Nu är jag tillbaka på banan.
Vill bara meddela er alla, trogna som otrogna läsare, att jag fått Internet igen.
Välkommen tillbaka, nu är jag tillbaka i bloggsvängen!
onsdag 26 maj 2010
fredag 23 april 2010
Utan Internet
Eftersom jag ska flytta kommer jag att ha fullt upp framöver, plus att jag kommer att vara utan Internet i flera veckor hemmavid, både i gamla hemmet och i det nya! O, öde!
Hursomhelst, jag kommer kanske att uppdatera ändå, men bara kanske, ifall jag kommer över en dator på ledig tid.
Titta gärna in på mina bloggar ändå under tiden! Jag kommer, om inte annat, tillbaka om ett par, tre, fyra veckor igen. Ser fram emot mer bloggande då!
Ha det så gott i vårsolen tills dess!
Hursomhelst, jag kommer kanske att uppdatera ändå, men bara kanske, ifall jag kommer över en dator på ledig tid.
Titta gärna in på mina bloggar ändå under tiden! Jag kommer, om inte annat, tillbaka om ett par, tre, fyra veckor igen. Ser fram emot mer bloggande då!
Ha det så gott i vårsolen tills dess!
torsdag 22 april 2010
Utmaning!
Jag har blivit utmanad av Sigrinn! Äntligen svarar jag på utmaningen; bättre sent än aldrig.
Regler:
Det här är svårare än du tror! Kopiera detta till din blogg, utmana 5 personer och berätta det för dem. Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord! Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar (förutom på fråga 1)!
1. Vad heter du? Jenny
2. Ett ord på fyra bokstäver: jakt
3. Flicknamn: Jasmine Pojknamn: Jens
5. Yrke: journalist
6. Färg: järngrå
7. Klädesplagg: jumper
8. Mat: jordgubbar
9. Sak i badrummet: jacuzzi
10. Plats/stad: Jeriko
11. En orsak att vara sen: julruschen
12. Något man skriker: Jippi!
13. Film: Jurassic Park
14. Något man dricker? – Juice
15. Band: Jethro Tull
16. Djur: jaguar
17. Gatunamn: Järnekstigen (i Vätö)
18. Bil: jeep
19. Sång: ”Julia” av Wang Lee Hom
Jag utmanar: Tröst för ett knytt, Malin, Annette, Dino78, och den som läser det här blogginlägget, inte är med på nyss nämnda lista men gärna vill göra utmaningen ändå.
Regler:
Det här är svårare än du tror! Kopiera detta till din blogg, utmana 5 personer och berätta det för dem. Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord! Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar (förutom på fråga 1)!
1. Vad heter du? Jenny
2. Ett ord på fyra bokstäver: jakt
3. Flicknamn: Jasmine Pojknamn: Jens
5. Yrke: journalist
6. Färg: järngrå
7. Klädesplagg: jumper
8. Mat: jordgubbar
9. Sak i badrummet: jacuzzi
10. Plats/stad: Jeriko
11. En orsak att vara sen: julruschen
12. Något man skriker: Jippi!
13. Film: Jurassic Park
14. Något man dricker? – Juice
15. Band: Jethro Tull
16. Djur: jaguar
17. Gatunamn: Järnekstigen (i Vätö)
18. Bil: jeep
19. Sång: ”Julia” av Wang Lee Hom
Jag utmanar: Tröst för ett knytt, Malin, Annette, Dino78, och den som läser det här blogginlägget, inte är med på nyss nämnda lista men gärna vill göra utmaningen ändå.
tisdag 13 april 2010
Antologi släpps
Nu är det dags. Den 23 april släpps skriften "Samma berättelse" i samband med Västerås Litteraturfestival. Jag är med tillsammans med ett gäng andra skribenter som medverkat i projektet Kreativa Möten, som är ett samarbete med Västmanlands läns museum och dess rika arkiv på västmanländska kulturskatter.
Här kan du läsa mer om Litteraturfestivalen, och här kan du få hela programmet.
På festivalen kan du också köpa antologin "Samma berättelse". Välkommen!
Här kan du läsa mer om Litteraturfestivalen, och här kan du få hela programmet.
På festivalen kan du också köpa antologin "Samma berättelse". Välkommen!
tisdag 30 mars 2010
Timmen som försvann
En timme försvann förra veckan. Jag letade förgäves efter den men kunde inte hitta den.
Det var en av de där lugnaste och tryggaste timmarna, när man ligger i soffan och läser en god bok eller kramas med någon man tycker mest om i hela världen. En timme som bubblar av lycka, en gyllenröd och varm timme, som omhuldar och levandegör den som äger timmen. Eller äger och äger, har timmen till låns snarare, för den försvinner, liksom alla timmar, i det som kallas "förfluten tid".
Jag vet inte om timmarna tycker om att vara där. Helst vill nog varje timme vara här och nu. Men det går bara med en timme i taget. Åtminstone en timme per person. Slår man ihop alla människors nutimmar blir det väldigt många. Alla de timmarna samsas om nuet. Inte helt oväntat gillar de att samsas och bo nära varandra, oavsett om de är gyllenröda eller sommargröna.
Min tappade timme var sådan: sällskapsjuk. Och mitt i allt filosofisk. Filosofisk och grubblande. Kanske därför den försvann så fort, för att den inte bara befann sig i soffan, utan dansade runt på samma gång, levnadsglad och med ett barnsligt skratt. På det viset fanns trådar i alla regnbågens färger mitt i det gyllenröda. En sällskapligt mjuk timme som bara ville kramas.
Kanske kan du offra en timme på att hjälpa mig leta efter den, för jag känner på mig att den är viktigare än vad man kan tro. En timme för en timme, det är väl rättvist nog?
(Det här är en SkrivPuff-övning: "Utmaning 2010: 87: Skriv om en förlorad timme.")
Det var en av de där lugnaste och tryggaste timmarna, när man ligger i soffan och läser en god bok eller kramas med någon man tycker mest om i hela världen. En timme som bubblar av lycka, en gyllenröd och varm timme, som omhuldar och levandegör den som äger timmen. Eller äger och äger, har timmen till låns snarare, för den försvinner, liksom alla timmar, i det som kallas "förfluten tid".
Jag vet inte om timmarna tycker om att vara där. Helst vill nog varje timme vara här och nu. Men det går bara med en timme i taget. Åtminstone en timme per person. Slår man ihop alla människors nutimmar blir det väldigt många. Alla de timmarna samsas om nuet. Inte helt oväntat gillar de att samsas och bo nära varandra, oavsett om de är gyllenröda eller sommargröna.
Min tappade timme var sådan: sällskapsjuk. Och mitt i allt filosofisk. Filosofisk och grubblande. Kanske därför den försvann så fort, för att den inte bara befann sig i soffan, utan dansade runt på samma gång, levnadsglad och med ett barnsligt skratt. På det viset fanns trådar i alla regnbågens färger mitt i det gyllenröda. En sällskapligt mjuk timme som bara ville kramas.
Kanske kan du offra en timme på att hjälpa mig leta efter den, för jag känner på mig att den är viktigare än vad man kan tro. En timme för en timme, det är väl rättvist nog?
(Det här är en SkrivPuff-övning: "Utmaning 2010: 87: Skriv om en förlorad timme.")
måndag 29 mars 2010
Illustratören är igång samtidigt som författaren
Nu har jag jobbat ytterligare på DF. Idag läste jag igenom och redigerade manuset. Det blev lite omskrivningar; jag hade fel antal stavelser på ett par ställen, och så var det en del som inte flöt så bra som jag ville. Nu ser manuset bättre ut, men jag funderar fortfarande på ett par saker, undrar om jag ska ändra lite i handlingen eller inte.
Idag har jag även jobbat på akrylmålningarna, illustrationerna, till DF. Jag har bestämt mig för att använda mig av akrylmålningar, nu när jag ändå börjat med dem. Det är två pannåer än så länge. Jag tänkte avsluta dessa två, scanna in dem, och skicka med dem med manuset. Vill något förlag ha boken, kommer jag att fortsätta med resten av illustrationerna. Alternativt kommer jag fortsätta måla och göra klart alla illustrationer i händelse något förlag godtar boken - eller om jag skulle råka göra någon illustration som platsar bättre som en av de att skicka in tillsammans med manuset.
Men det är nog mindre troligt att jag gör fler illustrationer än de nämnda två. För jag har många andra målningar på gång, och en tavelutställning i maj att se fram emot. Så jag har nog att göra som det är, just nu.
För den som är intresserad finns akrylmålning nummer ett till beskådande här (Creative Harmony; min andra blogg om allt annat slags kreativt skapande; kika gärna in där!)
Idag har jag även jobbat på akrylmålningarna, illustrationerna, till DF. Jag har bestämt mig för att använda mig av akrylmålningar, nu när jag ändå börjat med dem. Det är två pannåer än så länge. Jag tänkte avsluta dessa två, scanna in dem, och skicka med dem med manuset. Vill något förlag ha boken, kommer jag att fortsätta med resten av illustrationerna. Alternativt kommer jag fortsätta måla och göra klart alla illustrationer i händelse något förlag godtar boken - eller om jag skulle råka göra någon illustration som platsar bättre som en av de att skicka in tillsammans med manuset.
Men det är nog mindre troligt att jag gör fler illustrationer än de nämnda två. För jag har många andra målningar på gång, och en tavelutställning i maj att se fram emot. Så jag har nog att göra som det är, just nu.
För den som är intresserad finns akrylmålning nummer ett till beskådande här (Creative Harmony; min andra blogg om allt annat slags kreativt skapande; kika gärna in där!)
fredag 26 mars 2010
Första utkast av bilderbok klart!
Det har gått trögt idag, både med skrivpuff-övningen och med arbetet på Tusenskönan. Till sist vände jag mig till mina andra projekt, för att se om det skulle gå något bättre där. Och det gick det!
Jag har precis avslutat ett helt första utkast av barnboken DF, det som ska bli en bilderbok. Just nu är den skriven i haikuform. Får se om det kommer att bli så i slutversionen också eller inte. Kanske ska jag först rådgöra med andra, om den fungerar med det versmåttet.
Tidigare började jag illustrera DF, och jag har gjort två halvklara akrylmålningar på pannå. Jag måste bestämma mig om jag ska fortsätta att illustrera den med akryl eller om jag ska använda mig av akvarell.
Kanske ska jag skicka in den som den är med bara text till förlag? Jag blir så ivrig nu när den är klar...! Men den behöver lite finputsning först, och så kanske några läsare... Eventuellt någon ur tänkt målgrupp också...
Jag har precis avslutat ett helt första utkast av barnboken DF, det som ska bli en bilderbok. Just nu är den skriven i haikuform. Får se om det kommer att bli så i slutversionen också eller inte. Kanske ska jag först rådgöra med andra, om den fungerar med det versmåttet.
Tidigare började jag illustrera DF, och jag har gjort två halvklara akrylmålningar på pannå. Jag måste bestämma mig om jag ska fortsätta att illustrera den med akryl eller om jag ska använda mig av akvarell.
Kanske ska jag skicka in den som den är med bara text till förlag? Jag blir så ivrig nu när den är klar...! Men den behöver lite finputsning först, och så kanske några läsare... Eventuellt någon ur tänkt målgrupp också...
tisdag 23 mars 2010
Refuseringsdags - igen
Jag fick i dagarna ännu en refusering av FoS. Även den här gången var det ett kort standardsvar, via mail. Så nu har två av tre förlag svarat. Det gäller bara att hoppas på det sista.
Men redan nu planerar jag vilka förlag att skicka kapitelboken till härnäst. Det finns många fler än tre, tack och lov. Kanske ska jag omformulera följebrevet också, göra det mer säljande. Det kanske säljer manuset bättre än ett standardiserat kortkort följebrev?
Men redan nu planerar jag vilka förlag att skicka kapitelboken till härnäst. Det finns många fler än tre, tack och lov. Kanske ska jag omformulera följebrevet också, göra det mer säljande. Det kanske säljer manuset bättre än ett standardiserat kortkort följebrev?
Töm kistan!
Jag har en liten kista som varit full med papper från alla möjliga roman- och novellprojekt jag haft genom åren. Nu rensar jag i den. Målet är att få den helt tom, slänga papperen eller sätta in dem i pärmar. Men så mycket papper det är! Anteckningar, utskrifter, korrektur, teckningar… Och allting har jag sparat.
Hur gör ni? Sparar man verkligen allting? Eller är det bara jag som är överdrivet sparsam?
Det tar verkligen emot att slänga. Men nu har jag slängt massor av gamla utskrifter av manus. Dock är jag fortfarande fundersam på hur jag ska göra med allting som nu sitter i pärmar…
Jag har mer än tjugo pärmar bara för mina roman- och novellprojekt. Det går inte! Man kan ju bara inte spara allting! Men det är kreativt skapande som jag vill ha kvar.
Frågan är: hur gör jag med gamla romanprojekt som jag verkligen har kasserat och vet att jag aldrig kommer att avsluta (de jag tänker på är dessutom inte värda det). Jag har speciellt ett projekt som fyller en proppfull pärm, och då har jag ändå inte sorterat in allting än.
Skulle ni spara eller slänga?
Kistan har varit bra att spara i, bara för att få undan sådant som jag inte orkat ta tag i (varken papperen i sig eller projekten), men nu ska den tömmas. Kistan ska få något helt annat användningsområde, något betydligt lättare. Kanske ska jag ha sänglinne i den istället?
Hur gör ni? Sparar man verkligen allting? Eller är det bara jag som är överdrivet sparsam?
Det tar verkligen emot att slänga. Men nu har jag slängt massor av gamla utskrifter av manus. Dock är jag fortfarande fundersam på hur jag ska göra med allting som nu sitter i pärmar…
Jag har mer än tjugo pärmar bara för mina roman- och novellprojekt. Det går inte! Man kan ju bara inte spara allting! Men det är kreativt skapande som jag vill ha kvar.
Frågan är: hur gör jag med gamla romanprojekt som jag verkligen har kasserat och vet att jag aldrig kommer att avsluta (de jag tänker på är dessutom inte värda det). Jag har speciellt ett projekt som fyller en proppfull pärm, och då har jag ändå inte sorterat in allting än.
Skulle ni spara eller slänga?
Kistan har varit bra att spara i, bara för att få undan sådant som jag inte orkat ta tag i (varken papperen i sig eller projekten), men nu ska den tömmas. Kistan ska få något helt annat användningsområde, något betydligt lättare. Kanske ska jag ha sänglinne i den istället?
fredag 19 mars 2010
Flytt ger flyt
Jag ska flytta, så jag rensar och röjer hemmavid. Så mycket man samlar på sig! Åren går och högarna växer. Så mycket papper! Jag har sparat nästan alla utskrifter jag gjort av de olika versionerna av Tusenskönan jag har skrivit. Massor av guldkorn och bra meningar blandat med sådant som är mindre bra. Jag inser att jag faktiskt skrivit flera böcker, flera Tusenskönor. En hel bukett med tusenskönor har det blivit. Nu slänger jag buketterna. Jag sparar guldkornen och låter det vara bra så. Släpper allt gammalt och lägger det bakom mig.
Jag måste rensa och röja, så det är med darrande fingrar och bultande hjärta som jag lägger pappersbunt efter pappersbunt i papperskorgen. Jag har kopior av allt jag skrivit på datorn, givetvis, liksom backuper både på en server, på en extern hårddisk och på cd-skivor. Men ändå! ändå! blir jag nervös av att slänga. Samtidigt är det skönt. Alla förkastade versioner – bort och puts väck! – för att lämna plats åt den nyaste och senaste versionen. En version som jag faktiskt ska skriva klart.
För jag inser: min största svårighet är inte att formulera eller omformulera, redigera eller förbättra… Min största svårighet är att avsluta. Jag har påbörjat Tusenskönan många gånger, på olika vis, och alla har de bra sidor. Om jag bara fullföljt och skrivit klart, och SEDAN redigerat, när jag skrivit ett helt första utkast. Då skulle jag ha varit klar med boken för länge sedan. Inte stannat upp, redigerat, förkastat, börjat om, analyserat, förkastat, börjat om… osv.
Nu skriver jag en redigeringsversion. För ja: äntligen redigerar jag. Jag har skrivit en hel version av första boken (med hål och dåligheter, med bättre delar och sämre delar) som jag nu redigerar, skriver om. Den här gången för att fylla i alla hål och göra en hel version, från början till slut.
Jag skriver på papper för att hindra mig själv för att redigera alltför mycket. Papperet begränsar redigeringsmöjligheterna, och det är bra! Så jag skriver framåt och framåt.
Jag ska komma till den punkt när jag skrivit klart boken, och kan se på den och säga: nu har jag avslutat ett projekt. Jag är nöjd med vad jag åstadkommit. För det är det som är mitt största problem: att vara nöjd. Det finns tusentals val, men jag måste vara nöjd med den väg jag valt, de val jag gjort och den version av boken som kommit ut ur mig och ned på papperet.
Kunna säga till mig själv ”det här är ett avslutat projekt, jag är nöjd och jag går vidare”. Snart är jag där. Jag ska bara skriva klart boken på papper först, sedan föra in det i datorn och då har jag slutversionen klar.
Jag måste rensa och röja, så det är med darrande fingrar och bultande hjärta som jag lägger pappersbunt efter pappersbunt i papperskorgen. Jag har kopior av allt jag skrivit på datorn, givetvis, liksom backuper både på en server, på en extern hårddisk och på cd-skivor. Men ändå! ändå! blir jag nervös av att slänga. Samtidigt är det skönt. Alla förkastade versioner – bort och puts väck! – för att lämna plats åt den nyaste och senaste versionen. En version som jag faktiskt ska skriva klart.
För jag inser: min största svårighet är inte att formulera eller omformulera, redigera eller förbättra… Min största svårighet är att avsluta. Jag har påbörjat Tusenskönan många gånger, på olika vis, och alla har de bra sidor. Om jag bara fullföljt och skrivit klart, och SEDAN redigerat, när jag skrivit ett helt första utkast. Då skulle jag ha varit klar med boken för länge sedan. Inte stannat upp, redigerat, förkastat, börjat om, analyserat, förkastat, börjat om… osv.
Nu skriver jag en redigeringsversion. För ja: äntligen redigerar jag. Jag har skrivit en hel version av första boken (med hål och dåligheter, med bättre delar och sämre delar) som jag nu redigerar, skriver om. Den här gången för att fylla i alla hål och göra en hel version, från början till slut.
Jag skriver på papper för att hindra mig själv för att redigera alltför mycket. Papperet begränsar redigeringsmöjligheterna, och det är bra! Så jag skriver framåt och framåt.
Jag ska komma till den punkt när jag skrivit klart boken, och kan se på den och säga: nu har jag avslutat ett projekt. Jag är nöjd med vad jag åstadkommit. För det är det som är mitt största problem: att vara nöjd. Det finns tusentals val, men jag måste vara nöjd med den väg jag valt, de val jag gjort och den version av boken som kommit ut ur mig och ned på papperet.
Kunna säga till mig själv ”det här är ett avslutat projekt, jag är nöjd och jag går vidare”. Snart är jag där. Jag ska bara skriva klart boken på papper först, sedan föra in det i datorn och då har jag slutversionen klar.
fredag 26 februari 2010
Koflicka
När sanningen kom närmare, när vädret blev bättre, då skulle grödorna inte slå fel. Skörden skulle stå pall och allting skulle ordna sig. Det var sagorna de talade om för mig, när vintern tjöt kring stugknutarna och världen var svart mörker.
Ingenting växer i hårdjorden, sade man då. Suckade och petade tänderna med spånstickor.
Så timmarna gick långsamt, där vi satt böjda över handarbete, tätt intill fotogenlampan, nära inpå ljusstakarna. Vi arbetade med tankarna ute på fälten. När hagarna står gröna och veten guldgul, det är då vi lever upp, det är då vi kan andas.
Just nu piper det i bröstet och jag kommer ingen vart. Mina tankar snurrar runt och runt, når samma ställe om och om igen. Som smöret i en kärntunna blir tankarna trögare och trögare med varje varv. Varför kan det inte bli vår?
Ingen idé att fråga; vi kan alla världens årstidscykler vid det här laget. Så det blir till att sucka tungt och stirra stint, och låta ögonen tåras över virkningen. Vem vill köpa en duk som är virkad med ledsnad och saknad? Kommer inte köparen känna i själva materialet, i det vita mjuka, att det bara finns bitterhet däri? Vitt som snön är vit utanför. Kylan når in och sveper kring tårna på oss.
Jag drog upp fötterna under mig och satt skräddarställning på kökssoffan istället. Det var trångt med syskonen på båda sidor, lillasyster och lillebror. Och så jag som skulle vara stor flicka, sömmerska om vintern och koflicka om sommaren.
Jag längtade till sommarhagen, till närheten där jag gick invid korna.
Kallar på dem, samlar dem, följer dem inåt skogen så att de kan beta på nytt gräs var dag och bli feta och runda, må bra och få fina kalvar och mycket mjölk.
Nu stod de i lagården och råmade istället. Korna undrade nog var jag var någonstans.
Jag reste mig, lade virkningen på bordet, och gick till farstun. Mössa och vantar, halsduk och tjock kappa. Hårda kornflingor stack mig i kinden medan jag pulsade genom snön, över hela gården bort till ladugården. Kroppsvärmen från korna stod tjock i luften när jag öppnade ladugårdsdörren och kikade in. Mu! Råmande mötte mig. Jag stampade av mig den värsta snön och drog in lukten av komocka och hö.
”Har ni frågat efter mig?” sade jag till dem, glömde inte en enda av dem, gick mellan dem alla sex, klappade var och en av dem på länden.
Jag fick ett snusande från Rosa, en tungslick från Gulla, ett råmande ”välkommen” från Asta. Stjärnros buffade, MajLis knuffade sig närmare, Desiree ställde sig tätt intill.
”Det är långt till våren, men vi kan vänta tillsammans”, sade jag och slog mig ned i en hötapp.
(Det här är en SkrivPuff-övning: Utmaning 2010:57 - 26 februari: Skriv om att vara efterfrågad.)
Ingenting växer i hårdjorden, sade man då. Suckade och petade tänderna med spånstickor.
Så timmarna gick långsamt, där vi satt böjda över handarbete, tätt intill fotogenlampan, nära inpå ljusstakarna. Vi arbetade med tankarna ute på fälten. När hagarna står gröna och veten guldgul, det är då vi lever upp, det är då vi kan andas.
Just nu piper det i bröstet och jag kommer ingen vart. Mina tankar snurrar runt och runt, når samma ställe om och om igen. Som smöret i en kärntunna blir tankarna trögare och trögare med varje varv. Varför kan det inte bli vår?
Ingen idé att fråga; vi kan alla världens årstidscykler vid det här laget. Så det blir till att sucka tungt och stirra stint, och låta ögonen tåras över virkningen. Vem vill köpa en duk som är virkad med ledsnad och saknad? Kommer inte köparen känna i själva materialet, i det vita mjuka, att det bara finns bitterhet däri? Vitt som snön är vit utanför. Kylan når in och sveper kring tårna på oss.
Jag drog upp fötterna under mig och satt skräddarställning på kökssoffan istället. Det var trångt med syskonen på båda sidor, lillasyster och lillebror. Och så jag som skulle vara stor flicka, sömmerska om vintern och koflicka om sommaren.
Jag längtade till sommarhagen, till närheten där jag gick invid korna.
Kallar på dem, samlar dem, följer dem inåt skogen så att de kan beta på nytt gräs var dag och bli feta och runda, må bra och få fina kalvar och mycket mjölk.
Nu stod de i lagården och råmade istället. Korna undrade nog var jag var någonstans.
Jag reste mig, lade virkningen på bordet, och gick till farstun. Mössa och vantar, halsduk och tjock kappa. Hårda kornflingor stack mig i kinden medan jag pulsade genom snön, över hela gården bort till ladugården. Kroppsvärmen från korna stod tjock i luften när jag öppnade ladugårdsdörren och kikade in. Mu! Råmande mötte mig. Jag stampade av mig den värsta snön och drog in lukten av komocka och hö.
”Har ni frågat efter mig?” sade jag till dem, glömde inte en enda av dem, gick mellan dem alla sex, klappade var och en av dem på länden.
Jag fick ett snusande från Rosa, en tungslick från Gulla, ett råmande ”välkommen” från Asta. Stjärnros buffade, MajLis knuffade sig närmare, Desiree ställde sig tätt intill.
”Det är långt till våren, men vi kan vänta tillsammans”, sade jag och slog mig ned i en hötapp.
(Det här är en SkrivPuff-övning: Utmaning 2010:57 - 26 februari: Skriv om att vara efterfrågad.)
Refusering
Första refuseringen av barnboken (kapitelboken) FoS, via mail från ett barnboksförlag.
Men jag väntar svar från ytterligare två förlag. Så det finns hopp ännu.
Annars är det bara att fortsätta skicka in till ännu fler förlag.
Någon gång måste man få napp!
Men jag väntar svar från ytterligare två förlag. Så det finns hopp ännu.
Annars är det bara att fortsätta skicka in till ännu fler förlag.
Någon gång måste man få napp!
tisdag 23 februari 2010
Sushi no suki
Prokrastinering just nu är spelet ”Sushi no suki”. Det finns att spela på en mängd olika ställen (länken ovan leder till första träffen). Prova bara att googla.
Eftersom jag är ett japanfan såväl som sushiälskare är det ett perfekt spel för mig. Man ska göra så många sushi man hinner, uppfylla kundernas order, innan de blir arga och galna och går sin väg och lämnar dig utan pengar. Man får lära sig fler och fler recept, och ska hinna med fler och fler kunder. Det är en liten övning i stresshantering.
Hittills har jag nått upp till att man på en dag ska tjäna in 15 000 kr. Den bedriften har jag bara lyckats med en gång, annars stannar jag på 10 000. På nivån 15 000 får jag få nöjda kunder och många missnöjda. Men jag är på väg att lära mig även de svåra och nyare recepten. ^^
Som ni hör är det en väldigt engagerad prokrastineringssyssla. En omgång tar längre och längre tid ju bättre man blir och desto fler dagar man arbetar på sushirestaurangen. Så det är ett tidsödande tidsfördriv.
Annars har jag upptäckt Farmville på Facebook (länken leder till Farmvilles egen hemsida). Ännu en prokrastinering, med många småstunder som blir mycket tid sammanlagt. Tänk att det kan vara så roligt med grödor och djur. Jag måste erkänna att jag har ett visst trädgårdsskötselintresse. Det var inte för inte som jag var den som, när jag var barn, plockade alla trädgårdens vinbär och dagdrömde samtidigt, liksom jag (i hemlighet) drömmer om en egen örtagård.
Eftersom jag är ett japanfan såväl som sushiälskare är det ett perfekt spel för mig. Man ska göra så många sushi man hinner, uppfylla kundernas order, innan de blir arga och galna och går sin väg och lämnar dig utan pengar. Man får lära sig fler och fler recept, och ska hinna med fler och fler kunder. Det är en liten övning i stresshantering.
Hittills har jag nått upp till att man på en dag ska tjäna in 15 000 kr. Den bedriften har jag bara lyckats med en gång, annars stannar jag på 10 000. På nivån 15 000 får jag få nöjda kunder och många missnöjda. Men jag är på väg att lära mig även de svåra och nyare recepten. ^^
Som ni hör är det en väldigt engagerad prokrastineringssyssla. En omgång tar längre och längre tid ju bättre man blir och desto fler dagar man arbetar på sushirestaurangen. Så det är ett tidsödande tidsfördriv.
Annars har jag upptäckt Farmville på Facebook (länken leder till Farmvilles egen hemsida). Ännu en prokrastinering, med många småstunder som blir mycket tid sammanlagt. Tänk att det kan vara så roligt med grödor och djur. Jag måste erkänna att jag har ett visst trädgårdsskötselintresse. Det var inte för inte som jag var den som, när jag var barn, plockade alla trädgårdens vinbär och dagdrömde samtidigt, liksom jag (i hemlighet) drömmer om en egen örtagård.
tisdag 9 februari 2010
Ännu ett förlag
I går kväll blev FoS-barnboken skickad också till ett tredje förlag via mail. Två månaders väntetid. Bara att hålla tummarna och hoppas!
Stapplande steg in på det nya året, dags att komma igång att skriva igen
Stapplande kommer jag igång att skriva igen. Tusenskönan. Det var evigheter jag skrev på historien sist. Som ni kanske kommer ihåg skrev jag att första utkastet var klart. Det är en himla massa som måste göras för att manuset ska bli bra och läsbart. Största inlägget i manuset måste vara dialogen. Jag inser att jag är lite rädd för att skriva dialog.
Tusenskönan är skriven i första person, och Maxim är rätt pratig. Det blir mycket, långa formuleringar, och nästan ingen dialog, eller i alla fall alldeles för lite dialog. Jag måste skriva om hela historien från början, inser jag. Skriva om den. Plotten har jag klar för mig, men det mesta måste omformuleras. Och massor av dialog och gestaltning måste in.
Varför jobbar jag så mycket och så länge på ett och samma manus? Ibland har jag haft tankar på att släppa det, ge upp och gå vidare och skapa något nytt istället. Men jag är envis. Jag vill avsluta det jag påbörjat, även om det jag mest gör är harvar runt och skriver om och om igen. Dock... Anledningen till att jag håller fast vid Tusenskönan efter femtioelva olika versioner är att jag inser att historien har potential.
Historien som den ser ut just nu har mycket mer potential än det som jag började skriva på när jag startade den här bloggen. Det var något helt annat, en helt annan bok. Nu är Tusenskönan just Tusenskönan och den boken har som sagt god potential att bli något bra.
Det enda svåra är nu perspektivet. Jagform är inte helt populärt... Det är svårt att skriva i jagform, svårt att få det riktigt bra. Dessutom föredrar nog de flesta tredje person, alltså läsare föredrar tredje person... Själv föredrar jag att läsa böcker som är skrivna i tredje person framför första person. Hur är det med dig?
Det kluriga i kråksången är att det flyter på mycket bättre att skriva i första person och jag har vant mig vid att skriva om Maxim i första person. Det blir knasigt att skriva i tredje.
Jag är i valet och kvalet och vet inte hur jag ska göra. River mitt hår, samtidigt som jag skriver lite svajigt och ovant, alltför medveten om formuleringarna. Bara jag kunde släppa språket och koncentrera mig på att se allting framför mig, som det händer, istället och utgå från det. Slappna av och bara vara, bara skriva, bara vara Maxim...
Tusenskönan är skriven i första person, och Maxim är rätt pratig. Det blir mycket, långa formuleringar, och nästan ingen dialog, eller i alla fall alldeles för lite dialog. Jag måste skriva om hela historien från början, inser jag. Skriva om den. Plotten har jag klar för mig, men det mesta måste omformuleras. Och massor av dialog och gestaltning måste in.
Varför jobbar jag så mycket och så länge på ett och samma manus? Ibland har jag haft tankar på att släppa det, ge upp och gå vidare och skapa något nytt istället. Men jag är envis. Jag vill avsluta det jag påbörjat, även om det jag mest gör är harvar runt och skriver om och om igen. Dock... Anledningen till att jag håller fast vid Tusenskönan efter femtioelva olika versioner är att jag inser att historien har potential.
Historien som den ser ut just nu har mycket mer potential än det som jag började skriva på när jag startade den här bloggen. Det var något helt annat, en helt annan bok. Nu är Tusenskönan just Tusenskönan och den boken har som sagt god potential att bli något bra.
Det enda svåra är nu perspektivet. Jagform är inte helt populärt... Det är svårt att skriva i jagform, svårt att få det riktigt bra. Dessutom föredrar nog de flesta tredje person, alltså läsare föredrar tredje person... Själv föredrar jag att läsa böcker som är skrivna i tredje person framför första person. Hur är det med dig?
Det kluriga i kråksången är att det flyter på mycket bättre att skriva i första person och jag har vant mig vid att skriva om Maxim i första person. Det blir knasigt att skriva i tredje.
Jag är i valet och kvalet och vet inte hur jag ska göra. River mitt hår, samtidigt som jag skriver lite svajigt och ovant, alltför medveten om formuleringarna. Bara jag kunde släppa språket och koncentrera mig på att se allting framför mig, som det händer, istället och utgå från det. Slappna av och bara vara, bara skriva, bara vara Maxim...
måndag 8 februari 2010
Man måste i alla fall försöka...
Man måste i alla fall försöka. Jag har nyss varit och postat barnboken FoS och skickat till ett förlag, samt skickat samma barnbok till ett annat förlag via e-mail, ett förlag som är bland de få som faktisk tar emot e-post. Nu är det bara att vänta 4-6 veckor så får jag förhoppningsvis besked sedan, allra helst ett positivt besked, man vet aldrig! Men man måste som sagt i alla fall försöka. :-) ^^
torsdag 14 januari 2010
Grubbelmänniska
en grubblens människa,
en som river sitt hår, får gråa strån,
djupa veck i pannan,
huvudbryet letar sig fram
genom hjärnans vindlingar, på krokiga vägar
grubbelmänniska,
hos dig närs tankar och ständig analys,
ett grubbleri utan ände, utan slut,
och nästan helt utan mening,
tills det når en andra andning, en långsam sådan,
då sinnet flyter iväg,
närmar sig utkanterna, närmar sig något större,
närmar sig andra själar.
Kommentar: det här är en skrivpuff-övning. Utmaning 2010:14 - 14 januari: Skriv om att grubbla.
en som river sitt hår, får gråa strån,
djupa veck i pannan,
huvudbryet letar sig fram
genom hjärnans vindlingar, på krokiga vägar
grubbelmänniska,
hos dig närs tankar och ständig analys,
ett grubbleri utan ände, utan slut,
och nästan helt utan mening,
tills det når en andra andning, en långsam sådan,
då sinnet flyter iväg,
närmar sig utkanterna, närmar sig något större,
närmar sig andra själar.
Kommentar: det här är en skrivpuff-övning. Utmaning 2010:14 - 14 januari: Skriv om att grubbla.
onsdag 13 januari 2010
Vadets utslag
En trio män red på svarta fullblod fram
över bergssluttningarna med sikte på sfinxen,
den demon som skulle stoppa dem och fråga dem
tre gånger tre:
Vad händer om natten när månen är full,
vad händer om kvällningen när dimmorna sveper,
vad händer när kniven finner djupet i ditt hjärta?
Vad händer om dagen när solen står högst,
vad händer om morgonen när daggen torkar bort,
Vad händer när långsvärdet klyver din kropp mitt itu?
Vad händer de som sväljer för mycket vin,
tycker vadets pengar är mer värda än förnuft,
han som ock svarar fel på sfinxens kluriga gåta?
Kommentar: det här är en SkrivPuff-övning: Utmaning 2010:13 - 13 januari: Skriv om att gissa.
över bergssluttningarna med sikte på sfinxen,
den demon som skulle stoppa dem och fråga dem
tre gånger tre:
Vad händer om natten när månen är full,
vad händer om kvällningen när dimmorna sveper,
vad händer när kniven finner djupet i ditt hjärta?
Vad händer om dagen när solen står högst,
vad händer om morgonen när daggen torkar bort,
Vad händer när långsvärdet klyver din kropp mitt itu?
Vad händer de som sväljer för mycket vin,
tycker vadets pengar är mer värda än förnuft,
han som ock svarar fel på sfinxens kluriga gåta?
Kommentar: det här är en SkrivPuff-övning: Utmaning 2010:13 - 13 januari: Skriv om att gissa.
måndag 4 januari 2010
The No. 1 Ladies' Detective Agency
År 2009 är över.
Nyårslöften har jag gett i tanken till mig själv.
Jag är full av hopp inför 2010, på olika vis, med olika saker i mitt liv.
År 2009 blev ett bra år på många sätt, inte minst blev det ett bra läsår. Nu är listan januari-december komplett. Här finns listan på allt jag läst under året, 75 stycken böcker eller fler (beroende på hur man räknar). Jag kommer att uppdatera listan med direktlänkar när jag skriver eventuella recensioner på vissa av böckerna.
Läsåret 2010 har börjat bra med Alexander McCall Smiths "The No. 1 Ladies' Detective Agency". Givetvis för att böckerna om Detektivbyrån filmatiserats och serien om Mma Ramotswe går på SVT1 nu. Jag fick boken ifråga på engelska av en vän för ett par år sedan. Nu fick jag tillfälle att läsa den och tyckte omedelbart mycket om den, så mycket att jag längtar efter att lägga beslag på och läsa bok nummer två i serien. Funderar på att köpa och läsa den på engelska, när jag nu läst första boken på engelska och den var mycket lättläst.
Bok nummer två för året är påbörjad, "Mord i juletid", en novellsamling av ett antal svenska deckarförfattare. Jag har hunnit halvvägs i den boken, men funderar på att göra en paus och börja på bok nummer tre, men jag har ännu inte hunnit bestämma mig för vilken denna bok tre är...
Nyårslöften har jag gett i tanken till mig själv.
Jag är full av hopp inför 2010, på olika vis, med olika saker i mitt liv.
År 2009 blev ett bra år på många sätt, inte minst blev det ett bra läsår. Nu är listan januari-december komplett. Här finns listan på allt jag läst under året, 75 stycken böcker eller fler (beroende på hur man räknar). Jag kommer att uppdatera listan med direktlänkar när jag skriver eventuella recensioner på vissa av böckerna.
Läsåret 2010 har börjat bra med Alexander McCall Smiths "The No. 1 Ladies' Detective Agency". Givetvis för att böckerna om Detektivbyrån filmatiserats och serien om Mma Ramotswe går på SVT1 nu. Jag fick boken ifråga på engelska av en vän för ett par år sedan. Nu fick jag tillfälle att läsa den och tyckte omedelbart mycket om den, så mycket att jag längtar efter att lägga beslag på och läsa bok nummer två i serien. Funderar på att köpa och läsa den på engelska, när jag nu läst första boken på engelska och den var mycket lättläst.
Bok nummer två för året är påbörjad, "Mord i juletid", en novellsamling av ett antal svenska deckarförfattare. Jag har hunnit halvvägs i den boken, men funderar på att göra en paus och börja på bok nummer tre, men jag har ännu inte hunnit bestämma mig för vilken denna bok tre är...
torsdag 24 december 2009
God Jul & Gott Nytt År!
Bland julklapparna i år (i dag) fick jag både bok med amigurumimönster och böcker om skrivande. (Mer om dem i ett senare inlägg.) Så det bådar för en kreativ ledighet och en kreativ start på det nya året! Uppdaterar kanske inte bloggen vidare nu under helgerna, men sedan kör jag igång igen, och hoppas kunna blogga mer under det år som kommer!
Jag önskar er alla God Jul & Gott Nytt År!
Kram!
Jag önskar er alla God Jul & Gott Nytt År!
Kram!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)