Tvära kast i vinden

Här blir det tvära kast... Jag bestämmer mig - igen - för något annat. Läsandet i "Plot & Structure" av James Scott Bell stimulerar något oerhört. Speciellt som jag gör övningarna också.

Idag blev det idébrainstorming på tåget. Satt och skrev ned "första-meningar" som kan användas vid nya roman-/novellprojekt. Funderar förstås på Tusenskönan också, romanen finns ständigt i tankarna nu när jag läser om plot och struktur. En del övningar i boken går ut på att titta på redan existerande projekt, boken man håller på med, så jag kikar på mitt skrivna i Tusenskönan och funderar.

Nu har jag kommit fram till mitt tvära kast: jag har bestämt mig för att ta bort bakgrundshistorien helt och hållet, i alla fall just nu. Jag ska skriva ned historien så enkelt som möjligt, från a till b, från början till slut. Och sedan se om den klarar sig utan flashbacks. I alla fall gör det att det blir enkelt för mig att fortsätta skriva nu och fylla i hål och så vidare. Klarar sig boken utan de långa flashbacks-bitarna?

Jag tror nästan det... tänkte se om min teori stämmer. För egentligen, med handen på hjärtat: det är JAG som tycker det är roligast att skriva om allting som hände min huvudperson bakåt, ja, skriva om hela hans barndom. Det är inte läsaren. Och det är ju för läsaren jag skriver. Så flashbackhistorien ryker, i alla fall just nu, så får man se hur mycket som blir kvar.

Nu kan jag den i alla fall så då underlättar ju det så att det kommer fram fragment och glimtar av det i nutidshistorien istället. Den historia som är den mest spännande och mest relevanta. Den historia som egentligen vill bli skriven.

Den som trängt på och vill fram och som jag jobbat med så länge och för vars skull jag aldrig ger upp utan bara skriver om och om och kämpar vidare för, för att jag tror på den och på huvudpersonen och på att det här kan bli något riktigt bra om jag bara får ändan ur vagnen och avslutar vad jag påbörjat samt vågar säga till mig själv "det här är bra" och "det här är historien jag vill berätta - nu har jag äntligen hittat fram till den genom att i flera år nu skriva massa skit". Något sånt.