Nu har jag kommit igång igen, tack vare min lediga onsdag.
Första raderna gick inget bra alls. Jag blev tvungen att stanna upp för kritikern bara skrek åt mig att de ingenting var att ha.
Ilskan steg upp i mig och jag skrev på min presentationsrad i Windows Live Messenger: “Djävla prestationsångestförlamning!”
Och det var som om själva det uttalandet fick allt att lossna, för precis efter det skrev jag två långa stycken, skrev och skrev och trängde undan varje tanke, varje reflektion, varje undran “är det här något att ha?”.
Till slut skrev jag på utan att tänka något alls. Helt befriad från tankar. Häftigt.
Tyvärr skulle jag iväg under eftermiddagen, visserligen till något väldigt trevligt, fika på stan med en väninna, men då fick jag sätta stopp.
Skulle jag kunna ta upp tråden igen senare i kväll, undrade jag för mig själv.
Efter fika och ICA och middag, och annat vardagsstök, kunde jag äntligen sätta mig igen. Jag hittade rätt och kunde fortsätta att skriva! Wow och yay!
Två sidor har det blivit i dag. Det kanske inte låter mycket, men för mig är det en seger! Nu har jag brutit den tysta trenden!
Ordmätaren började på 33,801.
Nu är den uppe i 35,190 ord.
Seger! \(^o^)/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar