Med anledning av kommentarer på föregående inlägg gick jag på skattjakt nere i källaren, i kartonger med tavlor, pärmar, teckningar och annat jox i. På jakt efter en tavla med en flicka och en fjäril på. Jag tror inte att jag hittade tavlan jag sökte, men jag gick upp igen, och fortsatte skattjakten i vardagsrummet bland fotografier... Ni vet den där byrålådan med högvis av fotografier som man tänkt sätta i fina fotoalbum, men som bara ligger där intill fotohögarna och väntar. Och väntar. Och väntar.
Jag tycker om fotografier, men jag glömmer nästan jämt kameran eller struntar i att ta fram den. Jag var bättre på det förr. Nuförtiden borde jag väl ha en digitalkamera som alla andra... Istället blir det att jag inte tar några kort alls. (Jag tänkte ändra på den saken nu när jag reser till Frankrike nästa vecka.)
Skattjakten fortsatte som sagt i fotohögarna. Jag har vid flertalet tillfällen tagit kort på delar av mitt rum, på den tiden då jag bara hade ett rum – barnrummet – till förfogande, ett rum som tycktes stort till en början, men med åren blev så litet att jag växte ur det, och allting i rummet vällde ut ur det och lade sig i systern rum och i brödernas rum och i alla möjliga källarutrymmen.
Knasigt, men det är väl så det är för de flesta, att det blir på födelsedagar, vid andra högtider, och vid resor som jag tar kort, aldrig under vardagen. Förutom just innan eller efter att jag rest, då jag skulle få slut på filmen. Vid dessa tillfällen tog jag fåniga fotografier på mina bokhyllor och annat sådant.
Åter till skattjakten: tyvärr, måste jag säga, hittade jag inget fotografi där fjärilstavlan var med... Jag som inte ens minns att det var en fjäril... Jag har tre eller fyra små tavlor med vita ramar, var och en med en flicka på, men nej... Och nu när jag skriver det här inser jag – tror jag! tror att jag inser – vilken tavla som Harriet syftade på i sin kommentar (se föregående blogginlägg).
Det var en tavla på en liten blond prinessa med guldkrona, i rosa klänning. Det var en affisch, för månaden maj. Det måste vara den. Men jag har ingen aning om var den är. Och jag har ingen aning om hur fjärilen egentligen såg ut, men jag har bestämt för mig att där var en fjäril.
Under min fotografijakt hittade jag som sagt ingen bild på fjärilstavlan, men jag såg diverse andra djur som hängde på mina väggar bland mina teckningar. Bland annat en närbild på något slags apa. Och ett par mindre fotografier (vykort) föreställande en panda och en varg.
Det är med tanke på totemdjuren i föregående blogginlägg som jag nämner det här, och det är skälet till att jag alls för en diskussion om något så ointressant som vad jag hade på väggarna under min barndom. Det var förstås saker som influerade mig, och som därmed influerade mitt skrivande, och därför kan man säga att det är av relevans. Se där! En anledning till att fortsätta att skriva om det...
Förutom totemdjur har man kraftdjur, och det är ett slags skyddsdjur som kan komma under en kort period och stärka personen ifråga, innan det försvinner vidare till någon annan. Totemdjuren har man hela livet, och vissa kraftdjur blir totemdjur i det att de följer samma person under en hel livstid. Totemdjurstanken och kraftdjurstanken bygger såvitt jag förstår på att vi har flera liv, och vissa djur hänger med i liv efter liv medan andra byts ut.
Så pandan och fenixfågeln (som jag nämnde i föregående inlägg) måste vara kraftdjur som kom till mig när jag behövde det.
Det är inte alla totemdjur som man är medveten om att man har, och vissa totemdjurs krafter utnyttjar man inte. Jag har en känsla av att jag negligerat fjärilen... Nu ska det bli ändring på den saken! (citatet och bilden nedan är från http://www.linsdomain.com/totems/pages/butterfly.htm)
BUTTERFLY
Transmutation, Dance of Joy
The butterfly is the symbol of change, joy and color.
It is the symbol of the soul.
They remind us that life is a dance,
not to take things quite so seriously.
They also remind us to get up and move.
Dance brings the sweetness of life.
Butterflies bring color and joy to your life.
Look at them and remember what joy is in your life,
if its a lot or a little, it is still joy.
They teach us that growth and transformation does not have to traumatic;
it can occur gently, sweetly, joyfully.
If a butterfly totem has shown up in your life,
make note of the most important issues in your life,
and see what needs to be changed.
Hahaha, men OJ, inte skulle du leta så efter fjärilen? Om du inte hittat den måste jag ha minnts (?) fel, bara. Kanske fanns den någon annan stans. Fast din lemur minns jag i alla fall. :-)
SvaraRadera