För mig är musik och skrivande alltid sammanflätat.
Andra författare kan ha husgudar bland författare, och visst, jag har mina favoritförfattare och författare som jag beundrar, men lika mycket, om inte mer, beundrar jag mina musikaliska favoriter, människor som genom sin musik ger mig så otroligt mycket, både av sig själva, sitt inre, och sina egna själar (musik som reflekterande av själen), och till mig själv, genom mig själv.
Sådant enormt utlopp för känslor, tankar, kreativitet och inspiration. Människor som skapar, och skapar sådant som är originellt och annorlunda, och långt ifrån mainstream (som jag uppfattar det).
Sådant som jag själv vill skriva, böcker som bara jag kan skriva, där sammansättningen är sådan att ingen annan än jag skulle kunna tänka ut det för att jag är just jag och ingen annan. Individualitet.
Sådant som kanske inte är lättillgängligt, sådant som inte är till för alla. Sådant som kräver lite mer innan man älskar det, kanske rentav motvilja till en början. Eller oförståelse. Kanske ogillande. Men i förlängningen och i det långa loppet är det något som man fäster sig vid, och sedan aldrig kan släppa ifrån sig. Som man kan återkomma till gång efter gång efter gång, och alltid hitta något nytt i, en ny infallsvinkel, en ny ton, ännu en känsla, en annan spegling.
Jag tror att det gäller det mesta, människor, såväl som musik, såväl som böcker. Första intrycket kan ofta vara långtifrån någon som helst sanning, så långtifrån som något kan vara. Tittar man närmare, och låter saker och ting få en andra chans, då har man vunnit något stort, och därigenom något som kan komma att bli alldeles, alldeles, alldeles underbart.
Så därför tänker jag presentera ännu en låt av Gackt, just för att det är en låt som inspirerar och blir en del av mitt skrivande. Dessutom hoppas jag att ni inser hur mångafacetterad Gackt som artist är, att nästan alla kan hitta i alla fall en låt av honom som de gillar.
Jag gillar speciellt sättet som violinen används i låten nedan. Den är liksom nyckeln till hela låtens stämning. Liveversionen är några år gammal, och om ni tittat på någon av de andra videorna jag lagt upp så ser Gackt rätt annorlunda ut mot här. Livekonsertens blonderade Gackt har fått tjäna inspiration för Maximilians utseende, men bara Gackts blonda era, och bara vissa foton. Egentligen har Maximilian ännu vitare hår, lika vitt som elfenben. Jag måste betona att det bara är inspiration från min sida, för jag vet ju att var och en som kommer att läsa boken kommer att skapa sin egen bild av honom, precis som jag någonstans ändå skapar en egen fantasibild utifrån mitt eget huvud.
Varför jag lägger upp både live- och PV-versionen är för att versionerna är såpass annorlunda, och ger olika intryck, där live-versionen är kortare medan PV-versionen är mer nyanserad, har små nyansella skillnader, massor av detaljer, som inte kommer fram i den kortare, mer fartfyllda live-versionen.
Gackt – Mizérable – live version
Gackt – Mizérable – PV
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar