#sommarlovmedkulturkollo #hemligheter

Många böcker innehåller hemligheter; för varje ny läsare är en ny bok full av hemligheter.

Och varje skönlitterär bok skulle vara mycket mindre spännande om inte personerna i dem hade hemligheter för varandra. Många berättelser bygger på hemligheter och i många har hemligheter en central roll.

Men nu när jag jagade runt i mina bokhyllor efter böcker med "hemlighet" eller "hemligheter" i titeln, fann jag färre än jag trodde att jag skulle finna. Bara två hittade jag och båda på engelska.

River Secrets av Shannon Hale, tredje boken om landet Bayern, och Can You Keep a Secret? av Sophie Kinsella.

Jag har inte läst någon av dessa, men eftersom jag tyckte om både Goose Girl (del 1) och Enna Burning (del 2) av Shannon Hale är jag säker på att jag kommer att gilla tredje boken i serien. Jag har också hört mycket gott om Kinsella, men ännu inte läst något av henne.

(För mer om Sommarlov med Kulturkollo, surfa in på Kulturkollos blogg.)

SkrivPuff: hopp

hopp

med trevande steg tar du dig fram

över stenar som skaver, skakar

och inte vill ligga stilla

de gnider sig mot varandra

och får dig att vingla

när du balanserar

som på lina över en avgrund

vild är forsen

och vattenstänken kalla

när dropparna når ansiktet

rinner de över dina kinder

blir till fåror och linjer

kartor över din hud

du tar dig vidare och förbi

både fors och vattenfall

när du når gräset på andra sidan

blir du åter säker på foten

stenarna

lämnar du

bakom dig.

(detta är en SkrivPuff-övning; bilden lånad här.)

#sommarlovmedkulturkollo #blommig

blomster

försiktiga steg

ett i taget

för mig vidare – bortåt, utåt

vågar svälja stjärnor

vågar andas månar

vågar leta i vattenbrynet

och möta saltkornen

som samlas på överläppen

blommor lindar sina dofter

kring mina fingrar

dimslöjor väver spindelnät

framför mina ögon

tills skymning råder

skönjer hål i doftväven

en nedåtgående sol

vars strålar slingrar genom trådarna

väver solsken och blomster samman

till det som kallas sommar

medan daggen i gräset

kysser mina tår

och önskar godnatt

©Jenny Holmström, 2015

©Fotograf: Maria Ingvaldson

#sommarlovmedkulturkollo #himmel

När jag gick i lågstadiet, kanske till och med i ettan, och vi skulle rita ”himmelen”, ritade jag en mörkblå teckning med moln, himmel och stjärnor, med planeter och månar. De andra barnen i min klass fattade galoppen och ritade Gud, änglar och trumpeter. Det måste ha varit på en religionslektion, kan tilläggas. Vi hade Kristendom på schemat på den tiden; plus en religiös gammal dam som lärare.

Som en liten eloge eller kanske snarare ett trösteklistermärke till mitt stackars barnjag som blev arg på sig själv många gånger genom åren för att hon inte också ritade änglavingar och lockigt hår, tipsar jag idag om en science fiction-klassiker. 

Lika blå som himlen är mitt pocketexemplar av Stiftelsetrilogin av Isaac Asimov. Den innehåller tre böcker i en: Stiftelsen, Stiftelsen och Imperiet och Den segrande Stiftelsen.

Den handlar om något så storslaget som det stora vintergatsimperiets nedgång och fall.

Vetenskapsmannen Hari Seldon har till uppgift att bevara människosläktets kunskaper, och han gör det på ett originellt vis, genom psykohistoria (teorier som han själv har kommit fram till).

Som det står på baksidan av boken: 

”Stiftelsetrilogin är en berättelse fylld av bysantinska intriger, slughet och förräderi, mod och tapperhet, allt spelat mot en svindlande galatisk fond.”

Som Star Wars, fast i riktig science fiction och inte bara i något slags ”science fantasy”. Läs trilogin! 

Annars har Asimov skrivit en novellsamling (som jag borde läsa i sommar) som heter Jag, Robot (det finns en film löst baserad på denna) och som innehåller noveller som utspelas i samma universum men som kanske är mer lättillgängliga för den som inte är van vid science fiction.

Jag måste tillägga att jag dock inte är van vid science fiction men ändå mycket uppskattade Stiftelsetrilogin, såpass mycket att jag har köpt både prequels och sequels till nämnda trilogi, plus annat av och med referenser till Asimov, sedan dess.

Recension: The Young World 1 - Överlevarna av Chris Weitz

Författare: Chris Weitz

Titel: The Young World 1 – Överlevarna

ISBN: 978-91-32-16362-3

Sidantal: 268

Förlag: B Wahlströms

Mitt exemplar: en e-bok – ett recensionsexemplar från förlaget

Utläst: 2015-06-27

I The Young World 1 – Överlevarna har ett mystiskt virus slagit till och dödat alla vuxna såväl som alla barn under en viss ålder. Enbart tonåringarna har av någon outgrundlig anledning överlevt. Viruset finns fortfarande aktivt och alla som når fysisk mognad – blir vuxna på riktigt – går samma tragiska öde till mötes.

Boken är skriven i första person och det är två ”jag” som berättar: Donna och Jefferson. Varje kapitel är tydligt namngett efter personen och jaget ifråga. Donna och Jefferson, tillsammans med sina vänner, beslutar sig för att leta reda på roten till det onda, källan till viruset, och hitta ett botemedel. Detta gör att de måste bege sig ut på en farofylld resa genom det postapokalyptiska samhället.

Det här är en bok som skulle passa perfekt att filmatiseras. Den är actionpackad; det händer mycket hela tiden. Det är dramatiskt – ungdomar dör på brutala vis – och det är en hel del skjutvapen och explosioner involverade.

Det är snabbläst, spännande läsning från första sidan till sista. Språket är enkelt och ”modernt” i sin framtoning. Även om det framstår som ungdomligt med alla sina ”typ” väjer det inte från att ha lite svårare ord med ibland och det höjer nivån på språket såväl som på intellektet hos den tilltänkte läsaren såväl som hos huvudpersonerna. Även om huvudpersonerna båda är lite väl snara att påpeka att de ser på sig själva som ointelligenta.

Trots det mörka allvaret bakom händelserna i boken finns det en hel del humor, både i språket och i huvudpersonernas självdistans och i deras försök att skapa ett avstånd mellan sig själva och det som skett. Humorn består även till stor del av referenser till nutida fenomen och till hur det var i slutet på nittonhundratalet.

Bokens förankring i nutid är både ett plus och kan vara ett minus. Läsare av idag känner igen sig och drar gärna på smilbandet. Det ökar humorn för mig som läser nu, men det får mig också att undra över hur boken skulle mottas av ungdomar om några år, då referenserna och språket med alla sina ”typ” kanske inte är lika självklara.

Trots det är det som sagt välgjort underhållning och det är ju främst nu när boken först kommer ut som den ska läsas.

Det här är en bok för den som vill ha en spännande stund med lättläst underhållning, som förhoppningsvis väcker tankar och idéer, och om inte annat väcker en nyfikenhet på fortsättningen i serien.

Detta var den första e-bok jag läste från början till slut, fast jag föredrar fortfarande de gamla hederliga pappersböckerna. Tidigare har jag bara gjort tafatta och halvhjärtade försök att läsa e-böcker. Men nu när jag till sist gjorde det måste jag säga att det gick riktigt bra.

Tack, B Wahlströms, för recensionsexemplaret!

Recension: Demonen av Michail Lermontov

Författare: Michail Lermontov

Titel: Demonen

Förlag: Ersatz

Sidantal: 126

ISBN: 978-91-86437-32-9

Mitt exemplar: köpt på bokrean i februari 2015

Utmaning: Klassikersommar, en utmaning anordnad av Lyran på Lyrans Noblesser

Utläst: 2015-06-20

Först ut i min klassikerutmaning är en bok som inte finns med i min hög av klassiker men som väl fanns med i min läshög redan innan, eftersom det var en bok jag hade börjat på men ännu inte läst ut. Mitt läsmål nu i juni har främst varit att minska min läshög av redan påbörjade böcker från över tio, elva, tolv stycken till att bli den mer hanterbara summan av tre som det är just precis nu (en fackbok; två skönlitterära).

Demonen är en episk saga berättad i diktform, om hur Lucifer kastas ned ur himlen och tar sig till jorden. På jorden förälskar han sig i en fager kvinna, Tamara, som gör allt hon kan för att värja sig mot demonen, dess planer och förförande manér.

Mitt exemplar är ett fint inbundet sådant, med ett förord skrivet av Kristina Rotkirch i vilket hon skriver om Lermontov och dikten Demonen. Lermontov själv fick inte se sin dikt i tryck, trots att många redan på hans tid läste den. Idag är Demonen en av Rysslands mest älskade dikter; ”en handbok i förförelsens höga konst” som Rotkirch uttrycker det.

Själva dikten finns i boken både på ryska och översatt, varannan sida ryska och varannan sida svenska, så den som kan ryska (vilket inte jag kan) kan även läsa den på originalspråk.

I slutet av boken finns ett efterord, skrivet av översättaren Lasse Zilliacus, kallat En bergsbestigares tankar – en lämplig metafor när det kommer till den svåra konsten att översätta rimmade versmått.

På insidan av omslagsbladet står om Michail Lermontov följande:

Michail Lermontov föddes 1814 i Moskva och dog i en duell den 27 juli 1841 i Kaukasus. Han tillhörde en förnäm adelssläkt som invandrat från Skottland på 1600-talet och var avlägsen släkting till Lord Byron. Efter att ha tillbringat barndomen hos sin förmögna mormor blev den unge poeten gardesofficer i Sankt Petersburg. År 1837 förvisades han till Kaukasus efter att ha skrivit en för tsaren misshaglig dikt efter Pusjkins död. Hans mest kända verk är romanen Vår tids hjälte, som även den fördömdes av tsarregimen som omoralisk.

Den här gick snabbt och lätt att läsa, just för att det var en dikt, om än en lång dikt, på korta rader. Det är en dramatisk handling med dramatiskt utförande, en berättelse som svävar både högt och lågt, både kosmiskt och känslomässigt, och tar läsaren genom alla tänkbara känslor en människa kan erfara.

I efterordet diskuteras lite meningen med dikten och synen på Tamara och hennes kärlek. Och visst kan man ha invändningar mot hennes handlande, mot demonens handlande och mot utgången av dikten eller vad som sker i den. Men jag vill inte avslöja för mycket utan rekommenderar er att läsa den här boken.

Den är kort och den är mycket bra och välskriven, med en fin översättning.

SkrivPuff: Klor

Hon gömde sig bakom sagorna. Där hade sådana som hon inte klor. Där var de vackra, lenhudade, mjälla i hyn och de fick pojkarna att stå framför dem med svettiga händer och bultande hjärtan, helt förtrollade.

I de mest romantiska sagorna förvandlades sådana som hon alltid, förr eller senare, till en människa, fick ben och klev upp på land.

Deras naglar var prydligt nedfilade och de hade prydliga rader av fyrkantiga tänder som blixtrade i solen när de log. De var sköna och söta, lika ljuvliga som blommorna i deras hår och de sade andlöst ”ja” till prinsen när han friade.

De fick rosenröda kinder när de rodnade och gifte sig i vita kyrkor, vitklädda med blommor i håret som speglade deras fromma jungfrulighet.

Hon var inte en sådan modern sagojungfru; hon var av den gamla stammen – de som var långaväga besläktade med sirener och hade mer gemensamt med hajar, delfiner och sjökor än med människornas prinsessor.

Hon var en riktig sjöjungfru och hon gömde sig bakom sagorna när hon steg upp på land.

(Detta är en SkrivPuff-övning; ordet för dagen är klor. Bilden hittad här.)

Recension: Björnar kan inte springa i nedförsbacke av Robert Anwood

Författare: Robert Anwood

Titel: Björnar kan inte springa i nedförsbacke – Och 200 andra tvivelaktiga påståenden

Förlag: Bra Böcker

ISBN: 978-91-7002-499-3

Sidantal: 328

Mitt exemplar: gåva av min fästman

Utläst: 2015-06-24

Betyg: 4 av 5 stjärnor

Från baksidan av boken: Skriven i en stil som är lika underhållande som den är upplysande, avslöjar och förklarar boken 201 vanligt förekommande påståenden och missuppfattningar.

Boken är uppdelad i olika avdelningar med mer eller mindre absurda och roliga fakta: natur, underhållningsbranschen, vetenskap, juridik, historia, sport och geografi. Varje nytt avsnitt inleds med ett påstående som sedan diskuteras och som visar sig vara sant eller falskt.

Till och med sporten (som jag har lite svårt för i andra sammanhang) var rolig och underhållande.

Detta var verkligen en brittisk bok med brittisk humor, en del mer allmänna/allmängiltiga/världsomspännande påstådda fakta och en del riktigt just brittiska sådana.

Boken är smårolig och underhållande, perfekt att ströläsa några sidor lite nu och då i. En perfekt bok för stranden med andra ord (eller badrummet). Jag tyckte mycket om den och ger den fyra av fem möjliga stjärnor.

Sommarlov med Kulturkollo #strandbryn och #deckare

Sommarläsning förknippas med strandläsning och eftersom man sällan vill släpa med sig de tjockaste eller dyraste eller mest omtyckta böckerna till stranden och få dem söndriga och sladdriga av sand, vatten och salt, talas det mest om att man läser kiosklitteratur – romansböcker av lågkvalitativt slag, bladvändardeckare av sämre kvalitet samt annan lättsmält kiosklitteratur under sommaren.

Nu är det väl inte så egentligen, åtminstone inte för mig. Som jag nämnt tidigare i min blogg är Harlequin ingenting för mig och jag läser sällan deckare. Inte mycket av klassiker heller – fast det(!) är mer högkvalitativ långlivad litteratur som dock finns att få tag på i billiga och ofta tunna pocketversioner. Kanske är det därför de också hör sommaren till?

Eller så är det så att det inte finns någon riktig egentlig sommarläsning, bara myten om sommarläsning.

På bilden ovan sitter jag förresten inte på någon strand, men väl i ett vattenbryn (strandbryn?) och läser Kvinnorna på Gömslet, del 1, av Agneta Karlsson, som jag recenserat här.

Vad är sommarläsning för dig? 

På resor kanske man också tar med sig lättviktig litteratur, både för att de väger lite rent fysiskt men också är lättsmälta mentalt när man ändå får så mycket reseintryck i verkliga livet. Eller för att den tunga värmen och solen i det exotiska land man rest till tar såpass på krafterna att man inte orkar med något som inte är väldigt lättsmält och enkelt, trivialt rentav?

Men klassiker är å andra sidan sällan triviala; åtminstone inte de mest klassiska klassikerna; de kan många gånger vara dystra filosofiska saker med mycken livsvisdom eller psykologiskt grubbel. Eller gör jag det för enkelt för mig nu(?), bara för att det är sommarvarmt (med svenska mått mätt) och det nästan (men inte riktigt) är tjugo grader ute när jag sitter (inne) och skriver detta, hej och hå.

Jag vill tipsa om böcker när jag ändå håller på, böcker som håller för sommarläsning men som kanske inte tillhör kioskgenren.

Förra sommaren läste jag en bok som utspelas vid strandbryn och det är Juli av Tania Kjeldset – en bok för unga tonåringar, för barn som är lite äldre. Om ett tungt ämne på lätt sätt och med många somriga inslag, bland annat strandbryn. Min recension finns här.

En annan (om än udda) sommarbok – bara för att den har titeln Centuries of June läste jag i juni förra året, skriven av Keith Donohue. En ny författarbekantskap för mig var det, men jag läser gärna något mer av honom (när jag nu får för mig att köpa något mer). Det var en mysteriebok av ovanligt slag, en deckare kanske men inte som de vanligtvis ser ut. Ett mord och dess följder är det i alla fall – med den mördade själv som talar. Min recension finns här.

På tal om deckare är det verkligen inte ofta jag läser deckare – vanligtvis är det inte min genre – men jag har gjort några undantag och läst några Agata Christie och Henning Mankell genom åren. Även en handfull andra, lite nu och då.

Efter tips från min fästman (som läser betydligt fler deckare än jag) har det blivit några juldeckare såväl som sommardeckare för mig de senaste åren.

Bland annat några som jag faktiskt riktigt fastnade för, som gick lätt att läsa och som kändes – om inte lättsmälta så i alla fall somriga – och de utspelas i strandbryn och nära båtar och hav och sommarkänsla – och det är Ann Rosmans deckare. De utspelas i och i närheten av Marstrand, somrigt så det förslår.

Jag slukade alla nyss utgivna (då fyra stycken) i november-december 2012. För mig är kanske deckare mer julmys än sommarstrand.

Det påminner mig om att jag har Ann Rosmans femte deckare, Havskatten, oläst (eller min fästman har den i sin bokhylla, snarare). Kanske är det något för hängmattan i sommar? (Mellan alla klassiker och alla andra böcker jag fått för mig att jag bara måste läsa i sommar.)

(För fler somriga kollo-inlägg och utmaningar, läs mer på Kulturkollos blogg.)

Sommarlov med Kulturkollo #läserjustnu

För den som vill se bilden på Instagram och även följa de bilder jag lägger upp där men inte här, titta gärna in hos mitt alias yasuisora.

För bara en vecka sedan läste jag samtidigt över tio böcker - mer runt elva, upp till tolv stycken som mest. Alldeles för många!

Varför blir det sådär?

Ibland börjar jag på ännu en bok bara för att det går trögt med en annan eller för att jag vill läsa den där nya intressanta boken jag just lånat/köpt, eller för att jag är ute och reser och påbörjar den nyköpta/nylånade boken på vägen hem. Och så sitter jag där med elva böcker samtidigt och känner mig stressad.

Tack vare Rainbow Readathon som jag skriver mer om här, har jag avslutat de flesta böckerna i denna jättehög. Just nu läser jag "bara" fem böcker samtidigt. (Men snart ska de bli färre, haha!)

Dessa är:

The Young World - Överlevarna av Chris Weitz. Min första e-bok någonsin! Jag har kommit till sidan 40 och det är en snabb, lättläst bok, om ett gäng barn som blir kvar när alla vuxna (och småbarn) dör av ett underligt virus. Detta är ett recensionsexemplar från förlaget B. Wahlströms. Jag är som sagt på sidan 40 av 268.

The Art of Character av David Corbett. Det här är en faktabok om skrivande, närmare bestämt om konsten att beskriva och bygga upp karaktärer i sitt skönlitterära verk. Undertiteln är "Creating Memorable Characters for Fiction, Film, and TV". Det är en mycket intressant läsning, en bra bok med mycket fakta, exempel, teoridiskussioner, övningar, tips och trix. Mitt exemplar är köpt på Foyles i London för 9.99 pund. Jag är på sidan 110 av 383.

Snow Crash av Neal Stephenson. Jag har aldrig läst något av Neal Stephenson förut, så jag letade reda på en bok av honom på SF-bokhandeln i Stockholm senast jag var där. Råkade ramla över ett storpocketexemplar av hans första bok Snow Crash, hans debut som handlar om Metaverse - det som kommer efter Internet (fiktivt förstås) och den nya cyberdrogen Snow Crash som också är ett datorvirus och som riktigt ställer till det i Metaverse. Huvudpersonn heter Hiro och är en freelance-hacker. En SF-/cyberpunk-roman av en författare som jag blev nyfiken på efter att hört författarens böcker rosas på Booktube (Youtubes bokavdelning). Mitt exemplar är som sagt köpt på SF-bokhandeln för 139 kr. Jag är på sidan 28 av 440.

Deathless av Catherynne M. Valente. På The English Bookshop i Uppsala frågade jag ett mycket vänligt och hjälpsamt affärsbiträde efter böcker som påminde om Neil Gaimans, samma anda, lite mörka i tonen, med bra språk - liknande Gaimans språk - och fick tips om bland annat den här boken. Det är en mörk saga som tar inspiration från ryska folksagor och som följer en ung kvinna vid namn Marya Morevna när hon blir gift med en av Rysslands svar på Loki eller elaka häxor - Koschei the Deathless. Jag har kommit till sidan 62; boken har varit lite trögstartad men den är mycket poetisk och vacker och lite udda och smått förvirrande men det rätar nog upp sig. Mitt exemplar är köpt i ett köp tre betala för två-erbjudande, och kostade 175 kronor - rabatten, vad den nu blev. Jag är som sagt på sidan 62 av 352.

Ranveig den havsdjärva av Kerstin Trygg. En bok som enligt baksidestexten påminner om en isländsk saga, med liknande språk och som utspelas på vikingatiden. En historisk roman således och jag har bara börjat på den här, är på sidan 2 av 249 och frågan är om man ska räkna sådana här böcker som man bara börjat på men som inte blivit något mer av. Jag har tänkt läsa den här flera gånger och nu måste det bli av på riktigt. Den är säkert bra bara jag kommer in i den; jag gillar dessutom både historiska romaner och isländska sagor. Jag kommer att börja om från sidan 1 på den här och läsa hela boken när jag väl tar tag i att läsa den här.

För hur det nu är så läser jag ändå bara en bok i taget. Kommer jag verkligen in i en bok och tycker att den är fängslande och spännande, så byter jag inte utan fortsätter att läsa till slutet. I de flesta fall.

Så många gånger har jag bara börjat på böcker för att inse att det inte är läge att läsa dem just då, inte för att de är dåliga men för att jag inte har lust just då.

Och då blir de liggande, och vid något annat tillfälle börjar jag om. Om jag inte hunnit en bra bit in i boken och vet handlingen och kommer ihåg, för då fortsätter jag där jag är. Ibland blir det bara så - trots att en bok är bra - att den blir liggande. Speciellt om man påbörjar bok efter bok.

Men nu ska jag avsluta böckerna ovan och sedan ta tag i alla de där böckerna jag vill läsa i sommar... Fast en i taget, märk väl!

Waiting on Wednesday: Terry Pratchett

Terry Pratchett har tyvärr gått bort alltför tidigt, men jag är väldigt glad åt det jag läste i går, tisdag, att hans dotter Rhianna bestämt att det inte kommer att bli fler Discworld-böcker. Discworld är Terry Pratchett och ingen annan kan skriva det som han, för ingen annan är han. Det vore att lura sig själv – och alla läsare – att låta någon annan ta över pennan, inte ens dottern kan göra det som han.

Så jag är glad åt att det inte blir fler Discworld-böcker eftersom Terry Pratchett själv inte kan skriva dem.

Däremot ser jag fram emot de två böcker som ges ut posthumt. En av dem är redan utgiven nu i juni, The Long Utopia, som jag ser fram emot att köpa och läsa, och The Shepherd's Crown, den 41 Discworld-boken och den femte boken om Tiffany Aching, som utkommer 27 augusti.

Och jag har ännu inte läst alla 41 böcker om Discworld så jag ser fram emot att läsa alla de jag har olästa i hyllan samt de jag ännu inte har köpt (några få stycken).

Artikeln jag utgått ifrån hittade jag via Facebook och den finns att läsa i sin helhet på BookRiot.

Sommarlov med Kulturkollo #omläsning

När jag var barn kunde jag läsa om böcker hur många gånger som helst. Det handlade om att jag ville det, jag ville återuppleva boken om och om igen. Då tänkte jag inte på att det tog tid, om jag kanske borde ha tillbringat tiden med en för mig ny bok istället. Det som betydde något var upplevelsen och den ville jag återuppleva. Vissa böcker läste jag om sju, åtta, nio gånger. (För att inte tala om när man var småbarn och ville att föräldrarna skulle läsa samma korta saga om och om igen.)

Som vuxen har jag slutat läsa om böcker. Nästan.

Vissa böcker kan jag läsa om – sådana som är tillräckligt korta. Jag har börjat tänka ”min tid är ändlig och det är så förskräckligt många böcker jag vill läsa; jag hinner inte läsa om längre”. Det kanske finns en stress i det men samtidigt låter jag varje bok ta sin tid. Jag läser dock inte om böcker, inte i vanliga fall.

Som författare borde man läsa om böcker flera gånger – det står till exempel omnämnt i böcker om att skriva – att man läser en bok första gången för upplevelsen och andra, tredje och fjärde gången för analys. Åtminstone två gånger per bok. En gång upplevelse, andra gången analys. Men jag har inte gjort så än. En bok, en gång.

Undantaget från den här regeln är bilderböcker, serietidning, seriealbum och grafiska romaner. I viss mån också diktsamlingar. De tar tillräckligt kort tid att läsa – och de gånger de är värda att läsas om gör jag det.

Eller som när jag köpte Saga volume 2 och 3 och det var ett tag sedan jag läste ettan, då läste jag ettan en gång till innan jag läste de två nästföljande seriealbumen.

Eller som nu senast, då jag skulle läsa en mangabok, Sayonara September volym 3. Det var år sedan jag läste de två första delarna; därför passade jag på att läsa om dem nu.

Tar en bok under en dag att läsa är det nog okej för mig att läsa om. Å andra sidan plöjde jag Brott och Straff på en-två dagar under min tid som litteraturvetare på högskolan, så då borde alla kortare böcker gå att läsa igen? Nja, riktigt så enkelt är det inte.

Jag lyssnade klart på Burial Rites av Hannah Kent igår. Den boken har jag alltså lyssnat på och jag tyckte att den var fantastiskt bra. Den boken skulle jag kunna tänka mig att läsa igen – läsa själv den här gången. Och kanske ännu en gång på svenska.

Så om jag läst en bok på ett språk kan jag tänka mig att läsa den igen på ett annat. Eventuellt – om boken var tillräckligt bra.

Om jag måste läsa en bok igen, av ena eller andra anledningen, så är det en annan sak; då vägrar jag inte utan gör det. Om jag till exempel går en kurs eller ska på en föreläsning eller bokcirkel – och inte har boken tillräckligt i minnet.

Det är just det. Böcker lämnar avtryck i mig, ganska så hårda avtryck – sådana som fastnar, bilder som finns kvar. Ibland omslingrade av något slags dimma, ibland lite vaga, mer av en känsla än en faktiskt bild. Men de lämnar minnen och minnena är mestadels tillräckliga.

(Läs mer om Sommarlov med Kulturkollo här.)

Sommarlov med Kulturkollo #semester

Just nu har jag de sista skälvande dagarna av min semester. Alltför tidigt för semester men man måste rätta sig efter jobbet; jag hade hellre haft semester i slutet på juli, början på augusti.

Men nu är det som det är och jag har njutit av min semester medan den varat. Jag har inte badat, för det har vädret och bristen på värme inte tillåtit (dessutom är jag en badkruka och ingen strandbadare). 

Jag har däremot tillbringat en hel del tid utomhus, läst en hel del

utomhus och deltagit i ett par readathon och i en pågående index-card-a-day-utmaning.

Så jag har läst massor, skapat massor av kreativt pyssel – teckningar, collage, målningar – och jag har verkligen njutit av min ledighet. Här är ett foto på vad jag har läst under juni och vad jag håller på att läsa just nu (de två översta böckerna). Samt ett par foton på vad jag har pysslat med; jag är med på en utmaning som kallas för ICAD2015.

Recensioner på böckerna kommer allteftersom så håll utkik på min blogg. Om du vill se mer av mina ICAD-kreationer följ min engelska blogg.

Gruppläsningar under sommaren

Jag har insett att jag inte kan vara med på alla gruppläsningar på Goodreads i de grupper jag är med i; då skulle jag aldrig läsa det jag verkligen vill läsa, så jag har bestämt att vara med de gånger då gruppen i fråga verkligen läser en bok jag faktiskt vill läsa ändå, eller blir väldigt nyfiken på när jag genom gruppen ifråga får reda på att boken existerar. En annan förutsättning – som speciellt applicerar på de amerikanska/engelska grupperna jag är med i är om boken finns att få tag på här i Sverige, på svenska och/eller på biblioteket, i bokhandeln nära mig eller om jag kan få tag på den för ett rimligt pris genom Adlibris eller The Book Depository. Men om jag ska köpa boken måste jag verkligen, verkligen vilja läsa den, vilket inte behöver vara fallet om jag lånar och läser den fast det helst ska vara så då också.

Därför har det mest naturligt blivit så att jag varit med på svenska gruppläsningar, i Goodreadsgruppen Boktokarna anordnad av Jenny på Jennys bokstavliga vardag, i facebookgrupper och nu tänkte jag också vara med i Kulturkollos gruppläsning så jag har ansökt om medlemskap i deras Facebookgrupp.

I sommar har det nu blivit ett flertal böcker som grupperna läser som jag fastnat för och därmed också läser.

Dessa är följande:

Boktokarna läser under juli-augusti Vredens druvor av John Steinbeck. Det är en bok som jag hört mycket om eftersom det är en klassiker, så den passar perfekt att läsa nu i sommar tillsammans med gruppen eftersom jag också är med i Lyrans läsutmaning Klassikersommar. Två flugor i en smäll således.

Kulturkollo och Kulturkollo läser (facebookgruppen) läser Kejsaren är gudomlig av Julie Otsuka. Det här är en bok som jag sneglat på sedan jag förra året läste Vi kom över havet som jag tyckte mycket om. Nu ska jag passa på att läsa den här boken – lånad på biblioteket 22 juni.

Fast den ska bokcirklas om först i september, insåg jag nu, så jag kanske ska vänta lite med att läsa den... Lånade den kanske lite tidigt, kom jag på nu – jag blev just en medlem i gruppen och fick reda på den informationen medan jag skriver det här inlägget.

Hugo Awards Read-a-long 2015 är en grupp på Goodreads där man läser allting som är Hugo award-nominerat plus en del som folk tycker borde ha varit nominerat. Därifrån har jag fått många boktips. Jag har inte hittat en enda bok på det lokala biblioteket så jag har köpt ett par böcker av de nämnda författarna, bland annat Ann Leckie, Jo Walton och Nnedi Okorafor. De tänkte jag läsa under sommaren. Ett par av böckerna som nominerats i år är senare delar i långa/korta serier så till exempel Ann Leckies bok var bok två i en serie; därför läser jag bok ett först.

Eventuellt blir det någon mer bok, men jag vill samtidigt inte ta mig vatten över huvudet (vilket jag har lätt för att göra) så jag stoppar här, både inlägget och mina höga ambitioner.

Recension: Änka i ett år av John Irving

Författare: John Irving

Titel: Änka i ett år

ISBN: 91-46-17573-3

Förlag: W& W

Antal sidor: 536 (pocket)

Mitt exemplar: en pocket jag köpt för många herrans år sedan (min pocketupplaga är från 2004) och som jag numera gett bort till Röda Korset (jag kommer aldrig att läsa den igen och den tar bara upp onödig plats i min hylla)

Utläst: 2015-06-15

Handling från baksidan av boken:

Ruth Cole är en framgångsrik författare – och en mycket komplicerad person. Inte direkt trevlig, men ändå oförglömlig. När vi först möter Ruth är hon fyra år. Hennes mor Marion är totalt uppslukad av sorgen efter två döda söner – så till den grad att hon till slut lämnar familjen av rädsla för att en så stor sorg ska vara smittsam.

Ruths far Ted är en berömd barnboksförfattare vars specialitet är berättelser som skrämmer livet ur barn. Vi möter också Eddie O'Hare, en ung man med författardrömmar som tycker att han får ett drömjobb som Teds assistent. Men arbetet blir inte riktigt som han tänkt sig. Han blir inte bara Ruths barnvakt, han blir också Marions älskare. Och kärleken till Marion ska komma att prägla Eddie för livet.

Det är inte ofta jag sågar böcker; förra året sågade jag ett par böcker jag läste för utmaningen Läs ett år; annars läser jag mest, tack och lov, mer eller mindre bra eller bättre eller väldigt bra böcker. Men den här boken är, om inte dålig så i alla fall inte min kopp te.

Handlingen kanske låter bra, men den är inte bra. Och jag stör mig något fruktansvärt på Irvings alla kursiveringar. Som läsare vill jag själv läsa – och själv bestämma när jag ska betona ord; jag vill inte ha hans extraemfas flera gånger på varje sida, sida upp och sida ner. Det är att inte lita på läsaren, att behöva kursivera extra bara för att man vill att läsaren ska emfasera ett visst ord. Och han gör det så himla ofta! Så totalt onödigt.

Dessutom är det här, tyvärr, en tråkig bok. Det är inte ofta jag säger det och det är inte ofta det händer: men den här boken och läsningen av den, gäsp, var verkligen tråkig.

Intrycket svalnade ännu mer på grund av att jag drog ut så på läsandet. Jag började med att ha den som min pendlarbok; en bok jag läste på tåget när jag pendlade och i väntan på tåget. Jag läste i alla fall i den dagligen under ganska lång tid och några eller många sidor i taget men det hjälpte inte. Sedan blev det ett långt uppehåll på flera månader, över ett halvår, från augusti förra året, då jag inte läste alls och så beslöt jag häromveckan att jag skulle avsluta läsningen och sträckläste de sista hundratalen sidor på några få dagar.

Boken heter Änka i ett år och det tog mig närmare ett år (min långa paus inräknad) från den 22 juli 2014 till den 15 juni 2015 att läsa den – det passar i alla fall ihop med titeln om inte annat.

Första halvan av boken – det händer ju ingenting! Irving är så förskräckligt pratig och mångordig, och ändå får han inte mycket sagt, man lär inte känna karaktärerna på djupet, bara på ytan och han går mellan för många perspektiv och är för distanserad i sina beskrivningar. Humorn, som uppenbarligen ska vara en av hans kvaliteter, går mig helt förbi. Visst, jag kan se varför vissa saker skulle vara roliga, men de är ansträngt roliga och faktiskt tråkig – även humorn.

Boken blir för långrandig. Ett mord i sista tredjedelen av boken piggar upp saker och ting och det blir lite mer intressant, men aldrig mer än en aning spännande. Den lyfte upp sig lite mot slutet som sagt, men inte tillräckligt mycket, och den här boken får av mig en stjärna av fem möjliga på Goodreads.

Hänger på Sommarlov med Kulturkollo

Jag hänger med på Sommarlov med Kulturkollo. Bilden är deras, tillhör alltså Kulturkollos blogg. Varje dag från och med den 22 jui till och med 15 augusti har de valt ett ord som får representera dagen och tipset för dagen, som kan vara "ett foto, en dikt, ett citat, omslag, lästips, filmklipp eller kanske ett länktips", men utan ambitioner att vara för långt utan lagom kort och somrigt. Läs mer här.

Jag tänkte som sagt försöka att hänga på detta, publicera inlägg (vissa kanske tidsinställda) med vad jag associerar till ordet, som också har med läsning, skrivande eller något annat kulturnördigt att göra, eller kanske bara helt enkelt vad jag associerar till ordet. Det kanske rentav blir någon skrivövning eller dikt.

Häng gärna med du också om du vill! Och läs och kommentera gärna mina inlägg om inte annat!

Midsommar-utlottningstips

Skriva läsa leva önskar trevlig midsommar med en utlottning av ett bokpaket om två böcker. Surfa gärna in på den bloggen och läs mer!

Recension: Sisters, 1: Familjeband av William & Cazenove

Titel: Sisters, 1: Familjeband

Franska originalets titel: Les Sisters 1. Un air de famille

Teckningar och färger: William

Manus: Cazenove & William

Förlag: Gaspard

ISBN: 978-91-982061-0-4

Betyg: 4 av 5 stjärnor

Mitt exemplar: lånat på det lokala biblioteket

Utläst: 2015-06-17

Det här är ett sött litet seriealbum om två systrar, storasyster Wendy och lillasyster Marine. Varje sida har sin egen minihandling, som oftast slutar med någon humoristisk knorr. Albumet är på sammanlagt 46 sidor.

Det rosa omslaget omnämndes i en artikel i senaste Bild & Bubbla, nr. 203, 2/2015; alltså i Seriefrämjandets tidskrift. Där motiverades det som att vara ”ironiskt”, som en humoristisk grej och som man kommer att se på med glimten i ögat. Jag är rädd att det dock bara blir klichéaktigt och inget mer att ett album om flickor är rosa. Något som snarare bara befäster fördomar och medias envisa idioti med att göra allt för flickor rosa och allt för pojkar blått. Jag tror inte att jag skulle ha lånat det här albumet om det inte vore för att det omnämndes och recenserades med gott betyg i Bild & Bubbla.

Albumet påminde mig om Lou!-serien av Julien Neel, och de albumen tyckte jag mycket om. Även det här får högt betyg av mig. Jag tyckte mycket om det här och skrattade högt flera gånger.

Det enda jag ställer mig lite frågande till är varför föräldrarna måste ritas som skuggor eller med bara delar av kroppen synliga – aldrig huvudet –. Är det för att man ska ha barnens perspektiv eller för att man som barn kan sätta sina egna föräldrars huvud på Wendys och Marines föräldrar, som något slags groteskt collage? Det är ofta det sker i serier för barn, att de vuxna – föräldrar eller katt-/hundägare inte får någon egentlig identitet. Jag stör mig på det, men inte så mycket att jag inte gillar det jag läser.

Jag kommer att låna och läsa fortsättningen i serien om den ges ut; det finns i skrivande stund nio stycken utgivna på franska – jag hoppas fortsättningen ges ut på svenska den också. Men den är inte tillräckligt bra (eller albumen tillräckligt tjocka) för att motivera mig till att köpa dem själv.

Vill du läsa något lättsamt och roligt, med igenkänningsfaktor om du har syskon, läs gärna det här albumet.

Glad Midsommar!

Jag ska fira midsommar ute vid stugan som tillhör min fästmans familj; släktens gemensamma sommarstuga som bara ligger några få mil ifrån där vi bor.

Om vädret tillåter ska vi gå ned till sjön och delta i midsommarfirandet kring midsommarstången, kanske till och med ta några varv kring stången. Annars ska vi sitta uppe vid stugan (under tak; det kommer nog att regna) och äta traditionell midsommarmat, äta jordgubbar till efterrätt och dricka kaffe.

Det kommer att bli under några timmar på eftermiddagen och kvällen.

Nu innan dess (och kanske senare i kväll), läser jag i en mycket spännande bok, Wool av Hugh Howey. Det är en storpocket med mycket gult, rött och orange på. Därför är den också en del av en readathon jag är med i, rainbowthon som jag skrivit mer om i min andra blogg. Läs gärna!

Trots det relativt svala och molniga vädret njuter jag av midsommar och ledighet. Jag ska läsa och pyssla och umgås med släkt och vänner.

Senare under dagen kommer det ett tidsinställt inlägg, en recension på en bok - se fram emot det.

Under tiden hoppas jag att ni firar midsommar på det sätt som passar er bäst och att ni framförallt mår bra och har det bra och kanske läser en rad eller två i någon bra bok mellan sill och prat.

Glad Midsommar på er!

Recension: Kvinnorna på Gömslet, del I av Agneta Karlsson

Författare: Agneta Karlsson

Titel: Kvinnorna på Gömslet, del I

Förlag: Faun Förlag

ISBN: 978-91-87435-34-8

Antal sidor: 296

Serie: Bok #2 i serien om Kvinnorna på Gömslet

Mitt exemplar: köpt och signerat av författaren själv

Utläst: 2015-06-12

Handlingen från baksidan av boken:

Fjorton år har förflutit sedan de dramatiska händelserna i Clara – änglamakerskans dotter. David och Clara har levt tillsammans i frid, men nu vacklar deras äktenskap så till den grad att det hotar att havera. David visar en sida som får hans hustru att ifrågasätta om allt har varit en lögn och som det inte var nog vill deras dotter Helena bli hästtränare, något som omgivningen anser vara ett mansyrke.

Inte bara David och Clara får problem i äktenskapet utan även Erik och Maria. Vid den förestående skilsmässan flyr Maria till skogs med avsikten att ta sitt liv, men något sker som omintetgör hennes planer i form av ett oväntat möte med allvarliga konsekvenser som följd.

Kvinnorna på Gömslet, del I är egentligen första halvan av en bok som är den direkta men fristående fortsättningen på Clara – änglamakerskans dotter. Den här boken kan som sagt läsas fristående men man får en bättre förståelse för vilka karaktärerna är om man först läst första boken.

Det är en historisk roman som utspelas på 1700-talet och i Sverige; den rör sig på det personliga planet hos vanligt folk, i vardagen hos vanliga människor och i centrum står kvinnan Clara, hennes dotter Helena och Claras man David.

Agneta Karlsson låter oss få allas perspektiv och i detta ligger en hel del av hennes styrka; hon kan konsten att låta läsaren få sympati eller i alla fall förståelse för allas synvinkel och sätt att se på saker och ting. Mest empati känner man dock med Clara, Helena och Maria; de är de utsatta kvinnorna och det är kvinnornas verklighet under 1700-talet som vi får ta del av; kvinnornas villkor så hårda de nu var.

David sägs vara en för sin tid mycket modern man, men det är ändå David som är den huvudkaraktär jag har svårast för; jag skulle säga att han är en riktigt otrevlig människa (med den första boken i åtanke), men han gestaltas ändå som om han är omtänksam och snäll; han är det i kvinnornas ögon i alla fall. Men jag tycker att han är obotligt egoistisk i sin kärlek till Clara; hennes vilja är hans lag men han balanserar stundom på gränsen till att bli en våldtäktsman. Kanske är det bara jag som övertolkar honom och misstolkar verkligheten såsom den var, med mannen som kunde ta för sig och kvinnan som skulle foga sig.

I den här boken står känslorna i centrum. Det odramatiska görs dramatiskt; vardagen blir till strid på liv och död. Som läsare blir man engagerad.

Vad som drog ned betyget på den här boken var korrekturläsningen, som lämnade mycket i övrigt att önska. Annars tyckte jag om boken – det är ändå ett gott betyg att jag blir så engagerad i karaktärernas öden; det mesta som händer görs dramatiskt.

Den här boken är som sagt egentligen första halvan av en bok, och den slutar mycket riktigt i en cliffhanger som gör att man omedelbart vill börja läsa del II för att se hur det går. Jag har dock beslutat att suga lite på karamellen och vänta lite innan jag läser tvåan. Dels också för att det kommer att dröja ännu en tid innan nästa bok i serien kommer ut. Den tredje delen (som inte heller den blir den sista i serien).

Det ska bli spännande att få läsa fortsättningen – det tänker jag göra så snart tredje delen kommer ut. Under tiden och medan jag väntar ska jag bita tänderna i Kvinnorna på Gömslet, del II.

Gåva från Kulturkollo & Gilla Böcker

I dag fick jag med Posten ett mycket trevligt bokpaket.

I lite drygt en vecka har jag väntat på paketet sedan jag fick veta att jag vunnit Kulturkollos utlottning och jag skickat adressen till Kulturkollo. Så roligt att få ett bokpaket! Tack så mycket till både Kulturkollo och Gilla Böcker!

Boken jag vann var Ett folk utan land av Melina Merchetta och den ges som sagt ut på svenska av förlaget Gilla Böcker. Melina Marchetta är en australiensk författare som kanske är mest känd för Jellicoe Road som verkligen var på tapeten för några år sedan (en bok jag skaffat i pocket men som jag ännu inte läst; skäms på mig).

Ett folk utan land heter i original Finnikin of the Rock och är första delen i en fristående serie om tre böcker. Det är även Marchettas första fantasybok.

Jag tycker mycket om Gilla Böckers halvstora format, det är som en inbunden fast lite mindre och med mjuka pärmar, och alltid med flikar på insidan av fram- och baksidan där det står om författaren samt boktips.

De tre böckerna som finns på svenska hittills av Melina Marchetta är samtliga utgivna av Gilla Böcker: Francesca, Jellicoe Road och Ett folk utan land. Om den här boken är bra (vilket jag tror), hoppas jag att förlaget ger ut de återstående två böckerna i serien också.

Nu har jag ytterligare en bok att lägga till min sommarläslista. För den här boken vill jag läsa snart; den verkar bra och en fantasybok är aldrig fel, inte ens om sommaren.

Utlottning - tävlingstips

Fantastiska berättelser lottar ut två presentkort för cdon.com för de som registrerar sin blogg (det behöver inte vara en bokblogg) på bloggportal.nu. Jag har just gjort det och lagt till en gadget om det här till höger. Surfa in på Fantastiska berättelser och läs mer.

Cut-the-Crap-sommar!

Jag är med på en utmaning som Eli läser och skriver anordnar, som heter Kill hyllvärmare 2.0.. Den består helt enkelt i att läsa böcker man har hemma stående i bokhyllan, som man gärna vill läsa, sneglar längtansfullt på, men som det ändå inte (av någon outgrundlig anledning) blir av att man läser. Eli kallar också denna utmaning för Cut-the-Crap-utmaningen eller Cut-the-Crap-sommar.

För mig består min bokhylla,  om jag ska vara helt och brutalt ärlig, av mestadels olästa böcker. Sorgligt, men sant.

Jag köpte och samlar på mig böcker, massor, från bokreor, second hand-butiker, nyutkommet, så många böcker jag är väldigt sugen på att läsa när jag väl köper dem, men sedan blir de ändå (underligt nog) stående olästa i bokhyllan. Någon som känner igen sig?

Jag ska nu i sommar börja ta tag i denna utmaning, slänga skiten åt sidan och göra det jag egentligen vill: läsa mina egna älskade böcker. Och då och då kanske jag tar en lånebok (har en stooor hög bestående av fjorton låneböcker hemma). I denna utmaning ingår att läsa klassikerna i Lyrans Noblessers utmaning som jag skrev om igår.

Klassikerutmaning i sommar

Jag ska vara med på Klassikerutmaningen i sommar, som anordnas av Lyrans Noblesser. Närmast till hands är den i juni köpta Den store Gatsby (i pocket och köpt på Röda Korset för 3 kronor). Söker jag lite i min bokhylla har jag en mängd olästa klassiker. Jag väljer ut några stycken och postar en bild här invid på dem. Var med och läs klassiker du också; det finns så många som är värda att läsas. Jag vet att jag har Jane Eyre någonstans men hittar den inte; det får bli en annan av Brontê-systrarnas böcker: Främlingen på Wildfell Hall. Som sagt, jag har många klassiker men jag valde ut fem stycken, snabbt, de första jag hittade, i princip, som faller under kategorin klassiker. Olästa dessutom. Fyra klassiska klassiker och en joker i leken för det är en SF Masterworks-bok, en klassiker inom science fiction-genren, och inte en klassiker i vanlig bemärkelse.

Här är böckerna i den ordning jag valde dem:

1. Den store Gatsby av F. Scott Fitzgerald.
2. Främlingen på Wildfell Hall av Anne Brontë
3. The Canterbury tales av Chaucer
4. The Mill On The Floss av George Eliot
5. Do Androids Dream of Electric Sheep av Philip K. Dick

Det blir bara fler böcker på min att läsa-lista men det är samtidigt bara roligt. Jag tycker om att göra listor, jag tycker om att vara med på utmaningar. Jag har ambitionen att vara med på denna utmaning, även om jag kanske inte kommer att läsa alla böcker ovan kanske jag kommer att läsa ett par stycken. Som det är just nu är jag mest sugen på Den store Gatsby och Do Androids Dream of Electric Sheep?.

Vad tycker ni jag ska prioritera att läsa? Jag hoppas verkligen att det går bättre än förra sommaren! Då jag inte läste mycket av klassiker alls, vill jag minnas - men jag kanske minns fel. Så alla tips på läsning välkomnas varmt!

Läsrapport maj 2015

I maj kom jag äntligen ikapp och tillbaka till mitt vanliga läsande. Jag läste 11 böcker i maj, varav fyra seriealbum, fyra tunnare böcker för barn. Övriga böcker var för unga vuxna eller vuxna.

På bilden syns mina egna böcker eftersom jag redan lämnat tillbaka låneböckerna till biblioteket.

Här är listan med länkar till mina recensioner. Titta gärna in här igen för jag kommer att uppdatera med länkar till nya recensioner allteftersom jag lägger upp dem på bloggen. Jag planerar att recensera dem allihop och alla böcker kommer alltså så småningom att få länkar.

1. Brian K. Vaughan & Fiona Staples: Saga Volume Four
2. Natalia Batista: Mjau! 1-4, samlingsbok
3. Osamu Tezuka: Princess Knight part 1
4. Markus Zusak: Boktjuven
5. Patrick Ness: Sju minuter över midnatt
6. Neil Gaiman: Splods öga
7. Sibéal Pounder: Witch Wars
8. Aprilynne Pike: Wings
9. Holly Black: Dockskelettet
10. Rick Yancey: Den femte vågen
11. Enrique Fernandez: Sagor från Kobrans tid, 1. De älskande

Min läsning i siffror och statistik:

Antal böcker...

på engelska: 4

på svenska: 7

egenägda böcker: 7

låneböcker från bibliotek: 4

manliga författare: 7 (en bok med både en manlig och en kvinnlig skapare)

kvinnliga författare: 5

länder representerade: USA, Sverige, Japan, Australien, Storbritannien, Spanien (fler än vad jag trodde vid första ögonkastet).

seriealbum: 4 (varav två för vuxna och två för barn/ungdomar)

ungdomsböcker (15+): 3 (Wings; Boktjuven; Den femte vågen)

barnböcker (ålder 9+): 2 (Sju minuter över midnatt; Dockskelettet)

barnböcker ålder 7+): 2 (Witch Wars; Splods öga)

vuxenböcker: 2 varav båda två seriealbum, Saga och Sagor från Kobrans tid, 1. De älskade.

Sammanfattningsvis:

Maj var en rolig läsmånad, en lättsam månad där mycket av läsningen bestod av mitt readathon där jag under en vecka läste över tusen sidor. Något som verkligen drog upp lässtatistiken för månaden (och hela året). Jag läste bara bra böcker där de svagaste var Wings av Pike, ändock läsvärd som lättsam underhållning för stunden. Blev dock lite mättad efter mitt läsmarathon och månaden juni har börjat lite långsamt vad gäller läsandet. Men juni kommer jag att sammanfatta i ett annat inlägg i slutet av månaden eller i början på juli. Jag är i alla fall väldigt nöjd med maj.

Recension: Saga Volume Four av Vaughan & Staples

Författare & tecknare: Brian K. Vaughan & Fiona Staples

Titel: Saga Volume Four

Språk: engelska

Sidantal: 152, kapitel 19-24

Förlag: Image Comics

ISBN: 9781632150776

Mitt exemplar: köpt på W & G Foyle i London för 10.99 pund.

Utläst: 2015-05-02

Jag ska inte säga alltför mycket om handlingen eftersom det här är del fyra och det är en direkt fortsättning på tidigare delar. Lite snabbt kan jag säga att det är en science fiction-historia, väldigt skruvad med mycket våld och humor, som handlar om två personer, en man och en kvinna, från två olika raser – hon är från planeten och han från månen – och de får ett barn tillsammans – vilket händer redan i början på del 1. Sedan tar en jakt vid, där diverse högt politiskt uppsatta försöker få tag på de två som begått ett sådant brott. Med i handlingen är även det lilla barnet, som kommenterar det som händer och vad som ska hända framöver. Och det är barnet som heter Hazel som ger mig mest. Hon är så rolig och insiktsfull. Hennes kommentarer höjer nivån på hela historien och ger den guldkant.

Det här är en serie som växt i mina ögon med varje album. I första albumet tyckte jag att de olika raserna var lite frånstötande, speciellt hade jag svårt för de som har tv-skärmar som huvuden. Och jag var lite känslig för allt våld. Men nu i volym fyra har jag blivit antingen lite blasé eller bara vant mig.

Det är väldigt bra tecknat, det är väldigt spännande och roligt. En serie helt klart värd att läsas och till och med värd att köpas! Jag köper annars inte mycket seriealbum just för att det går så snabbt att läsa och kostar förhållandevis så mycket per sida, men när det gäller Saga är det definitivt värt det.

Volym fyra känns lite som ett mellanalbum. Det händer mycket men ganska smått och stillastående. När jag bläddrar tillbaka var det faktiskt en hel del action här också, men huvudkaraktärerna reser inte runt lika mycket, allting är lite i väntande och därav känslan av långsamhet.

Jag tyckte dock mycket om volymen precis som de föregående men jag skulle gärna vilja kasta mig över volym fem och se mer av Hazel samt några karaktärer som varit med i tidigare delar men inte var med i den här delen.

Nämnas kan också att varje del samlar ett antal kapitel som egentligen kommer ut månatligen. Jag föredrar dock att få dem samlade i fina album istället för i serietidningar och väntar hellre fem-sex kapitel/månader i tid på nästa volym.

Recension: Dockskelettet av Holly Black

Författare: Holly Black

Titel: Dockskelettet

Originalets titel: Doll Bones

Sidantal: 244

ISBN: 978-91-29-69490-1

Förlag: Rabén & Sjögren

Mitt exemplar: recensionsexemplar från förlaget

Utläst: 2015-05-22

De flesta böcker mår bra av att läsas i ett svep; läsupplevelsen blir intensivare och därmed starkare, både känslomässigt och visuellt. Läser man stora sjok i ett svep kommer man mycket lättare in i bokens värld och blir lättare en del av den. Så blev det med den här boken och det är jag glad för. Det är också ett gott betyg för det är böcker jag verkligen fastnar för som jag också sträckläser.

Efter några sidor sveptes jag med och sedan läste jag på. Den här boken läste jag på några få sittningar.

Holly Black visar återigen att hon kan konsten att skriva trovärdiga historier. Jag gillar att hon väljer att ha Zachs perspektiv. Det är modigt att som kvinna välja pojkens perspektiv och hon gör det bra. Redan i trilogin om Berörarna visade hon hur trovärdigt hon kan skildra en historia ur en pojkes perspektiv, då i första person, den här gången i tredje person. Holly Black är en sådan författare som växt med varje bok jag läst av henne.

Dockskelettet handlar om hur det är att växa upp och hur det är att inte vilja separera från barndomens lekar. Och måste man ens lämna dem bakom sig?

Zachs pappa får för sig att Zach är stor och slänger hans dockor. Det enda sättet att komma förbi sanningen är genom att ljuga för sina två jämnåriga bästa vänner, Alice och Poppy, säga ”jag vill inte leka längre”.

När sedan porslinsdockan (gjord av ben) som varit fokus för deras lekar börjar prata med Poppy i hennes drömmar och dessutom visar sig innehålla en död flickas ande måste Zach ge sig in i leken igen om han ska klara utmaningen.

Barn skulle nog tycka att den här boken var otäckare; jag är lite avtrubbad som vuxen även om jag är en känslig läsare

 Jag tyckte inte att boken var så otäck, men nog skulle jag ha tyckt att det varit otäckt om jag själv var med om det på riktigt; så är det ju alltid, saker och ting blir lite så otäcka som man vill göra dem när man läser.

Medan när man verkligen upplever något på riktigt så har man inget val annat än att försöka hålla distans i nuet, vilket inte alls är så lätt som det låter.

Och jag tror nog att bokens tilltänkta målgrupp måste tänka på det som står citerat på baksidan: ”Dockskelettet kommer att få dig att sova med lampan tänd.” – citerat av författaren Jeff Kinney.

Det jag tyckte mest om med boken var lekarna och Zachs tidigare inställning till dem, hur barnen lekte och hur fantasifullt och påhittigt och äventyrligt det var; på samma vis som mina egna lekar. 

Och med paralleller till vuxna påhitt, alltså vuxna författares inre lekar, kom det fram en stark igenkänningsfaktor hos mig. Igenkänningsfaktorn gjorde att jag älskade detta, älskade den delen av boken och därmed hela boken, den suggestiva stämningen, det realistiska liksom det övernaturliga.

Tycker också om realismen i historien och det osäkra i det övernaturliga – inbillar de sig eller inte? Och att man som läsare får dra egna slutsatser.

Tack, Rabén & Sjögren, för recensionsexemplaret!

Tävling med utlottning

Bokbloggen Vargnatts bokhylla anordnar en utlottning. Surfa in på bloggen och läs och delta du också.

Kulturkollo listar 100 bra böcker för unga (och andra lässugna)

Kulturkollos Topp 100-lista på bra ungdomsböcker som även kan läsas av vuxna

Här är inlägget: Kulturkollo listar 100 bra böcker för unga.

Fetmarkerad= jag har läst den

Kursiverad=äger men ej läst ännu, dvs. på att-läsa-listan

1. Låt vargarna komma, Carol Rifka Brunt
2. Kaninhjärta, Christin Ljungqvist
3. Här ligger jag och blöder, Jenny Jägerfeld
4. Onanisterna, Patrik Lundberg
5. Hungerspelen, Suzanne Collins
6. Divergent, Veronica Roth
7. Cirkeln, Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren
8. Det handlar om dig, Sandra Beijer
9. Fel grav och andra berättelser, Kelly Link
10. Förr eller senare exploderar jag, John Green
11. Jag, En, David Levithan
12. En ö i havet, Annika Thor
13. Boktjuven, Marcus Zusak
14. Om jag kunde drömma, Stephanie Meyer
15. Skuggan över stenbänken, Maria Gripe
16. Den långa vägen hem, Cynthia Voigt
17. Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag, Sara Ohlsson
18. Imorgon när kriget kom, John Marsden
19. Dansa på min grav, Aidan Chambers
20. I taket lyser stjärnorna, Johanna Thydell
21. Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket, Gunnar Ardelius
22. Tänk om det där är jag, Johanna Lindbäck
23. Godnatt Mister Tom, Michelle Magorian
24. Pojkarna, Jessica Schiefauer
25. Det händer nu, Sofia Nordin
26. Momo, eller kampen om tiden, Michael Ende
27. Hjärtans fröjd, Per Nilsson
28. Guldkompassen, Philip Pullman
29. Kanske är det allt du behöver veta, E. Lockhart
30. Du glömde säga hej då, Sarah Dessen
31. Konsten att ha sjukt låga förväntningar, Åsa Asptjärn
32. Isnätterna, Malin Isaksson
33. Frost, Maggie Stiefvater
34. Wallflower, Stephen Chbolsky
35. Eleanor & Park, Rainbow Rowell
36. Antiloper, Ellen Roxberg
37. Hitta Violet Park, Jenny Valentine
38. Om jag stannar, Gayle Forman
39. Stjärnmärkt osv, Jessica Spotswood
40. Nick & Norahs oändliga låtlista, Rachel Cohn & David Levithan
41. 13 skäl varför, Jay Asher
42. Kurt Cobain finns inte mer, Hanna Jedvik
43. Min hemliga dagbok – Adrian Mole 13 ¾ år – Sue Townsend
44. Fråga Alice, anonym
45. Cinder, Marissa Meyer
46. Det är så logiskt alla fattar utom du, Lisa Bjärbo
47. Ondvinter, Anders Björkelid
48. Vad mina vänner inte vet, Sonya Sones
49. Hur kär får man bli?, Katarina von Bredow
50. Isdraken, Mikael Engström
51. Anna och den franska kyssen, Stephanie Perkins
52. Intet, Janne Teller
53. Jag saknar dig, Jag saknar dig, Peter Pohl, Kinna Gieth
54. Livets outgrundliga mysterier, Benjamin Alire Sáenz
55. Jag ger dig solen, Jandy Nelson
56. Tankeläsaren (De utvalda), Kristin Cashore
57. Ramona, Marta Söderberg
58. Jellicoe Road, Melina Marchetta
59. Innan jag dör, Jenny Downham
60. Oceanen vid vägen slut, Neil Gaiman
61. Önska bort önska nytt, Ingrid Olsson
62. Peters baby, Gun Jacobsson
63. Foxfire, Joyce Carol Oates
64. Legend, Marie Lu
65. Mörkrets tjänare, Holly Black
66. Fjäril, Sonya Harnett
67. Delirium, Lauren Oliver
68. Outsiders, S.E. Hinton
69. Odinsbarn, Siri Pettersen
70. Dårfinkar och dönickar, Ulf Stark
71. Simon och Sophie, Emma Granholm
72. Sandor slash Ida, Sara Kadefors
73. Ulrike och kriget, Vibeke Olsson
74. Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian, Sherman Alexie
75. Darkside, Tom Becker
76. Väktarens lärling, Joseph Delaney
77. Pojken i randig pyjamas, John Boyne
78. Artemis Fowl, Eoin Colfer
79. Dyk i, Kate Cann
80. Över näktergalens golv, Lian Hearn
81. Den utvalde, Lois Lowry
82. Spelkortsmysteriet, Jostein Gaarder
83. Vargbröder, Michelle Paver
84. Mörk ängel, Laini Taylor
85. Ful, Scott Westerfeld
86. Kära tjejer, Jacqueline Wilson
87. Berättelser från yttre förorten, Shaun Tan
88. Amuletten från Samarkand, Jonathan Stroud
89. Matchad, Ally Condie
90. Ser mitt huvud tjockt ut i den här?, Randa Abdel-Fattah
91. Molnet, Gudrun Pausewang
92. Flyg ollonborre, flyg, Christine Nöstlinger
93. Coconut, Copano Matlwa
94. Systrar i jeans, Ann Brashares
95. Sommaren jag blev vacker, Jenny Han
96. Ljus, ljus, ljus, Vilja-Tuulia Huotarinen
97. Vinterviken, Mats Wahl
98. Chokladkriget, Robert Cormier
99. De vassa tändernas skog, Carrie Ryan
100. Kram, Hans-Erik Hellberg

Sammanfattningsvis:

Antal lästa böcker: 30

Antal har men ej läst – än: 8

Ett fåtal av dessa böcker har jag ej hört talas om men de flesta vet jag vilka det är, en hel del böcker har jag till och med sett på biblioteket eller i bokhandeln och funderat på att köpa eller låna, men det har ej blivit av och ett fåtal av dessa titlar har jag sett men ratat och vet att jag inte vill läsa (ska jag tänka om?). Vissa författare skriver för realistiskt för min smak. Om jag ska läsa realistiska vardagshistorier ska de ha något extra för att jag ska fastna, ej vara diskbänksrealism utan ha det lilla extra. Om någon av böckerna ovan är sådana och jag ännu inte läst dem, tipsa mig gärna! Eller om ni ser något annat ni tycker jag borde läsa. Annars finns det ett par böcker på listan också som jag är osäker på; kanske har jag läst dem som barn. Det gäller Christine Nöstlingers bok och Mats Wahls bok; kommer inte ihåg.

Hur många har du läst?