En läskig bagatell

Hon rynkade pannan, rynkade ögonbrynen, plutade med munnen och såg skeptiskt på den blågröna vätskan i glaset framför sig.

”Läskeblask. Du kan inte mena att vi ska dricka det här. Det är ju inte ens riktig läsk!” Hon lyfte upp glaset och vickade på det, studerade vätskan med skeptisk min. ”Det är mycket blaskigare, mer som vatten.” Med en smäll ställde hon ned glaset på bordet.

Han slog sig ned mittemot, med ett eget glas, också fyllt till bredden. ”Det är vad de dricker i Ankeborg, det är vad Kalle Anka och hans vänner dricker. Håll till godo.”

Hon rörde inte glaset, lade ned händerna i knäet istället, så långt ifrån läskeblasken som hon kunde komma. ”Som taget ur en serietidning.”

Han höjde glaset, tog en klunk. ”Du muttrar du. Men smaka så får du se, det är riktigt gott. Du kan inte döma efter färgen.”

”Kanske inte, men jag har ångrat mig. Jag tar hallonsaft istället, som smurfarna. Det känns säkrare.”

Han suckade och drog hennes glas åt sig, tog det och hällde ut innehållet i slasken, blandade till lite saft i istället. Ställde glaset på bordet framför henne. ”Duger det så?”

”Det blir bra, det är gott, det vet jag redan.” Hon tog en stor klunk, bet en stor tugga av sin kanelbulle och sade med munnen full: ”Det smakar som sommar ska smaka.”

(detta är dagens skrivpuff-övning: skriv om läskeblask)