Lars Westman: Januari

Första boken utläst för året blev en bok i Läs ett år-utmaningen, en läsutmaning som Västmanländskan anordnar. Häng gärna på, för det är en kul utmaning. Boken heter kort och gott ”Januari” och är skriven av Lars Westman, med illustrationer av Hjördis Davidsson. Det är en lättläst kortis för de lite mindre, klassad som Hcf och Lättläst på det lokala biblioteket. Illustrationerna är svartvita, boken är utgiven 1988 och har med andra ord några år på nacken.

Lite kort om handlingen. Olle har tröttnat på vintern och snön och beslutar sig för att göra sig av med snön på praktiskt vis – smälta ned den. Både kastruller, badkar, brevlådor och soptunnor fylls med snö. Olle engagerar grannbarnen, fast beslutna att smälta ned all snö och göra vintern till sommar. Boken är lite smårolig, men lite för kort och lite för enkelt. Olles kämpande leder naturligtvis ingen vart, trots att han är målmedveten. Men han tycks ändå vara nöjd med sitt arbete på slutet. Barn kan nog känna igen sig, både i Olle och i de andra barnen som är mer positiva till snön.

Illustrationerna speglar mest bara texten, och tillför inte så mycket extra, vilket är ett litet minus. Dessutom är de i svartvitt och dagens barn som är mer bortskämda med färg kan nog tycka att det är lite tråkigt.

Olles kämpande tycks meningslöst men han har ett mål, att smälta snö tills solen kommer tillbaka, och det lyckas han med. Så trots att hans arbete inte leder någonvart har det ändå någon mening för Olle, trots att de andra barnen inte ser något värde i det. Slutför vad du påbörjat eller något, kanske boken skulle kunna lära barn. Jag vet inte, men det låter torrt och tråkigt. Boken är lite för enkel och lite för torr för min smak, inte mycket händer. Men å andra sidan tog den bara ett par minuter att läsa så det gör inte så mycket. För en nybörjare i läsning passar den nog bättre, i lågstadieåldern, då blir det lite mer av en lagom utmaning att ta sig igenom texten, och ett plus att den är ganska kort på sina 16 sidor.

Faktaböcker i februari? - vad jag lånat på bibblan

Var på biblioteket för att hämta reserverad nöjesläsning, två böcker, men kunde inte låta bli att passa på att låna lite annat när jag ändå var igång. Det blev böcker jag förhoppningsvis kommer att läsa nu under januari/februari, en del av dem i research-syfte. Här följer en kortfattad lista, med egna kommentarer.

Inti Chavez Perez: Respekt. En sexbok för killar.
Ja, den här boken är för killar (i tonåren). Jag hör inte riktigt till målgruppen, MEN då jag skriver ur manligt perspektiv (första persons-point of view), känner jag att det kan vara på sin plats att få det manliga/pojkaktiga sättet att se på sig själv/på flickor/kvinnor. Efter att ha blädderläst i denna bok redan på biblioteket har jag en känsla av att den här boken kan vara viktig för killar av i dag, i tonåren och i nästan-tonåren. För att bli säkrare på sig själva och behandla både sig själva och andra med respekt (speciellt tjejer).

Fråga Darling de luxe (en grupp medförfattare): Vad en ung man bör veta.
Här har jag väl nästan skrivit allt som behövs ovan. Ännu en bok på temat ung man/kille, och denne stackars unge kille ska se på tjejer och sig själv, med ökad respekt och ökat självförtroende/självinsikt, insikt om det motsatta könet. Tydligen något slags samling av svar som tidigare publicerats i tidningen Darling.

Sten Hegeler: Bara för män.
Ännu en bok i temat man, denna gång en bok faktiskt riktad till män och inte unga pojkar. Detta är en mer humoristisk bok med de klassiska (och ganska tråkiga) skämtteckningarna i, som illustrationer. Tonen i boken är också lätt humoristisk. Ska nog läsas med glimten i ögat och en känsla för rätt slags humor. Känns vid första anblicken som en fördomsfull bok. En som eventuellt driver lite med fördomarna. Kanske kan jag ändå ha nytta av den.

Mats Börjesson & Alf Rehn: Makt.
En liten tunn, svart bok om makt. En del av att i mitt fall, i mitt skrivande, nå mörkret. Maktmissbruket och dess många ansikten. Denna bok är en introduktion till teorierna kring makt och sätten att se på makt, "i det stora, i det lilla och i det osynliga".

Barbro Hindberg: Barnmisshandel.
Titeln säger allt. Den här boken handlar om barnmisshandel, utgiven av Rädda barnen, indelad i tre huvudavsnitt, en faktadel, en intervjudel, ett avsnitt om hur man arbetar med barnmisshandel i England. En intressant, tungläst bok, kan jag tänka mig. Dock ganska kort med stor stil, så det kanske bli lättare att läsa på det viset, även om ämnet är tungt.

Charlotte Erlandson-Albertsson och Anna Wingren: Belöning och beroende.
En rosa, tunn bok, om tre beroenden som är accepterade i samhället. Alkohol, nikotin och socker. Handlar om hur beroende kommer ur behov av belöning och hur det ena triggar det andra och tvärtom.

Craig Nakken: Jaget och Missbrukaren.
En orange liten bok som har en undertitel som beskriver innehållet, kort och koncist: "Hur en missbrukarpersonlighet uppstår. Hur ett tillfrisknande kan äga rum."

Kanske ska jag med alla dessa böcker hoppa på Bokpotatens utmaning om att läsa fackböcker i februari? Jag är så erbarmligt dålig på att läsa böcker jag lånar på biblioteket, och lånar varje gång med hoppfulla, entusiastiska ambitioner, många böcker som aldrig blir av att läsa, hur intressanta de än först ter sig. Kanske dags att vända på trenden?

Silverregn

Lyssnar på låtar som får mig att bli poetisk.
In Memory of You av Yuki Kaijura
Canta Per Me av Yuki Kaijura
Fake Wings av Yuki Kaijura.


Vissa japaner träffar rakt i hjärtat. Yuki Kaijura är en sådan. Lyssna gärna nedan, mer att lyssna på än titta på i fallen med klippen nedan; den första är en stillbild, den andra är klipp från en animeserie och den tredje är en del ur en live-konsert, där Yuki Kaijura är hon vid pianot. Live-konserten kan man titta på, resten räcker det med att lyssna på.





Det är en fin linje mellan sentimentalt dravel och poetisk skönhet.

Skelett i garderoben

Det är så små steg framåt, att det ibland känns frustrerande. Babysteg. Och alla steg är inte heller framåt, utan lite åt sidan, ibland till och med bakåt. Eller på sidospår som visar sig vara blindspår. Ibland är det inte lätt att skriva. Men det är inte heller därför jag gör det, tvärtom. Om det inte vore svårt, vore det heller inte roligt. Fast jag har upptäckt, att jag omöjligt kan skriva kronologiskt. Jag försökte, till en början. Nu lägger jag mest bara pussel. Bitar här, bitar där. Fram och tillbaka, hit och dit. Vissa scener får vila, vissa kapitel får vila, ett tag, kort tid eller lång tid, och sedan går jag tillbaka till dem. Ser med delvis nya ögon. Lägger till, tar bort. Bygger upp, sten för sten. Skelettet tar form. Och jag får tygla otåligheten. Längta till redigeringsdelen, då första utkastet är klart och det är dags för skinn och ben, för kläder. Inte bara ett skelett, där man delvis famlar i mörkret. Som om man stod tillsammans med skelettet i garderoben.

It's Getting Darker... Much Darker...

Konflikt driver en roman framåt.
Konflikt mellan personer.
Konflikt inom personer.

Min roman "Jade" är en relationsroman.
Först och främst är det Jades relation till sig själv.
I andra hand är det relationerna till andra. Och det är där jag har funderat, funderat och tidigare inte fått till det i hans relationer till kvinnorna han har förhållanden med. Nu börjar jag få grepp om det. Grepp om dem, kvinnorna som varit lite konturlösa tidigare, kvinnorna som nu inte bara får konturer och siluetter utan fasta kroppar. Dessutom får relationerna fast form. Det där som ofta kan bli ganska abstrakt. Hur man relaterar till varandra, hur man reagerar, agerar, talar, tänker, handlar, är.

Jades barndom slår tillbaka på honom själv. Han slår tillbaka på sig själv.
Och det blir mörkare... mycket mörkare.

Jag vill hitta mörkret.

Vad är mörker för dig?

Räkning i skrivbok - inte så trist som det låter

Jag skriver en hel del för hand. Ligger efter nu, med renskrivandet. Har massor att renskriva, men orkar inte renskriva mer än lite i taget. Det tar ju tid från nyskrivet också, vilket känns lite frustrerande, tidvis.

Plus att nu när jag är med i 1 K Per Day-gruppen på Facebook, räknar jag alla ord jag skriver.

Det funkar bra även när jag skriver för hand, MEN det är tidsödande att räkna orden. Jag har ett system dock, jag räknar tio ord i taget, drar ett snett hårt streck, / eller \ lite beroende på var det hamnar på raderna, i meningarna, vilka bokstäver som är i närheten. På slutet räknar jag de sista orden, och summeras de inte upp till tio utan till lägre siffra skriver jag den på slutet, till exempel 4. Och sedan räknar jag strecken. Tio i taget, och sätter en liten siffra intill, "100", "200", "300" och så vidare, bara för att inte tappa bort mig. Och lägger till den där sista siffran, i exemplet ovan 4, så jag landar på säg 1504.

Funkar bra, men det blir, som ni förstår, mycket att renskriva när jag varje dag producerar minst 1000 ord...

Oftast åtminstone några hundra ord fler, för att landa på tusen ord blankt känns för futtigt. Kalla mig överambitiös om ni vill. Men när man väl är igång och skriver, blir det lätt fler ord, av bara farten. Ibland är det mödosamt, men så kommer inspirationen ikapp mig igen och så flyter det några hundra ord innan det åter blir trögt.

Det är som det ska vara med skrivandet, med andra ord.

Skrivargrupp inspirerar

Var på skrivargrupp i dag, och det var så inspirerande. Vi gjorde skrivövningar under tiden vi var där, och även om jag var nervös när jag skulle läsa upp dem så flöt det på när jag skrev övningarna. Den andra övningen gick ut på att skriva poesi, och den blev uppvärmning till den tredje övningen som flöt på som rinnande vatten, orden bara strömmade. Roligt när det händer. Kul att skriva men som sagt nervöst att läsa upp det, speciellt precis efter att man skrivit det och inte riktigt kan bedöma om det är något att ha. Nåja, övningar är ju mest till för övningens skull och inte något annat. Jag gick hemåt efteråt med orden rinnande och pockande. Nu ska jag försöka att skriva lite mer på romanprojektet Jade, och sedan räkna ihop allting. Vi får se hur många ord det blir i dag.

116 fina ord

Kruxet när man skriver för hand, massor, i en enkel anteckningsbok av A5-format, och sedan ska renskriva det handskrivna, medan man hela tiden skriver nytt, både för hand och på dator, så att man halkar efter med renskrivandet, och sitter två veckor senare och ska renskriva ett litet parti i anteckningsboken, tycker att det ser bra ut, är bra skrivet, men man inte har någon aning om var det partiet ska in i huvuddokumentet någonstans. Det kruxet.

Det var i alla fall 116 fina ord. Nu ska de bara få rätt sammanhang. Var?

Hallå, du skjuter baklänges!

Har skrivit varje dag i femtio dagar nu. Undantaget julafton. Men då skrev jag också, bara 75 ord visserligen. Men annars har jag skrivit över tusen ord varje dag sedan första december. Och under november var jag med på NaNoWriMo, och skrev runt 60 000 ord, ungefär varje dag den månaden också.

Har skrivit i ett flow, mer eller mindre, eller med en sjujävla disciplin, varje dag sedan den där fredagen i oktober, veckan innan NaNoWriMo skulle börja. Då jag hade den där drömmen, på natten, där Jade bad mig att jag skulle skriva ned hans historia.

Och sedan dess har det bara kommit, fler och fler ord. Det går inte alltid lätt. Ibland är det förskräckligt jobbigt att få ur sig tusen ynkliga små ord. Ibland tar det en kvart att skriva tusen ord. Och en liten sväng i början av januari försvann entusiasmen för projektet. Tack och lov kom den tillbaka, redan dagarna därpå.

Nu kom det ett nedåtsving igår igen, en liten dalanade melankoli, en dystertanke om att det jag håller på med är helt galet. Ibland kommer sådana tankar, att projektet är uppåt väggarna, och tänk om någon läser det och dömer mig! Dömer ut mig! På alla sätt och vis.

Men samtidigt, jag brinner så för projektet att jag fortsätter i alla fall. Jag brinner så för Jade, och önskar om och om igen att jag kunde få träffa honom på riktigt, men det går ju inte! Waaah! Snyft. Men jag håller mig i hans huvud så mycket som jag kan, eller om det var tvärtom, han i mitt huvud?

I alla fall. Det går i huvudsak bra att skriva. Även om det känns som att skjuta pilbåge och sedan rätta pilarna medan de flyger genom luften.

Nej, vänta, den där pilen skulle träffa mer åt höger.
Nej, nej, den där pilen skulle mer åt vänster och uppåt.
Hallå, du skjuter baklänges!

Sådant.

Nu ska jag återvända till Jade. Och låt mig berätta något hemligt: jag är besatt, beroende, fångad, insnärjd, betagen. Jag kan inte sluta skriva, för det är så himla roligt, så tillfredsställande, så utmanade. Så förskräckligt, förskräckligt svårt. Nämnde jag att det är roligt? Nämnde jag att det är inspirerande?

Prova det. Kasta kritikern åt fanders, skriv, skriv, skriv tills fingrarna blöder. Skriv för hand, skriv vid datorn, skriv för hand igen, skriv med skärmen mörk, så att du inte ser vad du skriver. Blunda. Sätt händerna mot tangentbordet - på rätt ställen! - och skriv tills fingrarna blöder. Rätta typos efteråt. Då kan du blunda och vara i det du skriver samtidigt som du skriver.

Perfekt.

Och har du gjort det tillräckligt länge blir du som jag. Då har du skrivit i femtio plus trettio plus sju dagar konstant, varje dag, med abstinens den enda dag du inte gjorde det (julafton), och sedan kan du inte hålla dig ifrån skrivandet. Motsatsen till skrivkramp.

Skriv. Det ska jag göra.

"Consciousness versus unconsciousness. Day and night, night and day. Above and below. Inside and outside."

Ibland rasar självförtroendet.
Så svårt att få abstraktioner till att bli delar av konkret, delar av narrative och dialog.
Famlar mig fram, just nu. Mörker runtomkring. Små ljusglimtar, delar av dilaog, är de rätt? Skriver jag rätt ord nu, är det verklligen det här som han säger? Allt känns så småaktigt, dialoger så torftiga. Träffar jag verkligen rätt? Kastar jag pilen i mitten på darttavlan eller träffar jag inte alls tavlan över huvud taget? Tankar, känslor, hans betraktelser, iakttagelser, upplevelser.
Allt är mörker. Skuggfigurer, siluetter som rör sig längre bort. Bortanför, utom räckhåll.
Hur tar jag av mig bindeln?

(Rubrikcitatet från astro-fix.)

Bokgeografi: Frankrike

Det här är en boklig utmaning jag hittade på Linda Odéns blogg. ”Bokgeografi” är det övergripande temat. Den här gången är det underliggande temat Frankrike och frågorna nedan är hennes.
Någonstans har jag precis som Linda Odén lite av ett speciellt förhållande till Frankrike, kanske för att min mamma alltid varit väldigt förtjust i Frankrike och jag redan innan jag valde att läsa franska på högstadiet som tillvalsspråk, satt med hennes gamla studieböcker och lärde mig franska så smått på egen hand. Hon överförde sin kärlek till Frankrike till mig, kan man säga.



1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Frankrike eller är skriven av en författare med anknytning dit.


Tyvärr kan jag inte franska så bra som jag skulle vilja; jag läste Lilla Prinsen (Le Petit Prince) av Antoine de Saint-Exupéry på franska i gymnasiet och höll sedan en redovisning om boken i klassen, också på franska, men det är ungefär det. För många år har gått mellan det att jag faktiskt studerande franska och till det att jag kom på att jag återigen ville underhålla språket. Den lilla boken är förresten rekommendabel, väl värd att läsas, vare sig man gör det på svenska eller franska. Det finns förresten också en serieversion av boken, ett seriealbum, som jag läste förra året och som också är mycket läsvärt.

Jag kan franska hjälpligt men jag skulle vilja kunna det bättre. Jag tragglar med ”Marina” av Carlos Ruiz Zafón, en ungdomsbok (åtminstone klassad som sådan i Frankrike) som för övrigt har kommit ut på svenska nu, sedan jag köpte den för ett par år sedan i Frankrike. Eller tragglar och tragglar. Precis efter nämnda frankrikeresa kastade jag mig över boken med ambitionen att läsa den och sedan läsa de andra böckerna på franska jag köpt, men jag har bara kommit ett par kapitel in. Tar det alldeles för seriöst, slår upp var och vartannat ord, istället för att tänka att jag bara ska förstå sammanhanget, min vokabulär är usel och läsningen gick för långsamt så boken ligger på ofrivillig paus på obestämd tid.



2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Frankrike. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.



Jag samlar på mig litteratur på franska i hopp om att någon gång ta mig tålamodet att stava mig igenom den, och har nu samlat på mig en bra samling böcker. Ett par seriealbum, ett par bilderböcker för barn, tre ungdomsböcker av det tjockare slaget, som nämnda Marina, och fyra-fem vuxenböcker med betydligt svårare språk.

Jag vill verkligen kunna franska bättre, för jag känner mig så handikappad när jag åker ned till mina föräldrars hus i Frankrike (där de bor delar av året, men inte permanent), och försöker tala franska, men känner att språket ligger precis utom räckhåll för mig. Jag kunde franska så mycket bättre på gymnasietiden och det var ju några år sedan nu. Blir fler och fler år sedan och här sitter jag och önskar och längtar och gör inte så mycket åt det. Mest blir det att jag läser böcker på svenska av franska författare. Förlaget Sekwa har blivit en favorit och jag har gett ett par titlar till min mamma i present vid olika tillfällen, och har ett par olästa böcker i bokhyllan, utgivna av det förlaget.

Serievärlden är så mycket större i Frankrike, både med rent franska seriealbum, och franska förlag, men också med all den rika belgiska seriekulturen som finns, och stora belgiska namn, som Franquin, Hergé, med flera. Dessutom översätter de så mycket mer manga (japanska tecknade serier) än vad som görs här i Sverige där utgivningen i princip stannat och stagnerat och håller sig till säkra kort (förlaget Ordbilder undantaget). Tyvärr blir böckerna i Frankrike inte billigare för en svensk än samma bok i Sverige, så det går inte att fynda billigt där och manga består många gånger av många volymer, helt ogörligt att köpa på sig när man köper grisen i säcken, så det har bara blivit någon enstaka seriebok.

Tracy Chevalier bor i Storbritannien, är född i USA, men har anknytning via sin släkt till Frankrike, skriver gärna om Frankrike och har sitt ursprung därifrån. Jag samlar på alla hennes böcker, har några lästa, några olästa i min bokhylla. Samma sak med Joanne Harris, brittisk författare, som också skriver på engelska men vars böcker utspelas i Frankrike. Jag läser dem också på svenska. Hon har bott och arbetat som lärare i Frankrike i många år. Både Tracy Chevalier och Joanne Harris har filmatiserade böcker. Chevaliers ”Flicka med pärlörhänge” och Harris' ”Choklad”. Båda filmerna är mycket sevärda för övrigt, mer om franska filmer i fråga nummer fyra.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Frankrike, som du inte läst, men är nyfiken på.

De böcker från förlaget Sekwa som jag har olästa i bokhyllan är jag nyfikna på, jag ska bara komma mig för att läsa dem också, bland allt annat som konkurrerar om min nyfikenhet. Två av dem är ”Nina av en slump” av Michèle Lesbre och ”Ät mig” av Agnès Desarthre. ”Nina av en slump” handlar om en hårfrisörska som drömmer om teatern och om att vara en annan Nina än hon är. ”Ät mig” handlar om en fyrtioårig kvinna som öppnar restaurang för att kunna lägga sitt tragiska förflutna bakom sig.

Bland böcker jag är nyfiken på hör även ”Starters” av Lissa Price. Det är en amerikansk debutbok, men jag har boken på franska, köpt i Frankrike. Det är en ungdomsbok, och på baksidan står, fritt översatt av mig ”Fansen till Hungerspelen kommer att älska den här boken”. Det gör mig nyfiken, eftersom jag slukade ”Hungerspelen” när det begav sig (har alla tre böckerna i en och samma volym och läste dem i ett svep, vilket de vann på).

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Frankrike.

Bland franska filmer finns det några udda filmer som jag tagit till mitt hjärta.

En trilogi filmer som jag omedelbart kommer att tänka på är den polske regissören Krzysztof Kieślowskis Trikoloren, Frihet – den blå filmen, Den vita filmen, Den röda filmen. Väldigt speciella och vackra filmer, som har anknytning till Frankrike på flera vis, både genom franska flaggan, och för att de delvis utspelas i Frankrike.

Det andra jag tänker på är, som också är en väldigt speciell film är ”Delikatessen” som den heter på svenska. Udda, originell och annorlunda. Se den gärna, det är den värd! Andra filmer av samma regissörer, Marc Caro och Jean-Pierre Jeunet, är också värda att titta på. ”De förlorade barnens stad” och ”Amelie från Montmartre” (av endast Jean-Pierre Jeunet) som ju är mer känd här i Sverige än de ovannämnda.

Apropå regissörer gillar jag Luic Bessons filmer, har sett långtifrån alla i hans digra lista, men några stycken, och dem tyckte jag mycket om.

Skulle kunna skriva mycket mer på temat Frankrike men det här får räcka.

Vad jag snöar in på mellan mina (snöiga) vinterpromenader

Vad håller jag egentligen på med?

Jag färdigställer NaNoWriMo-projektet 2013, första utkastet. Arbetsnamn finns, förkortat till "Jade" här på bloggen. Första utkastet ska vara klart senast 16/2 2014. Jag har en klar deadline! Är inte ofta jag har det, den här gången hjälper det! Precis som jag hade deadline 23/12 2013 för 100 000 ord på "Jade" och det funkade, ska jag klara deadlinen i februari. Måste bara hålla mig på mattan och åkalla disciplinen, fortsätta att skriva (minst) tusen ord om dagen. Första utkastet växer, händelser läggs till, romanen blir mer omfattande. Men jag lyckas ändå hålla den på rätt kurs, om än på något snirklig väg. Lyckas hålla nere antalet scener, försöker behålla, lägga till sådan som har relevans och lägger rätt pusselbitar till det pussel som är romanen "Jade".

Men vad håller jag egentligen på med?

Jag snöar in mig på astrologi. Jag snöar in mig på frågeställningar som "Med sådan brist på luft i födelsehoroskopet (ingen som helst planet i lufttecknen), hur mycket om någon inverkan alls har då Chiron, de facto att den bara är en asteroid, i och med att den ligger i Tvillingarna (ett lufttecken)?"
Jag snöar in mig på googlande efter hans rising sign/ascendant (ascendenten på svenska) (insåg precis vilken character arc-resa han ska göra/personutveckling genom romanen från början till slut), och läser tjugotals artiklar om detta. Snöar in mig på och googlar sol/måne-kombinationen.
Jag har helt enkelt bestämt precis var och när Jade är född, och har iordningställt ett födelsehoroskop på honom. För övrigt mycket intressant att läsa och en klurig, intellektuell utmaning att få ihop alla delar, planetpositioner, aspekter, mån-sol-kombinationen, AC, MC, DC och så vidare.

Som bekant gäller det att göra sin huvudperson (och bipersonerna) komplex(a), men jag kanske tar i i överkant med ett födelsehoroskop. Dock, det är himla roligt att pyssla med. Prokrastinering? Nja, inte egentligen, eftersom jag ändå använder det jag kommer fram till. Och generaliserar lite, eftersom jag tolkar horoskopet efter eget huvud, och efter det som passar det jag skriver/redan skrivit. Och det roliga är att när jag nu läser om honom enligt hur han ska vara i horoskopet, så har jag redan slagit huvudet på spiken, utan nämnda horoskop. Ändå gjort honom till precis vad han är. Det kluriga är dock att få fram det i texten.

Ännu klurigare blir det när jag skriver ur första persons-perspektiv och det blir subjektivt, och ännu mer subjektivt då han som nämnt ovan saknar luft i sitt horoskop och inte är speciellt benägen till att se saker objektivt, självanalys eller reflektion över sin egen person, går mer på vad han hör andra säga om honom, i fråga om att lära känna sig själv. Tycker inte att det är relevant att vara självrannsakande. Det är genom erfarenheterna snarare än genom tanken som han lär känna sig själv, inte helt fel i en roman, där det ändå ska vara gott om yttre konflikt, och konflikter mellan personer. Ändå har jag valt just "självrannsakan" som ett nyckelord för romanen. Kanske ska det hellre vara "självinsikt"? Och komplicerar till saker som luft-saknad med fördjupningar som denna (scrolla ned till "Lack of Air") (att man kan kompensera bristen på luft genom att använda t.ex. eld till sitt tänkande).

Dessutom, en annan utmaning, är att verkligen utnyttja första persons-perspektivet, göra det bästa av det och få läsaren att tycka att romanen inte lika gärna kunde vara skriven ur tredje person. Det är som sagt en utmaning, att utnyttja potentialen i första person. Någon som verkligen lyckades med det var Elieshi Lema i sin roman "Bränd jord". När jag läste den boken kände jag att "den här kunde inte vara skriven i något annat än första person". Det är dit jag vill. Ändå är min roman inte lika mycket en inre resa som en yttre. Och jag skriver nog för en yngre publik. Fortfarande måste jag tänka på potential och utmaning i första person.

Som för alla som vill vara kreativa hjälper det att gå promenader. Så det gör jag, mellan det att jag skriver och försöker att inte snöa in mig alltför länge åt gången i googlandet.

Den känslan

Känslan när man inte kan slita sig, när man skriver och skriver, och skriver mer, och redan hunnit upp i antal ord för dagen, i dagens mål, och ändå fortsätter att skriva, bara för att man vill veta hur det går, bara för att det är så himla roligt, bara för att man inte kan sluta, bara för att det blivit till ett begär. Och man skriver och skriver, och huvudpersonen plötsligt överraskar en och säger den allra sötaste raggningsrepliken någonsin och man blir nyförälskad i honom och önskar, om igen och återigen, att han fanns på riktigt. Den känslan.

Bokbloggsjerka v. 2

Veckans bokbloggsjerka är "Tänker du delta i några utmaningar i år och i så fall vilka? (Jerkan räknas inte)"

I mina senaste inlägg har jag skrivit om olika läsutmaningar jag hakat på.

Sammanfattningsvis är det följande:

Klassiska Kvinnor

Min egen utmaning: läsa böcker från minst 20 länder

Kaosutmaningen 2.0

Läs ett år

Plus att jag tänkt mig att läsa diverse hyllvärmare, böcker jag fått i gåva men inte läst än, bland annat.

Tillägg: är även med i bokcirkeln "Brasilien berättar: Ljud av steg".
Samt vill även:
- läsa minst tio böcker på engelska
- läsa en bok på franska

Tre ord om dagen

Tre ord om dagen.

Faktiskt möjligt, att varje dag skriva tre (och många fler) unika ord på min roman. De flesta orden blir ju de gamla vanliga, återupprepade i evighet i olika kombinationer, men ibland överraskar jag mig själv.

De ”unika” orden är ibland tråkiga ord, ibland roligare ord. Bedöm själva, eller nej, låt bli. Bara läs.

1/1: knapphändigt, svagsint, uppehållstillstånd

2/1: rörelsemönster, ”enögde köpmannen” (ett citat – bonuspoäng till den som vet varifrån det kommer! – visa hur stor litteraturnörd du är!)

3/1: hyenaskrattet, paralyserat, gutturala

4/1: bambiögon, målarkopp, kadaver

5/1: överväxt, individuella, ruttnade

6/1: papiljotter, hårnät, skvallertidning (anar jag ett tema här?)

7/1: snälltåg, kaktus, hägringar – ett bonusord: desillusionerad

8/1: empatiskt, platoniska, förbipasserande

9/1: pisksnärt, självplåga, magnetiska (poler)

Den 10/1? Inte slut än. Men här är tre ord, så länge: knädarrningar, juice (ett så vanligt ord! Men första gången jag använder det i den här romanen), sagoslott.

Men går jag till lix.se ser jag att min roman innehåller hur många ord som helst som inte förekommer mer än en gång och som med andra ord är helt unika. De tre ord som förekommer allra mest är ”jag”, ”och” och ”det”. Märks med andra ord mycket väl att romanen är skriven i första person.

Diskussionsforum på Facebook

Förra gången det var diskussionsdags var i november och då var jag helt inne i mitt NaNoWriMo-projekt. Jag skriver fortfarande på romanen om Jade, men smekmånaden är över. I och med att januari och nya året började har det gått lite trögare, jag har börjat göra annat också, samtidigt. Så jag gör ett nytt försök med en novellcirkel. Vi ska cirkla om en bok jag redan har hemma, ännu oläst, "Brasilien berättar". Det är en novellsamling, olika författare, alla med brasiliansk anknytning.

Bokcirkeln är en Facebook-grupp, "Brasilien berättar: Ljud av steg" (samma titel som novellsamlingen). Gå gärna med i gruppen och diskutera boken! Tre noveller i veckan ska det bli framöver. Jag har skickat en förfrågan om att få gå med i gruppen, hoppas jag får ett ja på det! Trots att jag var helt tyst i facebookgruppen som i november diskuterade "Brinnande livet" av Alice Munroe. Hade alla intentioner den gången om att vara aktivt med och verkligen läsa novellerna. Men faktum är att jag inte läste ut en enda bok under november och december.

Tidigare år har det ibland också varit så, att november blivit en skrivmånad, med ingenting läst. Nu sträckte sig detta skrivande-och-inget-läsande över hela december också. Det blev över 67 000 ord skrivna i december. Tack vare att jag var med i en annan facebookgrupp, 1K Each Day. Man skriver minst tusen ord om dagen, allt räknas. Men jag vill helst bara räkna sådant som är romanskrivande på projektet Jade. Ändå, som medlem i den gruppen har jag nu skrivit alla dagar sedan första december, julafton undantagen (då jag, med abstinensbesvär, bara skrev 75 ord och hade "semester").

Kan bara konstatera att det är bra med Facebook, och facebookgrupper. Så länge det inte distraherar skrivandet utan bara kompletterar det.

Läsutmaning: Klassiska Kvinnor

Jag tänkte vara med på Feministbibliotekets läsutmaning Klassiska Kvinnor, som pågår från nu i januari 2014 till den 15 september 2014. Utmaningen går ut på att man läser minst fem böcker ur Feministiskt kanon. Jag har tittat igenom listan och hittade en rad böcker som jag antingen redan läst eller/och hade i min bokhylla. Nu har jag valt ut fem av dessa, som jag inte läst än. De böcker jag ska läsa är följande:

1. Charlotte Brontë - Jane Eyre
2. Doris Lessing - Den femte sanningen
3. Ursula K. LeGuin - Mörkrets vänstra hand
4. Erica Jong - Rädd att flyga
5. Agnes von Krusenstjerna - Av samma blod

Ursula K. LeGuin har jag läst många böcker av förut. För er som följer/följt min blogg vet ni redan att hon är en av mina favoritförfattare. Just "Mörkrets vänstra hand" har jag påbörjat vid tidigare tillfällen, men aldrig läst ut, inte för att jag inte velat läsa den utan för att det bara inte blivit av. Nu ska jag göra ett sista försök och äntligen läsa om och ut boken.

Agnes von Krusenstjerna läste jag första gången 2002 - 2003 då jag läste Litteraturvetenskap på högskolan. Vi skulle då läsa de två första böckerna i serien om fröknarna von Pahlen. Jag passade på att köpa hela sviten, sju böcker, när jag ändå höll på. Av olika anledningar har läsningen av dessa böcker dragit ut på tiden. Eftersom "Av samma blod" är sista boken i serien ser jag det som en anledning till att läsa klart de återstående böckerna.Den fjärde boken, "Porten vid Johannes", läste jag ut 2011. Sedan dess har det inte blivit fler böcker. Jag fastnade mitt i min läsning av "Älskande par", den femte delen. Nu ska jag börja om på "Älskande par". Således blir det tre böcker av Agnes von Krusenstjerna innan september, men det är helt i sin ordning. Kommer att kännas bra att äntligen läsa klart de där böckerna av henne och avsluta serien.

Jorden runt? Nja, inte riktigt.

Även tidigare år har jag gjort lite snabb statistik över antalet länder jag läst böcker ifrån. Ju bredare desto bättre. Under 2013 blev tyvärr två länder överrepresenterade. Gissa vilka! Sverige och USA, förstås. Nåja. Jag har läst böcker från 14 olika länder.

Sammanlagt läste jag 76 böcker.
USA toppar listan med 26 böcker.
På andra plats kommer Sverige med 20 böcker.
Delad tredjeplats: Japan och Finland, med fyra böcker vardera.
På fjärdeplats, Frankrike med 3 böcker.
Femteplatsen representeras av två länder, Danmark och Tyskland, vardera 2 böcker.

Sedan följer ett antal länder där jag läst en bok från vardera land. Dessa är:
Italien, Ryssland, Kina, Norge, Spanien och Tanzania.

Ganska så bra spridning ändå, med fjorton länder. Men det skulle kunna vara ännu bättre, och det ska jag försöka med nu i år.

Kort statistik från tidigare år:
2009: 19 länder.
2010: 11 länder.
2011: 18 länder.
Har ingen statistik för 2012 just nu.

Ska jag kanske utmana mig själv att läsa böcker från 20 olika länder under 2014?

Läsutmaningar 2014

Senare kommer sammanfattning av läsåret 2013. Nu till 2014. Jag har som bekant hakat på flera läsutmaningar varje år, väldigt entusiastiskt till en början, men inte slutfört lika många. Därför är jag numera lite restriktiv när det kommer till läsutmaningar. Hittills är det två jag funderar på. En som jag anmält mig till och ytterligare en som jag funderar på. Den första utmaningen är Läs ett år, som går ut på att varje månad läsa en bok där månaden ifråga finns med i titeln. Det är Västmanländskan som har den utmaningen på sin blogg. Den andra läsutmaningen är Kaosutmaningen 2.0. Jag var med på ettan, förra året, men vet inte riktigt hur det gick för mig - jag håller på att sammanställa resultatet. Hursomhelst gillar jag Kaosutmaningen, finns hos Pocketlover. Får se om det blir någon mer läsutmaning eller inte. Jag börjar lite blygsamt med dessa två i alla fall.

Gott Nytt År!

Gott Nytt År! Och God Fortsättning på det nya året!

Tog ett tag i dag innan jag kunde förmå mig att börja skriva, som om de första orden på det nya året är av speciell betydelse, vilket de inte är, förstås. Lite trögt att skriva i dag, men så är jag också lite ofokuserad. Fast tusen ord på Jade ska jag väl kunna få ihop innan midnatt.