Undrens tid är inte förbi!

Undrens tid är inte förbi.

Sedan den 23/4 har jag i stort sett varje dag skrivit något som jag kallar ”slasksidor”. Det är samma sak som det som vissa kallar ”morgonsidor”, och andra ”flödesskrivning”. Något slags mellanting mellan dagbok, klagomur och fantasi för stunden. Tillsammans med dessa slasksidor, har en annan rutin uppstått. Sedan någon vecka har jag efter jobbet tagit mig till stadsbiblioteket. Där har jag satt mig i något lämpligt hörn med en anteckningsbok och en penna och skrivit. Mest har det blivit slasksidor. Men jag har också börjat göra SkrivPuff-skrivövningarna regelbundet. Det tillsammans har gett frukt!

Slasksidorna och rutinerna på biblioteket, tillsammans med Kreativa Möten, har fått igång mig! Mer och mer skrivet har det blivit. Jag har funderat och tänkt, och bestämt mig för att göra såhär:

Först skriver jag slasksidor en stund tills jag märker att det övergår i att bli dikter eller annat som är mer ”kvalitativt”. Då fortsätter jag tills jag spunnit slut på tråden, eller så slutar jag tvärt, och börjar på SkrivPuff-övningen istället. När jag gjort övningen för dagen har jag kommit igång ordentligt. Då är det dags att börja jobba med något ”riktigt” projekt. Igår blev det MK. För första gången på jättelänge läste jag det jag skrivit på MK och fortsatte på ett nytt kapitel, en helt ny fortsättning!

Men jag stannade efter någon sida, och fastnade också. Visste inte riktigt vad jag skulle skriva mer eller fortsätta med. Så jag tog paus. Tänkte att det skulle lösa sig efter en god natts sömn. Och visst har vissa saker löst sig… men helt andra…!

Idag kliade det nämligen alldeles för mycket i fingrarna… Jag har länge sneglat på Tusenskönan och funderat på att börja redigera igen, bara för att komma igång. Men samtidigt tänkt att om jag ska skriva något på det projektet ska det vara nytt – inte redigering! Så jag har avhållit mig. Men idag föll jag för frestelsen.

Jag gjorde det dock med måtta. Jag bestämde: jag sätter äggklockan på en kvart och redigerar under den tiden. När klockan ringer ska jag sluta och skriva på något annat istället.

Jag kunde inte hålla vad jag lovat för mig själv. Fast nu är jag glad att jag inte höll det! Jag fortsatte nämligen att redigera, och medan jag redigerade löste blockeringar upp sig. Med ens visste jag hur boken skulle fortsätta. Jag skrev korta noteringar om allt som skulle hända. En stor stegring och bokens största vändning tog form i mitt huvud.

Jippi!

Undrens tid är inte förbi!

Jag kom på massor, och vips, innan jag visste ordet av började jag skriva också. Satte mig vid datorn och skrev, helt nytt! Nu har jag skrivit 400 ord på ett helt nytt kapitel av Tusenskönan. Jag är igång igen! (Efter ett evighetslångt avbrott.)

Det känns underbart härligt och roligt!

Det enda lilla solket i bägaren är att redigeringen av det jag skrivit tidigare, de 53 sidorna, är så tung redigering. Det är stora avsnitt som måste sättas i rätt ordning, skäras ner och klumpas ihop, skrivas om till nya avsnitt. Mycket att göra där…

Men jag tänker som såhär: jag tar en viss tid av redigering först som daglig vana, och sedan får jag skriva en viss tid på det nya stället, där fantasin får röra sig mer fritt, och där det känns roligare att vara.

Jag är full av tillförsikt och ny energi! Äntligen! Och blir jag bara mer klar på hur Tusenskönan ska sluta, kan jag binda ihop MK bättre med Tusenskönan. Det ser jag också fram emot!