Bara för att visa att jag fortfarande lever skriver jag ett litet oplanerat blogginlägg. Det har gått över en vecka sedan jag kom hem från Frankrike, Lecaute, men jag har ännu inte förmått mig att skriva något på bloggen, och bara några rader på bok Tusenskönan.
Det förstnämnda beror helt enkelt på att jag inför min inre blick såg ett omfattande, roligt, bra inlägg om min resa, som blev för stort i huvudet, så stort att jag blev handlingsförlamad. Inte första gången det händer, inte.
De första dagarna sedan jag kom hem vilade jag mest bara – det är uttröttande att resa – men under den här veckan har jag ägnat mig åt min innan resan planerade höststädning. Jag hade tänkt att ha det som projekt under hösten, att verkligen storstäda och rensa och allt sådant. Så istället för att sitta vid datorn har jag flaxat runt hela lägenheten (det är är bara en tvåa på 54 kvadrat, men ändå...), hållit efter disk och sådant, mycket bättre än vad jag brukar annars, och till och med börjat rensa klädkammaren. Därmed har jag gjort något som stått på att-göra-listan i åratal men som aldrig blivit av, och det är att sy i knappar i plagg där det fattas sådana. Nu har jag sytt i en knapp i en väst, och när jag just gjort det sade jag “wow” för att sy är verkligen ingenting som jag ägnar mig åt annars.
Nu ska jag fortsätta att sy de återstående knapparna på västen. Wow igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar