapparna. Så nu har jag ännu en bok jag ska läsa i juni: An Ice Cold Grave av Charlaine Harris. Det blir ännu en bok i min "Avsluta serier"-utmaning så det är jättebra.

EDIT: Måste läsa andra boken före tredje, och jag har visst bara läst en bok i denna serie tidigare. An Ice Cold Grave är trean, så tvåan som läses i juni är Grave Surprise.

Ytterligare några ord om sommarläsning

Sommarläsning för mig associeras mycket med den där klassiska bilden av att man ligger på stranden eller i hängmattan eller motsvarande, en solstol till exempel – någonstans där det är mycket sol och man har eoner av tid. För mig helst någonstans i skuggan där det fläktar lite grand. Det ska vara lättsam och lättillgänglig läsning, lättsmält och underhållande. Något man kan läsa några sidor av och sedan kasta sig ut i vattnet och bada eller kasta sig över grillen och grilla någonting somrigt eller gå en sväng och plocka smultron på strån. Det slags läsning. Den bilden. Och boken ska gärna vara en deckare eller en kärleksroman – är väl den stereotypa sommarbilden?

För min del läser jag inte alltför lätta saker, jag drar gränsen någonstans innan Harlequin. Och för min del läser jag gärna chick-lit och feel-good-romaner men det får inte bli för mycket av sådant, för då tröttnar jag. Det är väl den lättsammaste slags läsning jag kan ägna mig åt.

Sommaren för mig i år får gärna bli tiden då jag hinner med att läsa alla de där böckerna som bara väntar på att jag ska ge dem tid. Böcker jag suktat efter länge, har köpt och – ve och fasa – lämnat olästa och väntande i bokhyllan! Till dem hör några riktiga pärlor, sådant jag vet att jag kommer att tycka om. Nu är sommaren och tiden att verkligen läsa de där böckerna man längtat efter. The Ocean at the End of the Lane av Neil Gaiman, Frostskymning av Anders Björkelid, Cirkel-trilogin av Strandberg & Bergmark, Saga volym 2 och 3 av Vaughan & Staples. Det finns säkert fler men de är de jag kommer på just nu.

Sedan finns det en del böcker jag läser om på bokbloggar som jag blir nyfiken på som Eleanor & Park av Rainbow Rowell för att bara nämna ett exempel.

Vi får se hur många böcker jag hinner med. En sak är i alla fall säker: jag ska läsa i sommar och njuta av den läsning som blir.

Sommarläsning

1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar?

1. A Dance of Dragons av George R.R. Martin som jag ska kasta mig över så snart jag läst klart A Feast for Crows (som jag läser just nu) och tagit ett djupt andetag.
2. Böckerna jag väljer med juni, juli och augusti i titeln i Läs ett år-utmaningen (jag räknar med att dessa är sommarmånaderna). Först ut är Centuries of June av Keith Donohue.
3. En eller tre, om inte alla fem i min Klassiska kvinnor-utmaning (utmaningen pågår till den 15 september). Är de någon av dem som är mer sommarbok än någon annan? (Charlotte Brontë – Jane Eyre, Doris Lessing – Den femte sanningen, Ursula K. LeGuin – Mörkrets vänstra hand, Erica Jong – Rädd att flyga, Agnes von Krusenstjerna – Av samma blod). Vilken rekommenderar du av dessa som sommarläsning?
4. Andra trilogin om Fitz av Robin Hobb: Fool's Errand, Golden Fool. Fool's Fate.
5. Insurgent av Veronica Roth.

2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?

A Dance of Dragons känns väldigt maffig men nu när jag snart kämpat mig igenom A Feast for Crows och det går lättare och lättare med den läsningen är väl A Dance of Dragons också ”a piece of cake”.

3. Var är bästa stället att läsa i sommar?

Ute vid sommarstugan.

4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?

Om solen skiner blir det nog en hel del läsning ute vid sommarstugan, annars blir det hemmavid och i sängen eller i soffan och där blir det nog mest under veckorna. En del stunder ute på gräsmattan utanför huset här hemma blir det nog också.

5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?

Baserat på böckerna i listan ovan eller alla de där andra böckerna jag också är sugen på att läsa? Har ingen aning! Om Insurgent är lika spännande som Divergent kommer det att bli en snabb och intensiv läsupplevelse, men annars får vi se. Kanske blir det omläsningen av bok ett och två i Robin Hobbs trilogi – de vet jag ju redan att jag älskar – och sedan får vi se vad trean bär med sig.

6. Vilken bok borde ALLA läsa i sommar?

Ingen aning! Någonting som starkt förknippas med sommar och gör att personen ifråga mår sitt allra bästa och har det riktigt roligt, skönt eller spännande, beroende på vad man är ute efter. Så individuellt, detta. Mysböcker. Sådana ska jag också klämma in mellan böckerna på listan ovan.

7. Strand eller hängmatta?

Hängmatta för de fysiskt tyngre böckerna och strand för de där pocketarna (chick lit och dylikt) som det är mer slit och släng med.

8. Deckare eller roman?

Roman. Kanske någon enstaka deckare men jag läser knappt deckare annars. I sommar väntar dock Ann Rosmans Havskatten på mig.

9. Favoritgenre?

Jag har flera: fantasy, historiska romaner, science fiction, samtidsromaner av mer udda slag... vet inte riktigt hur jag ska kategorisera dem...

Låneböcker och jag - en hatkärlek

Jag har en jättehög med låneböcker här hemma, över tjugo låneböcker (24). Det är inte realistiskt att läsa så många böcker på en månad - när man dessutom ska läsa sina egenägda böcker - följaktligen lånar jag också om böcker jag lånar. Max tre gånger kan man låna om en bok (om den inte är reserverad) och jag utnyttjar oftast hela den tiden.

Gång på gång säger jag mig själv att jag inte ska låna så många låneböcker, eller ibland säger jag mig själv att jag inte ska låna några alls, men så åker jag dit.

Vissa böcker, som barnböcker och serieromaner, vill jag gärna läsa men inte betala fullpris för - därför lånar jag gärna det slags böcker. Samma sak med Läs ett år-utmaningen och en del andra läsutmaningar jag är med på - det är böcker jag bara läser för utmaningens skull och därför hellre lånar än köper och lägger pengar på.

Fackböcker är också sådant som jag gärna lånar istället för köper, ofta på grund av priset men också för att de inte alltid finns att få tag på i bokhandeln, plus att det är en sådan bok jag bara ska bläddra och läsa i eller läsa för research till mitt eget skrivande, och sådana fackböcker vill jag som sagt inte alltid köpa. Lånar hellre.

Samma sak med ljudböcker som jag precis upptäckt och börjat lyssna på med nöje under förra året och fortsatt med i år. De känns alldeles för dyra för att köpa - sådana lånar jag hellre.

En anledning till att jag lånar böcker är alltså för att jag absolut inte har råd att köpa alla nya böcker jag vill läsa; dessutom har jag inte plats! Redan nu är mina bokhyllor överfulla och en har dubbla rader, så jag har knappt alls plats för fler böcker. Men köper fler böcker gör jag ändå! Bara inte alla böcker jag vill läsa.

Låneböcker blir mer sådana jag lånar för att jag vill läsa dem - men inte hinner göra det - så många gånger lämnas de tillbaka olästa efter att jag lånat om dem så många gånger som man max får göra. Och så sitter jag där och är besviken på mig själv. Jag måste verkligen sluta att låna så himla många låneböcker. Det går i vågor. Någon kort period med stor lättnad hade jag 0 lånade böcker hemma. Fast oftast är det en hög, oftast en stor hög. Som nu - nu är den extrem.

Jag ska gå och lämna tillbaka ett par av de här - för några har jag faktiskt läst redan.

Tematrio - Norge

Veckans Tematrio anordnas som vanligt av Lyrans Noblesser. Lyran skriver:

"Berätta om tre norska/svenska favoriter. Välj om du vill berätta om en speciell bok eller en författare."

Och jag måste erkänna att jag läst hemskt förskräckligt lite norsk litteratur. Jag fick fundera ett tag och lyckades skramla ihop tre favoriter. Jag väljer att berätta om författarna snarare än enstaka böcker.

1. Tormod Haugen är en barn- och ungdomsboksförfattare vars böcker jag slukade som barn - de jag kom över på biblioteket vill säga (vilket inte var alla böcker han kommit ut med så jag har fortfarande en handfull olästa titlar, om inte fler).

Som vuxen snubblade jag över en bok av Haugen på en gallring på biblioteket och kunde inte låta bli att köpa boken, just för att det var en gammal favorit: Slottet det vita. Faktum är att jag hittade en annan av hans böcker på second hand för 20 kronor för inte alls länge sedan, en bok jag inte läst, Varulv. Det är såvitt jag förstår den senaste boken översatt till svenska (utkom 2000). Sedan dess har han skrivit åtminstone tre böcker till före sin död 2008. Tormod Haugen blev 63 år.

Haugens böcker utspelas i skymningslandet, på gränsen mellan vår verklighet och drömlandet. Ett par böcker är ren fantasy, andra utspelas delvis i vår värld. Böckerna är udda, liknar inte annat i fantasygenren, är mer sagor än något annat och ofta lite experimentella både i handling och upplägg.

Förutom ovannämnda två titlar har jag även Farlig färd - en av hans fantasyhistorier. Mina favorit av Haugen är annars mer följande: Slottet det vita, Dagen som försvann och Romanen om Merkel Hanssen och Donna Winter.

2. Thorbjørn Egner är en annan barnboksförfattare som dessutom tillhör mina favoriter.

Egner är mest känd för Klas Klättermus och Folk och rövare i Kamomillastad och de är också de två böckerna jag läst av honom (förutom boken Karius och Baktus).

Dessa två böcker köpte jag också som vuxen på någon bokrea, bara för att ha dem och kunna läsa om dem - och läsa dem för andra. De är utmärkta högläsningsböcker. Som barn lyssnade jag till mina föräldrar när de läste böckerna för mig och mina syskon.

Vi hade även radiodramatiseringar av böckerna, med teater och sång och de lyssnade jag på hur många gånger som helst. De var så bra, så spännande, tyckte jag.

Alla ni som ännu inte läst dessa böcker: gör det! Och har ni barn - läs de här böckerna för dem! De kommer att älska dem.

3. När jag skulle få till nummer 3 hade jag lite problem. Det fanns ingen klar favorit eller någon jag läst mycket av som jag kom på. Alf Prøysen skulle jag kunna nämna, Teskedsgumman både lyssnade jag till och läste som barn, men jag väljer Erlend Loe som sista författare. Jag har bara läst en enda bok av honom men jag tyckte mycket om den och jag ska läsa fler!

Stilla dagar i Mixing Park läste jag under förra året, 2013, och jag tyckte mycket om humorn och det faktum att boken både var tunn och lättläst när jag var i en period då det var precis vad jag behövde. Och humorn, nämnde jag den? Vill som sagt läsa mer så jag ska botanisera i min sambos bokhylla; han har några Loe-böcker som väntar på mig!

Läser mitt i maj

Ambitionen var att läsa ut A Feast of Crows och A Dance of Dragons av George R. R. Martin redan före säsong fyra av Game of Thrones började visas på C More Series. Det lyckades inte alls. Jag påbörjade läsningen av A Feast of Crows parallellt med tv-serien - och har fortfarande inte läst ut boken! Det går så himla segt. Kanske just för att det blivit ett "måste".

Är bara på sidan 352 av 976 och jag har hållit på att läsa sedan den nittonde april! Med lång paus till tv-seriens början och min påbörjan av den egentliga läsningen först 7-15 maj. 36% läst, bara resten kvar...!

Bättre går det ju inte när jag slalomläser andra böcker parallellt. Månadsboken i läsutmaningen Läs ett år, andra böcker jag är nyfiken på, serieromaner. Allting verkar så mycket mer lockande. Så just nu är det flera böcker på gång samtidigt.

Serien om Septimus Heap, magikerlärlingen, består av sju böcker. Jag påbörjade läsningen som ljudböcker, mycket väl inlästa av Helge Skoog, gillade verkligen att lyssna på hans inläsningar, första, andra och tredje boken i serien slukade jag. Tyvärr är de fyra återstående böckerna i serien inte inlästa, finns bara som pappersböcker. Så jag lånade på biblioteket och har just påbörjat läsningen av bok fyra.

Jag säger om och om för mig själv att slalomläsning inte är något för mig, ändå halkar jag dit. Det går inte riktigt att läsa bara en bok i taget. Numera räknas alltså "en bok i taget" som "en ljudbok, en roman, en novellsamling och möjligtvis eventuellt en fackbok" som att läsa en bok i taget. Det tycker jag är en bra kompromiss. Dessutom klämmer jag gladeligen in serieromaner/seriealbum och bilderböcker närhelst jag har lust. Det är en bok i taget för mig.

Alltså, sammanfattningsvis:

Ljudboken just nu: En man som heter Ove.
Romanen just nu: A Feast of Crows av George R.R. Martin
Novellsamlingen just nu: Plötsligt knackar det på dörren av Etgar Keret
Fackboken just nu: Erotiska väsen av Ebbe Schön (lånad på biblioteket i dag)
Barnboken som skulle ha varit en ljudbok (om jag fått bestämma): Sökandet (bok fyra om Septimus Heap) av Angie Sage
Serieromanen just nu: Havets Gille av Nancy Peña

Dessutom kommer jag nog att påbörja läsningen av mina Mermaid May-böcker innan jag är klar med ovanstående. De är så korta så de faller in i "närhelst jag har lust"-kategorin (för de är ju i princip avancerade bilderböcker, eller hur?)

Mermaid May

Nellon på Nellons bokblogg har hakat på en idé eller utmaning som en Ariel Bissett har vloggat om. Den går ut på att i maj läsa böcker om sjöjungfrur.

Ariel har berättat om temat på ett mycket entusiastiskt och engagerat vis i den här videon:





Sjöjungfrur har fått en ny popularitetsvåg som började för ett par år sedan. I alla fall i USA var fenomenet inne under 2012-2013 någonstans såvitt jag förstår. Sverige har inte följt trenden direkt och jag vet inte om vågen börjar mattas av även i USA, men det finns i alla fall massor av böcker om sjöjungfrur, speciellt i genren YA (Young Adult). Att hitta böcker på svenska visade sig däremot vara mycket svårare.

Att köpa böcker om sjöjungfrur för en sådan här läsutmaning känns lite för mycket, så jag begav mig till det lokala biblioteket för att leta upp vad sjöjungfruböcker som fanns där. Det engelska utbudet är väldigt begränsat, ännu mer YA-hyllan, så där hittade jag inte någonting alls.

Fick leta bland de svenska barnböckerna, Hcg och Hcf istället. Ingo av Helen Dunmore var tyvärr utlånad, det är annars en bok som tilltalar, verkar spännande, den första boken i en serie.

Däremot fick jag tag på en annan serie, i LL-hyllan. Det är ett svenskt författar-/illustratörpar som gjort böckerna: Anette Skåhlberg (författare) och Katarina Dahlquist (illustratör). Det är fem böcker, mycket lättlästa, så de lär gå snabbt att läsa ut dem nu under maj. Böckerna handlar om Maya och Havsfolket, och heter Vattenspår, Månkraft, Blodsband, Havsrikets hemlighet och En sjöjungfrus tårar och är utgivna av Sagolikt Bokförlag. Målgruppen är barn i åldern 8-13 år.

Recension: Majgull Axelsson: Aprilhäxan

Författare: Majgull Axelsson

Titel: Aprilhäxan

Förlag: Månpocket

Antal sidor: 424

ISBN: 91-7643-458-3

Utläst: 2014-04-28

Aprilhäxan valde jag att läsa därför att jag är med i läsutmaningen Läs ett år, där man ska läsa en bok med månadens namn i titeln. Detta är mitt aprilval. Tidigare böcker i utmaningen har jag lånat på biblioteket; den här boken hittade jag på second hand och valde att köpa – den kostade bara tre kronor. När jag var tonåring stod boken i inbundet format i mina föräldrars bokhylla men jag kom mig aldrig för att läsa boken då, och det kanske var lika bra. Om jag mot förmodan läste den då är det ingenting som fastnade i mitt minne. Boken passar bättre för äldre kvinnor, och jag vet fortfarande inte om jag riktigt tillhör målgruppen till den här boken. Det här är en bok som jag inte skulle ha läst om det inte hade varit så att jag skulle läsa just en bok med april i titeln.

Aprilhäxan är dock en bok som växte medan jag läste. Jag var inte så förtjust i den till en början, men tyckte bättre om den efterhand.

Till en början verkar huvudpersonerna, de fyra kvinnorna, alla ganska otrevliga och osympatiska - framför allt mot varandra; deras relation till varandra är inte den lättaste. Under bokens gång får man lära känna dem och deras bakgrund, deras uppväxt, och på så vis skapas hos läsaren sympati för kvinnorna. Förståelse ger sympati eller i alla fall just förståelse. Det är skickligt gjort och det är många gånger just det som författaren också ska göra – att presentera en huvudperson som till en början är osympatisk men som växer och fördjupas med bokens gång, som läsaren fattar tycke för bara han/hon ger huvudpersonen en chans. och till slut känner med och till och med tycker om eller älskar personen ifråga.

Det finns flera röster som hörs i den här boken. För det första är det en jagperson, Desirée, och jag förstår varför hon inte beskrivs i tredje person. Hon kan nämligen inte tala, annat än genom en dator och det gör hennes kommunikation med omvärlden begränsad. Dessutom är hon sängliggande och förlamad.

Tack vare Desirée fick jag behållning av den här boken, för det är här de övernaturliga inslagen kommer in och de lyfter hela läsningen, tycker jag. Desirée kan ta sig in i andras kroppar, ta över kroppen och skjuta den egentliga ägaren av kroppen åt sidan för en stund. Dela själens boning, kanske man skulle kunna säga. Hon använder sig av fåglar för att övervaka sina tre systrar som inte är medveten om att hon ens existerar.

Det är en sorglig och tragisk saga som läsaren får ta del av. Fyra eller till och med sex, sju om inte fler tragiska livsöden som flätas samman på olika vis. Majgull Axelsson är bra på att beskriva detaljer och väjer inte för det lite smutsiga eller samhällets baksidor.

Jag tyckte om den, men jag tror att man måste ha lite livserfarenhet för att uppskatta den, och tycka om att läsa om vardagligheter. Det svenska arbetarsamhällets hårda villkor ur kvinnornas perspektiv, och speciellt intressant och igenkännande blir läsningen för de som likt dessa kvinnor föddes på eller växte upp på fyrtiotalet i Sverige., och för oss som inte fanns då skapar det förståelse. Och givetvis kan man också dra paralleller till vårt nutida samhälle - livsvillkoren är inte så lätta alla gånger nu heller, inte ens i Sverige.