Vid datorn hade jag härdsmälta i går. Men så snart jag gick ifrån datorn, satte mig med penna vid blocket, då flödade orden utan problem från det att jag satte pennan mot papperet. På en gång jag gått ifrån. Är inte det lustigt? Blockeringen kommer sig av att jag sitter vid datorn där det finns distraktioner. Så snart det är bara jag och blocket, har jag inga problem med skrivblockeringar. Inte i går i varje fall. Nu under söndagmorgonen har jag renskrivit gårdagens ordskörd. Det blev 1491 ord.
Kanske har det att göra med att blocket är olinjerat, A5, och att jag gör det man kanske inte ska, bara för att jag är vänsterhänt; jag vänder det uppochner. Det har spiral längst upp, på högkant men då det krockar med min vänsterhand när jag skriver, föredrar jag att vända blocket uppochner. Det ligger ett slags frihet i att kunna skriva i ojämna rader. Ful handstil, väldigt slarvig, inte alls den där skolvackra man blev tvungen att dra till med en gång i tiden då man ändå fick tillbaka texten med kommentaren "Stilen, Jenny?" och blev tvungen att snygga till den och skärpa sig ytterligare tills nästa gång man skrev. Nej, det här är ett kladdblock, ett stenografiblock för övrigt, köpt i Provence. Det blir inte många rader på varje sida och de är sneda, raderna, vinda och kluddiga och alldeles underbara just därför. Ändå renskriver jag på en gång, för det ligger en tillfredsställelse i det också. Att få se sina ord i räta, raka linjer på en skärm, välordnat och så småningom (efter redigering) också välformulerat.
Nu är det dags att börja skriva på dagens ordskörd. Frågan är om jag ska försöka vid datorn först eller om jag ska gå och sätta mig med blocket. Inspirationen ligger nära intill och ordflödet finns nära det också. Jag tror att just nu går det bra, oavsett var jag sätter mig. Ska prova vid datorn först.
Gamla tiders författare skrev ju allt för hand. Men det skulle jag aldrig kunna. Jag vill lätt och ledigt kunna redigera texten.
SvaraRadera