Äntligen har jag kommit igång igen! Och det tack vare Samas scenmätare! Jag beslöt att göra en egen, och för att göra det blev jag tvungen att skriva upp vilka scener min bok Tusenskönan egentligen består av. Jag började med att sätta på tidtagaruret. Söndagen skulle ovillkorligen bestå av tre timmars jobbande på boken.
Jag gjorde det enklast möjliga, skrev en lista rakt upp och ned där varje scen beskrivs med en enkel mening (ibland med två meningar). Kanske fuskade jag lite, eftersom jag slog ihop hela första kapitlet som är på 12239 ord eller 17 sidor tätskriven text med följande scenbeskrivning: “2. M konsert, plus konsertfest.”, men det må vara hänt...
Tack vare den för närvarande en sida (eller femtio scener) långa scenbeskrivningslistan kunde jag komma igång igen! Listan fick mig att äntligen börja se hela boken på ett nästan överskådligt vis. Och överskådligheten fick mig att djärvt börja arbeta igen (med visst mått av tröghet). Plötsligt kunde jag börja jobba på scener mitt i boken, som äntligen bröt min över en vecka långa skrivpaus. Äntligen!
Äntligen! Nu har min ordmätare börjat röra sig framåt igen. Och jag höll mitt löfte till mig själv om tre timmars jobbande på boken. Envishet, framför allt.
Nu ska jag bara fortsätta på samma vis. Det är disciplin som gäller. Jag måste bortse från och köra över alla mina tveksamheter, mina tvivel och min tvehågsenhet. Det är bara att tuta och köra!
Sedan hoppas jag att inspirationen kommer som en bonus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar