Som genom ett trollslag

Varför ska det vara såhär?

Varför slutar varje projekt i en ångestklump och en vidrig känsla av att inte ha en aning om hur jag ska gå vidare? Varför slutar det med att jag hakar upp mig på varenda liten formulering och samtidigt låser mig när det gäller plotten och vad som egentligen ska hända i berättelsen ifråga?

Jag tror jag på ett vis just besvarade min egen fråga. Det är ”plotwise” som jag fastnar, det är i förarbetet det fallerar. Jag måste ha hela historien klar för mig i plotform innan jag kan börja arbeta med själva texten. Det är där alla projekt går i stöpet.

Men jag tycker det är så tråkigt om jag har allting klart för mig! Eller är det bara en undanflykt för att plotarbetet är så förbaskat svårt? Och just därför känns så motigt…

Det var så länge sedan jag skrev i flödesläge att jag nästan inte vet hur man gör längre! I alla fall utan att ha kritikern framme som samtidigt säger att saker och ting är skräp. Jag har tjatat om den där kritikern till leda. Det leder ingenstans. Vad som däremot skulle leda någonstans vore om jag plottar en historia innan jag skriver det sköna hantverket. Göra en grovskiss innan jag ger mig på att forma det vackra. Det som skulle kunna bli vackert bara jag slappnade av tillräckligt.

Kan någon visa vägen till knappen som jag ska trycka på för att allt genom ett trollslag ska lösa sig?

Ångestmoln

Ett enda stort ångestmoln. Det är vad det blir istället.

Jag ska skriva på barnboken JP men hela jag låser mig. Istället knyts magen. Jag blir till ett ångestmoln utan tankar. Alldeles dimmig i huvudknoppen.

Jag har skrivit. Börjat om. Skrivit. Men jag är långtifrån nöjd. Får stopp plotmässigt och stopp i det jag skriver. Blir jättekritisk och sågar alla formuleringar rätt av.

Det är så det blir när jag inte gör det på rutin utan i plötsliga attacker där kritikern överfaller mig på en gång och har mig fast redan från början. Sådana här smått meningslösa bloggtexter går bra att skriva, men det går inget bra att skriva på JP – eller på något av mina andra projekt. De vågar jag inte ens närma mig!

Och under tiden växer ångestmolnen.

Stoppa FRA-lagen!

Ville bara få det sagt: bort med FRA-lagen. Nej tack till FRA-lagen.

Nya tag, nya projekt, nya barnböcker

Jag har skrivit i dag. Inte på Tusenskönan men på barnboksprojekt.

Det jag tidigare kallat barnbok 1 respektive barnbok 2 omdöper jag härmed till T1 och T2. Det är två böcker som handlar om samme lille pojke. Nu har jag börjat på en tredje bok om honom, kort kallad T3. T3 har jag funderat kring tidigare – jag har grundidén och jag har gjort utkast förut – nu började jag dock om helt och hållet från ett annat håll.

Förutom att skriva på T3 har jag i dag skrivit på ett helt annat projekt, påbörjat den dag som i dag är. Vi kan kalla projektet JP.

Kruxet med JP är att det kanske är för personligt för att jag ska vilja ens försöka att publicera det. Hursomhelst gör jag ett försök att skriva historien i alla fall, ett försök som blivit drygt en halv sida långt. Det är mer än det låter som eftersom det rör sig om barnboksmanus för små barn.

Just nu är jag dock fast. Jag har gjort ett okej första synopsis och skrivit en lista på de illustrationer som måste till, men längre än så lyckades jag inte komma i dag. Kanske ska jag låta det vara. Det är i alla fall underbart att jag satt ord på papper i dag!

Själva historien (eller historierna eftersom jag skrivit på T3 också) har jag skrivit på dator men planerandet – synopsis, lösryckta meningar, illustrationslista – har jag skrivit för hand på vitt papper.

Det har gått bra, även om det gått långsamt. Men så ska det vara – det ska vara mellantid och utrymme för tankar och funderingar genom att jag kollar mail och surfar runt och gör annat och låtsas att jag gör och tänker på annat än bokprojekten.

Så jag är igång igen – ännu en gång – och den här gången längtar jag också efter att få rita – göra illustrationerna! Jag har redan samlat material som ska vara till inspiration och hjälp när jag gör mina illustrationer. Som vanligt är nätet en bra källa till information och just inspiration.

Nu är det bara att vila efter en god dags arbete, för att fortsätta med projekten i morgon!

Grubblar och grubblar och grubblar

Vad har hänt sedan sist jag bloggade?

– Mycket privat, men på skrivarfronten då? – Det har blivit några haikudikter, andra diktfragment, och en halv handskriven sida på BÄ.

Arbetet med Tusenskönan är stillastående, men jag tänker…

Jag tänker på alternativa lösningar, för att ha med en våldtäkt i en bok (läs i detta inlägg och i det här) – hela boken blir ju om det – OM det nu var en våldtäkt och inte bara Maximilian som missuppfattade? Jag har funderingar på att utnyttja det på något vis; det vill säga dra fördel av att jag skriver i första person…

– Skulle det vara en riktig våldtäkt… Det är för stort för att ignorera, och det måste få konsekvenser och det gör att hela boken delvis handlar om just det, och jag är inte så säker på om jag vill det. Det är ju ändå inte det ämnet jag vill diskutera i min bok!

Så jag har verkligen FASTNAT! Vet varken ut eller in, och funderar och grubblar. Dessutom vill jag inte ha så sorgligt slut på boken, men heller inget happy end, så även det är sådant jag funderar och grubblar kring. Kommer inte direkt någon vart, dock – än!

What Punctuation Mark Are You?

You Are a Comma

You are open minded and extremely optimistic. You enjoy almost all facets of life. You can find the good in almost anything. You keep yourself busy with tons of friends, activities, and interests. You find it hard to turn down an opportunity, even if you are pressed for time. Your friends find you fascinating, charming, and easy to talk to. (But with so many competing interests, you friends do feel like you hardly have time for them.) You excel in: Inspiring people You get along best with: The Question Mark

What Punctuation Mark Are You?

I efterdyningarna av One Leaf Rides the Wind

Jisses, jag hade helt glömt bort att inte alla förlag svarat på mina manusutskick till barnbok 2.

Precis nyss fick jag svar, i form av ett mejl, från ännu ett av förlagen, som sade att de var för litet förlag för att ge ut boken och att de dessutom redan hade bestämt utgivningen för lång tid framåt. Dessutom ursäktade de sig för det sena svaret med att de var ett så litet förlag.

Nåja, jag köper deras ursäkter och deras refusering. Det är bara att fortsätta att skicka in till andra förlag. Kanske måste jag först göra bilderna till barnbok 2, eller snarare till barnbok 1 eftersom de hänger ihop, om än lite löst (vilket gör att de kan läsas fristående) och gå på att skicka in ettan innan tvåan, trots att de som sagt är fristående. (Jag har skickat in ettan tidigare dock och bara fått refuseringar på den med.)

Nej, jag får sluta satsa på barnbok 1, 2 och 3, och gå på någon helt annan idé istället. Böckerna är ändå inte speciellt originella…

Kanske skulle det bli bättre att fortsätta att illustrera och sedermera skicka in barnboksprojektet som är en sidohistoria till BÄ (eller en del av BÄ beroende på hur man ser det) som vi kan kalla DF. Det är inte färdigskrivet än, men jag känner verkligen för historien. Den är spännande och den är skriven på lite speciellt vis. Jag vet inte om jag ska behålla den delen eller inte.

Just nu är den nämligen uppbyggd på rader och stavelser. Det är stycken om tre rader vardera, där varje rad har 5, 7, 5 stavelser. Lite som haiku, och inspirerad av en barnbok jag läste i juni 2007, skriven av Celeste Davidson Mannis & Susan Kathleen Hartung. Den barnboken heter One Leaf Rides the Wind, en vacker och poetisk bok – även i teckningarna.

Dessutom har jag redan börjat göra illustrationer till DF, i alla fall en – akrylmålning på pannå – som jag jobbar på för närvarande.

Trassliga tusenskönor

I dag har skrivandet bestått av två delar. Det första var arbetande med The Novel Notebook. Trassligt är ordet för att beskriva hur det kändes att jobba med den biten. Jag har fastnat och vet inte hur jag ska bena ut det. Jag har massor av frågor men tycks inte vara kapabel att hitta svaren. Kan Maximilian verkligen agera på det och det sättet, och hur är egentligen relationen mellan honom och B…? Sådana saker frågar jag mig, och det hela känns bara trassligt och smått oöverstigligt.

Den andra delen av dagens skrivande har inneburit renskrivning av gammalt material. Det var delar av BÄ som jag bara har på flera år gamla anteckningar, lösa papper samlade i en plastficka. Det kändes bra att skriva oavbrutet en stund, även om det bara var gammalt som renskrevs. Jag fick ner drygt en sida text, som jag sedan skrivit ut. Jag tänkte läsa igenom allting jag skrivit av BÄ hittills, vilket verkligen är ett pussel, och fortsätta att skriva, bena i fragmenten och pussla fram det som ska bli novellsamlingen. Just nu känns det roligare än Tusenskönan, men jag vill verkligen komma igång med Tusenskönan också… Fast trasslet stoppar mig… Något tips på hur man trasslar ut sig?

The Novel Notebook

Jag har hittat en väldigt bra PDF-fil kallad The Novel Notebook på Lynn Viehls sida som jag berättade utförligare om här i mitt senaste inlägg, och hennes sida är dessutom uppdaterad och reviderad sedan dess. Jag skrev ut sidan 3 till 24 i The Novel Notebook för att kunna fylla i alla templates och worksheets.

Det är ett gediget arbete, och aningen nedslående måste jag erkänna att det brister i ploten på Tusenskönan (mest är det det att jag märker att jag inte har total koll på vad som sker i romanen än), i alla fall när man fyller i alla delar av plotar och subplotar med sådan noggrannhet. För jag har ju – i alla fall hittills – den inte riktigt så effektiva arbetsmetoden att pendla mellan att skriva och planera.

Först skriva efter bästa förmåga, och sedan när det tar stopp inse att oj, nu behövs lite planering, för att sedan fortsätta att skriva och hitta på eftersom, tills det återigen tar stopp och jag måste återgå till plotande och funderande, om inte annat bara för att klargöra för mig själv vad jag egentligen håller på med. Och för att få allting i ordning och reda upp det i huvudet på mig genom att skriva ner allting på papper.

Disponera saker och ting, kort och gott. Det är vad jag håller på med just nu, under den här veckan. I framtida bokprojekt kanske jag väljer att ta all planering först istället för att pendla som jag gör nu. Det skulle nog underlätta, för att inte tala om att det skulle effektivisera allting... Fast jag befarar att det skulle bli tråkigare… Kanske har jag fel?

Paperback Writer: Complete Friday 20 Index

Egentligen finns svaren inom en själv när man skriver, om hur man ska förhålla sig till skrivandet och hur man vill ha det i rutiner och så vidare. Men det är inte alltid man är så säker på att man hittat det rätta svaret. Ibland krånglar man till det för sig. Då är det bra att det finns sådana underbara sidor som den som Sigrinn tipsade mig om häromdagen.

En engelsk blogg Paperback Writer har en sida som heter Paperback Writer: Complete Friday 20 Index. Där besvaras alla frågor du kan tänka dig som rör skönlitterärt skrivande, under så skilda delrubriker som t.ex. Agents, Characters, Editing, Inspiration, Plotting, Promotion, Software…

Som sagt är allting med fokus på skrivande och hur man skriver, massor av tips och trix av olika slag. Jag rekommenderar verkligen sidan.

Frågor som jag genast fastnade för var t.ex. How do I get back to actively writing after taking a significant break from it? och When you get stuck on a project, how do you break loose? och How do you avoid writer burnout?

Jag kan nog med bestämdhet säga att jag brände ut mig när jag skrev närmare 80 000 ord under NaNoWriMo.

För det är efter det som jag haltat och hafsat mig fram, frustrerande långsamt och med många, långa pauser av inaktivitet.

Nu är jag igång igen (har jag inte sagt det förut?), och den här gången följer jag ett av råden på Paperback Writer. Jag har skrivit en sida i dag på Tusenskönan (underbart, en sida, mer än på länge!)!

Det ska jag göra under resten av veckan, dvs. fram till nästa lördag. Sedan ska jag öka på i och med vecka två med två sidor. Och sedan öka vidare, men jag tror att tre sidor per dag är ett maxtak. Så får vi se hur det går.

Sakta men säkert, som det heter…

Dear Inspiration...

Denna video till Inspirationen hittade jag via Inspire Me Thursday.

Underbara målande!

Jag har mest bara målat de senaste veckorna. Allt målande har varit underbart härligt att ägna sig åt! Ni kan se mina skapelser här.

Hur har det gått med min ”kreativa krav”-lista då?

Morgonsidorna, punkt ett, har inte blivit av alls, så det enda jag skrivit på sista tiden har varit e-post och blogginlägg. Men bättre det än ingenting, väl? Allt slags skrivande är övning, får jag trösta mig med. Ett par gånger har det blivit flödesskrivning också. Punkt sex – att skriva på bokprojekt – har alltså inte blivit av alls!

Någonstans inser jag att det bara är att sätta sig och göra det – att skriva skönlitterärt. Och så blir jag frustrerad över att det som låter så lätt ska vara så svårt, men ändå egentligen är så lätt! Krånglar jag till det? Det är krångligt, för krångligt!

Målandet – punkt fem och sju – har i alla fall gett massor av positivt med sig, bland annat har jag funnit en väl fungerande rutin för det, som jag bara behöver föra över till mitt skrivande också.

Jag börjar nämligen med att göra blyertsskisser i mitt skissblock, snabba skisser på hur saker och ting på ett ungefär ska vara placerade i målningen. Jag gör några skisser, där varje ny skiss formar motivet klarare. När jag har hittat en lösning som fungerar för jag över blyertsskissen till pannån istället. Då blir det ytterligare en revidering. Sedan börjar själva målandet. Först skissande av motivet, sedan bakgrundsmålning och därefter fortsätter jag att måla tills målningen är klar. Fortsätter i olika steg, lite olika beroende på målning.

En sådan avslappnad inställning och process som med mitt målande vill jag hitta fram till i skrivandet. Det är bara det att skisstadiet är så mycket längre i skrivandet än i målandet. Det motsvarar ungefär hela första utkastet av en roman, och en sådan tar tid att skriva. Dock skulle det gå snabbare om jag inte hoppar fram till målandets sista skede medan jag fortfarande har blyertspennan i handen och använder den! Det säger sig självt att målningen (alltså romanen) ser helkonstig ut då!

Motståndet blir till en mur igen, och varför är det så svårt att hoppa över den? Det borde vara som ett enkelt steg. Klagomur! Jag stångar mig mot muren istället för att klättra över den, snacka om dumt!

Målandet har som sagt haft gott med sig. Jag har börjat göra illustrationer till barnboksprojekt. Inte det barnboksprojekt jag hade i tanke i punkt fyra, utan andra, som FDSS och en barnsaga som är en del av BÄ som jag brutit loss och gjort till en egen självständig historia… Därmed har jag uppfyllt en del av listan i alla fall – punkt sju (och punkt fem som är att jag ska måla 19-20 var dag, men jag har målat på alla möjliga andra tider också, på det som borde ha varit min skrivtid…)!

Punkt åtta, promenerande har jag ägnat mig åt, och under de flesta promenaderna har jag fotat. Ni kan se en del av resultaten här.

Att skriva för barn

Äntligen har jag hittat den bok jag söker, och det mer av slump än något annat. Men det är väl som det brukar vara med sådana saker.

Jag gick på impuls in på fackavdelningen på biblioteket och tittade i Aef-hyllan, tog ett par böcker och gjorde kort visit vid en dator där jag hur det nu var hittade fram till uBt och boken Att skriva för barn (av Ami Andersson, Helena Meldré, Ulf Nilsson och Anna Orring).

Genast gick jag över till barnavdelningen istället och lånade boken.

Den handlar om att skriva för barn över huvud taget, inom alla områden, men där finns ett speciellt kapitel tillägnat ”att skriva skönlitterära texter för barn”. Perfekt för mig!

Nu ska jag bara ta mig tiden att läsa också! Jag hoppas det kan ge inspiration och puffa på mig till att återuppta arbetet med mina barnboksprojekt.

Find Your Hogwarts House: The Harry Potter Sorting Hat Personality Test

The sorting hat says that I belong in Ravenclaw!

Said Ravenclaw, "We'll teach those whose intelligence is surest."

Ravenclaw students tend to be clever, witty, intelligent, and knowledgeable.
Notable residents include Cho Chang and Padma Patil (objects of Harry and Ron's affections), and Luna Lovegood (daughter of The Quibbler magazine's editor).

Take the most scientific Harry Potter
Quiz ever created.

Get Sorted Now!

Jag vill vara lycklig

Om förra inlägget verkade innehålla för många krav och för lite lek:

Jag behöver ett visst mått av kreativt skapande för att må bra, och jag måste schemalägga för att vara säker på att jag ger mig själv den tiden. Om jag inte får måla och skriva blir jag knäpp. Utan tid till kreativt skapande är jag inte lycklig.

Jag vill vara lycklig. Därför sätter jag upp ”kreativa krav”.

Så enkelt är det.

Kreativa krav

Jag har sänkt kraven, sänkt och sänkt och sänkt dem. Nu tycker jag mig ha nått något rimligt. En gång i tiden ville jag hinna med femtioelva saker på daglig basis. Det var länge sedan, några år sedan, då jag bodde på en helt annan planet.

Men fortfarande krävs det eftertanke och planering för att hitta till något som är genomförbart i praktiken. Jag tycker mig nått dit. Ändå blir jag rentav svettig – åtminstone inombords – när jag läser listan. Den är rubricerad ”Vill under en vecka”. Förutom hushållsarbete och sådana slags aktiviteter (ekonomikontroll osv.) och andra aktiviteter som jag gör en gång i veckan, innehåller listan en lång radda punkter under något som skulle kunna kallas kreativt hobbyarbete.

Första punkten är morgonsidor – alla morgnar (givetvis med motiverade undantag).

Andra punkten är konstnärsträffen som ska ske en gång per vecka (enligt Cameron utan undantag men det får hon tycka vad hon vill om, det blir alltid undantagsveckor).

Jag är dock skeptisk mot om jag verkligen behöver skriva alla dessa morgonsidor och om det leder någonvart. När jag nu ändå mer eller mindre gett upp Camerons kreativa kurs. Dels måste jag lämna tillbaka låneboken och kan inte låna om den fler gånger, och dels tycker jag mig ändå vara så kreativ just nu att jag inte behöver mer hjälp med det just nu. Konstnärsträffarna är dock bara roliga, om man har låga krav och bara ser det som kul grej där man göder sitt inre spralliga konstnärsbarn. Dessutom ger det god motivering till att köpa barnsliga saker som stickersalbum, glitterlim och pysselböcker för barn.

Tredje punkten är Art Journal (läs vidare här och här), och där har jag verkligen ett lågt krav. De flesta som för art journal eller dylikt tycks göra det varje dag – jag har här kravet en gång i veckan eller en sida i veckan (som jag kan jobba på fler dagar om jag har lust).

Så kommer vi till punkt fyra på den kreativa delen av min lista, och den innefattar mina barnboksprojekt. Ett sidoprojekt skulle man kunna kalla det, men med tanke på att en barnbok är hälften (om inte mer) bestående av bilder och bara hälften text (om ens det), är bilderna jätteviktiga. Bilderna utgör som sagt minst halva boken.

Även här är jag ”snäll”.

En bild i veckan ska jag hinna med. Den bilden kan jobbas på under bara någon dag eller under flera dagar, men tanken är att jag ska ha det som pågående projekt genom hela veckan. Steg ett – skissa, steg två – konturteckna och sudda bort blyertsen, steg tre – fylla i bakgrunder och så vidare med akvarell (eventuellt också akryl).

Punkt fem är enkel. Jag har formulerat det ”teckna/måla akryl/akvarell – varje dag måndag till torsdag kl. 19:00-20:00”. I slutet av arbetsveckan blir det alltså rimligtvis barnboksprojektet, men i början (måndag, tisdag) blir det utöver… (Här börjar det vända sig i mig – hinner jag verkligen det också?!)

Punkt sex är också på daglig basis, måndag till torsdag (precis som punkt fem). Var dag kl. 20-21 ska jag skriva på bokprojekt (valfritt vilket, bara jag skriver!). Där vore det lämpligt att börja med freewriting/flödesskrivning och få upp ångan och bli av med den inre kritikern för att sedan kunna skriva mer utan hinder.

Punkt sju är ett annat bildprojekt, illustrationer till en mellanstadiebok jag skrev med en kompis för några år sedan – vi kan kalla projektet FDSS. En bild i veckan tänkte jag där också – och det ska bli ett helgprojekt, något att jobba med lördag till söndag. Redan när jag skriver detta känner jag mig tveksam. MEN och det är ett men med versaler – det är en riktigt rolig bok och teckningarna (jag har redan några gamla skisser att utgå från och jobba vidare utifrån) kommer också att bli humoristiska så det vore jätteroligt att göra illustrationer. Det är en kapitelbok men eftersom målgruppen är mellanstadieåldern skulle de inte ha något emot i alla fall en illustration per kapitel. Om inte annat kan det bli en bra framsidesillustration av det hela.

Den sista punkten är åtta, och tack och lov, där tar mina kreativa krav slut, för den åttonde punkten är input. En promenad om dagen, minst trettio minuter lång. Egna kreativa erfarenheter tillsammans med Julia Cameron har övertygat mig om vikten av promenad för kreativt leverne.

Är det inte rimliga krav så säg! Övertyga mig – själv är jag skeptisk – för jag vill verkligen ro iland med saker och ting. Nå någonstans. Se framgång. Se resultat. Bli klar. Få saker gjorda. Allt sådant där. Och det innebär ju planering och genomförande, eller hur? Då måste man ställa (rimliga) krav och genomföra vad man tänkt sig. Vara duktig. Nu slutar jag innan jag kräks, haha. För jag har ju inte ens nämnt metalltrådsflätningen eller virkningen eller japanskan eller bloggandet på LiveJournal eller bloggandet här eller bloggandet på kreativ harmoni… eller… eller… eller…

Mer än några simtag

Kanske är det ett sätt att smita undan, kanske är det bara ett sätt att kringgå saker och ting, eller kanske det är ett sätt att få inspiration, fast bakvänt. Men jag gör något i alla fall – jag skriver. Även om det är på helt fel projekt. Fast samtidigt: det finns inga ”fel” projekt, väl?

Jag har ett huvudprojekt som pågått i 615 dagar i dag (enligt ”nuvarande tideräkning”) och är en snurrande, slingrande, undanhoppande, svårfångad sak. Tusenskönan alltså. Men det är undansmitandet jag nu sysslar med…

Vad pratar jag om? Jo, i dag har jag påbörjat ett nytt projekt.

Det började med ett påhittat namn, och fortsatte med ännu ett namn, som blev till ett par. Vad slags par det är vet jag egentligen inte. Bara att jag blivit mer och mer nyfiken på dessa två karaktärer som jag inte vet ett dyft om. De har funnits i bakhuvudet i någon eller några veckor nu. I dag blev det dags. Tack vare en promenad, som så många gånger förut, och tack vare att jag fortsatte med sådana där fysiska undanflyktssysslor. Dammsugning och bakning och matlagning.

När dessa sysslor var undanstökade hade jag en sak klar för mig. Jag skulle placera dessa två karaktärer, vi kan kalla dem L och F, i samma värld som Maximilian. Av flera skäl: dels är det lättare att skriva om ett samhälle jag redan känner (även om mycket är osäkert, mer och mer ju mer jag bökar i min trassliga Tusensköna), dels är det ett sätt att närma mig Maximilian från annat håll (även om det kommer att handla om andra karaktärer och vara en helt annan historia nu), dels behöver jag skriva – måste måste måste göra det, måste skriva på vadsomhelst för annars går jag under – och dels tror jag att jag lurar mig själv till att få inspiration på Tusenskönan om jag skriver om L och F. Bakvändlogik.

En ny kula känns dessutom mer inspirerande, mer spännande, mer utmanande. Eller nej, det sista tar jag tillbaka. Vad är mer utmanande än Tusenskönan?

Men jag blockerar mig där; jag krånglar till det; jag känner mig helt bakom flötet. Dessutom inser jag att jag behöver skriva mer, mer, mer, hela tiden för att utvecklas. Ständigt skriva. För jag är rädd för att stagnera också. Övning ger färdighet. Så jag har inte råd att låsa mig. Då är det bara att kasta sig över något annat. Nu kastar jag mig över L & F.

Dessutom kan jag trösta mig själv i mitt bakvända beteende genom att säga åt mig själv att jag ändå inte gett upp på Tusenskönan. Jag ligger bara lågt.

Därtill skriver jag faktiskt på Tusenskönan också. Både i går och i förrgår och dagen dessförinnan har jag skrivit. Till och med i dag, tänkte jag säga, men där fick jag tji, för det stämmer inte… Än. Någon mening ska jag väl lyckas klämma ur mig. Bara jag slappnar av. Slappnar av och dyker in i boken, som om jag dök ned i havet. (Jag vill inte drunkna! – Kanske är det därför jag är så försiktig och allting känns så långt bort, därför det inte går något bra?)

Jag kan dyka, jag är inte rädd, jag kan simma, jag är inte rädd, jag kan…

There's a little gadget has dropped off my typewriter

Som N sade till mig: snart blir jag också en inbiten loppisfantast. Det verkar sannerligen som om det går åt det hållet… Varje gång som vi är på loppis, nästan utan undantag, kommer jag hem med kassar och påsar med saker jag inte alls behöver. Men prylar som jag ändå verkligen, verkligen vill ha, åtminstone i loppisaffären. Nu i kväll var det senast det hände… Två loppmarknader, två butiker, och två tunga kassar med mig hem…

Böcker är ju bara så billiga på loppis! Eller vad sägs om två kronor för en pocket och tio kronor för en inbunden bok?

Influerad av Samas inlägg lade jag genast beslag på Jane Austens Pride and Prejudice när jag hittade den i den engelska hyllavdelningen. Jag har läst den förut, tror jag i alla fall… Eller var det bara Emma jag läste under litteraturvetenskapen (A-, B- & C-kurs i Litteraturvetenskap år 2002-2003)?

En gång i tiden gick jag arkeologikurs på Medborgarskolan och därmed slog jag fast att jag är intresserad av arkeologi (dock konkurrerar intresset med många andra som är mer högprioriterade). Därför kunde jag inte låta bli att bland konstböckerna välja ut en bok med titeln 40 000-årig modern konst av J.A. Mauduit, en bok som jag redan på omslaget kunde konstatera handlar om förhistorisk konst från jordens alla hörn, afrikansk såväl som skandinavisk.

Också efter Samas inlägg, dvs. med tanke på ”klassiker-som-måste-läsas”, samt efter att ha läst på Författarcoachens blogg om Virginia Woolf, kunde jag inte låta bli att köpa följande bok när jag väl hittat den: Din tillgivna Virginia – Virginia Woolfs liv i brev och bilder, urval och kommentarer av Frances Spalding.

Boken är inbunden, i väldigt fint skick, och dessutom hittade jag ett tidningsurklipp i boken som bokens förre ägare varit så vänlig att datera med blyerts till 16/3 -99. Artikelrubriken är ”Ett fyrtorn som magnet”, med underrubrik ”Ruth Halldén läser om Virginia Woolfs ’Mot fyren’”. Jag antar att artikeln är tagen ur Dagens nyheter men jag är inte helt säker. Detta med artikeln är ännu mer trevligt i och med att jag faktiskt har boken som artikeln handlar om – och på originalspråk dessutom (köpt på något annat loppis någon gång: To The Lighthouse).

Den sista boken jag köpte är från 1964: Idiomatic English Sentences with Swedish Equivalents by G. Kenneth Laylock and Martin S. Allwood. Naturligtvis kunde jag inte hålla mig när jag hittade en såpass intressant språkbok, även om den är gammal… Det är förstår därifrån rubriken till det här inlägget kommer… (Det är en liten manick som trillat av min skrivmaskin. --- men är inte engelskan i rubriken lite knas, eller är det bara jag?)

Dessutom köpte jag en stor, mysig thailändsk pyjamas med drakar på för fyrtio kronor.

Det var den första loppisbutiken det. På den andra blev det två stora ölstånkor och en liten kanna vars murriga gröna färg jag bara inte kunde motstå! Massa shopping, men prisvärt i alla fall, kan jag trösta min plånbok med.

Åh, häpenheten, att med förväntan och stolthet beskåda den av egna händer sönderslagna muren!

Jag har slagit sönder muren! Nu ligger den, i småsten sönderslagen, vid mina fötter, för mig att med stort grin beskåda!

*harkel* Och så har jag återvänt till Maximilians storslagna språk. Åh, vämjelse! Nej, åh, underbare! Jag blev så till mig och glad när jag för någon vecka sedan läste Muminpappans memoarer. Det var pang på – en förkärlek för guldglänsande föremål och stora ord. En förkärlek för den egna figuren och en vilja starkare än något annat till att verkligen bli något. Sedan dess har det legat inom mig och grott, och nu har det exploderat!

Den sprängande kanonkulan består av drygt trehundra ord. Närmare bestämt 311 ord. Det är så finurligt fungerande i Word 2007 att man ser antalet ord nere i vänstra hörnet – hela, hela tiden! – tillsammans med antalet sidor. Så nu är jag igång igen med Maximilians historia, med Tusenskönan!

Dessutom har jag publicerat inte mindre än två blogginlägg på kreativ harmoni i dag – spring dit och läs om metalltrådsarbeten och akrylmålningar!

Kreativ harmoni

Något som jag också gjort de sista dagarna är surfat. Jag har nämligen skapat mig en ny blogg. En kreativitetsblogg, för annat än kreativt skrivande. Allt annat slags kreativt. Den nya bloggen heter kreativ harmoni, och ni kan hitta den här. Besök den gärna! Där förklarar jag också varför jag kände behovet av att skapa ännu en blogg...