Min nya läsburk från och med februari

Vad är en läsburk?

Min TBR-jar.

Vad är en läsburk? Den kan också kallas tbr-burk eller tbr-jar, där tbr står för to be read. Det är alltså böcker man har i hyllan som man ännu inte läst, en lapp för varje oläst bok.

När man känner för det drar man en lapp och får hjälp med vad man ska läsa härnäst. Men jag har lite speciella regler för min burk och hur den ska användas. Mer om det längre ned.

Nu har jag en riktigt stor glasburk. Det är roligare med en genomskinlig burk där man ser de faktiska lapparna i burken.

Jag hade en lite mindre burk tidigare, också i glas, innan jag bytte och ett tag hade en svart, mönstrad burk, där man inte såg någonting av lapparna. Det var inte alls lika roligt. Därför bytte jag igen, till den här nya burken i samband med min stora bokutrensning.

300 lappar

Jag byter ut "De vilda detektiverna".

När jag rensade ut så många böcker (200 stycken) i februari, så rensade jag också bland lapparna.

Jag har en anteckningsbok där jag hade som ambition att skriva upp alla mina olästa böcker. Jag påbörjade projektet med stor iver. Jag började på A (författarens efternamn) och gav upp någon gång runt L. Det kändes så deprimerande med så förskräckligt många olästa böcker. Sedan dess har vissa böcker tillkommit ändå i burken, både fler gamla hyllvärmare, plus att jag lagt lappar för några relativt nyköpta böcker i burken också.

Summa summarum är det 300 lappar i min burk, 300 olästa böcker från mina bokhyllor. Det är – måste jag skam att säga – inte alla mina olästa, långtifrån.

Jag har dock bestämt mig för att i burken, och på nämnda lista för vilka böcker som finns i burken, alltid ha en konstant siffra av 300 stycken.

Varje gång jag tar en lapp ur burken, letar jag rätt på någon annan oläst bok i min hylla som ännu inte har en lapp i burken, skriver upp titeln (ibland även författaren) och stoppar den nya lappen i burken.

Min förhoppning är att jag någon gång ska ha läst så många av mina böcker att siffran 300 inte längre ska vara konstant, att jag läser böcker och inte har fler lappar för olästa böcker att stoppa i burken.

Men dit är det långt, flera års läsning, om inte mer. För jag köper ju också nya böcker, som så småningom blir hyllvärmare.

Just därför har jag bestämt för att läsa allt köpt 2016 under 2016. Plus att jag alltså tar en lapp ur burken varje månad och läser den boken.

Dock kan det ibland bli så att jag läser någon bok utan att ta lapp ur burken, och senare stöter på den lappen. Då är det bara att slänga den lappen och ersätta med en annan bok och ny lapp (så att jag ändå har 300 böcker i burken).

Reglerna kring burken: färgerna

Böcker!

Jag har lite speciella regler kring hur jag drar lapp ur burken varje månad. Bara för att göra det roligare och lite mer komplicerat. Som ni ser på fotografierna har jag olika färg på lapparna. För att jag inte ska ta medvetet en viss färg före en annan eller en viss bok som jag vet har en viss färg, involverar dragningen en tärning.

Sedan jag gjorde fler lappar har jag också fått fler färger, fler än sex stycken. Därför har jag lagt till ett extrasteg i min dragning.

Färgerna är följande (och motsvarar siffror som följer):

1. beige
2. rött/rosa
3. lila
4. orange
5. ljusblått/mellanblått/mörkblått
6. gult

Regler för TBR-jar: tärningen

• Boken ska finnas på detta blocks lista och stryks när den läses, varefter en annan bok läggs i burken och får denna boks nummer.
• Slå en tärning för att välja färg. Ta därefter upp en lapp ur TBR-burken i rätt färg. Om det är ett två-/flerfärgsnummer, slå igen. Om det finns två färger: färg 1: 1-3, färg 2: 4-6. Om det finns tre färger: färg 1: 1-2, färg 2: 3-4, färg 3: 5-6.
• Om boken som dras är en andra/tredje och så vidare bok i en serie väljs boken som är näst på tur bland olästa i serien; om författaren gett ut flera böcker och jag vill läsa dem efter publiceringssår väljs nästa bok på tur istället.
• Om boken redan lästs görs proceduren om (med tärning och så vidare).
• Om lust ej finns att läsa är det 1. för att en bok ska skänkas bort – gör det då på en gång! Eller gör om proceduren. Men prova boken i 50 sidor innan du lägger den åt sidan eller ger bort den.

Varje månad drar jag en lapp ur burken på detta vis. När jag väl kommit fram till vilken färg jag ska ta får jag gräva i burken – men inte för långt! – och ta en lapp, helst en lapp som ligger ganska långt överst. Jag går efter något slags intuition och hoppas på en bra bok varje gång, att det blir en bok som jag faktiskt känner lust att läsa. Hittills har jag inte gett upp någon bok utan läst ända till slutet.

Dock vill jag inte att det blir som det var för ett par år sedan, då ”Änka för ett år”, var min tbr-burks-bok i just ett år. Den kändes förskräckligt seg att läsa. Därför ska jag ta tag i att läsa min tbr-burks-bok som en av de första böckerna för månaden, verkligen, verkligen läsa den – och läsa bara en bok i taget så att den verkligen blir läst och inte läggs åt sidan i en läshög med femtioelva andra böcker som jag läser i samtidigt.

Jag ska också se till att, om jag nu verkligen ogillar boken så mycket, istället skänka bort den. Nu vet jag redan nu att jag inte har många sådana böcker i mina hyllor. De böcker jag har kvar nu efter min stora rensning vill jag verkligen läsa.

Vad jag hoppas på

Därför hoppas jag på att läsa många hyllvärmare framöver, då jag också bestämt mig för att bara läsa mina egna böcker och inte låna några böcker från biblioteket. Allt för att minska på den här högen av 300+ böcker jag har olästa i hyllan.

Men jag begränsar mig till en läsburksbok i månaden just för att läsandet annars för min del är lustfyllt och jag väljer spontant utifrån vad jag känner för att läsa för stunden. Jag måste få ha den friheten. Blir jag alltför låst vid visa titlar slår jag bakut och läser inte alls istället. Därför räcker det med en medveten burkbok i månaden (även om jag som sagt kan läsa andra böcker, som långt senare visar sig ha varit burkböcker utan att jag riktigt tänkt på det).

En smakebit på søndag: Vindens namn, del 1

En smakebit på søndag anordnas av Flukten fra virkeligheten. och återkommer varje söndag. Surfa till hennes blogg för att läsa fler smakbitar.

Den här helgen läser jag Vindens namn, del 1 av Patrick Rothfuss. Det är första delen i en trilogi och Patrick Rothfuss debutbok, en bok som rönt stor popularitet bland de som gillar fantasy. På svenska är varje bok uppdelad i två, så Vindens namn, del 1 är egentligen första halvan av första boken.

Den här boken har varit hyllvärmare hos mig sedan 2013 och den är en del av både min #hylltömning2016-utmaning, ledd av Nelly på Nellons bokblogg och en del av "Ta kontroll över bokhyllan"-tävlingen, ledd av Anna Höglund på bloggen Fantastiska Berättelser.

Jag började med boken i fredags och har i dag, just för stunden, hunnit till sidan 125.

Min smakbit kommer från sidan 70 där huvudpersonen Kvothe börjar berätta sin levnadshistoria och han börjar med sin barndom och uppväxt. Citatet är från inledningen av kapitel åtta.

"Min trupp var inte en sorglig samling taskspelare som gycklade vid korsvägarna för småslantar eller sjöng för en middag. Vi var hovartister, hans nåd Gråvalls män. När vi kom till en stad var det för det mesta en större händelse än midvinterfestivalen och solinadespelen ihop. Minst åtta vagnar brukade ingå i vår trupp, och långt över två dussin artister: skådespelare och akrobater, musiker och magiker, jonglörer och gycklare. Min familj.

Min far var en bättre skådespelare och musiker än någon annan ni har sett. Min mor hade en naturlig fallenhet för ord. Båda var de vackra, mörkhåriga och snara till skratt."

Den här boken tycker jag mycket om hittills, den har hög språklig kvalitet och många unika påhitt och fantasier, som känns nya i fantasygenren.

Jag tror att jag redan nu kan rekommendera den här boken till de som gillar att läsa fantasy.

Hur ser din skrivardag ut?

Först tänker jag beskriva hur en skrivardag skulle se ut, idealiskt sett, under de dagar jag jobbar.

Morgonsidor à la Julia Cameron

Då skulle jag gå upp i sådan tid att jag på morgonen, strax efter eller före frukost, skulle hinna med att skriva några morgonsidor eller morgonrader. Inte mer än några få minuter, något för att värma upp mig.

Jag gjorde detta under en period nu i början på året, och hoppas komma tillbaka till den här goda vanan inom kort.

Vad som blir skrivet under dessa morgonsessioner är främst bara dagboksanteckningar. Det är helt kravlöst skrivande, det som blir det blir, och det som kommer ut, kommer ut. Som sagt har det mest hittills blivit i form av vardagsreflektioner.

Jag kan också tänka mig att det kan bli drömfragment, sådant jag minns från drömmen jag just haft, precis innan jag vaknade, eller om vad jag ska göra under dagen.

Lunchskriv medan jag äter, precis före och efteråt

Eftersom mitt brödjobb är ett annat och jag inte är författare på heltid, får jag passa på under raster och lunchrasten är en sådan. Jag har en halvtimmes lunch. Perfekt för att hinna äta, hinna gå en kort liten promenad eller sitta och läsa eller skriva en liten stund efter att jag ätit. Idealiskt sett använder jag den här tiden till att skriva. Har jag redan flyt och vet vad jag ska skriva kommer denna stund att vara effektiv. Men det kräver som sagt att jag planerat i förväg, för annars blir det lätt att jag surfar på telefonen eller läser i en bok istället, om det inte är fint väder och en lunchpromenad lockar.

Kvällsskriv efter middagen

Efter jobbdagen och när jag kommit hem, lagat mat, ätit, diskat och gjort sådana där nödvändiga hushållssysslor och göromål, har jag tid att skriva lite på kvällen, någon timme ungefär. Om jag vet vad jag ska skriva och om jag inte prokrastinerar i form av att sitta och surfa, blogga, läsa, göra annat jag inte borde som till exempel att titta på Youtube eller Facebook. Är jag inne i ett flöde är detta inga som helst problem, men om jag är trögstartad är det lätt att det inte blir något av alls av mitt skrivande.

Under en vanlig vardag/brödjobbsarbetsdag vill jag gärna hinna med att skriva:

• uppvärmningsskriv (morgon)
• skrivpuff (lunch)
• nytt på novell eller roman (kväll)

När jag har flow

Om jag har flyt i mitt novell-/romanskrivande kan det lätt bli att det blir detta vid varje skrivtillfälle. Det är det ideala läget, när jag har flow och när orden knuffas och puffas, trängs för att vilja komma ut och jag inte hinner med riktigt utan måste skriva varje vaken, ledig stund. Då har det till och med blivit så att jag skriver medan jag promenerar hem från tågstationen, medan jag går genom stan (är så inne i mitt skrivande att jag inte bryr mig om att det ser helt idiotiskt ut med en vuxen människa som går i slow motion och med näsan i en anteckningsbok och skriver hej vilt medan hon tar sig framåt och är på väg någonstans).

Lediga dagar

Är jag i ett flow blir det här dagar då jag bara skriver, skriver, skriver. Antingen vid dator eller vid papper med penna, eller så byter jag och växlar mellan dessa. Handskriver, renskriver vid dator, fortsätter att skriva lite vid dator, skriver ut allt vad jag skrivit under dagen, fortsätter att skriva i marginalen på detta för hand. Ungefär så jobbar jag. Omväxlande för hand och vid dator, och skriver gärna ut ofta vad jag skrivit rent eller vad jag skrivit nytt om jag skrivit direkt på dator.

Sedan sätter jag mig och korrekturläser lite snabbt, petar i några småsaker och sedan fortsätter jag att skriva eller lägger in nya passager i det redan skrivna. Detta sker då för hand och med penna. Jag skriver som bäst när jag skriver i marginaler på något redan påbörjat.

Sedan fortsätter jag gärna i anteckningsblock. Jag älskar att skriva på papper, har som mest flyt då.

Skrivande på kafé – inte bara en kliché

Jag skriver gärna på kafé, där jag sitter ensam i något hörn – gärna ett hörn så att jag har överblick över lokalen – och gärna en bit bort från andra så att jag inte helt och fullt hör vad de säger – och sedan skriver jag – för hand. Alltid för hand. I ett enkelt kollegieblock helst, för jag renskriver och slänger sedan det renskrivna. Om det är finare anteckningsböcker sparar jag gärna och då samlar jag på mig.

På kaféet äter jag något litet, dricker helst cappuccino och sitter sedan och skriver, antingen med musik i öronen eller utan musik, det beror lite på och det går i perioder, vad jag gör helst.

Jag skriver bättre på kafé än hemma om jag inte är riktigt inne i något flow utan behöver lite av en push för att komma igång.

Blogginlägg, kritiker och flow

Blogginlägg skriver jag helst direkt på datorn, men skönlitterärt i romanform skrivs helst först för hand för då är det som om jag smyger förbi och lurar min inre kritiker som annars oftast finns där, som är hård, kall och cynisk och inte bryr sig ett skit om att jag vill vara – bli – en riktig heltidsförfattare.

Är jag i flow kan jag ägna hela dagar åt skrivande. Annars jobbar jag gärna helst i 25-minutersperioder, om jag sitter vid dator. Jag använder mig av det lilla programmet Focus Booster och gör helst fem-tio minuters pauser efter 25 minuter. Annars är det lätt att flyta i väg, att sätta sig och surfa på nätet eller göra annat onödigt när man tappar koncentrationen och egentligen behöver lämna datorn en liten stund för att fundera och reflektera, eller bara andas lite.

Dessutom behöver jag vila ögonen och droppa lite vätska i dem då och då när jag sitter vid dator, för mina ögon blir lätt torra. Något som jag lätt ignorerar eller glömmer bort om jag befinner mig i ett flow.

Tidigare speciellt skrev jag gärna till musik, men nu har jag många gånger tystnad när jag skriver.

Sedan har jag vissa spellistor för vissa projekt, där samma låtar går om och om igen, och har blivit förknippade med vissa personer i mina böcker, samt med vissa känslor eller känsloregister.

Som ni ser skulle jag kunna skriva hur mycket och hur länge som helst om det här, speciellt nu när jag kommit igång och faktiskt för första gången på länge befinner mig i ett flow. Det är lättare att skriva om skrivande, än att faktiskt skriva – just nu i alla fall.

Men jag slutar här. Vill ni veta mer eller något specifikt är det bara att fråga. Jag svarar gärna på frågor och utvecklar mer, berättar mer om min skrivardag. Hur ser din skrivardag ut? Skriver du?

Friday Reads – Helgläsning – helgen vecka 9

Fredagsläsning. Helgläsning.

Nu är det helg igen, det är förskräckligt så fort veckorna rusar fram. Mars månad är igång och jag är så peppad och inspirerad att läsa böcker (vilket även märks på den mängd bokbloggsinlägg jag producerar).

Jag ser massor av youtube-videor (booktube), och tycker att det är så roligt med Anna Höglunds ”Ta kontroll över bokhyllan”-tävling – jag passar verkligen på att läsa!

När det nu varit bokrea och jag köpt massvis med böcker där, samt att jag fyllt år och fick två böcker i födelsedagspresent, plus att jag köpte en egen liten födelsedagspresent till mig själv, plus att jag köpte några böcker till under januari-februari, känner jag att jag verkligen måste minska på min läshög.

Bilden lånad från Wikipedia.

Därför är det extra motiverande med ”Ta kontroll över bokhyllan”-tävlingen. Under den här veckan hittills, ja, under mars hittills, har jag avslutat mastodontboken De vilda detektiverna av Roberto Bolano, samt att jag hunnit läsa min första bok i läshögen för tävlingen (en bok som också blev min läsburksbok i mars), Nina av en slump av Michèle Lesbre.

Nina av en slump började jag på i går, torsdag, läste ut i dag, fredag. Det är en väldigt kort bok på endast 190 sidor, en skön kontrast till De vilda detektivernas 747 sidor.

Så nu har jag påbörjat den tredje boken som kommer att ingå i mars läsmånad: Vindens namn, Del 1 av Patrick Rothfuss, som dessutom är den ena av två böcker i Nellys hylltömningsutmaning.

Castle har jag följt några år nu.

Mina läsplaner för helgen blir att läsa Vindens namn, Del 1, den är på 392 sidor med ganska litet teckensnitt. Skulle jag bara läsa hela helgen vore det inga problem att läsa ut boken. Nu kommer jag att göra mycket annat, så vi får se hur det går.

Som vanligt kommer det att bli Melodikrysset och eventuellt Melodifestivalen (början), fram till dess att Castle börjar. Sedan är det Vasaloppet på söndagen, som numera blivit en kär tradition att titta på. Dessutom är vi barnvakter under fredagskvällen så det blir inte mycket mer läst just i dag.

Melodikryssets app. Vi löser i tidningen.

Jag vill dessutom verkligen komma igång med mitt skönlitterära skrivande igen. Skriver gör jag varje dag – i jobbet – och på fritiden blir det mest blogginlägg och Bullet Journal. Därför vore det så himla roligt att komma igång ordentligt igen med att dels avsluta noveller och dels verkligen komma in i ett flow med romanprojekten, eller ett av dem – Jade eller DK.

Så på grund av den konkurrensen och det faktum att jag gärna skulle vilja måla och pyssla lite, vet jag inte hur mycket jag kommer att läsa under helgen. Men lite lär det bli.

Vad ska ni göra i helgen? Och vad ska ni läsa? Vilka saker konkurrerar om er lästid?

Skrivpuff: avsluta

Om det är något jag har svårt för är det att avsluta. Varför? Dels säger jag mig det hela tiden, bara för att jag läst i astrologin om mig själv, att jag är en personlighet (sol vattuman, måne våg) som har svårt för att just avsluta saker. Efter att ha läst detta femtioelva gånger om sig själv, blir det smått självuppfyllande. Dels är det delvis sant.

Dock har jag ascendenten i stenbocken, vilket gör att jag har förskräckligt bra disciplin (och det stämmer faktiskt), men att jag också har ett pendlande (och sviktande) självförtroende – vilket tyvärr stämmer det också.

När jag har dåligt självförtroende är det således svårare att avsluta saker. Jag har hur mycket entusiasm som helst när det gäller att påbörja. Jag får idéer, jag kan utveckla idéer, jag kan skriva. Men jag har svårt för att avsluta.

Nyligen avslutade jag fyra noveller för en novellsamling som kommer ut lagom till bokmässan i år. Det är jag väldigt nöjd med; det känns riktigt bra. Jag KAN avsluta.

Här är en lista på de noveller som jag skulle vilja avsluta och skulle vilja prioritera att skriva klart framöver. Ingen av dem hör till någon planerad, konkret och faktiskt utkommande novellsamling (annat än imaginära projekt som novellsamlingar som jag skulle vilja skriva). Som ni ser i listan nedan är de ganska många. Fler noveller finns som jag inte vill prioritera just nu. För att inte tala om alla romanprojekt – där kan vi verkligen prata om ”inte avsluta det som påbörjas”.

1. Benjamins besök
2. Benjamin och Edith, 21 år senare (titeln är inte den bästa – som ni ser är det en novellserie av fristående, men sammanhängande noveller, dessa två första)
3. Arkels början (den här titeln är bara preliminär)
4. Osuka Tetsuo
5. Alkemistdräparen
6. Fyrens hemlighet/Fyren, skräcknovell
7. Orakelvägen
8. Träskets drottning
9. Efter duellen/Förlovad på låtsas (två titlar, en lite mer säljande)
10. Lyle & Fye
11. Med glorian på sned
12. Rosenträ
13. Solfara
14. Pratdagarna
15. Biet han fångat
16. Nyckelflickan

(detta är en Skrivpuff-övning, och reflekterande kring mitt skrivande; ämnet är ”avsluta”)

Bokbloggsjerka: bokrean, språkutveckling och informationssamhällets förfall

Det är dags för veckans bokbloggsjerka. Jerkan återkommer varje helg och den som håller i jerkan är Annika på Annikas litteratur- och kulturblogg.

Den här veckan vill KajsaLisa veta vad vi tycker och tänker om bokrean: Har den spelat ut sin roll, eller ännu värre har bokhandeln spelat ut sin roll, med internethandel och läsplattor? Berätta gärna också om reafynd ni gjort.

Eftersom bokrean numera finns just även i nätbokhandlarna (och de också är ett slags bokhandel) så är det korta svaret: nej.

Här kommer det längre svaret (som innefattar utvikningar om samhällsfaror och språkutveckling):

Redan för ett antal år sedan, till exempel 2009, diskuterades det om bokrean höll på att gå i graven. 2009 var sju år sedan – men å andra sidan är sju år inte så lång tid. Det beror i vilket perspektiv man pratar.

Jag tror inte att bokrean är på väg att dö ut. Folk läser fortfarande böcker och rent krasst så är folk villiga att betala helst så lite som möjligt för en bok. Det är en förbrukningsvara, den blir snabbt gammal, både i handeln och i den egna bokhyllan. Det är nog till bokreans fördel.

När böckerna redan från början är billiga, har folk lättare att göra sig av med dem – och därmed ha plats för nya böcker. De köper, läser eventuellt, och ger sedan bort, ibland utan att ha läst. Och eftersom nya böcker skrivs hela tiden – för intresset för att skriva är (positivt nog) stort det också! – så konkurrerar nya titlar ut de gamla som antingen glöms bort helt och hållet eller får en sista chans på några reor innan de försvinner ur de vanliga bokhandlarna och bara finns att få tag på i second hand-butiker och på Bokbörsen och dylikt.

Om den fysiska boken försvinner (vilket jag tror dröjer länge än, om än alls), så kommer det att finnas bokreor på e-böcker istället.

Det stora hotet är snarare om folk slutar att läsa över huvud taget. Redan nu är intresset nischat och få läser böcker, ännu färre läser många böcker. Och med tanke på hur låg kvalitet det är på lärare nuförtiden, och med tanke på hur mycket lägre kompetensen är på vikarier (som till och med kan vara obehöriga lärare och ändå få undervisa i svenska), så kommer det snart vara så att folk: 1. är bättre på engelska än på svenska, 2. särskriver/misshandlar/inte kan svenska, 3. har dåligt ordförråd och blir mer och mer urvattnade språkligt sett. Det är faran.

Boken blir kortare och kortare, för folk kommer inte att tålamod att läsa långa texter. Speciellt inte på skärm och när allt annat går så fort i informationssamhället. Allting blir snuttifierat, simplifierat, förenklat. Böcker blir skräpunderhållning utan litterära kvaliteter, utan kompetenser, utan annat än lättsamt, lättsmält underhållningssyfte.

Det är snarare där faran ligger. I samhällets utveckling i stort. I språken som luckras upp. Visst är det bra med kulturell mångfald och att kunna flera språk. Men då ska man kunna språken bra också. Nu har vi en generation som är helt vilse och kan varken svenska eller engelska, som blandar språken hej vilt. Vilket i sig inte är någon fara, för språkliga influenser har alltid funnits i språken och utvecklat dem (som tyskan, franskan, engelskan, latinet har blivit delar av det svenska språket och den svenska språkutvecklingen).

Fast i det här fallet talar jag om segregering, och om allt fattigare ordförråd och allt sämre koncentrationsförmåga. Om alltför låg kvalitet på lärarna – och på föräldrarna. Jag har inget eget barn, men min svägerska har en dotter och det är skrämmande hur dotterns informationsblad ser ut, som hon får från läraren. Det kan tyckas som en liten sak, men det är just det som är faran: ingenting spelar någon större roll, man rycker på axlarna åt petitesser. Informationsblad som redan de har femtioelva fel, där läraren visar prov på att varken kunna svenska, stavning, grammatik, interpunktion eller att hantera en dator, vad ger det för intryck till barnen? Vad lär sig barnen av en sådan människa?

Att språket inte har någon betydelse. Och där ligger den verkliga faran.

Språk får utvecklas – visst – men när ignoransen blir för stor, kompetensen för låg, människan för ointelligent, för att hon inte utmanas längre eller får utveckla sitt intellekt – då förlorar boken sin betydelse. Då finns det inte längre någon som har fantasi nog att läsa en bok och se något framför sig, eller läsa en bok och förstå orden eller bakomliggande betydelser bakom orden, eller läsa en bok och ha tålamod till längre texter än någon eller ett par sidor, högst en novell.

Så länge folk vill läsa, så länge folk har förstånd nog att läsa och så länge folk bryr sig om vad saker kostar och passar på att köpa saker när de är billiga, då kommer bokrean att finnas kvar.

Efter dessa provocerande uttalanden, över och tillbaka till bokrean.

Bokrean i år då?

Jag älskar att gå runt i den fysiska bokhandeln, verkligen se böckerna, bläddra i dem, trängas med andra och hålla i de fysiska bokexemplaren. Jag gillar inte att matbutikerna konkurrerar med de stackars fysiska bokhandlarna som redan nu är utträngda med tanke på den billiga nätbokhandeln. ICA och Coop säljer bra redan som de gör, mat måste alla ha, alltid, för att äta och överleva. Böcker är lyxvaror, i bemärkelsen att de är underhållning och inte behövs för överlevnad.

När nu folk läser så lite som de gör och gemene man nöjer sig med att köpa någon enstaka bok – där de råkar vara och där det är billigt – så tar de en bok på ICA när de ändå går förbi böckerna på väg till mjölken och korven eller köttbullarna och grönsakerna. Men de flesta bekymrar sig då inte om att åka till den fysiska bokhandelsbutiken där det enbart säljs böcker. De har redan gjort sitt bokinköp.

De som är lite mer intresserade av böcker köper på nätet. De som är ännu mer intresserade kanske går till en fysisk bokhandel.

Så de stackars fysiska bokhandlarna – speciellt i små städer – har alldeles för mycket konkurrens när matvarubutikerna har krav på sig att också ha bokrea.

Trots dessa mina argument köper jag också böcker på nätbutikerna. För första gången någonsin förbeställde jag böcker på rean – från Bokus, från Adlibris och från SF-bokhandeln.

Sedan gick jag givetvis i den lokala butiken också, Ugglan. Och handlade mest där. Eftersom jag fyller år i februari passade jag på att utnyttja presentkorten jag hade fått i födelsedagspresent.

Ugglan hade ett speciellt erbjudande, om man handlade för femhundra kronor eller mer fick man en rabattkupong, 20 % rabatt på nästa bokköp – som skulle utnyttjas senast den 6 mars.

Självfallet kunde jag inte låta bli, utan gick och köpte tre böcker till med 20% rabatt – dock inte på rea utan till fullpris (mer om dem i ett annat inlägg).

Om ni vill se vad jag har köpt så har jag gjort inlägg från varje butik jag köpt på.

Mina bokreafynd i år:

Här är mina böcker från Adlibris.

Här är mina böcker från Bokus.

Här är mina böcker från SF-bokhandeln.

Här är mina böcker från Ugglan.

Här är mina böcker från The English Bookshop.

Här är mina böcker från Akademibokhandeln.

Trots att jag innan bokrean tänkte att jag skulle hålla nere på bokinköpen, och gjorde det – tre böcker på varje butik förutom Ugglan där jag köpte det dubbla, sex böcker – så lyckades jag med konststycket att köpa inte mindre än 22 böcker på rean. 21 av dem finns redovisade i inläggen med länkar ovan. En bok extra från Bokus har det blivit (mer om detta i ett senare inlägg när jag fått hem böckerna, för jag beställde två, en på rea och en utom rea).

Med alla dessa bokinköp har jag nära nog fyllt upp min kvot för böcker jag ska köpa under 2016 – jag tänkte begränsa mig ännu mer (och bättre) till skillnad från de senaste åren.

Nu blir det stiltje och inga bokköp alls på ett tag, och under tiden ska jag läsa, läsa, läsa.

För jag har lovat mig själv att läsa alla böcker jag köpt under året 2016 under just 2016. Vilket än så länge inte borde vara några problem.

Men nu måste jag hejda mig ett slag, andas in och andas ut, och sedan läsa alla dessa böcker jag faktiskt har.

Bokrean 2016: Akademibokhandeln

Jag hade inte tänkt köpa fler reaböcker, jag hade inte ens tänkt besöka Akademibokhandeln, eftersom jag redan handlat på den lokala Ugglan-butiken och i nätbutikerna.

Men – jag hade fått veta att Ensam på Mars fanns på Akademibokhandeln (i det gamla fina omslaget i motsats till vad som fanns på ICA Maxi där de hade det fula filmomslaget), så därför åkte vi förbi, min fästman och jag, när vi ändå var ute och åkte. Akademibokhandeln ligger inte i min hemstad – det var därför jag hade tänkt hoppa över den. Hade det funnits en butik där jag bor hade jag givetvis besökt den!

Vi hoppade in på Erikslunds Shoppingcenter i Västerås, men det var ganska urplockat (detta var i onsdags, 2/3), och det fanns ingen Ensam på Mars alls. Jag frågade expediten och hon kollade upp i systemet, inget exemplar kvar. Inte heller i Akademibokhandeln inne i centrum av Västerås.

Nähä, vad trist, men då måste man ju köpa något annat istället, eller hur? Så jag, min vana trogen i år, plockade på mig tre böcker (precis som på nätbutikerna och i The English Bookshop). Alla goda ting är tre, heter det ju.

Dessa tre blev det (länkar till bokus där de är 10 kronor billigare med undantag av Svarta lansen som inte verkar finnas på Bokus' bokrea):

1. Resan till mörkret av Andrej Djakov. Den här boken har jag sneglat på i flera år, varje gång den återkommit på rean. Boken utspelas i samma universum som Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij, en bok jag läste och gillade för några år sedan och har köpt fortsättningen, Metro 2034. Boken Resan till mörkret är ett slags fan fiction. Dmitrij Gluchovskij har gjort något så ovanligt som ett forum på nätet där han bjudit in andra att skriva om metrovärlden år 2033. I Ryssland har så många som ett trettiotal böcker utkommit i bokform, och det här är en av de mest populära. Det är en framtidsdystopi som utspelas i det ryska tunnelbanesystemet.
2. Svarta lansen av Nick Perumov. På en tidigare bokrea köpte jag första delen i Mörkrets ring, en spinoff på Sagan om ringen, i rysk tappning. Sent översatta, för de skrevs redan på sovjettiden. Det här är ett par riktiga tegelstenar och nu har jag alltså köpt bok två i trilogin. Tredje boken finns ännu inte översatt till svenska.
3. Mirakelverkstaden av Valérie Tong Cuong. Den här boken fick jag tipsad om att det var en reabok av Vargnatt, i hennes bokhaul. När jag nu snubblade över den på Akademibokhandeln kunde jag inte låta bli. Det är från Sekwa förlag, med deras klassiska danska band. Det är en fransk författare (som alltid hos Sekwa), det är mysigt och lättläst och dessutom vackert omslag. Sekwas böcker brukar normalt sett vara dyra i sammanhanget, när det halvt om halvt handlar om nästan-pocketar, så när de finns på rea slår man till!

Skrivpuff: famla

(Bilden lånad härifrån: http://www.di.se/artiklar/2015/12/28/kop-din-egen-strand/) 

Han famlar, går helt vimmelkantig och nedsjunken i sand, tills världen tar slut och havet tar vid, tills han inte kan komma längre.

Han ser ut över vågorna. Solskenet bländar.

Han skuggar med handen och lyckas se blått. Någonstans där bortom flyger harpyan med kvinnan i klorna. Hur ska han kunna komma ifatt? Hur ska han kunna rädda henne? Vill hon bli räddad?

Hon kanske inte behöver räddas – hon är ju ändå ett orakel och kan klara sig själv. Har levt hela sitt liv invid havet.

Den som kan se framtiden i vita människoben kan klara sig själv.

Han borde vända tillbaka, ge upp, inte tro att han kan rädda henne eller sin dotter. Mörkervarelserna har nu två: dotter och orakel.

Han undrar så smått om de kommer att mötas och vad de då kommer att säga varandra. Kommer de att få tillfälle att samtala?

Kanske mörkervarelserna andas död i dem innan de ens hinner kasta ögon på varandra, än mindre träffas.

(Detta är en skrivpuffövning, också det första skönlitterära jag skrivit på evigheter. Samt att det är fortsättningen på en novell, Orakelvägen, som jag påbörjade för ett par år sedan, men inte skrev mer än början på. Det här är jag när jag är som mest lyrisk i prosasammmanhang... tror jag.)

Kvinnoalfabetet: bokstaven W

Linda på Enligt O har länge kommit på torsdagarna med en ny bokstav i Kvinnoalfabetet. Jag har varit sugen länge på att hänga med på den här utmaningen, och det kan hända att jag kör den lite i efterhand. Den här veckan har hon kommit till bokstaven W. En riktigt klurig bokstav, men Linda skriver:

”Vi kör alla 29 bokstäverna, så därför är det dags för W idag. Allt för att dra ut på de sista alfabetsveckorna lite extra.

Följande frågor ska besvaras i egen blogg eller i en kommentar.”

Här följer hennes frågor och mina svar på frågorna.

Vilken är din favoritförfattare med för- eller efternamn på W?

Jeanette Winterson skriver brett – både för barn och för vuxna – och hon har ett lyriskt språk, ofta annorlunda innehåll i sina romaner, som ofta är väldigt speciella. Jag tycker mycket om det jag har läst av henne och vill gärna läsa mer, för ännu har jag inte läst allt hon gett ut. Hon är sådan författare som jag vill läsa allt av och som jag samlar på mig alla böcker av, sakta men säkert. Hon är en sådan där författare som jag alltid letar böcker av i second hand-butiker och som jag gärna köper något nytt av när jag ser att det kommer ut nytt skrivet av henne.



Det finns ju annan kultur än böcker. Vilken kvinna med för- eller efternamn på W vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?

Jag fick verkligen surfa runt och leta... Försökte komma på skådespelare eller andra på W. Jag är verkligen usel på skådespelarnamn. Författarnamn fastnar på en gång i mitt huvud, men skådespelare minns jag sällan. Det är rollerna jag tittar på – filmerna jag tittar på – inte personerna bakom. De ska ju inte existera när jag tittar på filmen.

Till sist kom jag på Kate Winslet, som jag såg allra första gången i en Jane Austen-filmatisering (1995), Sense & Sensibility, och andra gången var i Titanic, en film jag såg på bio – och aldrig har jag väl hört så många snyfta och gråta runtomkring.

Annars har jag inte sett så mycket mer med henne, varken filmer eller tv-serier. Däremot lyssnade jag på just Sense & Sensibility förra året som ljudbok – och läst av just Kate Winslet. Hon gjorde det riktigt bra och jag gillade verkligen den ljudboksversionen.



Vilket verk på W av och/eller med en kvinna tycker du är riktigt bra?

W är en riktigt svår bokstav i sammanhanget; jag fick verkligen leta för att hitta titlar på W; det fick bli den i princip enda w-verksboken snarare än den ”riktigt bra” boken.

I maj förra året läste jag Witch Wars, köpt på en av Londons flygplatser i februari. Det är en debutbok, skriven av Sibéal Pounder. Den handlar om flickan Fran, hon lever ett miserabelt liv på jordens yta. En dag tar hon sig genom ledningsrör i avloppssystemet ned till häxornas värld, Sinkville, och det är då det riktiga (och tokiga) äventyret börjar som involverar häxor i olika åldrar (mest i låg- och mellanstadieåldern), skor (enligt Pounder gillar alla tjejer skor) och en galen tävling där den som vinner blir Top Witch.

Det är första boken i en serie, (det finns tre utgivna böcker hittills) den riktar sig i första hand till åldern 7-9 år. Därför hade jag något lite emot den här eftersom den var så mycket inriktad på mode och skor, samtidigt som det var ett galet, roligt, knasigt äventyr som visst har sina poänger och sina pekpinnar/riktlinjer/moraliska poänger, så jag är lite kluven.

Den materialistiska världen är stor nog ändå, man behöver inte ituta små flickor att skor har betydelse redan vid den här åldern – annat än som något man måste ha på sig för att mamma säger att hon inte kan gå barfota ute och leka.



Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på W har du ännu inte utforskat?

Jag har hört så mycket gott om Jo Walton, och hon ska skriva väldigt speciella böcker, med speciellt språk – och jag fastnar alltid för sådana som har ett eget språk, annorlunda språk, poetiskt språk. Jo Walton skriver science fiction och jag har inte läst så mycket science fiction, vill läsa mycket mer sådant, och Jo Walton vill jag verkligen utforska mer. Jag har köpt på mig två böcker av henne under förra året; de väntar olästa i min bokhylla. De är dessutom väldigt vackra, båda omslagen är så fina.

Bokrean 2016: The English Bookshop

The English Bookshop i Uppsala hade inte bokrea i egentlig mening, inte som vi är vana vid bokrean annars. De hade ett helgerbjudande, tag 3, betala för 2. Inte ett erbjudande bara för pocketar (som numera verkar vara standard i Akademibokhandeln), utan på alla böcker i hela butiken.

Visserligen är The English Bookshop en butik med väldigt höga priser på böckerna, men när jag väl besöker den (vilket har skett en gång om året de senaste två åren), vill jag passa på. Nu när det är ”book sale” och allt. Därför blev det 3 för 2.

1. Queen of the Dark Things av C. Robert Cargill. Jag köpte bok 1 förra året, på just The English Bookshop i Uppsala. Det här är bok två, i samma upplaga så de passar perfekt ihop – jag tror att det är en duologi – så nu har jag även tvåan och det är dags att läsa dem båda!
2. Railsea av China Miéville. Jag har varit så sugen på att läsa något av Miéville ganska länge nu – han nämns ofta på Booktube/Youtube, bland älskare av SF och fantasy. Den här boken ska vara något slags blandning av Moby Dick och steampunk. Jag ser verkligen fram emot att läsa den!
3. A Stranger in Olondria av Sofia Samatar. Den här boken har vunnit både Word Fantasy British Fantasy, and Crawford Award. En av mina favoritbooktubare, Kalanadi, talade varmt om den här boken för ett tag sedan. Det verkar som en väldigt bra bok och en bok med poetiskt, vackert språk – vilket är något jag alltid fastnar för när jag ska köpa nya böcker.

Läsrapport: februari 2016

1. Jane Austen: Persuasion (8h 44 min)
2. Fredrik Backman: Min mormor hälsar och säger förlåt (447 sidor)
3. Charlotte Cederlund: Middagsmörker (300 sidor)
4. Alexander McCall Smith: Giraffens tårar (221 sidor)
5. Wu Cheng'en: Den gyllene cikadan (412 sidor)
6. Joy Fielding: The Wild Zone (10 h, 30 min)
7. Corban Addison: A Walk Across the Sun (512 sidor)

Sammanlagt antal lästa sidor: 1892 (här räknar jag inte med den bok jag för tillfället läser, De vilda detektiverna, där jag hann läsa cirka 500 sidor i den över 700 sidor tjocka boken).

Sammanlagt antal lyssnade timmar: 19 h 14 min.

På svenska: 4

På engelska: 3

Kvinnliga författare: 3

Manliga författare: 4

Duo: 0

Romaner: 7

Diktsamlingar: 0

Novellsamlingar: 0

Seriealbum: 0

Fackböcker: 0

Ljudböcker: 2 (Persuasion och The Wild Zone)

Bäst: väldigt svårt att säga, gillade både Min mormor hälsar och säger förlåt, Middagsmörker och Den gyllene cikadan väldigt mycket.

Roligast: Min mormor hälsar och säger förlåt.

Sämst: The Wild Zone.

Genrer:

Fantasy: 1

Thriller: 1

Deckare: 1

Klassiker: 2

Nutidsroman: 1

Nya författare i februari: 4. (Charlotte Cederlund, Wu Cheng'en, Joy Fielding och Corban Addison.)

Hyllvärmare: 3

Jag läste ordentliga hyllvärmare den här månaden, Den gyllene cikadan från 2002, A Walk Across the Sun från 2014, och Giraffens tårar köpt någon gång jag vet inte när, före 2014 i alla fall.

Böcker införskaffade samma månad: 0

Böcker införskaffade samma år: 1 (Middagsmörker)

Recensionsexemplar: 1 (Middagsmörker)

Författarnas hemland: Storbritannien (2 st), Sverige (2 st), USA (2 st), Kina (1 st).

De fiktiva länderna jag besökte (apropå Jorden runt på 366 dagar): Storbritannien, Sverige, Landet-nästan-vaken, Samernas andevärld, Aolai, Himlen, Underjorden, Havsriket, Kina, Tibet, USA, Indien, Frankrike och USA igen.

#hylltömning2016: läste 2 av 2 böcker – Den gyllene cikadan och A Walk Across the Sun.

Min egen utmaning: läste endast egenägda böcker, samt en bok ur min fästmans bokhylla (Min mormor hälsar och säger förlåt). Med andra ord klarade jag av utmaningen även den här månaden.

Reflektioner:

Trots att jag var med i två readathons under februari, läste jag inte speciellt mycket mer än vanligt.

Det var mer jämn fördelning på författarnas kön den här månaden, jämfört med förra månaden då jag bara läste kvinnliga författare. Större delen av Persuasion läste jag i januari; jag läser ungefär en ljudbok i månaden, nu när jag lyssnar på bussen till och från jobbet, en riktigt bra ny vana, för övrigt.

Jag är nöjd med läsningen den här månaden; det var en bra blandning av olika slags böcker och olika genrer, av manliga och kvinnliga författare, samt på olika språk. Det enda jag skulle vilja är att jag läser mer på franska; jag vill bli lika bra på att läsa franska som jag är på engelska – men det är väldigt lång väg dit och jag har inte ens riktigt börjat gå än på den franska läsvägen.

Recensioner på böckerna kommer; jag har inte riktigt hunnit med som jag velat där. Men jag kommer att uppdatera listan ovan kontinuerligt, tills alla böcker är recenserade. Det tar bara lite tid, så ha gärna tålamod med mig.

Läs-a-lot-sport16: dag 7 + sammanfattning

Jag hann till sidan 424 av 747.

Även om läs-a-lot:en inte gick fullt så bra som jag hade hoppats, slutade jag med flaggan i topp. Den sista dagen, söndagen 28/2, läste jag 155 sidor.

Jag hann inte läsa ut tegelstenen som var min bok nummer tre, men jag hann avsluta två böcker under läs-a-lot:en. Därmed uppfyllde jag två av de tre bestämda mål jag hade satt inför veckan.

1. Jag läste ut A Walk Across the Sun.
2. Jag hann läsa till sidan 424 på De vilda detektiverna. (Mitt mål var att läsa ut boken.)
3. Jag lyssnade klart på The Wild Zone.
4. Ett eventuellt "kanske" var att hinna läsa ännu en bok, men eftersom De vilda detektiverna var så förskräckligt tjock hann jag inte med detta.

Med andra ord, över till lite sifferstatistik:

Antal avslutade böcker: 2.
Antal påbörjade, men inte avslutade böcker: 1.
Antal lästa sidor: 561.
Antal lyssnade timmar: 3 timmar, 16 minuter och 45 sekunder. (Hela boken The Wild Zone var på 10 timmar och 30 minuter). Den inbundna bokversionen är på 592 sidor.
Lästa sidor/dag i snitt: ca 80. (ljudboken inte inräknad)
Lyssnade minuter/dag i snitt: ca 28 minuter.

Det var en helt okej läsvecka, även om det inte blev en "läs-a-lot"-vecka. Jag har haft bättre sådana. Hittills i år har jag ändå avslutat i snitt två böcker i veckan, vilket gjorde att den här veckan blev ganska normal.

Fast om jag räknar de sidor jag läste på De vilda detektiverna, så läste jag 344 sidor, vilket motsvarar en helt fullt normal bok i längd.

Med andra ord: hade jag valt en annan bok hade jag gott och väl hunnit läsa ut tre böcker - och det är mer än vad jag normalt läser på en vecka, då jag ligger på i snitt (nu använde jag miniräknaren) 1,6 böcker/vecka (ibland en, ibland två och någon enstaka gång fler).

Så jag får väl vara nöjd, i det stora hela.

Nu ska jag bara avsluta tjockis-boken (är på sidan 531 nu) så kan jag övergå till min planerade mars-läsning sedan.

Tack till Elvira som tog initiativet till och anordnade den här läs-a-lot:en!

Fyra noveller till novellantologi som utkommer i höst

Nu har jag äntligen korrekturläst min allra sista novell till Färgargårdens antologi en sista gång och skickat in den till Kim M. Kimselius, nu i kväll.

Ett av Neil Gaimans råd till (blivande) författare är "avsluta vad du påbörjat". Nu har jag i alla fall avslutat några noveller, en bra början på ett år som bara kan bli bättre med ännu mer skrivet - och avslutat! - framöver.

Ta kontroll över bokhyllan-tävling: min läshög

Anna Höglund på Fantastiska berättelser anordnar en Ta kontroll över bokhyllan-tävling i mars som går ut på att läsa hyllvärmare under mars månad.

Som hyllvärmare definieras böcker köpta som senast i december 2015.

Inga böcker köpta under det nya året får således ingå i tävlingen. Det är inte antal böcker som räknas utan procent av lästa böcker i mars.

Jag har letat fram en stor hög hyllvärmare, som omfattar 10 böcker – alla köpta 2015 eller tidigare.

Dessutom har jag valt två böcker för Nellys #hylltömning2016-utmaning, samt att jag dragit en TBR-burks-bok, som också den tack och lov, blev en bok köpt före januari 2016.

Här är listan med böckerna i korthet, i den ordning de syns på fotografiet, bakre raden först, och från vänster till höger:

1. The Long War av Terry Pratchett & Stephen Baxter
2. The Girl who Leapt Through Time av Yasutaka Tsutsui
3. Nina av en slump av Michéle Lesbre (tbr-burks-bok)
4. Insurgent av Veronica Roth
5. Maresi av Maria Turtschaninoff
6. Irrande falk av Jamil Ahmad
7. Peace av Gene Wolfe (#hylltömning2016-bok)
8. Kaninhjärta av Christin Ljungqvist
9. Soulless av Gail Carriger
10. Vindens namn, del 1 av Patrick Rothfuss (#hylltömning2016-bok)

I januari i år läste jag 6 böcker och i februari 7 (nästan 8). I snitt läser jag minst ungefär en bok i veckan.

Således tror jag att jag kommer att läsa åtminstone fyra av dessa böcker – minst – och som mest kanske jag når upp i 7-10 böcker.

Men tio är i alla fall ett försvarligt antal och jag har därför gott om böcker att läsa.

I första hand kommer jag att prioritera de två hylltömningsböckerna och tbr-burks-boken.

Ta kontroll över bokhyllan-tävling. Min läshög.

The Long War av Terry Pratchett och Stephen Baxter är andra boken i en serie. Jag läste första boken redan augusti 2013. The Long War köpte jag i juli 2014. Serien består av tre böcker som jag har, plus ännu en utkommen och en femte och sista bok som utkommer våren 2016. Jag vill köpa boken när den kommer ut, och för att kunna försvara det inköpet vill jag ha läst de tidigare böckerna i serien innan dess.

The Girl who Leapt through Time av Yasutaka Tsutsui består av två noveller (novellas?) som utkom första gången redan 1967, i översättning på engelska 2011 efter ett japanskt nytryck 2009. Min hyllvärmare har funnits hos mig bara sedan juli 2015, men jag har varit sugen på att läsa den här boken sedan jag köpte den och sneglat vilt på den nu sedan jag först bestämde mig för att vara med i mars-tävlingen.

Nina av en slump av Michèle Lesbre är jag lite osäker på när jag köpte, men det var i alla fall före 2015, då jag började föra ordentlig bok över vilka böcker jag köpte. Och nästan säkert även före 2014, så boken har stått länge oläst i hyllan. Tur att den blev tbr-burks-bok för jag ser fram emot att läsa den. En fransk roman, utgiven av Sekwa förlag.

Insurgent av Veronica Roth är andra boken i Divergent-trilogin. Jag läste första boken i februari 2014 och älskade den, köpte fortsättningen Insurgent redan i mars samma år, men av någon outgrundlig anledning blev det inte av att läsa den. Därför passar jag på nu istället, när jag köpte den sista boken i trilogin på årets bokrea 2016 tillsammans med novellsamlingen Four. Med detta är serien mer eller mindre komplett och jag borde ta tag i att läsa böckerna.

Maresi av Maria Turtschaninoff är förutom att det är en mycket vacker bok, även en väldigt bra bok, tror jag. Jag köpte den i december 2014 och nu har jag velat läsa den så länge (alltsedan dess) att det är löjligt om jag väntar mycket längre med att verkligen göra det.

Irrande falk av Jamil Ahmad köpte jag på bokrean 2014. Nu har jag köpt arton nya böcker på årets rea. Dags att läsa gamla reaböcker så att jag kan ta till mig de nya böckerna med någotsånär gott samvete. Dessutom verkar Irrande falk vara en intressant bok; den utspelas i gränstrakterna mellan Pakistan Iran och Afghanistan.

Peace av Gene Wolfe köpte jag på bokrean i februari 2013. Ännu en bokreabok som fått stå alldeles för länge oläst i hyllan. Nu är det äntligen dags att läsa den!

Kaninhjärta av Christin Ljungqvist köpte jag direkt av författaren i november 2012. Det blir därmed den bok jag haft näst längst i mars-läsningshögen. Jag köpte Rävsång, bok tre i serien, nu på årets bokrea. Sedan tidigare har jag även bok två, Fågelhjärta, oläst i hyllan. Nu är det dags att läsa alla tre och jag börjar i mars med bok ett.

Soulless av Gail Carriger fanns på svenska på rean i år, tillsammans med bok två och tre i tetralogin. Faktum är att jag övervägde att köpa dem på svenska, men i sista stund ångrade jag mig. Jag har bok ett i hyllan sedan september 2012. Jag måste göra ett ordentligt försök att läsa den här boekn på engelska innan jag köper en svensk version. Dessutom finns bara bok ett till tre på svenska, inte bok fyra och fem. Lika bra då att läsa dem alla fem på engelska. I mars ska förhoppningsvis bok ett bli läst. Och motivera eventuella inköp av senare böcker i serien.

Vindens namn, del 1 av Patrick Rothfuss har stått i hyllan sedan oktober 2013. Jag har del 2 och fortsättningarna (den egentliga bok 2) i hyllan. Fyra av sex böcker har således hittat hem till mig och jag har ännu inte läst någon av dem. Dags att läsa bok ett, förhoppningsvis uner mars. Är det någon som vet om del 3 i trilogin blivit översatt (till en bok fem och sex)?

Sammanfattningsvis är det böcker från 2012, 2013, 2014 och 2015 i min hög.

2012: 2 böcker.

2013: 2 böcker.

2014: 4 böcker.

2015: 1 bok.

Okänt år före 2014: 1 bok. Förmodligen 2012 – upplagan är i alla fall från 2012.

Vad tror ni om mina chanser att läsa dessa böcker? Har ni läst någon av dem? Är det någon jag borde prioritera före någon annan? Och ska ni också vara med i utmaningen/tävlingen?