Trodde aldrig jag skulle göra detta...

Trodde aldrig att jag skulle lägga upp en PV med Yohio, men nu gör jag det, bara för att han är kompis med Gackt och de spelat in en sång tillsammans. En av Yohios låtar som, vips, låter som en ballad av Gackt, när Gackt är med och sjunger duett. Så. Bara för att Gackt är med. Jag hoppar för övrigt gärna över bilderna med Yohio i bildspelet och går direkt på Gacktbilderna, men det är bara för att jag är lite av en nörd fortfarande, när det gäller Gackt.

"Sakura, chiro", med GACKT & YOHIO (lyssna gärna!)

September blir en läsmånad

September ska bli en läsmånad har jag tänkt mig. Jag ska vara med i Lyrans Noblessers Jorden runt-utmaning, och har precis börjat läsa "Stål" av Silvia Avallone, samtidigt som jag läser Holly Blacks "Det svarta hjärtat".

"Det svarta hjärtat" är ingen läsutmaningsbok, det är bara en bok jag snubblade över på biblioteket. Det är också sista boken i en trilogi, och de andra böckerna har jag läst. En trilogi som växt med varje bok, så därför såg jag fram emot att läsa tredje boken och kunde inte göra annat än låna och börja läsa när jag hittade den på bibblan.

Den andra bokutmaningen, 3x3 2013, som jag är med i, innebär att jag i september också kommer att läsa "Exodus from the Long Sun" av Gene Wolfe, andra halvan av boken "Epiphany of the Long Sun" som är en sammanslagning av två böcker.

Tre böcker givna, med andra ord. Vi får se vad mer läsmånaden september kommer att bjuda på framöver.

Umeå novellpris

Nu är det snart dags, och jag börjar i sista andetaget. Umeå novellpristävling, ny omgång med deadline 30 september 2013. Jag har nu bestämt mig för att vara med. Idag var jag iväg en sväng till biblioteket, där jag satt och klurade, skrev en lös synopsis och små scenbitar, början bland annat, på det som ska bli mitt novellbidrag. 30 000 tecken är det längsta novellen får vara på.  Vi får se hur det går. Imorgon är det dags för sväng nummer två till biblioteket. Innan dess ska jag renskriva lite. Jag skriver det mesta för hand, tänkte jag mig, och så renskriver jag vid datorn. Då blir det som två versioner och två genomgångar av texten i alla fall. Och sedan kommer jag att korrekturläsa texten ett antal gånger innan jag skickar iväg den, om jag känner mig själv rätt. Ska du också vara med?

Gene Wolfe och jag

Trots att Gene Wolfe är en av mina favoritförfattare, och som en slump är bekant med både Neil Gaiman och Terry Pratchett, två andra av mina favoriter, har jag inte läst så många böcker av honom. Jag har dock samlat på mig en rejäl hög med hans verk, och samlar vidare allteftersom, i ganska låg takt eftersom hans böcker är ganska dyra tyvärr och bara finns på engelska. Jag måste hinna med och läsa dem också. Därför har jag bestämt mig att köra 3xGene Wolfe på tre på tre-utmaningen för 2013. Läs mer om utmaningen här.

Jag ska läsa "Exodus from the Long Sun", "On Blue's Water" och "In Green's Jungles" under hösten, september, oktober och november, under det att utmaningen pågår. Jag får gärna läsa fler böcker av Wolfe men det är dessa jag ska fokusera på i första hand.

Eftersom jag gillar statistik och listor och sådant följer här nedan en lista och diverse fakta för den som vill "nörda ner sig" i ämnet Gene Wolfe.

Gene Wolfe – litteraturlista och avbockat vilka jag läst och inte. Fetmarkerade böcker är lästa. Gulmarkerade böcker är läsningen påbörjad men ej avslutad. För enkelhetens skull listar jag bara böcker av honom som jag äger, men han har skrivit fler än nedanstående då min samling är långtifrån komplett (produktiv författare).

Den nya solens bok (har jag på både svenska och engelska)

1. Torterarens skugga
2. Medlarens klo
3. Liktorns svärd
4. Autarkens citadell

På engelska har jag två samlingsvolymer av The Book of the New Sun.

1. Volume 1. Shadow and Claw (The Shadow of the Torturer, The Claw of the Conciliator)
2. Volume 2. Sword and Citadel (The Sword of the Lictor, The Citadel of the Autharch)

Sequel till The Book of the New Sun

• The Urth of the New Sun

Fristående fortsättning på The Book of the New Sun är The Book of the Long Sun (en tetralogi)

1. Litany of the Long Sun (samlingsvolym med Nightside the Long Sun, Lake of the Long Sun)
2. Epiphany of the Long Sun (samlingsvolym med Caldé of the Long Sun och Exodus from the Long Sun)

Historien fortsätter med samma huvudperson i The Book of the Short Sun (en trilogi)

1. On Blue's Waters
2. In Green's Jungles

3. Return to the Whorl

Fristående romaner av Gene Wolfe som jag äger

• The Devil in a Forest
• Peace
• The Wizard Knight (en samlingsvolym av två böcker, The Knight, The Wizard)
• Latro in the Mist (en samlingsvolym av två böcker, Soldier of the Mist och Soldier of Arete). Saknar den tredje boken i serien, Soldier of Sidon. (Är egentligen inte fristående med andra ord, men jag listar den här i alla fall.)
• Home Fires

Novellsamlingar av Gene Wolfe som jag äger

• Castle of Days
• Storeys for the Old Hotel
• The Best of Gene Wolfe

På gång med bloggen igen

Som ni ser är jag igång igen med bloggen. Det blev lite paus under semestern och sommarledigheten, men nu lovar jag att vara mer aktiv igen. Så kika gärna in här åtminstone ett par gånger i veckan för nya uppdateringar.

Omslagsonsdag #6 Träd

Jag hakar på Bokpotatens utmaning, en utmaning som återkommer varje vecka, och som fokuserar på bokomslagen. Den här veckan är temat träd. Svårt att komma ihåg vilka böcker som faktiskt har träd på omslaget. Jag botaniserade lite i min bokhylla och ramlade över böckerna ni ser här i detta inlägg. Vackra omslag, var och en på sitt sätt, tycker jag. Även om fotot på Kalabalik bland guavaträden är mörkare än mitt original. Klicka på bilderna för större versioner.

Dagens citat från Unni Drougge

"författare blir man inte – det är man"
/Unni Drougge

Eurythmics - nostalgi och inspiration

Eurythmics: Here Comes The Rain Again

I euforisk nostalgi över det som varit

Är sådär nostalgisk igen som jag blir i perioder, läser igenom mina gamla versioner av Tusenskönan, eller det som sedermera kom att bli Tusenskönan.

Det som började med "Utan minne", i augusti 2006, som då var en helt annan historia med bara namnet "Maximilian" gemensamt med nuvarande boken. Jag säger namnet för personen Maximilian har utvecklats under det att jag skrivit även om han någonstans i grunden kanske ändå är densamme eller delvis har samma egenskaper i alla fall.

I nostalgin blir jag euforisk för jag minns hur roligt jag hade när jag skrev under 2006-2007, hur allting bara flödade ur mig. Jag fick ihop en bok på motsvarande runt 600 sidor - 239897 ord eller 1351712 tecken (inklusive blanksteg). Och sedan ratade jag alltihop och började om från början.

Skrev en bok som inte blev lika klar som den föregående och som landade på runt 200 sidor innan jag ratade allt i den också och började om igen, skrev en ny version (inte klar) på runt 140 sidor, och också ratade, men från den har jag plockat smådelar som jag till och med använder i den nuvarande versionen.

Ett omständligt vis att nå fram till det man egentligen vill berätta. Men allt man skriver är övning och lärorikt, man lär sig, ju mer man skriver desto bättre. Men å vad jag saknar den där äldsta versionen ibland. Speciellt just nu...

Dock, även om den hade viss potential var den för svamlig, jag ville verkligen få in allting i den, och det var väl därför den var så rolig att skriva, för att där inte fanns några spärrar. Jag sade ja till varje idé jag fick och klämde in den i historien.

Nu är jag betydligt mer selektiv och håller mig till det väsentliga. Jag har verkligen utvecklats under de här åren, och det är ju alltid något. Även om jag önskar att jag skrivit fler böcker klara, verkligen avslutat och varit nöjd istället för att rata det skrivna och börja om...

Det är i alla fall hemskt roligt att läsa det gamla och förfäras och förskräckas, bejubla och skratta åt det Maximilian går igenom, för liksom jag hade väldigt kul när jag skrev har jag kul när jag läser. Ingenting som är publiceringsbart (utan massiv redigering) men ändå roande med ett nostalgiskt värde. Jag blir lika bubbligt glad och skuttig som när jag skrev den, lika energiskt euforisk...

En sida om dagen är bra för magen

Som så ofta förr sitter jag och surfar istället för att skriva, jag surfar efter skrivarbloggar, efter inspirations- och skrivartips, och då snubblade jag över sidan "One Page Per Day". Kanske något att använda sig av? En sida om dagen är bra för magen.

World Builder Projects

Vilken bra sida jag snubblade över, en länkskatt att använda när man som författare ska skapa sin fantasy-/sf-värld. Sidan heter World Builder Projects. Jag tror att jag kommer att använda den framöver... (Den borde gå att använda även till andra slags skrivande där man ska skapa världar - historiska romaner, tänker jag främst på, men också nutida - det är så många intressanta länkar på sidan.)

Åh, vad han har gäckat mig, denne man!

Tillbringade ett par timmar på kafé igår och kom igång ordentligt med Tusenskönan igen. Arbetet med romanen har legat nere ett tag, jag har skrivit dikter och jobbat med en novell (som inte är klar än, men växer, mer och mer ostadigt). Innan kafébesöket köpte jag en ny liten anteckningsbok (jättesöt, designad av Gaëlle Boissonnard med symboliskt värde i bilden) och innan dess hade jag också lagt in hela romanen i PDF-format i min telefon. På kaféet läste jag igenom kapitel för kapitel, skrev anteckningar om varje kapitel, hann bra långt under den tid jag satt där.

En annan sak jag gjorde, det allra roligaste, var att jag löste en knut som jag haft så länge. En svårighet. Linus, antagonisten i romanen, Maximilians fiende nummer ett - jag har varit osäker på mycket gällande honom. Åh, vad han har gäckat mig, denne man!

Nu släppte det. Jag skrev "Det är viktigt att jag har klart för mig allt gällande Linus. Ok." Och sedan körde jag igång, skrev sida upp och sida ned tills jag plötsligt hade klart för mig precis vad han är för en figur. Och han blev allt mer sympatisk... Han blev mångfacetterad och det är en viktig sak. För även om Maximilian avskyr honom och jag skriver utifrån Maximilians perspektiv får inte en så viktig karaktär som Linus bli platt. Han fick ett annat djup än jag trodde, en ny hemlighet och en längtan. Han är en man med många hemligheter och lite av en kameleont, Maximilian gillar honom som sagt inte, men andra tycker om honom och frågan är vad han då visar upp för sidor. På teckningen här ovan (ritad av undertecknad) ser ni honom som Maximilian ser honom. Mer eller mindre enbart osympatisk och en otrevlig bekantskap.

Jorden runt IV

Ivrig och nyfiken som jag är hoppar jag på en ny läsutmaning. Det är Lyrans Noblesser som står för den och den börjar i september. Jorden runt IV heter den, och går ut på att man läser ett antal utvalda böcker, en eller flera böcker för varje kontinent, varje världsdel; sammanlagt blir det alltså minst fem böcker såvitt jag förstår, från Europa, Afrika, Asien, Oceanien och Amerika.

efteråt

binder en krans av saknad

när dina andetag tystnat

öppnar fönstret

följer fågeln med blicken

på väg mot det som är bortom

utanför nickar linnéablomman

mot solen som värmer husväggen

©Jenny Holmström

Snurran åker till mormor på landet

På väg från ögonkliniken, i den lilla butiken på lasarettet, tittade jag (naturligtvis) på bokutbudet. I en låda med pixiböcker hittade jag en ny "Snurran"-bok! Jag har lånat alla jag kommit över på biblioteket, jag har köpt ett par stycken, och nu hittade jag en ny titel, "Snurran åker till mormor på landet", för bara 12 kronor. Det klart att jag slog till!

Snurran-böckerna är skrivna av Eva Bergström, illustrerade av Annika Samuelsson. De är bara för härliga! Snurran är en svart liten katt i trotsåldern. Hon gör saker, på ett självklart vis, för att hon vill, och hon älskar ketchup. Kom ihåg det.

Det finns tolv böcker om Snurran, varav fem är pixiböcker. Den första boken heter "Snurran och den osande abborren". Börja läsa där.

I talk to the rain (and it inspires me)

Yuki Kajiura - I talk to the rain

Plötsligt blev jag så mycket mera mainstream

Enligt O har gjort en uppdatering på "Hur main stream är jag?" För kul skull kikade jag också på Pockettoppen på Bokus som hon utgått ifrån när hon räknat efter hur många böcker hon läst på "tjugo i topp"-listan. Själv handlar jag mest annars på Adlibris, så jag ska göra en koll på Adlibris pockettopp också för att jämföra. Hursomhelst, Bokus' Pockettopp först.

Av 20 böcker har jag läst en bok, nummer 11, "Sommarbruden" av Marita Conlon-McKenna. Men för att göra mig själv lite mer mainstream måste jag tillägga att jag äger två av böckerna, "Betvingade" av Simona Ahrstedt (där jag läst bok ett i trilogin (som jag också äger); detta är bok två), och "Drakarnas dans" av George R.R. Martin - dock på engelska, ej på svenska.

Då är jag uppe i tre böcker, med lite god vilja. För att göra mig själv ännu lite mer mainstream kan jag tillägga att jag känner igen åtminstone en fjorton, femton av böckerna. Och jag har föregångaren till "Dandy", "Brobyggarna" - som jag dock inte läst än. Så jag vill läsa dessa två så småningom.

Dessutom vill jag läsa de ovannämnda böckerna jag redan äger, samt även "En man som heter Ove" och "Den store Gatsby". Kanske att jag någon gång ger mig in på Roslund & Hellström och läser deras böcker. Min fästman har dem, så dem kan jag låna av honom.

Plötsligt blev jag så mycket mera mainstream. Åtminstone sju av tjugo och kanske åtta av tjugo, eller till och med nio eller tio, då även "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz" intresserar; andra världskriget är något som i all sin skrämmande historia måste kommas ihåg och därför läser jag sådana slags historiska böcker (liksom jag gärna läser andra historiska böcker men det är ett annat blogginlägg).

Tillägg efter en stunds eftertanke:

Det är ändå bäst att dubbelkolla, tänkte jag. HAR jag verkligen LÄST "Sommarbruden"? Inser att svaret är nej, och vips blev jag mindre mainstream igen. Jag blandade ihop "Bröllopsfixaren" med "Sommarbruden". Conlon-McKennas bok "Bröllopsfixaren" har jag nämligen läst, i juni 2011. Sedan dess har jag inte läst något av henne. Marita Conlon-McKenna har för övrigt gett ut nio barnböcker och tio vuxenböcker, varav fyra vuxenböcker (hennes senaste) översatts till svenska. Av dessa har jag läst två, bevisligen ("Bröllopsfixaren" och "En liten hattaffär på hörnet").

Så, my bad, jag har inte läst en enda bok på Bokus' topplista just nu! - Plötsligt inte alls mainstream? - Men jag är säker på att jag läst en del mainstream, på andra listor. Åtminstone tror jag det.

Listan, i korthet:
1. En man som heter Ove av Backman
2. Den store Gatsby av Fitzgerald
3. Mörk jord av Bauer
4. Den sista akten av Jungstedt
5. Dandy av Guillou
6. Kast med liten kniv av Kadefors
7. Bättre tillsammans av O'Flanegan
8. Sju jävligt långa dagar av Tropper
9. Två soldater av Roslund & Hellström
10. Betvingade av Ahrnstedt
11. Sommarbruden av Conlon-McKenna
12. Livet efter dig av Moyes
13. I stundens hetta av Sten
14. Ett kort uppehåll på vägen till Auschwitz av Rosenberg
15. Drakarnas dans av Martin
16. Synda av Day
17. Springfloden av Börjlind
18. Gideons ring av Gerhardsen
19. Lärjungen av Hjort & Rosenfeldt
20. Skuggsida av Bauer

iHanna inspirerar, så också Karen Wallrond

Nyss hittade jag tillbaka till iHannas blogg. iHanna har varit en kreativ inspiratör för mig länge nu, men det var jättelänge sedan jag tittade in på hennes blogg/hemsida senast. Igår, i hennes senaste blogginlägg, har hon skrivit ett citat. Jag tar mig friheten att citera det här också, för det var så pang på rödbetan, så precis på det jag tänker på just nu och funderar kring. iHanna själv skriver i inlägget, bland annat följande: "A lot of things might come about when you relax." Besök gärna länken ovan för att läsa mer. Här är Karen Wallrond-citatet:

Not only do I believe that we are all creative and artistic, I think it is imperative that we each practice our creativity and art with a certain amount of discipline and regularity.
I think it’s important to form a creative practice, and experiment with as many different forms of creativity as we dare, because, and this is important: Practicing our own ways of self-expression and creativity is how we become confident and secure in our Different. It is one path to owning our beauty.
/Karen Wallrond

Ett konstaterande, en gammal insikt på nytt

Måste konstatera något jag egentligen redan visste: det är lättare att skriva om att skriva än att verkligen göra det. Detsamma gäller mina andra kreativa aktiviteter som hela tiden kommer i skymundan för det som är lättare att göra (aka prokrastinering). Och tyvärr är jag ofta mer eller mindre stressad inombords (tro det eller ej) så jag har svårt att ta mig lugnet och tiden att sätta mig ned med sådant som kräver eftertanke, lugn, ro i sinnet, sådant som också ger lugn och harmoni, som att måla/teckna/metalltrådsfläta/virka. (Samtidigt är det ju så lätt att verkligen göra allt nämnt ovan; det är bara att göra det (och undvika att sitta vid datorn om man inte har en plan för vad man ska göra där) och sluta ha så höga krav).

Tre efterlängtade böcker i bokpaket

Jag fick ett efterlängtat bokpaket idag från Adlibris med tre böcker som jag beställt.
  

Av Kim M. Kimselius, "Att skriva med glädje", en bok som jag velat läsa sedan den först kom ut. Hon är en god inspirationskälla till skrivande, Kimselius. Har redan börjat bläddra i boken och ser snabbt att den fungerar bäst som en bok att läsa av nu och då och här och där, än att läsa från pärm till pärm. Men jag kanske ska läsa den från pärm till pärm parallellt med att jag läser annat.

 Den andra boken jag köpte är "Illdåd" av Dick Harrison. Jag har precis läst två böcker jag haft stående i bokhyllan ett tag, Harrisons första böcker i trilogin om Ulvbjörn. De två första böckerna heter "Ofärd" och "Niding", två riktigt bra historiska romaner. Nu ser jag fram emot den avslutande boken i trilogin.

Den tredje boken jag beställde var Neil Gaimans "The Ocean at the End of the Lane". Min favoritförfattare har kommit ut med den första vuxenboken på länge. Klart att jag måste köpa den, och helt nyutkommen är den också. Ska bli så roligt att läsa den!