Blivit litet avbrott på bloggen, kom av mig i mitt dagliga bloggande... Livet kom emellan. Men nu är jag tillbaka med det här nya inlägget.
Jag har börjat läsa "Plot & Structure" av James Scott Bell. Undertiteln till boken är "Techniques and exercises for crafting a plot that grips readers from start to finish".
Boken ingår i serien "Write Great Fiction" som förlaget Writer's Digest Books ger ut, se vidare på Writer's Digests hemsida. Undertiteln säger ju allt vad boken handlar om, så innehållsmässigt behöver den väl ingen närmare presentation än så.
Jag har hunnit till sidan 53. Jag går igenom boken grundligt, gör övningarna. Nu senast gjorde jag dem på tåget så vissa övningar som hörde till kapitel 1 och 2 kunde jag inte göra då, eftersom de krävde tillgång till (min) bokhylla. Men jag gjorde alla övningar jag kunde. Roligt och inspirerande!
Redan har det fått kugghjulen att börja snurra; jag har redigerat och funderat kring Tusenskönan och (nuvarande) kapitel ett. Gjort om sedan jag nämnde boken sist här i bloggen. Nu är många förändringar igång. Less is more säger jag och citerar inte ovannämnda bok men annat jag läst om skrivande.
Det ligger mycket i det - det är bättre att jobba enkelt framför att komplicera saker. Måste förtäta min plot, handlingen i boken. Inse att allt det där bakgrundshistoriegrejset är mer "darling" än något annat (kill your darlings, ni vet).
Och med de glasögonen på mig tänker jag annorlunda gällande flashbacks och annat (se senaste inlägget om Tusenskönan).
Därför jag har bestämt mig för att följa den enkla ploten, dvs. den kronologiska handlingen i första hand. Och pytsa ut flashbacks i små miniportioner där det för handlingen och läsarens förståelse är väsentligt istället för att köra på med första tredjedelen av boken som en enda stor flashback. Jag tror jag hittat den rätta strategin här.
Det har jag jobbat med idag, plus att jag har skrivit lite nytt också, fyllt i ett par hål i handlingen. - Såna är rena döden annars, kan jag tillägga, har insett mer och mer att det gäller att skriva från A till B och inte hoppa över något när man skriver en historia. För de där hålen blir så stora (och i tanken ännu större), och det värsta av allt är ju att om man hoppar över sådana där svåra partier som man inte känner att man klarar av att skriva riktigt eller inte vet vad som ska hända just där, så försvårar man bara för sig. Man kommer ju inte att sätta sig utan jättestort motstånd och fylla i de där hålen, så de blir kvar. Medan de växer som stora svarta hål i rymden, och samtidigt som de växer försvårar de skrivandet framåt, för man känner ju inte riktigt till handlingen heller... så man missar saker i det fortsatta skrivandet framåt i berättelsen.
Så till alla som liksom jag skriver med hål: låt bli att hoppa över, ta tag i motståndet - kom över motståndet - och skriv berättelsen från pärm till pärm!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar